Skrivpuff - 30 september 2011 - del 2

*
Nu var Cassie helt ensam, utan någon att vara med...
Bästa kompisen Finn var bortrest och storebror Alex var på sommarläger.
Saknaden efter killarna gjorde ont i magen.
Men det här magontet rådde inte ens Pepto-Bismol på - den där rosa drickbara smörjan som mamma hade i en flaska hemma i medicinskåpet. Smörjan var till för upprörd mage.
Alex vägrade dricka Pepto-Bismol. En gång tog han till förklaringen:
"Jag dricker inte läbbiga rosa saker."
"Men du dricker ju milkshake... Jordgubbs-milkshake är rosa..." hade Cassie sagt.
Alex hade inte riktigt vetat vad han skulle säga och det hade fått Cassie att fnissa.
"Uh... men det fanns inte med chokladsmak ju." fick han fram till slut.
Mamma Nora hade skrattat och givit Alex en kram. Och så mutade hon honom honom med 5 dollar om han drack lite smörja för magen.
Alex hade knotande gått med på det.

Det roliga minnet fick nu Cassie att sakna storebror ännu mer.
Alex var så påhittig, rolig och charmig. Han fick alltid sin lillasyster att må bra. Men nu var han flera mil hemifrån...
Med nerböjt huvud och en klump i halsen gick Cassie sakta bort till den lilla lekplatsen.
Den var alldeles öde. Gungorna såg lika övergivna ut som Cassie kände sig.

Flickan satte sig på en av gungorna och flöt sakta fram och tillbaka i den milda sommarbrisen.
"Jag är ensammast i hela världen..." sa flickan till luften. "Alldeles osynlig."
Det kändes som hon aldrig skulle bli glad mer.
Cassie snyftade till och stora tårar droppade ner på jeansen.

Invisible People - The Wallstones

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 30 september 2011 - del 1

Skriv om ett surrogat.
*
Paradise, California. Sommaren 2006

Cassie åkte runt lite på Hilarys rosa sparkcykel. Det var riktigt kul och hon kände att hon verkligen ville ha en egen.
Hon tänkte att hon skulle önska sig en på sin 9-årsdag i september.
"Du Cassie, jag har en annan rosa scooter hemma," sa Hllary. "vi kan gå hem och hämta den, så kan du låna den idag om du vill."
Cassie sken upp.
"Jaaaa! Vad snäll du är!"
Cassie blev alltid så glad när hennes klasskamrater ville leka med henne.
För det mesta såg de inte ens åt henne, det var som om Cassie var osynlig för dem och ibland kunde de viska saker om henne.
Men när Hilary inte umgicks med sitt lilla rosa tjej-gäng var hon riktigt trevlig. Och nu skulle hon låna ut en scooter till Cassie och de skulle leka hela dagen!

"Cassie, du kan åka på sparkcykeln hem till mig, så får du öva lite mer."
"Tack Hilary!"
Cassie kände sig lätt som en heliumballong av lycka.
Just som flickorna skulle gå iväg och leka kom Sabrina, en annan klasskamrat förbi. Sabrina hade också en rosa sparkcykel och hennes kläder var rosa.
"Hilary, vår klubb väntar på oss utanför gallerian."
"Just det..." sa Hilary. "Vår hemliga lunch."
Hilary tog tillbaka sin scooter.
"Sorry, Cassie... men du är inte med i The Pink Girl's Club."
Cassie stod kvar och såg på hur Hilary och Sabrina for gatan ner på sina rosa sparkcyklar. Flickorna tjoade och skrattade.
Cassie tömdes på sin heliumballong-lycka. Det kändes som hon fylldes av ett svart hål istället.
Och nu förstod hon hur det låg till. Det var helt enkelt så att hon var bara ett simpelt surrogat - en ersättning, när det inte fanns någon annan att leka med.

