Holly ♥ Alex - del 4

*
"Holly, du stannar väl och äter middag med oss?" frågade Alex när vi kommit hem till huset där han bodde med sin fosterfamilj.
"Om det är okej med dina föräldrar." svarade jag.
"Det är det." sa Alex bestämt.
Joanne och Martin log.
"Du får självklart stanna på middag Holly." sa Joanne.
Alex log ett förnöjt leende.
"Told you so." sa han.
"Gå upp och ta ett varmt bad nu, trollunge." skrattade jag.

Medan Alex var uppe i badrummet hjälpte hans storasyster Janie och jag till att duka middagsbordet.
"Kommer Maxine hem i morgon?" frågade jag.
Janie nickade.
"Ja, i morgon bitti. Det blir nog skönt för henne att få vara hemma lite. Holly, du kan väl sova här i natt, så är du ju här när syrran kommer hem."
Jag ville gärna sova över. Och det skulle bli så kul att träffa Maxine.
"Och jag vet att Alex också vill att du stannar här i natt." sa Janie. "Det märks att brorsan mår så bra när du är här."
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag var alldeles för rörd.

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 3

*
När vi hade suttit där i sanden en stund huttrade Alex plötsligt till.
"Raring, du fryser ju... nu går vi hem till dig och stoppar dig i ett varmt bad." sa jag bestämt.
Alex såg roat på mig.
"Vi...? Tror du inte jag kan bada själv?" sa han leende.
Jag skakade glatt på huvudet.
"Nope! För nån måste ju se till att du tvättar dig ordentligt bakom öronen."
Alex skakade på huvudet åt mig och muttrade truligt att jag var knasig.
Jag log och rufsade om i hans hår. Det var lite trassligt av salt havsvatten.
"Du behöver nog tvätta håret." sa jag.
"Tror du?" sa Alex och skrattade lite.

Jag nickade och reste mig ur sanden. Sedan drog jag upp Alex på fötter.
"Nu går vi hem. Jag tror din familj är lite orolig."
Alex ryckte lätt på axlarna.
"Nja... dom vet nog att jag är här."
Jag lade armen om hans midja och drog honom med mig mot familjen Clarkes hus på andra sidan vägen.
"Och Joanne sa att du inte har ätit nåt på hela dagen." påpekade jag.
Alex log lite och skakade på huvudet.
"Föräldrar... alltid lika oroliga..."

Jag gav Alex en lätt dask i baken.
"Klart man blir orolig för dig, man vet ju aldrig vad du hittar på."
Alex skrattade och lade armen om mina axlar.
"Vet du Holly, jag har verkligen tur. Jag har världens bästa familj - och världens bästa kompis. Tack för att du kom ner hit och snackade lite med mig."
Awww... älskade Alex. Han gjorde mig rörd.

"Och du är den finaste killen i hela världen." sa jag.
Jag drog honom tätare intill mig och gav honom en puss på kinden.
Sedan log jag, för Alex är så söt när han blir generad.
Han vet liksom inte riktig vad han ska säga eller göra när man pussar honom, eller talar om hur söt och fin han är.

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 2

*
Alex suckade lite.
Först trodde jag att han inte ville berätta vad som tyngde hans hjärta, men efter någon sekund sa han:
"Grannkärringen började bråka om att någon har varit inne i hennes trädgård och vandaliserat hennes blommor. Och tydligen kändes det bra att skylla på mig."
Jag stönade.
"Den där kärringen alltså..." sa jag och himlade med ögonen.
"Mmmm..." mumlade Alex. "Joanne och Martin sa åt henne att ingen i vår familj förstör andras saker."
"Nej, det är ju helt befängt av tanten att påstå en sån sak." sa jag. "Dessutom har ju du varit hos Maxine på sjukhuset sedan i går."
Alex nickade.
"Jo... men du vet; tanten hatar ju fosterbarn, plus grabbgänget som bor granne med oss. Hon anser väl att vi är ligister hela bunten."
Alex skrattade glädjelöst.
"Vet du Holly, nu har jag faktiskt lust att verkligen förstöra hennes jäkla blommor...!"

Jag log och strök honom över håret.
"Du... strunta i den där förbaskade gamla fågelskrämman nu."
Alex såg på mig.
"Holly, det där var inte snällt."
"Nej, förlåt, jag ska inte säga förolämpande saker om folk."
En busig glädje glittrade nu i Alex ögon.
"Näää, jag menar att det är förolämpande mot fågelskrämmorna."

Jag skrattade.
"Det är inte roligt Holly. Fågelskrämmor har faktiskt känslor," sa Alex med överdrivet stort allvar. "dom blir ledsna när man jämför dom med sura gamla kärringar."
Jag skrattade ännu mer och gav Alex en lång kram.
Jag älskar killen och hans knasiga humor!

