Skrivpuff - 23 april 2012 - del 3

*
Två timmar senare satt mor och dotter i soffan hos den välkände programledaren.
Audrey och hennes band hade just sjungit och nu skulle hon intervjuvas.
Söta lilla Maxine charmade hela TV-studion och programledaren frågade om hon ville sjunga något,
Och det ville Maxine.
Hon sjöng en låt som hon skulle sjunga i en skoluppsättning av Alice In Wonderland.

"Ska du bli sångerska?" frågade programledaren när applåderna slutat.
Maxine funderade.
"Ja, kanske det. Och fotograf som tar kort på fina djur kanske."
Audrey log, rörd och stolt över sin lilla älskling.
"Får jag hälsa till nån?" frågade Maxine.
Programledare sa att det fick hon så gärna.

Flickan tittade in i kameran.
"Hej alla där hemma i California! Alex, Janie, Jo, Martin, Ricky och Cassie... och Holly! Jag älskar jag er super-mycket!"
Maxine skickade iväg en slängkyss till sin fosterfamilj och bästa vän där hemma.

"Vilken bedårande liten raring hon är." sa programledaren till Audrey.
Audrey log och nickade.
"Tack, det är hon verkligen."

Skrivpuff - 23 april 2012 - del 2

*
Audrey strök Maxine över kinden.
"Det visste jag inte, att du ligger före alla."
Maxine nickade.
"Jo, så är det. Alex ligger också före. Vi är smarta vi."
Flickans humör ändrades snabbt och hon såg glad ut igen.
"Mamma, jag vill följa med dig till TV-studion!"
Hon gled ur sängen och sprang till hotellrummets garderob, där plockade hon fram sina snyggaste svarta jeans och en långärmad T-shirt med glittriga stjärnor på.

Audrey log.
"Barnvakten då?"
Maxine ryckte på axlarna.
"Hon kan väl också följa med?"
Maxine var inget bortskämt barn - tvärtom, men nu ville Audrey låta flickan följa med.
Eftersom var Maxine var fosterbarn hos en familj träffades hon och hennes mor inte så ofta och när de väl sågs ville Audrey se till att flickan fick ha roligt.

"Okej mitt hjärta, du får följa med." sa Audrey och kramade flickungen.
"Yaaaay!" jublade Maxine.
Hon dansade glädjedans och virvlade runt i rummet.

Skrivpuff - 23 april 2012 - del 1

Skriv om motivation.

New York City. Hösten 2003

Audrey Logan gjorde sig i ordning för kvällens uppträdande på en känd talkshow som skulle sändas i TV.
Hon sneglade på sin 10-åriga lilla dotter som låg på mage på hotell-sängen och bläddrade i ett glossigt magasin.
"Maxine, gör dina läxor nu. Du får inte komma efter i skolan."
"Jag kommer inte efter." svarade flickungen och skakade på sitt mörklockiga huvud.

Audrey suckade.
"Jag vill att du är klar med skolarbetet när barnvakten kommer. Även om du är med mig på resor så måste du göra läxor."
Maxine stängde igen filmstjärne-magasinet och såg på sin mor.
"Jag är inte motiverad."

Audrey gav sin dotter en sträng blick.
"Sån attityd vill jag inte höra från dig Maxine."
Maxine satte sig upp och sparkade irriterat med fötterna mot sängens kortsida.
"Men jag ligger före nästan hela klassen. Om jag gör alla läxor nu får jag bara sitta och glo på lektionerna. Tror du det är kul eller?"

Gästblogg 23/4 2012: Leni

Hej alla!
Hoppas ni har en bra måndag :)

Min bror (äldsta lillebror) Linus och jag pratade precis om att det idag är
William Shakespeare's födelsedag.

Tvillingarna hoppar nyfiket in i samtalet.

Noel: Aaaa... han Shakespeare ja! Han skrev den där boken om Hamlet
- killen med dö'skallen!

Melwin: En skelett?

Noel: Nääää, inte hela skelettet, han var kompis med huvudet bara.
Och han pratade med dö'skallen.

Melwin: Tokigt... skelett-skallar kan inte svara när man säger nåt till dom ju...