Invisible People - The Wallstones

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Alex hemlighet (del 21)

*
Plötsligt kände Alex en hand på ryggen och ryckte till. Hans kropp blev defensivt stel.
Han tittade upp och fick syn på Mae. Intill henne stod Desi.
Alex slappnade av i kroppen när han såg att det inte var någon som ville bråka med honom.
Han drog ut hörsnäckorna ur öronen.
"Jag gråter inte om ni tror det." mumlade Alex. "Jag fick faktiskt sand i ögonen när vi slogs..."
Flickorna log och satte sig på varsin sida om honom.
"Du är söt du." sa Desi. "Vad lyssnar du på?"
Hon pekade på Alex iPod.
"Speed of Light - det är min pappas band." svarade Alex.
"Cool!" sa Mae. "Jag brukar lyssna på dom ibland."
Alex såg storögt på henne.
"På riktigt? Lyssnar du på Speed of Light?"
Mae log och nickade.
"Dom är bra."
Alex besvarade leendet.
"Farsan och Keith skrev Dragon Fighter till mig." sa han. "För jag gillade drakar när jag var liten."
Mae och Desi såg på den lille killen och log ömt. Det lät mer som han pratade för sig själv än till tjejerna.
Mae lade armen om Alex.
"Du ser ut att behöva muntras upp lite. Ska vi gå och köpa glass?"
Alex nickade. Sedan kastade han ett öga på sina smutsiga kläder.
"Fast jag måste gå till stugan och byta om först."

Grady kom in i rummet.
"Alex, gå och byt om nu, det är dags att äta middag."
"Typiskt..." muttrade Alex och suckade.
Flickorna log. Alex var så bedårande trulig.
"Vi måste nog åka tillbaka till vår sida snart." sa Desi.
Mae lutade sig fram mot Alex och viskade i hans öra.
"Men innan vi köper vi glass till dig också. Vi gömmer den i frysen. Och så ses vi ju imorgon."
Alex sken upp.
"Ja! Det gör vi!"
Flickorna skrattade och Desi gav honom en puss på kinden.
"Hej då sötnos." sa Desi.
Alex kinder blev lite rosiga.
Desi och Mae rufsade honom i håret och skyndade ut.

Alex lilla ansikte lystes upp av ett stort leende. Nu kände han sig glad igen!
Han stoppade in hörsnäckorna i öronen igen och medan han gick till stugan för att ta på sig rena kläder sjöng han högt med i Dragon Fighter. Låten som pappa Neil och bandkompisen Keith hade skrivit bara till honom.

Alone he stands in the raging wind.
A sword is his only friend.
He is just a tiny little boy.
But he is brave.
He is strong.
He wants to fight
against injustice and evil in this world.

He screams into the wind:
Mean dragons, come on!
I ain't scared of you.
'cause I am the
Dragon fighter!

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Alex hemlighet (del 20)

*
Alex försökte också slita sig loss, men Grady höll kvar honom och lyfte upp honom.
"Släpp ner mig!" protesterade Alex.
"Ta det lugnt Alex." sa Grady. "Jag ska plåstra om dig lite."
Grady bar in den motsträvige pojken till det stora köket. Där satte han upp pojken på diskbänken och tvättade rent hans smutsiga och blodiga ansikte. Sedan satte han plåster på Alex knotiga knän och armbågar.
"Du Alex, du får ta det lite lugnt i fortsättningen. Ni grabbar måste hålla ihop." sa Grady.
"Det var faktiskt inte jag som började..." sa Alex.
Han torkade sig om näsan med en flik av sin T-shirt.
Grady log mot pojken.
"Kläderna får du slänga i tvätten. Och du... torka inte bort blod med tröjan..."
"Skitsamma... den är ju redan blodig." muttrade Alex trotsigt.
Grady skrattade och kittlade pojken under armen.
"Är du i trotsåldern du, Alex?"
Alex svarade inte.
Han vred sig bort från Gradys beröring och gled ner från diskbänken.

Pojken gick in i stugan och drog fram sin iPod som låg under hans kudde och petade in hörsnäckorna i öronen.
Lyssnande på musik gick Alex in i det gamla lekrummet. Där kröp han upp på den breda fönsterbrädan.
Men istället för att se på utsikten genom det stora fönstret drog han upp knäna till hakan och lutade huvudet mot armarna.
Alex suckade.
De hade ju haft så kul och trevligt tillsammans med tjejerna idag, men nu kändes allt bara orättvist! Och han kände sig alldeles mörbultad i kroppen.
"Skitdag...!"  mumlade Alex.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Alex hemlighet (del 19)

