Glöd – del 17

*

När hon bara hade tre trappsteg kvar i entréhallens stora trappa stannade Ashlee till. Hon satte sig och hämtade andan.
Hon kände på kinden där matteläraren hade slagit henne. Området var varmt och ömmade.
Gubbjävel... muttrade Ashlee för sig själv. Jag hoppas du ramlar ner i nåt hål och ruttnar!
Då hörde hon Kyles röst:
”Ashie!”
Ashlee tittade upp och fick syn på Kyle, Coral, Max, Chris och Darla vid toppen av trappan.
”Ska inte ni ha lektion?”
”Nej, det är lunchdags nu.” sa Coral.
”Vill du följa med oss och ta en hamburgare?” frågade Chris.
Ashlee log och nickade.
Hon reste sig och klev ned för de sista trappstegen.
När hon gjort det, klev hon upp tre steg igen, vände och gick ner. Hon räknade noga varje steg.
Sedan upprepade hon proceduren.
När hon var på väg att göra det en tredje gång lyfte Chris ner henne.
”Nej Ashlee... vi ska faktiskt äta lunch idag.” skrattade han.
Han höll henne fast henne med sina starka armar och snurrade runt med henne.
Ashlee fnissade.
Hon var så tacksam för att hennes vänner kunde hantera hennes tvångstankar och tics med så mycket förståelse och humor. Då skämdes hon inte för det, utan glömde nästan bort att hon hade OCD och TS.
Chris släppte ner Ashlee och gav henne en kram.
*

Glöd – del 16

*

Rektorn kikade ut från sitt rum.
”Oj! Vilken folksamling det var här då! Vad har hänt?”
Eleverna började prata i munnen på varandra, snabbt och med upprörda röster.
Mrs. Rice lugnade ner dem.
”Låt Ashlee berätta vad som hände.”
Mrs. Rice ledde mjukt in Ashlee på rektorns rum.
Idrottsläraren, Mr. Carlisle, Kyle och Max följde efter.
Rektorn såg på Ashlee.
”Vad har hänt, vännen?”
”Mister Carlisle slog mig.” mumlade Ashlee, knappt hörbart.
Rektorn såg på flickan.
”Hörde jag rätt...? Sa du att han slog dig?!"
Ashlee nickade.
"Men Herregud! Får jag se på dig?”
Rektorn undersökte flickans kind.
”Lilla vän...”
Nu orkade inte Ashlee med mer uppmärksamhet. Hon knuffade sig förbi lärarna och sina klasskamrater och sprang ifrån dem.
Hon sprang till sitt skåp och slet ut sin jacka och ryggsäck.
Hon hade fått nog av skolan för idag.
*

Solsken, korv & praliner

En "börja" från AC Collin's bok 365 börjor.

”Börja” #30.
En grillad med bröd och gurkmajonnäs, bad jag och i samma
stund nös han, rakt ut, över korvar och tillbehör.
Ska bli, snörvlade han.

”Mmm trevligt... extra allt.” muttrade jag.
Emilia rynkade på näsan och fnissade.
”Äckligt...!” viskade hon.
”Eller hur!” sa jag. ”Du mannen, jag tar ingen korv.”
Korvgubben såg snopen ut när Emilia och jag sprang därifrån.
”Merde...!” flämtade jag. ”Snorkorv liksom!”
”Fräscht, Dante!” tjöt Emilia. ”Slemmigt – men mättande!”
Vi skrattade högt och fick folk att glo på oss. Några såg irriterade ut.
”Små barn ska synas, men inte höras.” sa en gammal tant.
”Men Madame...” sa jag. ”man ska vara glad en sån här dag. Det är fredag och solen skiner. Le soleil! Härligt va!”
”Ja, ja, ja.” muttrade sura damen.
”Gå och köp lite praliner, eller vad damer nu äter," föreslog jag. "så känner ni er lite piggare.”
Damen tittade på mig som om jag var ett UFO.
”Praliner...?”
”Chocolat, Madame, chocolat. Très bon!”
Damen fnös.
Emilia log då sitt allra soligaste leende. Jag svär, mon ami, det kan smälta värsta vulkanen!
”Fredagsmys, damen! Det är jättehärligt!”
Nu, ärade läsare och läsarinna, hände något fantastiskt: damen log faktiskt!
”Jag kanske ska gå och köpa mig några karameller.” sa hon.
Emilia och jag gjorde tummen upp och sprang skrattande vidare.
*

Glöd – del 15

*

På väg till rektorn mötte de Coral och Darla.
”Vart är ni på väg?” frågade Darla häpet.
”Till rektorn.” sa Max. ”Mr. Carlisle slog till Ashlee och nu ska han få sina fiskar varma!”
Coral och Darla stirrade på Max.
”Han gjorde vad...?” utbrast Coral.
”Han gav Ash värsta örfilen!” sa Chris. ”Kolla på henne!”
”Vilket jävla svin!” sa Darla. ”Kom Ash, får jag se på dig?”
Darla såg på Ashlees kind.
”Usch... lilla stackare... Gör det ont?”
Ashlee nickade.
”Mr. Carlisle kommer säkert att åka ut från den här skolan med öronen före!” sa Chris.
”Ja, det får vi verkligen hoppas.” sa Darla.
”Coach, vad händer med Mister Carlisle nu?” frågade Max.
”Vi polisanmäler honom och så kan Ashlees föräldrar stämma honom.”
”Bra!” sa Max.
Idrottsläraren nickade och log. Sedan vände han sig till Ashlee.
”Ashlee, är mamma eller pappa hemma nu?”
”Pappa är hemma.” svarade Ashlee. ”Han är ledig idag. Men ring honom inte, han kanske sover, han har jobbat så mycket.”
”Han vill nog gärna få reda på vad som har hänt.” sa idrottsläraren.
”Mmm..” sa Ashlee. ”Det vill han nog.”
”Ashlee, du är nog viktigare än en ledig dag för din farsa.” sa Chris.
”Det tror jag också.” log idrottsläraren.
*

Glöd – del 14

*

Idrottsläraren såg på Ashlee.
”Kom, nu ska vi till rektorn och berätta vad som har hänt. Vill någon följa med och agera vittne”
Hela klassen räckte ivrigt upp handen - till och med Brent och Jerry.
Ungdomarna såg fram emot att se sin hatade mattelärare åka dit.
Nu kanske de äntligen skulle bli av med honom!
”Ja vad fan, kom med allihop.” sa idrottsläraren.
Han log lite; stolt över att de ställde upp för Ashlee - för det gjorde nästan hela klassen.

Mr. Carlisle såg både butter och modfälld ut när han, idrottsläraren, Mrs. Rice och hela klassen marscherade iväg till rektorn.
”Dead man walking... Dead man walking...!” sa Max med lite sjungande röst.
Ashlee trampade honom på foten för att få tyst på honom.
*

Glöd – del 13

*

Det blev dödstyst i klassrummet. Eleverna satt bara vid sina bänkar och såg storögda på sina lärare.
”Vad pratar du om?” sa matteläraren, fastän han mycket väl förstod vad hans lärarkollega pratade om.
Idrottsläraren vinkade till sig Ashlee.
Hon kom lite motvilligt in i klassrummet tillsammans med Kyle och ställde sig intill idrottsläraren.
”Jag pratar om det här!” sa idrottsläraren och gjorde en gest mot Ashlees ansikte. "Jag pratar om att du misshandlar dina elever!”
”Hon provocerade mig!” protesterade matteläraren.
”Så då är det rätt att slå henne...?” sa Max.
Han gick fram till Ashlee och lade en arm om henne.
”Vem har slagit vem?” frågade Mrs. Rice som kom just in i klassrummet.
”Mister Carlisle slog Ashlee.” berättade Kyle.
”Hon var uppkäftig, vägrade lyda och hon stod och härmade mig!” sa Mr. Carlisle. ”Och det var inte första gången.”
”Ashlee gör det inte med vilje!” utbrast Mrs. Rice. ”Det är verbala tics, det hör till när man har Tourettes – det vet du!”
”Skitsnack. Flummigt dravel.” mumlade matteläraren, nästan ohörbart.
Idrottsläraren gav Mr. Carlisle en så hätsk blick att matteläraren bleknade och nästan sjönk ihop.
”Shit..." pustade Max. "jag skulle inte vilja möta Coach i en mörk gränd när han har den blicken...
”Hon provocerade mig...” förvarade sig matteläraren.
”Om jag fick för mig att slå alla som provocerade mig skulle jag inte ha tid med annat.” morrade idrottsläraren. ”Du ska inte stå där och tro att du kommer undan med det här!”
*