"Alex Spencer-Clarke, du är helt underbar! Vet du om det?"
Alex skrattade också och besvarade kramen.
"Du är inte så tokig själv." sa han.
Han log blygt och tittade ner i sanden.
"Åh, min sötnos!" utbrast jag och pussade honom i nacken.
"Äh lägg av...!" sa han.
Men han fnissade.

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 1

Av Holly McCarthy

Silver Beach, Sun City, California. 
Våren 2011

Jag såg direkt att Alex var ledsen eller tankfull, trots att han satt med ryggen åt mig. Hans kroppshållning var talande; lite ledsamt hopsjunken - så typiskt för Alex när han inte mår så bra.
Jag satte mig intill Alex och strök honom över ryggen och kände tydligt ryggraden genom hans T-shirt.
Alex vände sig om och såg på mig. Han sken upp.
"Hej!" sa han glatt.
Det lät som om han verkligen hade längtat efter att få se mig.
Hans otroligt blå ögon glittrade av glädje.
Han är så fin, min bästa vän. Min sötnos.
Jag kramade honom.
Han var lite kall på armarna.
"Var det inte lite kallt att bada?" frågade jag.
Det var en mulen och lite blåsig dag.
Många tror att vi alltid har solsken och varmt väder i California, men nu var det nog inte mer än 7 grader varmt här ute vid stranden.

Alex log.
"Jo, lite kallt var det kanske." sa han. "Men jag rensar tankarna bättre när jag promenerar på stranden, och det går faktiskt lättare när det blåser lite. Simma hjälper också."
Han tillade:
"Fryser inte du då?"
Han rörde försiktigt (och lite blygt) med fingertopparna på ett av mina ben. Jag hade kjol, men inga tights under.
"Nej, det var faktiskt lite varmare inne i stan än här." sa jag och log.

Alex lutade sig bakåt, med mina uppdragna ben som ryggstöd.
Jag lutade mig fram och höll om honom.
"Hur är det med dig då?" undrade jag. "Vad har hänt?"
"Inget..." mumlade Alex undvikande.
Jag vred honom mot mig så att han var tvungen att se på mig.
"Alex, gå inte och bär på en massa jobbiga tankar hela tiden, berätta för mig." sa jag och strök honom över kinden.

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Jag, enligt litteraturen i min bokhylla

Frågorna till denna skojiga utmaning 
är lånade ur enkäter av Bokbabbel & Bokstävlarna

Besvara frågorna genom att använda titlar från 
böckerna i din bokhylla.

Hej!
Säg det inte till någon


Vem är du?
Tigerungen


Hur önskar du att du kunde vara?
Isprinsessan

Vad gör du helst en ledig dag?
Poetry In Motion


Beskriv ditt favoritdjur.
Rävungen


Hur ser du ut?
Dandy


Beskriv ditt humör idag.
Les Misérables


Vad är viktigast i ditt liv?
Love Actually


Vad är helt oviktigt för dig? 

Världarnas krig

Beskriv en plats du trivs på.
En plats i solen


Beskriv något du tycker är vackert.
Lysande utsikter


Vad längtar du efter mest just nu?
En underbar dag


Vad längtar du inte alls efter?
Mörkermannen

Är du man eller kvinna?
Spökflickan

Beskriv dig själv
Mörkrädd

Hur mår du?
Skadad

Beskriv stället du bor på
Shadowlands

Vart skulle du vilja resa?
Los Angeles

Beskriv din bästa vän
Allt för min syster

Vilken är din favoritfärg?
Den röda vargen

Hurdant väder är det just nu?
Iskallt budskap

Vilken är din favoritårstid?
I denna ljuva sommartid

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta?
The X Files

Vad betyder livet för dig?
Dödligt allvar

Hurdant är ditt parförhållande?
Da Vinci-koden

Vad är du rädd för?
Djävulen bär Prada

Dagens aforism
Pay It Forward

Vilket råd skulle du vilja ge?
Win A Date with Tad Hamilton

Hur skulle du vilja dö?
Life and Death of Charlie St. Cloud

Ditt motto
Wildcat Spirit


*

Green Hill

Green Hill, Sun City, California. 
Våren 2011

Holly såg leende på Alex. Han var så djupt fokuserad där han satt med block och penna och klottrade.
En mjuk vind blåste uppe på den höga gräskullen där Miss Barclay och hennes high school-klass satt. Blåsten rufsade nu om i Alex halvlånga hår, men han tycktes inte märka något av det som hände omkring honom.
Holly lutade sig framåt en bit och kikade på sin bästis ansikte, den mjuka, söta profilen och de långa mörka ögonfransarna.
"Han är så söt!" sa Libby.
Holly nickade.
"Jag vet! Jag skulle kunna titta på honom hela dagen." sa hon.
Libby fnissade till.
"Och han skulle nog inte märka något, så fokuserad som han är nu."
Holly skrattade.
Hon lindade armarna om Alex hals och pussade honom.
Alex log, men fortsatte med sin teckning.