Noel: Nej... jag tror den där Hamlet blev lite tokig faktiskt.

Melwin: Näää då... han va' bara lessen för att att skelett-skallen inte ville prata.


Lilla Melwin... alltid lika ömsint och diplomatisk.
Det är sådana här samtal som lättar upp en grå vardag :)
// Leni

Holly ♥ Alex - del 74

*
 Joanne

När jag sade god natt till Alex den här kvällen var han djupt försjunken i spännande bok och mumlade bara ett lågmält litet
"Mmmm..."
när jag sa att det var dags att sova.
"Det blir en lång dag i morgon lilla gubben, så du behöver verkligen sova."
Han tittade upp på mig och bet sig fundersamt i läppen.
"Tio minuter till bara?" bad han. "Jag har bara ett kapitel kvar i den här boken."
Jag log.
"Okej, tio minuter. Men sedan måste du släcka och försöka sova."
Alex suckade.

Jag slog mig ner på hans sängkant.
"Funderar du mycket på morgondagens läkarbesök, eller på att damen från soc kommer hit?"
Pojken ryckte på axlarna.
"Inte så mycket. Jag kan ju ändå inte påverka nåt av det, så det får bli som det blir."
Jag log mot honom.
"Jag beundrar din styrka och positiva attityd, Alex."
Alex log.
"Tack. Det är nog för att du och Martin alltid är så positiva jämt - det smittar väl av sig på oss barn kan jag tänka mig."
Jag kramade om min fina unge.

Alex och jag började prata lite om morgondagen. Det visade sig att pojken tänkte mer på den än han erkänt.
Vi pratade ganska länge och till slut kikade Alex på sin väckarklocka.
"Det har gått tio minuter, min läs-tid." skojade han.
Jag skrattade och kramade honom igen.
"Okej din lille rackare, du får läsa i tio minuter. Jag kommer tillbaka om en stund och säger god natt."
Alex bara nickade.
Han var redan försjunken i sin bok igen.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Bokerinytt - Nummer 2 2012

*
Wohooo! Bokerinytt - Nummer 2 2012 finns ute nu! 
Tema: "Spänning".
Yours truly har fått den stora äran att vara gästskribent 
i detta rykande färska nummer! ^_^

I detta nummer får ni stifta bekantskap med 
mina "vänner" Zachary & Esther
(och mycket annat så klart) :)

Trevlig läsning! 
♥

Holly ♥ Alex - del 73

*
Holly

Jag höll Alex i famnen och kramade honom.
"Sa ju att jag visst kunde göra dig mållös!" skrattade jag.
"Tack så jättemycket." sa han truligt.
Men sedan log han.
"Du är galen Holly."
"Yep, galen i dig." log jag och kysste honom på halsen.
Det gjorde honom (om möjligt) ännu mer generad.

Cassie fnissade.
"Det är sååå kul att dina öron blir röda när du är generad brorsan!"
Alex log.
"Syrran, jag är inte generad. Öronen blir röda när man är så högt upp som vi är nu, vi är nära havet och det blåser lite mer här och så..."

Jag kramade hans nacke.
"Vad du hittar på tokiga saker, din lille filur."
"Jag hittar inte på, det är ju sant." skrattade Alex.
Mmmm... säkert du.
"Älskade lilla knasboll." skrattade jag.
"That would be me." sa Alex glatt.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Grattis Maggie! 21 april

*

Happy Birthday 
Maggie!


Love,
Maureen
Sunny
Kate, David
Rebecca, Ryan

*

Skrivpuff - 20 april 2012 - del 3

*
Jag lade mitt meddelande på köksbordet och gick och satte mig i skamvrån.
Där i hörnet mumlade jag olika meningar som mamma-varelsen så ofta brukar säga till mig.


Det är en äcklig liten varelse.
Det förtjänar inte bra saker.
Det är en litet värdelöst kräk.

Mamma-varelsen kallar mig så ofta för Det att jag nästan har glömt mitt riktiga namn.
Och kanske förtjänar jag inte något namn?
Ett namn är en kärleksfull gåva.

Ingen älskar Det.