*
Barnen återvände inte med flotten förrän strax innan middagsdags.
Alex, Scott, Denny och Johnny sa hej då till tjejerna och klev i land på bryggan.
Då såg de att Hank stod i andra änden av bryggan och väntade på dem.
Han såg ut som ett ilsket åskmoln.
"Fan vad länge ni var borta." sa han surt när killarna kom fram till honom. "Ni kunde väl ha väntat - så att jag kunde byta om och hänga med...?"
Denny, den lugnaste och mer tysta av de stora grabbarna, himlade med ögonen.
"Kändes kanske inte så kul att ha dig med, med tanke på hur du behandlade Alex..." sa han menande.
Hank gick hotfullt emot dem. Men istället för att ge sig på Denny, gav han Alex en hård knuff.
Alex for som en liten vante längs bryggan. Men han reste sig snabbt och kastade sig mot Hank.
Pojkarna snubblade upp mot gräsmattan där de fortsatte att slåss.
"För helvete Alex...!" fräste Hank. "Jag bara skämtade med dig förut! Har du ingen humor?"
"Verkligen skitkul!" fräste Alex.

När tjejerna såg att pojkarna slog styrde de tillbaka flotten och lade till vid bryggan. Sedan rusade de upp mot slagskämparna.
"Vad håller ni på med?!" utbrast Desi.
"Dom slåss." flinade Scott. Han började nynna på ledmotivet till Den gode, den onde & den fule.
Denny armbågade honom förmanande i revbenen.
"Ja, det ser jag väl dummer." fnyste Desi. "Men varför...?"
"För att Hank betedde sig som en idiot mot Mae och Alex förut." förklarade Denny.

"Vad i helvete håller ni på med?!" hördes en arg mansröst.
Ledarna Grady och Wendy kom springande. De drog upp Alex och Hank på fötter och höll pojkarna ifrån varandra.
Alex hade fått ta mest stryk. Hans kläder var smutsiga och rödfläckiga av näsblod och pojkens knän och armbågar hade fått stora skrapsår.
Hank slet sig loss och stängde in sig i stugan som pojkarna delade.
"Draaaama...!" sa Scott överdrivet i en dramatisk ton.

Il Buono, Il Cattivo, Il Brutto (The Good, The Bad And The Ugly) (Main Title) 

- Ennio Morricone

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 29 september 2011 - del 2

*
Hank reste sig upp och flinade mot den lille tanige killen.
"Hindra mig då Lill-räkan. Du kanske vill ha Mae för dig själv...?"
"Lägg av Hank." sa Denny.
Hank ignorerade sin kamrat. Han såg på Alex och flinet i hans ansikte blev ännu mer illvilligt.
"Fast du har kanske inte så mycket att visa..."
Hank knäppte upp knappen i Alex jeans-shorts.
"Lägg av!" skrek Alex.
Han kokade av ilska över Hanks idiotiska beteende och Hanks flin gjorde honom ännu argare.
Hank skulle just dra ner Alex byxor när Alex med ett argt morrande gav sin äldre och mycket större kamrat en hård knuff.
Knuffen, och häpenhet, fick Hank att tappa balansen. Och eftersom han stod nära kanten på flotten föll han i vattnet.
"Heja Alex!" skrattade tjejerna.
Scott tjöt av skratt och gav Alex en high-five.
"Lill-räkan! Du äger!"

Mae gick fram till Alex och höll om honom.
"Bra gjort Alex!"
Alex log och ryckte lite blygt på axlarna.
"Jag tycker bara att man ska visa respekt för tjejer." sa han.
Mae log ömt mot honom.
"Åh Alex, du är världens finaste lilla kille."
Desi rufsade om Alex hår.
"Du är verkligen en liten tuffing Alex."
Alex log.
"Tack." sa han.
Scott log mot sin yngre kamrat.
"Du vet hur man vinner tjejernas hjärtan du Lill-räkan." sa han imponerat och gjorde tummen upp.
Alex fnissade och nickade glatt.
"Ja, du har verkligen vunnit våra hjärtan Alex." sa Mae.
Hon drog Alex intill sig och hennes fingertoppar kittlade hans nakna rygg.
Alex kinder glödde och beröringen pirrade mysigt i hela kroppen.

Big Guns

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 29 september 2011 - del 1

Skriv om att följa.