"Hallå, hur kan en tjej få lite uppmärksamhet här?" frågade hon och låtsades låta förnärmad.
"Snart klar med den här..." mumlade Alex, bara halvt närvarande.
Libby log mot Holly.
"Vilken drömmare han är, han skulle inte ens märka om jorden gick under."
"Jag ska nog få honom att reagera." fnissade Holly.
Hon grävde in fingrarna i Alex midja och letade efter en av de punkterna där han var mest kittlig. Strax ovanför höftbenet tryckte hon till.
Alex ryckte till och skruvade generat på sig. Han vände sig om och såg på Holly.
"Hey! Det där är inte snällt!" skrattade han.

"Nämen, är du vaken?" skojade Holly och kysste honom på kinden. "Tänk att jag alltid måste kittlas för att få dig att vakna ur en dagdröm."
Alex plutade truligt med munnen.
"Mmmm... jag vet. Du är elak."
Men sedan log han sött och drog sig ur sin bästa väns grepp.
"Nej du sötnos, inte smita nu." sa Holly och slog armarna om Alex ganska magra kropp. "Du är fast här hos mig nu."
"Okej, som du vill." sa Alex.
Han sjönk leende in i Hollys famn.
Och han bestämde sig för att han trivdes väldigt bra där.
Med Holly så här nära kände man sig lycklig och trygg.

Fler låtar finns i Spotify-låtlistan

Holly ♥ Alex

Skrivpuff - 13 + 14 mars 2012 - del 2

*
I det lilla motellrummet var det hemskt varmt och kvavt.
Barnvakten sov på bäddsoffan och Maxine sov i sängen intill Audreys.
Audrey lyfte försiktigt upp dottern. Flickungen var otäckt varm.
Febern brann i hennes lilla kropp.
Audrey svepte in barnet i lakanet och gick ut ur rummet.
Hon tog en liten promenad på den tomma parkeringen. Nattluften var sval och behaglig.

Maxine vaknade till och såg med stora feber-blanka ögon på sin mor.
"Mitt öra gör ont." sa barnet sömnigt. "Och det är super-varmt. Örat kanske kan ramla av...?"
Audrey log och kramade sin lilla unge.
"Nej Maxie, örat kan inte ramla av. Du ska få ta medicin i några dagar och sen blir du bra."
Maxine stoppade tummen i munnen och snuttade en stund, sömnigt.
Efter en stund drog hon ur tummen och såg på mamma igen.
"Du ska sova i min säng. Det kommer monster annars. Och du ska sjunga en sång så jag inte blir rädd."

Audrey log och nickade.
"Det gör jag så gärna älskling. Och jag ska skrämma bort alla monster. Ingen ska få skrämma min lilla Maxie."
Maxine lindade armarna om Audreys hals och pussade sin mor på munnen.
"Min mamma." sa barnet, rösten full av kärlek och beundran.

Ömhetsbetygelsen fick Audrey att börja gråta.
Hon tryckte sin lilla älskling intill sig och kramade henne länge.
Maxine stoppade tummen i munnen igen.
Trygg i sin mors famn somnade flickungen om.

Skrivpuff - 13 + 14 mars 2012 - del 1

Skriv om sås + om att bry sig

California 1997

"Vill inte ha sån där äcklig sås!" grät Maxine när skeden med penicillinet närmade sig hennes mun.
4-åringen skakade häftigt på huvudet, men det fick henne bara att börja gråta ännu mer. Huvudskakningen förvärrade smärtan i örat.
Mamma Audrey strök flickan mjukt över kinden och förfärades över att det lilla barnet var het som en tekokare.
Maxine skrek till vid beröringen.
"Åh förlåt..." sa Audrey. "Gör det ont?"
Tårar strömmade ner för flickans feberblossande kinder och den högra sidan var lite svullen.
"Super-ont." snyftade Maxine.

Läkaren hade sagt öroninflammation och ordinerade penicillin.
Den natten förvärrades det.
Maxine hade en hemsk mardröm och vaknade gråtande. Smärtan i örat hade blivit värre.
Trumhinnan hade dessutom spruckit och kudden blev våt av äcklig vätska som rann ur örat.
Det annars så glada barnet bara skrek och grät och var helt otröstlig.
Hon vägrade ta det äckliga penicillinet och spottade ut det på golvet.

Maxines älskade barnvakt satt hos flickan hela natten, höll barnet i famnen och försökte trösta.
Hon sjöng Cat Stevens Moonshadow tills Maxine äntligen somnade.

Audrey suckade.
"Jag orkar inte med det här... jag kan ju inte ta hand om mitt barn, får ju inte ens ta i henne."
Hon låste in sig i badrummet och drack ur en mini-flaska med Vodka.
Spriten bedövade sorgen över att hennes eget barn inte ville ta emot hennes tröst.
Hon drack ur två flaskor till. Sedan borstade hon tänderna, dolde eventuell spritlukt med munskölj, och gick ut ur badrummet.