Skriv om en etsning.
Silver Beach, Sun City, California.
30 December 2010
"Vad gör Mr. Rollins?"
10-årige Ricky pekade på grannen som satt på sin trappa och pysslade med en sten lika stor som en fotboll och något slags verktyg Ricky aldrig hade sett förut.
"Skriver han på sten?"
Mr. Rollins såg upp och log mot barnen Clarke.
"Hej på er! Ja, jag skriver i stenen. Det kallar gravyr. Just den här stenen ska vara en adress-sten."
Han höll upp stenen där han hade skrivit ett nummer och namnet på gatan där de bodde.
"Wow vad coolt!" sa Ricky.
"Jobbar du med det här, Mr. Rollins?" frågade Alex.
Grannen nickade.
"Ja det här är mitt jobb. Jag gör gravyr på gravstenar också."
"Då kanske du kan göra gravyren till min gravsten." sa Maxine.
Grannen visste inte vad han skulle svara. Tanken på att behöva göra en gravsten till flickan borrade ett elakt svart sorghål i hans själ.
Alex sparkade till en övergiven tennisboll som låg på marken och gav sin fostersyster en ilsken blick.
"Maxie, du lovade att inte prata om det där mer!"
"Men nu pratade jag inte om begravning, utan om min gravsten." sa Maxine lugnt.
"Ja, det är ju mycket bättre..." fräste Alex.
"Förlåt... jag ska inte ta upp det mer." sa Maxine gav Alex en kram.
"Så sa du förra gången du började prata om det här också..." mumlade Alex.
Sorgen och smärtan i blicken han nu gav sin syster etsade sig fast i Maxine.
Silver Beach, Sun City, California.
30 December 2010
"Vad gör Mr. Rollins?"
10-årige Ricky pekade på grannen som satt på sin trappa och pysslade med en sten lika stor som en fotboll och något slags verktyg Ricky aldrig hade sett förut.
"Skriver han på sten?"
Mr. Rollins såg upp och log mot barnen Clarke.
"Hej på er! Ja, jag skriver i stenen. Det kallar gravyr. Just den här stenen ska vara en adress-sten."
Han höll upp stenen där han hade skrivit ett nummer och namnet på gatan där de bodde.
"Wow vad coolt!" sa Ricky.
"Jobbar du med det här, Mr. Rollins?" frågade Alex.
Grannen nickade.
"Ja det här är mitt jobb. Jag gör gravyr på gravstenar också."
"Då kanske du kan göra gravyren till min gravsten." sa Maxine.
Grannen visste inte vad han skulle svara. Tanken på att behöva göra en gravsten till flickan borrade ett elakt svart sorghål i hans själ.
Alex sparkade till en övergiven tennisboll som låg på marken och gav sin fostersyster en ilsken blick.
"Maxie, du lovade att inte prata om det där mer!"
"Men nu pratade jag inte om begravning, utan om min gravsten." sa Maxine lugnt.
"Ja, det är ju mycket bättre..." fräste Alex.
"Förlåt... jag ska inte ta upp det mer." sa Maxine gav Alex en kram.
"Så sa du förra gången du började prata om det här också..." mumlade Alex.
Sorgen och smärtan i blicken han nu gav sin syster etsade sig fast i Maxine.