Camp Orion. Sommaren 2006

Desi, Mae och några andra tjejer styrde in träflotten till bryggan och vinkade till pojkarna som stod på stranden.
"Hej grabbar!" ropade Desi. "Ska ni åka med på en tur?"
"Självklart!" sa Scott och flinade. "Ni behöver väl några tuffa karlar på er flotte!"
Mae log och såg sig sökande omkring.
"Tuffa karlar? Var är dom då?"
Tjejerna skrattade och gjorde high-fives.
Hank, Scott, Johnny och Denny drog av sig sina T-shirts och tryckte ner en bit av tyget i bakfickan på jeansen.
Alex följde de äldre grabbarnas exempel, han ville ju vara lika tuff som de.
Desi log.
"Nu ska grabbarna visa musklerna."
Tjejerna fnissade.
"Typiskt pojkar..." sa Mae.

Pojkarna klev på flotten och slog sig ner.
Alex lade sig på rygg, med händerna bakom huvudet. Han studerade de ulliga molnen som sakta flöt fram på den sommarblå himlen.
"Kolla på Lill-räkan," skrattade Scott. "nu filosoferar han igen."
Tjejerna log ömt mot Alex.
"Bra att du är inne i din drömvärld, Lill-räkan," sa Hank. "då får vi ha tjejerna för oss själva."
Hank lade armen om Mae. Hans hand smög mot hennes små bröst.
Mae slog argt bort handen.
"Tafsa på dig själv, jävla pervo!"
Alex satte sig upp för att se vad som hände, precis lagom för att se Hank smyga tillbaka sin hand mot Maes överkropp.
"Låt bli henne!" fräste Alex.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Grattis Lova! 28/9 2011

Grattis Lova
9 år
*

Grattis Lars! 28/9 2011

Grattis Lars
13 år!
*

Skrivpuff - 28 september 2011 - del 2

*
"Det är ju jättebra att du är super-kittlig Lill-räkan!" sa Scott. "För oss alltså - för vi kan köra utpressning på dig."
Alex skrattade.
"Fy fasen vad jag hatar er...!"
Alex letade febrilt i sitt minne efter en sång som handlade om sopor eller städning. Och till slut kom han att tänka på en gammal låt som de brukade spela hemma, på pappa Martins gamla vinylskivor.
"Hallå! Jag kom på en sång!" meddelade Alex.
De äldre grabbarna log. De slutade kittla honom och Grady ställde ner den lille killen på marken.
"Tack." pustade Alex.
Grady skrockade och klappade pojken i baken.
"Är du okej grabben?"
Alex nickade och flyttade sig en bit bort från ledaren.
Måste han röra mig så där...? tänkte pojken.

"Vilken låt tänkte du på?" undrade Hank.
Alex berättade tyst för kompisarna vilken sång han kommit att tänka på.
"Aha, den där gamla låten!" utbrast Scott. "Den har vi nog sjungit på musiken i skolan."
Scott vände sig till de vuxna.
"Mina damer och herrar, får jag lov att presentera vår lilla stjärna,
Alex Spencer-Clarke - här med en låt ur musikalen Trash!"
Alex fnissade.
Ackompanjerad av de äldre grabbarnas burk- och pinn-instrument, sjöng han den lite knasiga låten Yakety Yak av The Coasters.

Take out the papers and the trash
Or you don't get no spending cash.
If you don't scrub that kitchen floor
You ain't gonna rock and roll no more.
Yakety yak.
(Don't talk back)

Yakety Yak

Pojkarna hade riktigt kul när de de sjöng och spelade. Och utan att de riktigt fattade det, hade de plockat upp och slängt allt skräp.
"Vad duktiga ni är!" berömde Wendy och kramade pojkarna.
"Ja, vi är bäst!" sa Alex.
Wendy log och rufsade honom i håret.
"Nu går vi tillbaka till lägret och bakar pizza till middag."
Pojkarna jublade.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 28 september 2011 - del 1

Skriv om skräp.

Camp Orion. Sommaren 2006

"Det var ju en jätterolig idé det här," muttrade Scott syrligt. "plocka skräp..."
Han sparkade till en tom läskburk på marken.
"Och det inte ens vi som har skräpat ner..." sa Alex. "Det är idioter som kommer hit och campar som inte vet hur man städar efter sig...!"
Ledaren Wendy log mot pojkarna.
"Nämen, vad ni var trumpna idag då."
Alex suckade.
"Ja, det är sommarlov och vi måste städa upp andras skräp!"
Wendy lade armen om Alex.
"Men gör en lek av det, då blir det roligare. Sjung en passande sång tillexempel."
Scott fnyste.
"Sjunga...? Är vi med i nån jäkla musikal eller?"
Alex flinade.
"Yep, den nya Broadway-musikalen - Trash!"
Pojkarna skrattade.
"Trash! Den var bra!" sa Scott. "Lill-räkan du är för skön!"