Skrivpuff - 20 april 2012 - del 2

*
Mamma-varelsen lyfte upp mig i famnen. Jag njöt av av den mjuka värmen från hennes kropp och tröja.
Din mat är kall nu, men i det här huset slänger vi inte Guds gåvor, så du får gå ut i köket och äta upp ändå.

Det tog nästan en timme att äta den iskalla maten. Jag fick kväljningar och ville bara gråta.
Men jag skulle ju vara tacksam, så jag åt upp allt på tallriken.
Sedan gick jag upp på mitt rum och bad.
Snälle Jesus, gör mig till en bättre flicka. Jag vill vara god och lydig.

Men på natten skrek min mage av hunger, så jag glömde mina böner och blev stygg unge igen.
Jag smög ner i köket och åt några små bitar av morotskakan som vi fått av en granne.
Den mjuka kakan var ljuvligt god.

Min glupskhet tog över och jag åt allt större bitar.
Insåg plötsligt hur mycket jag hade ätit, då grät jag och magen knöt sig av dåligt samvete.
På en bit papper skrev jag ett meddelade till mamma-varelsen.

Förlåt att Det åt av kakan. 

Det är stygg unge.

Skrivpuff - 20 april 2012 - del 1

* 
Skriv om något mjukt. 

Jag grät inte när mamma-varelsen tvingade mig att sitta på det kalla stengolvet där i hörnet.
Jag hade ju varit stygg och då förtjänar man ett straff.
Det var iallafall vad Hon talade om för mig.
Du är en mycket stygg unge, Det! Nu får du sitta här tills du lär dig att uppskatta våra måltider.

Överallt i världen finns det barn som aldrig får äta sig mätta.
Jag skulle vara tacksam för att jag inte var ett av de barnen.
Men vad gjorde jag? Satt vid bordet och tjurade och vägrade äta.
Beter man sig så när ens snälla mamma lagar en så fin måltid får man sitta i skamvrån.

På den här tiden var min skamvrå ett hörn ute i hallen.
Golvet var kallt, men jag hade ändå solljus som sken in på mig.
Jag tvingades att titta ner i golvet hela tiden när jag satt av mitt straff och jag fick inte röra en muskel. Vid ett ögonblick ändrade jag ställning för att det ömmade så i baken.
Det skulle jag inte ha gjort.

Det ska lära sig att lyssna på vad vuxna säger! Rör du dig en gång till får du tillbringa natten i källaren! skrek mamma-varelsen åt mig.
Sedan gav hon mig en stenhård örfil.
Tack för att du lär mig hur jag ska uppföra mig. viskade jag. Jag ska vara en snäll och tacksam flicka nu. Förlåt mig.

Holly ♥ Alex - del 72

*
Holly

"Holly, berätta vad du har för knep?" bad Cassie.
"Hon har inget knep." sa Alex självsäkert.
Jag bara log och smekte honom över håret.
"Vänta så ska ni får se." sa jag till Maxine, Cassie och Libby. "Jag ska göra Alex helt mållös."
Alex lade armen om mina axlar.
"Lycka till med det baby." flinade han. "Du kan inte få mig mållös."
Jag nickade.
"Tro mig baby, jag kan det."
Alex skakade på huvudet.
"Nope, det kan du inte." sa han. "Isåfall ska jag ställa mig på ett bord i skolmatsalen vid lunchen i morgon och sjunga."

Vi tjejer skrattade. Det skulle bli riktigt kul att se.
"Välj ut en bra låt Lill-räkan." sa jag.
Alex gav mig ett kaxigt (men mycket sött) leende.
"Dream on. Jag har ju sagt att du kan inte få mig..."
Innan Alex hann prata klart tog jag ett milt grepp om hans nacke och kysste honom på munnen.
En lååång romantisk film-kyss.

Alex blev verkligen helt mållös. Det här hade han inte väntat sig.
Visst, jag brukar pussa honom, men aldrig på det här sättet.
Han såg så där gulligt storögt på mig som bara Alex kan och började förstrött leka med en slinga av mitt hår.

När Libby skrattande frågade Alex om var generad skakade han nekande på huvudet - men hans röda öron och rosiga kinder sade något helt annat.
"Du är så söt Alex!" sa Libby och rufsade om hans hår.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex