A Sunshine Day - del 3

*
”Hallå där i vattnet! Letar ni efter nån?”
Tjejerna vände sig om och fick syn på Ryan på bryggan.
”Nu blev ni allt rädda va?” sa han.
Sunshine och Maureen skakade på huvudet.
”Oss skrämmer du inte så lätt, pysen.” sa Maureen.
”Sällan Little Monkey Boy!” skrattade Sunshine.
”Jo, lite skraja blev ni.” flinade Ryan.
”Jag blev faktiskt lite orolig.” sa Sheila.
”Äsch, det behövde du inte vara.” log Ryan.
Han satte sig på bryggan och dinglade med benen.

Tjejerna klättrade upp för bryggans trästege och satte sig intill Ryan.
”Skräm oss inte så där!” sa Sheila.
Hon kramade Ryan.
”Sheila…” protesterade Ryan generat.
Tjejerna fnissade åt hans blyghet.
”Men Ryan, du är ju så gullig!” retades Sheila och kramade honom igen.
Ett busaktigt leende lekte i Ryans ansikte.
”Akta så att jag inte knuffar ner dig i vattnet.”
*

A Sunshine Day - del 2

*
Sheila simmade ut till dem.
”Så du vågade doppa en tå?” flinade Ryan.
”Om du inte var så söt skulle jag dränka dig.” sa Sheila.
”Ja, säkert.”
Ryan och stänkte vatten på henne.
”Du ligger redan risigt till.” varnade Sheila.
Ryan bara log sött.
”Jaså, säger du det - chicken?”
Sheila började jaga Ryan.
Ryan simmade iväg snabbt och dök under vattenytan.

”Hur länge ska han vara under egentligen…?” frågade Sheila efter någon minut.
Det fanns lite oro i hennes röst.
”Var inte orolig.” sa Sunshine lugnt.
”Nej, den grabben är född till liten fisk.” sa Maureen coolt och log. ”Skulle inte förvåna mig om det börjar växa ut gälar och simfötter på honom snart.”
Sheila kunde ändå inte låta bli att oroligt titta på vattenytan för att se om Ryan skulle dyka upp.
*

A Sunshine Day - del 1

*
Det var en strålande och varm solskensdag i Delphi och Ocean Beach.
Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila bestämde sig att ta ett dopp i havet innan lunch.

”Sisten i är en fermenterad strömming!” hojtade Ryan när han, Sunshine, Maureen och Sheila sprang ner mot vattnet.
”Tävlar vi nu…?” frågade Sheila.
”Jaaa!” sa Ryan och sprang ut på bryggan. ”Kom igen nu latmaskar!”
Sunshine och Maureen sprang efter honom ut på bryggan.
Men Sheila gick i vid vattenbrynet.
”Nä, kom igen nu chicken.” fnissade Ryan. ”Det är inte kallt i vattnet!”
”Kallar du mig chicken?” skrattade Sheila.
Ryan log sitt busleende och nickade.
"Ja, det gör jag."
”Jag ska ge dig för chicken." sa Sheila. "Vänta bara din lilla rackarunge!”
Ryan bara skrattade och hoppade i vattnet samtidigt som Maureen och Sunshine.
*

Strömming på en söndag… fy Farao…! 2

*
”Grannarna frågade om vi ville komma över på deras surströmmings-fest.” sa David.
Ryan spärrade förfärad upp ögonen.
”Surströmmingsfest?! Ni sa väl nej…?”
”Nope,” log David. ”vi ska gå över dit om en stund.”
”Åh nej!” stönade Maureen.
”Jag är nog inte hungrig längre.” sa Sunshine.
”Inte jag heller!” sa Ryan. ”Jag rymmer hemifrån!”
Han skyndade sig mot trappan, men David fångade upp honom.
”Jag skojade bara Ryan!” skrattade han. ”Jag ville bara se din reaktion.”
Ryan låtsades bli tjurig.
”Bara för det ska du får äta grodlår med ketchup till middag.”
”Smaskig middag.” skrattade David. ”Vad blir det till dessert då?”
”Grillade manet.” sa Sunshine.
Ryan log och gjorde tummen upp mot Sunshine.
”Ja, grillad manet med chokladsås.” flinade han. ”I gamla strumpor!”
Maggie skrattade.
”Vad får ungarna allt ifrån…?”
Rebecca skrattade också.
”Mmmm... jag blir verkligen sugen på middag nu när pratar om så här smaskiga saker.”
”Vi ska i alla fall äta nåt godare än rutten fisk.” sa Ryan.
”Du vill inte ha lite surströmming på din hamburgare då?” log David.
Ryan svarade med att försöka brotta ner sin pappa.
*

Strömming på en söndag… fy Farao…! 1

*
En minst sagt otäck odör spreds över Ocean Beach.
Till och med fiskmåsarna - som annars var nyfikna på allt de möjligtvis kunde äta - höll sig undan.
”Vad är det som stinker här?” frågade Ryan när han kom ut på terassen.
Han såg på de andra och lade till:
”Och kom inte med nåt skämt om mina fötter, jag duschade i morse!”
”Knäppis!” skrattade Maureen.
”Dina fötter stinker väl aldrig?” fnissade Sunshine.
”Nej, precis.” sa Maureen och log mot Ryan. ”Men det luktar rutten fisk. Usch...”
Maureen rös av obehag.
”Det är rutten fisk.” sa David.
Ryan rynkade på näsan.
”Bläää! Varför?”
”Grannarnas middag.” sa David.
Maureen och Sunshine fnissade.
”Kul pappa.” sa Ryan klentroget.
”Nej, det är faktiskt grannarnas middag.” skrattade Kate.
Ryan såg ännu mer klentrogen ut.
Kate skrattade åt hans min.
”Det är faktiskt sant, älskling. De ska äta något som kallas surströmming, eller fermenterad strömming. De har gäster från Sverige.”
Ryan såg på sin mamma som om han trodde hon hade blivit tokig.
”Mamma… har du fått solsting? Menar du att de äter rutten fisk?!”
Ryan, Maureen och Sunshine grimaserade ogillande åt den tanken.
”Den är nog jäst tror jag.” sa Maggie.
”Jäst eller rutten… det luktar pyton!” sa Maureen.
”Ja,” höll Maggie med. ”men det är tydligen en delikatess i Sverige.”
Ryan skakade på huvudet.
”En tjej i våran skola har en mormor från Sverige och dom äter inte rutten fisk.”
Rebecca skrattade.
”Nej, alla gör nog inte det, lillbrorsan.”
”Jag tänker aldrig göra det!” sa Ryan. "Yuck!"
”Inte jag heller!” sa Sunshine och Maureen unisont.
*

Hets #14

*
”Ska vi gå till museet nu?” frågade Max.
”Klassen, vad säger ni,” sa Coach Hillman. ”ska vi ge oss iväg?”
”Ja!” tjoade hela klassen.
(Utom Clint och Jerry och Brents andra anhängare, de hade gått ut på skolgården för att vänta.)

Coach Hillman såg på Ashlee, försökte se hur mycket flickan hade tagit åt sig av Clints gliringar och elaka kommentarer.
Ashlee märkte att hennes lärare såg på henne.
Hon såg upp på honom.
”Allt väl?” frågade Coach Hillman.
Ashlee log och nickade. Men sedan blev hon lite allvarligare.
”Förlåt om jag sinkade alla.”
Coach Hillman skakade på huvudet.
”Tänk inte på det, Ashlee. Du kan ju inte hjälpa det.”
”Nej…” sa Ashlee.
Hon suckade.
”Ibland önskar jag att jag var lite mer normal…”
”Säg inte så.” sa Coach Hillman.
”Nej,” instämde Max. ”normal är så tråkigt.”
Ashlee log mot Max.
”Så jag ska inte vara normal?”
Kyle skakade på huvudet.
”Nope, för då skulle du inte vara du.”
Ashlee omfamnade Kyle igen.
Kyle såg både generad och glad ut.
*

Hets #13

*
Det blev knäpptyst i gruppen i flera sekunder.
Sedan började Ashlee att fnissa.
Det var ett litet fniss som blev högre och högre och förvandlades till slut till ett bubblande, lyckligt skratt.
Max och Chris föll in i skrattet och snart skrattade nästan hela klassen.
Till och med Coach Hillman skrattade.
Kyle verkade inte riktigt förstå att det han sagt hade orsakat denna glädjefest.
”Vad är så roligt…?” frågade han.
Ashlee gick fram till Kyle och kramade honom.
"Kyle, jag älskar dig, vet du det?" fnissade hon.
”Nej…” sa Kyle generat.
”Men det gör jag!” sa Ashlee lyckligt. ”Du är bäst!”
"Ja Kyle, du äger!" sa Max.
Shirley gick också fram till Kyle och kramade honom.
”Du är så fin som försvarar dina vänner så!”
”Äsch… det är jag inte...” mumlade Kyle och rodnade.
”Jo!” sa Ashlee. ”Och du är jättesöt med röda öron.”
Hon petade hon retsamt i sidan.
”Sluta!” skrattade Kyle.
Ashlee och Shirley såg på varandra och fnissade.
"Vad ska jag sluta med?" retades Ashlee. "Att säga hur söt du är? Eller det här..."
Hon petade Kyle i sidan igen - precis där hon visste att han hade en väldigt kittlig punkt.
Kyle pep av fniss och försökte ta ett steg bakåt, men Coach Hillman stod fortfarande bakom honom.
"Ha, ha, du kommer inte undan." skrattade Ashlee glatt.
"Du ska få igen senare, Ashie." varnade Kyle.

Coach Hillman log åt Ashlee och Kyle.
"Bråkar hon med dig, grabben?"
Kyle nickade samtidigt som han försökte ta tag i Ashlees händer.
”Visst är dom gulliga tillsammans?” log Shirley.
Coach Hillman småskrattade och nickade.
*

Hets #12

*
Coach Hillman klev emellan pojkarna.
"Hallå, vad händer här?"
"Vi kommer aldrig iväg - för psycho-ungen här kan inte gå i trappor ordentligt." sa Clint och gjorde en pekande gest mot Ashlee.
Kyle gjorde en ansats att kasta sig över Clint.
Coach Hillman sträckte ut armen som en spärr framför Kyle och fångade honom.
”Lugn nu Kyle.”
Utan att släppa Kyle, vände sig läraren till Clint.
"Och du ändrar din attityd!" röt han. "Annars kan du gå till rektorsexpeditionen och jobba med skolarbete istället för att följa med till museet!"
"Okej." Clint suckade. "Men hon sinkar oss."
Coach Hillman gav honom en varnande blick.

Ashlee som nu var klar med trappan kom och ställde sig hos dem.
"Äntligen!" stönade Clint.
"Du kan gå i förväg om du har så jävla bråttom!" fräste Kyle.
"Ta det lugnt nu, grabben." sa Coach Hillman lågmält.
Kyle blängde ilsket på Clint.
"Jag hinner krypa till Kina innan hon är klar!" fräste Clint hånfullt.
"Eh... hallå! Hon är här nu." påpekade Max.
Men Kyle och Clint var nu så uppretade att de inte hörde honom.
Ashlee följde intresserat scenariot, som om det var en pjäs hon tittade på.
"Bra!" fräste Kyle till Clint. "Kryp till Kina - då slipper vi se dig!!"
*

Hets #11

*
Det var lugnare i klassen nu när Jerry och Brent var relegerade.
De hade ett par anhängare som var sura på Kyle och Ashlee, men de var inte på långa vägar lika våldbenägna som Jerry och Brent.
Anhängarna försökte komma åt Ashlee och Kyle på andra sätt, gjorde sitt bästa för att knäcka dem genom pikar och kommentarer.
De blev dock frustrerade när de upptäckte hur starka Kyle och Ashlee var.
Det skulle inte bli lätt att knäcka dem.

En dag skulle klassen iväg på utflykt till ett museum. De gick i samlad trupp ned för den stora stentrappan som ledde till skolans entré.
Ashlee hade det extra jobbigt med sina tvångstankar den här dagen och kände sig tvungen att gå tillbaka tre trappsteg och räkna medan hon gick ner.
Fem gånger var hon tvungen att göra så.

"Men åhhh! Kan du vara mer långsam...?" stönade en av Jerry och Brents anhängare som hette Clint (ja, döpt efter Clint Eastwood). "Det tar ju hundra år för oss att komma iväg om du ska hålla på så där!"
Ashlee var så inne i sin mani att hon inte hörde honom.
Hon bara klev upp och ner för trappan och räknade.
Clint knuffade till Ashlee när hon för fjärde gången nådde botten av trappan.
Ashlee skakade av sig honom och gick upp tre trappsteg en femte gång.

"Skärp dig nu för helvete!" fräste Clint. "Vi kommer aldrig iväg!"
"Rör henne inte!" fräste Kyle.
"Nej, hon måste börja om då." sa Max. "Om hon blir avbruten."
Clint såg konstigt på dem och sedan på Ashlee.
"Vad fan, hon är ju helstörd!"
"Det är hon inte alls!" sa Kyle.
”Jo!” sa Clint. ”Ett riktigt litet freak! Akta så att du inte blir smittad!”
Kyle andades häftigt, som om han var andfådd.
”Du säger inte så om Ashlee!” skrek han.
”Freeeeeak…” sjöng Clint. Han hade ett äckligt hånflin på läpparna.
Kyle såg ut att vilja kasta sig över sin klasskamrat.
*

SkrivPuff: Utmaning 2010:169 - 19 juni

Skriv om något skirt.

Klänningen var ljusgrön och hade en underkjol av siden i samma färg.
”Visst är den vacker?” Louella Jenlin såg på sin lilla dotter med förväntansfull blick.
”Jaaa!” sa Elle.
Flickan kände på tyget och strök över klänningen med fingertopparna.
”Den är väldigt vacker.” sa Louella. ”Och tunn, det är därför den har underkjol, så att den inte vara genomskinlig.”
Elle log varmt. Änglaleendet, brukade Louella tänka.
”Skir.” sa Elle.
”Vaddå?” Louelle såg förvånat på sin sjuåring.
”Skir, inte tunn.” svarade Elle.
”Vilka fina ord du kan min raring.”
Louella kände sig stolt över att hennes lilla unge läste så mycket och lärde sig svåra ord.
”Mmmm.” sa Elle och log.
Elle visste att folk tyckte att hon var väldigt intelligent för sin ålder, men det var inget hon tänkte särskilt mycket på. Hon tänkte aldrig i livet bli mallig eller tro att hon var bättre än någon annan!

”Ska du prova klänningen?” frågade Louella.
Elle nickade ivrigt. Hon kastade av sig jeans och T-shirt så att hon stod i bara linne och trosor.
Louella drog den skira klänningen över hennes lockiga huvud.
”Oj då, den var visst lite för lång.”
Elle såg ner på fållen, den räckte ända ner till fötterna på henne.
”Men mamma… du vet väl min storlek? Detta här är inte min storlek.”
”Du ska få skor till också.” sa Louella. ”Jag såg så söta tygskor, gröna med rosa rosor fastsydda. Skulle du vilja ha dem?”
Elle svarade inte.
Hon drog av sig klänningen och sedan gav hon sin mamma en allvarlig blick.
”Har du betalat för klänningen?”
”Elle…”
”Har du det?” Elles röst blev högre och mer anklagande. ”Får jag se kvittot?”
Louella skrattade. Elle tyckte det lät nervöst och lite tillgjort.
”Men Elle… när man ger bort en present visar man inte kvitto…”
”Var är påsen från butiken du köpte klänningen i?”
Elle gick ut i hallen och sökte efter en påse som klänningen kunde legat i.
”Du har inte betalat för den!” skrek Elle. ”Du stjälde den! Varför måste du göra så?! Polisen kan komma och kasta dig i fängelse - och då hamnar jag på barnhem!”
Elle brast i gråt och rusade in på sitt rum.

Louella sjönk ner på hallgolvet med den gröna klänningen i famnen. Hon kände på tyget.
Skir.
Hon smakade på ordet.
Klänningen är skir. Om skir kan betyda ömtålig passar det in på min lilla unge också.
Louella satt tyst ett tag, funderade och studerade klänningen. Efter några minuter fick hon en idé och sken upp, riktigt nöjd med sig själv.
Jag vet! Jag syr upp klänningen och så köper jag de där gröna små skorna - då blir nog Elle glad!
*

Skrivbloggen 1 år! :-)

*

The Nicest Kid In Town - 4

*
”Vad gör ni?” frågade Kevin.
Han stod i dörröppningen och såg både förvånad och road ut.
”Vi busar lite med Kyle.” sa Ashlee glatt.
”Torterar.” rättade Kyle.
Ashlees mamma och pappa kom in i vardagsrummet.
”Nämen, kittlar ni stackars Kyle nu igen?” sa Selma.
Ashlee fnissade och nickade glatt.
”Kyle, du vet att Ash är kittlig, va?” frågade Kevin.
”Ja, det vet jag.” skrattade Kyle. ”Men det är lite svårt att göra nåt med henne nu när hon sitter på mig.”
Matthew Hayden skrattade.
”Vill du ha hjälp, Kyle?”
”Ja tack!” sa Kyle.
”Pappa, kittla Ashlee!” sa Kevin ivrigt.
”Nej!” sa Ashlee.
Hon hoppade upp i soffan, tog en kudde och gömde sin under den.

”Vad bra du gömmer dig, Ashlee!” fnissade Kevin. ”Man ser dina ben och dina fötter!”
”Jag fick inte plats under soffan.” mumlade Ashlee under kudden.
Hennes familj och vänner skrattade.
”Du inser att du är fast nu va, pyret?” sa Matthew.
Han satte sig i soffan hos sin dotter.
Ashlee slängde ner kudden på golvet och såg på sin far.
”Jag är inte fast.” sa hon och strök håret ur ansiktet.
Matthew tog tag i Ashlees bara fötter.
”Inte…?” log han.
”Ser ut som du är fast.” flinade Kyle.
”Vad säger du Kyle?” sa Matthew. ”Ska vi kittla de här små fötterna lite?”
Kyle nickade.
”Nej, inte kittla fötterna!” pep Ashlee.
”Jo!” sa Kyle. ”Nu ska du få igen!”
”Det här är roligt!” fnittrade Kevin.
*

The Nicest Kid In Town - 3

*
Efter skolan gick Ashlee, Kyle, Coral och Darla hem till Ashlee.
De satte sig i vardagsrummet och åt lite mellanmål och pratade om allt möjligt.
Ashlee drog med fingertopparna upp och ner över Kyles underarm.
”Ash… nu kittlas du igen!” protesterade Kyle fnissande.
”Who, me…?” sa Ashlee oskyldigt.
Coral skrattade.
”Det var säkert inte med flit, Ash.” sa hon sarkastiskt.
”Nej precis.” fnissade Darla. ”För du råkar ju inte alls veta att Kyle är kittlig just där.”
Ashlee såg på Kyle.
”Va… är du kittlig här Kyle?” Hon log busigt och tog tag i Kyles arm igen. ”Hade jag ingen aning om.”
”Nej inte alls...” mumlade Kyle.
Han försökte se sur ut, men han var så full i skratt att det inte gick särskilt bra.
Darla reste sig tog fram sin kamera.
”Håll kvar den minen Kyle. Du ser så söt ut att jag måste föreviga minen.”
Kyle skakade på huvudet.
”Glöm det Darl.”
”Är du kaxig nu?” sa Darla.
Kyle nickade glatt.
Darla satte sig tätt intill Kyle och lade armarna om honom.
”Du vet vad som händer om du är kaxig va, sötnos?”
”Nä, det vet jag inte.” fnissade Kyle.
”Det kan jag berätta!” sa Ashlee ivirigt. ”Då gör vi så här!”
Ashlee brottade ner Kyle på golvet och satte sig på hans ben.
”Det är bra Ashlee!” skrattade Darla. Hon satte sig intill Kyle. ”Hur var det nu Kyle, du var väldigt kittlig här också va?”
Darlas fingrar lekte retsamt vid Kyles midja.
Kyle fnissade och försökte ta bort Darlas händer.
”Jag har aldrig varit kittlig!” sa han truligt.
”Liar!” sa Ashlee och fnissade.
*

The Nicest Kid In Town - 2

*
”Vad tänker du på lilla drömmare?” Darla rufsade om Kyles hår. ”Du ser fortfarande allvarlig ut.”
”Jag är okej.” log Kyle.
”Du såg ut att vilja sparka Mark förut!” fnissade Ashlee.
Kyle skrattade.
”Som du gjorde när vi var små.” sa Darla.
Kyle såg förvånat på henne.
”Va, gjorde jag?”
Både Coral och Ashlee nickade åt minnet.
”Ja, det gjorde du.” skrattade Coral.
”Det minns jag inte.” sa Kyle. ”När gjorde jag det?”
”Jag tror du var sju år.” sa Darla. ”Det var inte Mark du sparkade, det var nån dum unge som var taskig mot mig; kallade nog tjockis eller nåt liknande - och du blev så jäkla arg!”
Darla skrattade åt minnet.
”Säg inte så till min Darla! sa du och så gick du fram och sparkade killen på smalbenet.”
”Det såg ut som du ville göra det nu på Mark också.” sa Ashlee.
”Ja, det gjorde det faktiskt.” skrattade Darla.
”Vem vet, jag kanske gör om det, om nån är elak mot er.” sa Kyle.
Darla log och rufsade om Kyles hår igen.
”Lovar du det?”
Kyle nickade.
”Mmmm. Ingen får vara dum mot mina vänner.”
Darla gav Kyle en stor kram.
”Aww Kyle, du är så gullig! Visste du det?”
Kyle såg generad ut. Han skakade på huvudet.
”Men det är du!” sa Ashlee.
Hon kramade honom och pussade honom på kinden.
Kyle såg om möjligt ännu mer generad ut.
*

The Nicest Kid In Town - 1

*
”Hej 'Fatso'!”
Mark Pattinson dunkade vänlig Darla i ryggen.
”Hey! Det där var varken snällt eller kul!” sa Ashlee.
”Det var ett skämt, okej Ash?” sa Mark.
Ashlee såg ändå arg ut.
Kyle gav också Mark en ogillande blick.
Darla hade varit lite överviktig sedan barndomen och hade blivit retad för det.
Nuförtiden var det väldigt sällan någon som retade Darla, men ibland kunde någon vräka ur sig en kommentar.
Mark Pattinson var ingen taskig kille, men lite klumpig och ibland tänkte han inte på hur han uttryckte sig, så det kunde verka som ett påhopp.
”Jag menade inget illa.” försäkrade Mark. ”Du tog väl inte illa upp, Darla?”
”Inte den här gången.” sa Darla. ”Jag vet att du inte menar nåt illa, Mark.”
”Men tänk lite på vad du säger till folk, okej?” sa Coral.
”Okej.” sa Mark. Han skämdes lite. ”Det var verkligen inte meningen, Darla. Förlåter du mig?”
Darla log och himlade sig lite.
”Jaaa, kanske… om du kysser mina fötter.”
”Jaha…” sa Mark osäkert.
Darla skrattade.
”Jag skämtade Marky! Stick iväg nu.”
Mark skyndade bort i korridoren.

”Han tänkte verkligen kyssa dina fötter!” skrattade Ashlee.
Darla skrattade också.
”Just nu har han nog så dåligt samvete att han skulle kunna göra allt jag ber honom om.”
”Säg åt honom att göra dina läxor och bära din lunchbricka varje dag i en månad.” förslog Ashlee med ett snett litet leende.
Coral och Darla skrattade.
”Bra idé Ash, jag kanske ska be honom göra det.” sa Darla.
Kyle såg ut att stå i egna tankar.
Ashlee petade honom i sidan.
Kyle ryckte kittligt till och log.
"Vad...?" frågade han.
*

En dag på sjön - del 6

*
Hela gänget gav sig ut på sjön igen nästa morgon. De roade (eller skrämde) andra sjöfarare genom att skratta och sjunga högt.
När Krister klämde i med Sommaren är kort gav Noel honom en bestämd blick.
"Nääää, Krister, sommaren har ju precis börjat och den är jättelång faktiskt."
"Ja det har du ju rätt i." skrattade Krister.
Noel såg på Leni.
"Sjung nåt somrigt." befallde han.
"Aj aj kapten." sa Leni. "Går det bra om vi spelar radio?"
"Nääää! Buuuu!" sa Melwin. "Ni ska sjunga!"

Leni, Cecilie, Indra, Peter och Embla hade ett kort rådslag om vad de skulle sjunga.
Det fick bli Rock-A-Hula-Luau (Summer Is Coming) ur Grease 2.
"Rolig sång!" sa Melwin glatt.
"Mera sjung!" befallde Lilla O.
"Sjung Ta mig till havet." bad Helena. "Den är så fin."
"Okej," sa Leni. "men då ska alla sjunga."
"Allsång på Skansen alltså?" skrattade Johan.
"Allsång på svansen!" tjoade Noel.
"Kalsong på svansen!" tjoade Melwin.
Alla skrattade.