Pojkarna hittade burkar och pinnar som de började använda som instrument.
"Lill-räkan, nu vill vi höra en sång om städning!" sa Scott.
Alex log och skakade på huvudet.
"Glöm det."
Hank lyfte upp Alex och höll honom över en av de öppna återvinningstunnorna.
"Sjung, Lill-räkan - annars åker du i."
"Släpp ner mig!" skrattade Alex.
Han försökte slingra sig loss.

"Ska vi tvinga Lill-räkan att sjunga?" flinade Hank. "Lite kittlingstortyr kanske...?"
Ledaren Grady log.
"Jag kan hålla Alex, så kan ni kittla honom."
"Nej!" pep Alex. "Inte kittlingstortyr...!"
Men Grady tog Alex från Hank och höll honom så att Scott och de andra killarna kom åt att kittla honom.
Den lille killen var helt värnlös. Han skrattade så att han nästan kiknade.
"Jag hatar att vara kittlig!" pep Alex.
De andra skrattade.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 27 september 2011 - del 2

*
"Kom nu lilla tiger." sa Joanne och sträckte armarna mot flickan.
"Inga jeans." sa Maxine. "Dom nya är så hårda. Jag vill ha på mig dom här klädorna."
Maxine höll upp ett par röda tights och en röd- och vit-randig T-shirt.
Joanne lyfte upp barnet.
"Jag kan väl få ha detta här...?" bad Maxine och lade huvudet på sned. "Vi kan kompromissa."
Joanne log. Maxine gillade verkligen att lära sig svåra ord.
"Okej sötnos, vi kompromissar. Du får ha tights och T-shirt."
"Yaaaay!" jublade barnet. Hon kramade om sin fostermamma. "Du är den bästaste i hela världen!"
Joanne log och gav Maxine en puss.
"Klä på dig du, så ska jag gå upp och hämta din röda munkjacka."

När Joanne kom ner igen hade Maxine klätt på sig.
Över sina tights och T-shirt hade hon tagit på sig sina vita snickarjeans-shorts och på fötterna hade hon sina rosa Converse-sneakers.
Maxine log ett brett, charmigt leende.
"Nu är jag snygg och tuff! Och vet du, mamma Jo; jag kommer inte att frysa!"
Joanne log och svepte upp flickan i famnen.
"Du är jättefin Maxie!"
Maxine lindade armarna om Joannes hals.
"Mamma... förlåt för att den arga Maxine-tigern kom fram..."
Maxine såg tårögd ut, som hon brukade göra när hon skämdes för sitt dåliga beteende.
"Så farligt var det inte Maxie." sa Joanne. Hon pussade flickungen på kinden. "Men tack för att du säger förlåt. Du är verkligen en fin unge."

Maxine gosade in sitt lilla ansikte i Joannes halsgrop.
"Du vill aldrig överge mig va...?"
Frågan kom som en liten orolig viskning.
Joanne tryckte barnet intill sig.
"Nej Maxine. Pappa Martin och jag vill aldrig nånsin överge dig. Vi älskar dig så mycket."
"Mer än min riktiga mamma gör..." sa Maxine.
Joanne kramade Maxine hårdare och suckade uppgivet.
Lilla älskade unge... bara sju år gammal... men redan smärtsamt medveten om hur hård världen kan vara...

I Got You Babe - Sonny & Cher

Skrivpuff - 27 september 2011 - del 1

Skriv om ett upplopp.

Silver Beach, Sun City, California. Hösten 2000

"Långbyxor...?!"
7-åriga Maxine såg skeptiskt och ogillande på jeansen som hennes fostermamma höll fram mot henne.
"Ja," sa Joanne. "det är inte så varmt idag. Du kommer att frysa i shorts."
Flickungen skakade häftigt på sitt mörklockiga huvud.
"Kommer jag visst inte! Vi bor i Cali - och jag är jättevarm faktiskt! En varmblodig tiger!"
Joanne log.
Maxine var faktiskt ett "varmblodigt" litet barn. Hemma brukade hon kasta av sig kläderna och springa omkring i bara trosor och linne och i skolan brukade hon bära en tunn T-shirt och shorts eller bomulls-tights - kläder som var svala och lätta att röra sig i.
"Men idag är det inte varmt ute, Maxie." försökte Joanne igen.
Hon försökte ta på barnet jeansen. En sak som inte var så lätt, eftersom Maxine nu låg på golvet och slingrade sig för att slippa bli påklädd.
Janie och Alex fnissade åt sin fostersyster.
Joanne gav dem en förmanande blick, men hon hade faktiskt lite svårt att hålla sig för skratt själv.