Glöd – del 12

*

Ashlee och Kyle bestämde sig för att smita in i det lilla grupprummet intill klassrummet, där skulle de få vara ifred.
När de nästan var framme mötte de idrottsläraren. Han såg direkt på Ashlee och Kyle att något var fel och den upprörda stämningen som fortfarande pågick i klassrummet gick inte att undvika ens om man försökte.
”Vad har hänt där inne?” frågade idrottsläraren.
Då fick han syn på den kraftiga rodnaden på Ashlees kind. Han såg också att flickan gråtit, det hängde fortfarande tårar i hennes mörka ögonfransar.
”Vad har hänt, vännen?” frågade han. ”Har du fått en smäll av någon?”
Ashlee bara nickade.
Idrottsläraren lyfte upp Ashlees haka och såg henne i ögonen.
”Vem har slagit dig, vännen?”
Ashlee svalde ner en klump i halsen.
”Mister Carlisle.” svarade hon till slut.
”Vad är du säger...?!”
Idrottsläraren blev mörk i ögonen.
”Han slog henne hårt!” sa Kyle.
Läraren nickade. Han såg på Ashlees kind igen.
”Jag ser det.”
Kyle berättade vad som hänt i klassrummet.
”Hon kunde inte hjälpa det.”
”Han tyckte att jag provocerade honom.” mumlade Ashlee.
Idrottsläraren skakade ilsket på huvudet och rusade in i klassrummet.
”Vad är du för idiot som ger dig på dina elever?!”
*

Förnimmelse i mörkret

*

En "börja" från AC Collin's bok 365 börjor.

”Börja” #10.
När jag klev av bussen insåg jag att jag hade gått av för tidigt.
Det var mörkt och ödsligt.
Jag hade en känsla av att jag inte var ensam.

Jag hörde steg bakom mig och kastade en försiktig blick bakåt.
Jag såg en man i trettioårsåldern. Det fanns något i hans blick som fick min mage att knyta sig.
Nu gällde det att koma härifrån så fort som möjligt!
Jag gick lite fortare, det gjorde även min förföljare.
Snabbt gick jag över till andra sidan gatan. Men snart hörde jag stegen efter mig igen.
Oro bubblade i magen och i mitt huvud snurrade olika scenarion.
Vad som skulle hända när han fick tag i mig ville jag inte ens tänka på.
Han var alldeles nära nu. Om han sträckte ut handen skulle han kunna grabba tag i mig.
Med bultande hjärta och andan i halsen småsprang jag.
Nu var jag vid bron, snart inne i stan. Jag kunde slinka in en affär eller på en restaurang och söka skydd.
Då sprang jag in i någon. Jag skrek till och backade undan.

”Sophie, lugn, det är bara jag.”
Den lugna rösten var så bekant. Mjuk och trygg.
Lättad över att det inte var någon kumpan till förföljaren såg jag upp på killen. Sedan gav jag ifrån mig ännu ett litet skrik.
Men denna gången var ett lyckoskrik.
”Jack!”
”Det är jag det.” sa han och log. Han gav mig en kram. ”Kul att se dig igen, Sophie! Skrämde jag dig?”
”Va? Nej, men jag blev förföljd av en skum typ...”
Jag hörde hur min röst darrade.
”Åh Jack! Vilken tur att det var du!”
Jag kramade min barndomsvän länge.
”Men Sophie... du skakar ju...” sa Jack. ”Vet du vad, vi går och äter en bit mat, så får du värma dig. Och så kan vi snacka lite.”
Jag såg på honom. Han var precis lika snygg som jag mindes honom. Och nu kände jag hur mycket jag hade saknat honom.
”Det låter som en utmärkt plan.” log jag.
Han log tillbaka.
Vi gick in mot stan.
”Men nu måste du berätta vad du gör i stan, Jackie Cooper – du har ju inte varit hemma på flera år!”
”Lång historia.” sa Jack. ”Men jag ska berätta, när vi har fått lite mat i oss.”

Jag var så nyfiken! Jag ville höra allt om vad mitt livs kärlek hade haft för sig sedan han flyttade från stan.
*

Glöd – del 11

*

Kyle hittade Ashlee ute på skolgården några minuter senare.
Hon satt uppe på en låg stenmur med knäna uppdragna till hakan och armarna om benen.
Kyle satte sig bredvid henne.
”Hej. Blir du inte kall?”
Ashlee ryckte på axlarna.
Kyle tog av sig sin tunna flanellskjorta som han bar ovanpå sin T-shirt och hängde den om Ashlees axlar.
”Det blev lite för mycket där inne.” sa Ashlee.
Hennes gröna ögon var fulla med tårar. Det var bara en tidsfråga innan de skulle svämma över.
”Åh Ashlee...”
Kyle drog Ashlee intill sig och höll om henne. Då kände han att hon började skaka av gråt.
”Jag är ett freak!” grät hon.
”Det är du inte alls!” sa Kyle och kramade henne hårdare. ”Alla som säger så om dig snackar skit, det vet du, Ashie! Du kan inte hjälpa att du har tics och tvångstankar.”
Ashlee lindade armarna om Kyles hals.
”Jag vill inte gå tillbaka till klassrummet.” snyftade hon.
”Då gör vi inte det.” sa Kyle lugnt. ”Men vi borde åtminstone gå in, du får inte bli kall. Och nu börjar det regna.”
Ashlee torkade tårarna med baksidan av handen.
”Du är så snäll, Kyle.”
Hon kysste honom på kinden.
*

Glöd – del 10

*

Flera minuter senare satt en olycklig Ashlee på sin stol och jobbade med sin mattebok.
Plötsligt började hon dunsa med radergummit i boken igen.
”Nej... inte igen...!” stönade några.
Mr. Carlisles tålamod höll på att ta slut.
”Nu räcker det, Miss Hayden.”
Han ledde henne mot dörren.
”Nu har jag fått nog av dig.”
”Nu har jag fått nog av dig.” ekade Ashlee.
Mr. Carlisle var nu alldeles röd i ansiktet. Han öppnade klassrumsdörren och pekade ut i korridoren med hela handen.
”Ut ur mitt klassrum.”
”Ut ur mitt klassrum.” ekade Ashlee.
Flera av klasskamraterna skrattade.
Mr. Carlisle blev ännu rödare av ilska.
”Ut ur mitt klassrum säger jag!”
”Ut ur mitt klassrum säger jag!” ekade Ashlee lugnt.
SMACK!
Mr. Carlisles hårda, torra handflata landade på Ashlees kind.
En stor, blossande ros trädde fram på Ashlees annars lite bleka hy.

”Vad fan gör du!” skrek Max och rusade fram till Ashlee. ”Det där är barnmisshandel!”
Kyle sprang också fram till Ashlee. Han höll tröstande om henne.
Ashlee stod lugnt och såg upp på Mr. Carlisle med hatfull blick. Det såg ut som hon försökte mörda honom med endast ögonen som vapen.
Kyle tänkte att det var samma sorts blick som Coral kunde ge fadern.
Klasskamraterna var inte lika lugna och behärskade som Ashlee.
”Du är ju inte klok!” tjöt Shirley.
”Vi ska anmäla dig!” sa Julie.
”Vi går till rektorn och berättar allt!” sa Max.

Ashlee rusade plötsligt ut ur klassrummet.
”Ashlee, vart ska du?” ropade Max efter henne, men Ashlee svarade inte.
Max såg olyckligt på sina kamrater.
”Ska vi springa efter, eller vad...?”
Shirley strök lätt Kyle över ryggen.
”Spring efter henne du, Kyle. Hon behöver nog prata med en bra vän nu.”
Kyle nickade och sprang iväg för att leta efter Ashlee.
*