Sedan sjöng de alla möjliga låtar, från Ta mig till havet, Sommartider och Änglamark till knasiga låtar som Köppäbä-visan.
Lilla O klappade i händerna och skrattade glatt.
"Mera sjung!" sa hon efter varje sång.
"Det är bara att lyda." skrattade Johan.
"Ja!" sa Tony. "Let's rock!"
"Rock 'n' roll!" jublade Colette.
*

The Danellis - Special Crime Agency - 4

*
Whimbys haka hängde nu vid trottoaren. Han hade verkligen inte väntat sig att Dani skulle ge honom svar på tal så här.
Jacob skrockade roat.
Han gillade verkligen Dani Danelli! Hon var en så cool och intelligent tjej och hade mycket härlig humor.
(Och ja, okej... hon var söt också).

”Vad tänker du på?” frågade Dani.
Jacob log mot henne.
”Äh, jag tänkte bara att vi två kommer att bli…”
”Riktigt goda vänner.” avslutade Dani meningen.
”What the heck, är ni två tankeläsare nu också?!” utbrast Whimby.
Dani och Jacob bara log.

Utan att de visste om det, tänkte Dani Danelli och Jacob Linz samma tanke:
Äntligen har jag fått en partner som är på samma nivå som jag. På alla sätt.


*

The Danellis - Special Crime Agency - 3

*
Dani och Jacob bestämde sig för att gå ut och äta lunch för att känna varandra lite bättre.
Den blonde kollegan bestämde sig för att att han ville följa med.
”Uppför dig nu, Whimby!” väste Jacob till honom när Dani gick i förväg för att trycka upp hissen.
”Ja ja ja, jag ska.” flinade den blonde.

Men Whimby tycktes snabbt glömma bort att han skulle uppföra sig.
När de kom ut på gatan glodde han på en grupp storbystade kvinnor.
Dani kunde nästan svära på att han slickade sig om munnen.
Hon himlade sig.
Jacob slog till sin blonde kamrat på armen.
”Aj! Vad slåss du för?!”
Whimby gnuggade sin överarm.
Dani och Jacob gav honom en blick.
”Jaha jaså…”
Han ryckte först nonchalant på axlarna, men efter en liten stund bet han sig tankfullt i läppen och såg på Dani.
”Du tycker att jag är en gris va...?”
Dani skakade på huvudet.
”Nej då.” sa hon lugnt. ”Det skulle vara förolämpande.”
Man behövde inte vara raketforskare för att se att blonde Whimby lättat tänkte:
Åh, vad bra. Phew...!
Men Dani spräckte hans bubbla genom att tillägga:
”Förolämpande mot grisarna.”


*

The Danellis - Special Crime Agency - 2

*
Två killar kom gående mot dem. Dani gissade att de var ungefär 25-30 år.
Båda var gängliga. Den blonde var kraftigare över axlarna och hade ett brett leende på läpparna.
Har han sovit med en galge i truten eller...? tänkte Dani.
Hon kände igen den ljushårige, hade träffat honom ett par gånger och hon gillade honom inte alls.
Hon hoppades att han inte var hennes nye partner.
De skulle inte komma överens, det kunde hon sätta en månadslön på.

Den mörkhårige hade ett lugnt, sympatiskt utseende.
Dani hoppades att han var lika trevlig som han såg ut.

"Nå, vem är den lycklige utvalde?" frågade Dani.
Som om det varit hans stickreplik, kom den mörkhårige fram till Dani och log vänligt.
"Dani Danelli," sa chefen. "detta är Jacob Linz, din nye partner."
Jacob Linz och Dani skakade hand.
"Trevlig att träffas, Miss Danelli." sa Jacob. Han log varmt.
"Detsamma." log Dani. "Men kalla mig inte Miss Danelli, jag heter Dani."
"Okej." sa Jacob. "Dani."

Den blonde killen såg på Jacob, sedan på Dani, sedan log han ett fräckt leende och gjorde tummen upp.
"Wow!" mimade han till Jacob.
"Lägg av!" mimade Jacob till svar.
Jacob var inte alltid så glad i sin kollegas barnsliga, tonårsmanér.

"Ja... då ska man alltså arbeta tillsammans med den ökända Dani Danelli." sa Jacob leende.
"Yep!" log Dani.
Sedan sa hon på Gudfadern-manér:
"Welcome to the family."
De skrattade båda två.
"Tack så mycket, 'Miss Corleone'." skojade Jacob.