Efter flera försök fick Joanne äntligen på Maxine jeansen.
Hon pustade ut och ställde flickan upp på golvet.
"Ta på dig skor och jacka nu Maxine, så går vi."
Maxine skakade på huvudet.
"Inga långbyxor!" röt hon. "Dom är fula!"
Flickan drog av sig jeansen och sprang iväg och gömde sig i tvättstugan.

Joanne gick efter och letade efter Maxine.
"Kom fram nu Maxie."
"Vill inte ha några dumma långbyxor..." hördes en liten trumpen röst nerifrån tvättkorgen.
Joanne kikade ner och skrattade när hon såg Maxine mitt ibland den rena tvätten.

I Got You Babe - Sonny & Cher

Upplopp, nålar och tårar... - del 4

*
Flickan gled ner från britsen och slog armarna om Doctor Craven.
"Tack för att du ville vara min läkare idag! Kommer du vara min läkare i fortsättningen också - och ge mig mediciner och behandlingar och sånt?"
Doctor Craven besvarade kramen.
"Tack Maxine. Ja, jag ska vara din läkare i fortsättningen också, och det ska bli en stor ära."
Maxine log brett.
"Vad bra! Då behöver jag inte oroa mig."
Flickan såg på sina fosterföräldrar.
"Kom, nu vill Maxine the Greatest åka hem!"
Maxine vinkade adjö till Doctor Craven och skyndade sig ut i korridoren.

Martin skakade hand med läkaren.
"Tack så mycket för allt du gjorde för Maxine idag! Det märks verkligen att hon uppskattar att hon ska få ha dig som läkare."
Doctor Craven log.
"Hon är en fantastisk unge! Modig och har massor med humor. Hon är ett starkt barn och kommer säkert att klara behandlingarna bra."
Joanne sjönk plötsligt ner på en stol. Hon började gråta.
"Det känns som allt med Maxies sjukdom har blivit verkligt nu...!" snyftade hon.
Martin drog in sin fru i sin famn och höll om henne.

Maxine, som hade kommit tillbaka för att se varför hennes föräldrar aldrig kom, blev nu stående i dörröppningen.
Martin såg på flickan. Hon såg så liten och rädd ut nu.
"Kom hit, lilla tiger."
Martin gick fram till Maxine och svepte upp henne i famnen.
"Allt ska bli bra älskling." viskade han. "Allt ska bli bra."
Joanne höll om både Martin och Maxine.
Maxine klamrade sig fast vid sina fosterföräldrar och tog Joannes hand.
"Gråt inte mamma Jo..." tröstade flickan. "Jag klarar mig. Jag är stark."

Ain't No Mountain High Enough - Marvin Gaye and Tammi Terrell

Upplopp, nålar och tårar... - del 3

*
Joanne strök sin fosterdotter över håret och viskade ömt hur duktig och modig hon var.
"Du får skrika om det gör ont sötnos." sa Dr. Craven.
"Nej..." snyftade Maxine. "jag har redan skrikit tillräckligt idag."
Dr. Craven klappade henne på kinden.
"Du är modig du lilla Maxine."

När benmärgsprovet var avklarat fick Maxine ligga stilla i ungefär tio minuter.
"Snart får du åka hem raring." lovade Dr. Craven.
"Får jag fråga en sak?" sa Maxine. "Har du nåt förnamn?"
Flickan log lite.
"För du heter väl inte Doctor i förnamn?"
Dr. Craven skrattade.
"Nej jag heter inte Doctor. Mark heter jag. Och du Maxine, vet du vad ditt namn betyder?"
"Nej..." sa Maxine.
Doctor Craven satte Maxine upp.
"Va? Du har ett jättevackert namn och så vet du inte vad det betyder? Maxine betyder faktiskt Greatest."

Joanne och Martin såg på varandra och log.
"Greatest." sa Martin. "Det passar ju verkligen."
Maxine såg storögd på sin läkare.
"Greatest? Så jag är typ... bäst?"
Hon fnissade åt detta.
Joanne kramade sin fosterdotter och pussade henne på pannan.
"Ja, älskade lilla Maxie, du är bäst!"
För första gången på hela dagen log Maxine riktigt stort.

Ain't No Mountain High Enough - Marvin Gaye and Tammi Terrell

Upplopp, nålar och tårar... - del 2

*
Dr. Craven sneglade på flickans föräldrar.
Joanne och Martin nickade.
"Maxie vill att du säger som det är - även om det är läskigt." sa Martin och log.
Dr. Craven höll Maxines hand i sin.
"Maxine, benmärgsprov kan kännas lite obehagligt och det kan göra ont. Men om det är en tröst så går det fort att ta provet."
Han log mot flickan.
Maxine lade huvudet på sned och studerade läkarens vänliga ansikte.
"Får jag åka hem idag?"
Dr. Craven nickade.
"Kan du ta provet?" undrade flickan.
"Om du vill det så gör jag det." sa Dr. Craven.
Maxine nickade.
"Det vill jag. Måste dom hålla fast mig?"
Flickan pekade på sköterskorna.
Dr. Craven log och skakade på huvudet.
"Nej, det tycker jag inte att dom ska. Det här klarar vi ändå, inte sant Maxine?"
Maxine nickade igen.

En sköterska tog fram nya nålar och bedövning.
"Vad händer nu?" frågade Maxine. "Jag menar, hur går det till?"
"Först ger jag dig en spruta med bedövning, den kan svida lite, sedan tar vi ut lite benmärg från din höftkam med en annan nål."
Maxine nickade.
"Måste jag ta av mig byxorna...?"
Dr. Craven skakade på huvudet.
"Nej, bara dra ner dom en bit, så att höften syns."
"Bra." sa Maxine. "Tack för att du sa sanningen."
Dr. Craven log.
"Det var så lite raring. Är du redo nu?"
"Tror det..." sa Maxine skakigt.
Hon fick dra ner byxorna en aning och fick sedan lägga sig på mage på britsen.

När doktorn satte in sprutan med bedövning blev flickungens kinder våta av tårar.
När han stack in den långa nålen och tog ut benmärg kramade flickans händer pappret på britsen så hårt att pappret skrynklades och gick sönder.
Maxine bet ihop och försökte tappert låta bli att visa att hon var rädd eller att hon hade ont.

Ain't No Mountain High Enough - Marvin Gaye and Tammi Terrell

Upplopp, nålar och tårar... - del 1

Direktfortsättning från Skrivpuff - 13 juli 2011

Sun City Hospital, California. September 2006

"RÖR MIG INTE!"
Det hysteriska och ilskna barnskriket och skramlet från en stålbricka full med instrument när de föll mot golvet fick Doktor Mark Craven att rusa in i undersökningsrummet.
En liten tanig flicka med brunt, lockigt hår verkade slåss för sitt liv mot sköterskorna. Hon slog omkring sig och sparkade.
"Oj, här inne var det upplopp." sa Dr. Craven med sin lugna, mjuka röst.
Flickan, som hölls fast av två sköterskor, tittade upp på honom.
Hon hade vackra blå ögon som ramades in av långa mörka ögonfransar.
"Dom får inte gräva i min benmärg med den där äckliga korkskruvsgrejen!" sa flickungen.
Hon pekade på ett blått plastföremål på golvet.
Det påminde faktiskt lite om en slags korkskruv, tyckte Dr. Craven.

Han plockade upp flickans journal, som också fallit ner på golvet, och kastade ett snabbt öga på hennes uppgifter.
"Maxine, vilket fint namn. Jag heter Doctor Craven."
Läkaren befriade Maxine ur sköterskornas grepp och såg in i hennes allvarliga lilla ansikte.
"Dom ljuger för mig." sa Maxine. "Dom säger att det inte kommer att göra ont... och dom sa att dom inte skulle hålla fast mig. Jag hatar när folk ljuger!"
"Vi vill inte göra dig rädd lilla vän." sa en av sköterskorna.
Maxine ignorerade henne och såg med bestämd blick på Dr. Craven.
"Säg sanningen. Benmärgsprov gör ont, eller hur?"

Ain't No Mountain High Enough - Marvin Gaye and Tammi Terrell

Skrivpuff - 25 september 2011

Skriv om att trängas

Silver Beach, Sun City, California. December 2006

Det var trångt på bussen som var på väg in till stan. 13-åriga Maxine och hennes bästis Holly skulle gallerian i Sun City för att köpa lite julklappar.
Maxine var lite trött efter sin senaste behandling, men hon hade vägrat att bara sitta hemma den här fina dagen.
"Jag kan inte gå till stranden och bada, på grund av den jäklarns infektionrisken..." hade hon sagt till sina fosterföräldar när de frågat om hon inte skulle vara hemma och ta det lugnt. "så då måste jag väl åtminstone få åka in till stan och shoppa!"
Martin hade strukit sin fosterdotter över kinden och sagt att självklart skulle hon få åka till stan och ha kul.
"Ring om ni vill ha skjuts hem." sa han när Holly och Maxine lämnade huset.
"Tack! Det vill vi nog." sa en lycklig Maxine.

Maxine och Holly fick stå upp på bussen. Holly var lite orolig för att det skulle trötta ut Maxine, men Maxine försäkrade att hon mådde bra.
När de skulle kliva av trängde sig en kvinna in framför dem och råkade knuffa till Maxine.
Maxine grimaserade av smärta och lade handen över sitt högra nyckelben.
"Du! Akta ungarna för fan!" ropade en tonårskille som satt nära dörrarna. "Du kan ju inte bara tränga dig fram så där!"
"Näää exakt." sa Maxine och spände blicken i kvinnan. "Hur bråttom kan man ha egentligen...?"

Kvinnan blängde på tösen.
"Nu ska inte lilla fröken vara uppkäftig." sa hon spydigt.
"Det är faktiskt inte jag som är uppkäftig..." sa Maxine kavat. "utan är denna här."
Hon petade fram två tunna slangar som ledde från hennes CVK*.
Kvinnan stirrade på venkatetern och rodnaden under flickans nyckelben och bleknade.
Men Maxine log brett.
"Nu kanske du är låter bli att trängas och knuffas i fortsättningen," sa hon.
Hon imiterade kvinnans spydiga ton och lade till:
"'Lilla fröken'"

När Maxine och Holly klev ur bussen hörde de stormande applåder från deras medpassagerare.
En av de som applåderade var Mark Craven, Maxines läkare.
Han log brett.
Den där lilla ungen är helt fantastisk!

* CVK - Central venkateter är en tunn kateter som läggs in i en central ven.

Den används till injektioner, infusioner, transfusioner och blodprovstagning.

The Wild One (7'' Single Version) - Suzi Quatro

Grattis Maxine! 25/9 2011

Happy Birthday 
Maxine!

*

Skrivpuff - 24 september 2011

Skriv om att beundra

Silver Beach, Sun City, California. December 2006

Joanne och Martin såg leende på barnen. De var så bedårande vackra i
sina nya festkläder. Alex och Ricky i mörkblå jeans och vita skjortor,
och Janie och Maxine i mörkröda klänningar och matchade ballerinaskor i lack.
"Är du säker på att det känns bra med klänningen, Maxie?" frågade Joanne.
Maxine, 13 år, drog lite i ett av de tunna axelbanden och sedan fingrade hon på ärret under höger nyckelben, ärret som hennes CVK (Central venkateter)*
hade orsakat.

"Vet ni... jag skäms inte särskilt mycket för mitt ärr. Slangen som brukar sitta här ger mig liv för fasiken! Och jag älskar min nya klänning faktiskt! Men om folk har problem med ärret och känner att dom måste stirra..."
Maxine ryckte på axlarna.
"C'est la vie...!"
Joanne kramade flickan.
"Det är bra Maxine, du har helt rätt!"
"Mmmm... det har jag!" sa Maxine.
Martin kramade om sin fosterdotter.
"Vi är så stolta över dig, lilla tiger!"
Maxine log.
"Nu ska jag på julfest!"
Glad, uppspelt och rak i ryggen gick flickan ut till bilen.

Freddie Clarke såg efter sin systers fosterdotter och log brett.
"Gud vad jag beundrar den där lilla ungen!" utbrast han, rösten fylld av beundran och kärlek.
Janie nickade.
"Jag har världens coolaste och starkaste syster!"
"Det har vi verkligen!" sa Alex.


* Central venkateter (CVK) är en tunn kateter som opereras in i en central ven. 
 Den används till injektioner, infusioner, transfusioner och blodprovstagning.

Crazy Little Party Girl (Spotify)

*