Dani log brett.
Den här killen skulle hon komma bra överens med!
*

The Danellis - Special Crime Agency - 1

*
"Din nye partner kommer idag."
"Redan?"
Dani Danelli såg förvånat på den gråhårige mannen som var en av cheferna för SCA - Special Crime Agency.
Sedan ryckte hon på axlarna.
"Tja... Christiansen var ändå inte rätt man för det här jobbet."
"Nej." suckade chefen.
Han var en odugling... tänkte han.
Men det sa han inte högt till Dani. Istället sade han:
"Dani, kära du, du måste lära dig att inte skrämma bort dina arbetskamrater."
"Jag kan inte hjälpa det." sa Dani oberört. "Det finns liksom i blodet..."
Hon log menande mot sin chef.
Både han och Dani såg på familjefotografiet som stod på Danis välstädade skrivbord.
Familjen Danelli, känd i maffiakretsar.
Både Danis farbröder, Vinnie och Bobby hade en hög rang inom "familjen".
Det hade även Danis far Marco, men han hade nu blivit hederlig och använde istället sin makt och sina kontakter för SCA:s räkning.
SCA - Special Crime Agency var en högt ansedd byrå som kunde jämföras med FBI och liknande federala myndigheter.
SCA tog fast alla möjliga brottslingar, från skattesmitare till sexförbrytare.

Dani var väldigt stolt över att får jobba där och skulle inte kunna tänka sig att ha ett annat jobb.
Det enda hon saknade nu var en partner med samma sorts humor som hon. Men det skulle såklart också vara någon som delade hennes värderingar och respekterade henne trots hennes unga ålder.
Dani var vid 23 års ålder den yngsta agenten på SCA.

"Här kommer din nye partner."
Chefen gjorde en gest mot glasdörrarna.
Dani höll nästan andan av spänd förväntan.
*

"Grease monkeys" 3

*
"Det går inte så bra att brotta ner pappa va, brorsan?" fnissade Rebecca.
"Ser det ut så...?" fnissade Ryan.
Han försökte ta sig ur Davids grepp.
"Faktiskt inte." skrattade Rebecca. "Ska du inte ge upp Ryan?"
Ryan skakade på huvudet.
"Jag ger mig aldrig!"
"Du kan väl ge dig en liten stund?" frågade Kate. "Så att vi kan äta lunch nu."
Hon log mot sin son.
David såg på Ryan.
"Ska vi ge oss?"
Ryan låtsades fundera.
"Vet inte... Det beror på vad vi får för lunch."
"Kommer ni inte äter vi upp all efterrätt." skojade Maggie.
"Neeej!" Ryan låtsades bli förfärad. "Inte efterrätten!"
Maggie skrattade.
"Kom hit och ät då gullunge."
"Ja, nu går vi och äter." log David.
Han släppte taget om Ryan.
Ryan satte sig i soffan. Han såg upp på sin far med sitt speciella bus-leende.
"Jag är inte färdig med dig än." varnade han.
David skrattade och rufsade om sin sons hår.
"Varför rufsar alla i mitt hår hela tiden...?" frågade Ryan nyfiket.
"Har du nåt emot det?" undrade Maureen.
"Nä," sa Ryan. "jag bara undrar."
"För att det är så kul." sa Sunshine.
"Ja, säkert." log Ryan.
"Jo, det är kul." sa Maureen och rufsade om i hans hår. "Lika kul som att... pussa dig!"
"Nej, inga pussar!" sa Ryan och blev röd om kinderna.
"Jo." flinade Maureen.
Ryan reste sig och gick mot trappan som ledde ner på stranden.
"Då får du jaga mig först!"
Han sprang ner i sanden.
"Men Ry!" ropade Rebecca. "Kom nu, vi ska ju äta!"
"Är du galen?" sa Ryan. "Det finns ju galna tjejer som vill pussas där uppe!"
De andra skrattade.
"Vi kittlar dig också - om du inte kommer upp inom två sekunder!" ropade Rebecca.
Ryan skyndade sig upp för trappan och satte sig anfådd på sin plats.
"Inte pussas och inte kittlas!" pustade han.
"Är det farligt?" skrattade Maggie och kramade pojken.
"Jaaa!" sa Ryan. "Det är jätte-farligt!"
Maureen log.
"Du får en puss iallafall."
Ryan skakade på huvudet och rodnade igen.
"Jooo!" skrattade Maureen.
Hon gav Ryan en puss på kinden.
*