Glöd – del 9

*

Ashlee passade på att snappa åt sig arbetsbladen med Soduko på väg till sin bänk.
”Mister Carlisle, får Kyle och jag gå till det lilla grupprummet här intill och jobba?” bad hon.
”Nej, Miss Hayden. Nu sitter du här och jobbar.”
Ashlee gick mot dörren.
”Vi behöver få sitta och jobba i lugn och ro.” förklarade hon.
”Om du sätter dig ner och och jobbar så blir det lugn och ro här inne.” sa Mr. Carlisle.
”Snälla Mister Carlisle...” började Ashlee.
”Tyst nu!” röt Mr. Carlisle.
”Tyst nu!” ekade Ashlee.
”Du står väl inte här och härmar mig?!” sa Mr. Carlisle.
”Hon kan inte hjälpa det, Sir.” sa Kyle. ”Det är tics.”
Mr. Carlisle lyssnade inte på Kyle. Han såg surt på Ashlee igen.
 ”Nu räcker det, Miss Hayden. Gå och sätt dig.”
”Gå och sätt dig.” ekade Ashlee.
Några i klassen skrockade.
”Nu slutar du härmas! Det är inte kul!” röt Mr. Carlisle. ”Sätt dig på din plats och jobba med din bok!”
Han tog tag i Ashlees arm och ledde henne till hennes bänk.
”Släpp mig!” sa Ashlee och frigjorde sig från lärarens grepp. ”Jag får gå iväg och jobba för Mrs. Rice!”
”Hon får det.” intygade Max. ”Om hennes OCD och tics blir för jobbiga kan hon få tillåtelse att sitta i grupprummet och jobba.”
”Sa ju det Sir!” sa Ashlee triumferande.
Hon gick mot dörren.
”För sista gången: gå och sätt dig!” röt Mr. Carlisle.
*

Glöd – del 8

*

Strax innan andra timmen av matte-lektionen skulle börja kom Mr. Carlisle in i klassrummet.
”Jag hoppas att ni alla har gjort läxan.”
Eleverna nickade.
”Bra.” sa läraren.
Han gick fram till Kyle och Ashlee och tog ifrån dem arbetsbladen med Sudoku.
”Det här får ni leka med på fritiden.”
”Men Mrs. Rice sa att vi fick hålla på med det!” protesterade Ashlee.
”Men nu har ni inte Mrs. Rice, utan mig.” svarade Mr. Carlisle.
Han lade arbetsbladen på katedern.
Ashlee smög fram och tog tillbaka dem.
När hon satte sig igen fick Mr. Carlisle se att hon tagit arbetsbladen.
Läraren fick en sträng rynka mellan ögonen.
”Lägg tillbaka pappren, Miss Hayden.”
”Med all respekt, Sir, så fick vi tillåtelse att lösa Soduko idag.”
”Jag sa att ni ska jobba med era böcker.” sa Mr. Carlisle och tog återigen arbetsbladen till katedern.
”Vi jobbar med boken, Ash.” sa Kyle, som ville behålla friden i klassrummet.
”Nu ska vi gå igenom läxan.” sa Mr. Carlisle till klassen.
Han skrev upp talen som eleverna haft i läxa på svarta tavlan, sedan valde han ut vilka elever som skulle komma fram och lösa talen.
Kyle fick komma fram och lösa den näst sista talet.
När Mr. Carlisle såg att Kyle inte kunde lösningen dök den stränga rynkan upp igen.
”Har du inte gjort läxan?”
”Jag har en annan bok, Sir.” mumlade Kyle.
Miss Rice hade i höstas skaffat matteböcker som var lite lättare än de andras åt Kyle.
”Ja, visst ja.” suckade Carlisle. ”Gå och sätt dig du.”
Julie fick komma fram och lösa ännu ett tal.
Det sista talet fick Ashlee lösa. Hon tragglade länge med talet innan hon gav upp.
”Matte är ändå överskattat.” sa hon likgiltigt och ryckte på axlarna.
De flesta i klassen fnissade.
*

Glöd – del 7

*

Varje gång Ashlee skulle börja räkna ett nytt tal dunkade hon tre gånger med sitt radergummi i matteboken. Det var inte speciellt höga dunsar, men de irriterade ändå klasskamraterna.
”Snälla, sluta med det där.” sa Julie.
”Mmmm.” sa Ashlee, men hon fortsatte.
Nytt tal – duns, duns, duns.
Efter ett par gånger fick Brent nog.
”Lägg av nu, ditt jävla freak!”
”Hon kan inte hjälpa det.” sa Kyle.
”Det är för fan bara att sluta...!” fräste Brent.
”Nu får du vara tyst Brent.” sa Mrs. Rice.
”Hon då?!” Brent pekade bort mot Ashlee.
”Hon kan inte rå för det!” sa Max argt.
Kyle lade sin hand på Ashlees.
”Ash, vill du hjälpa mig med det här?”
Han knackade med pennan på sitt sudoku.
Ashlee nickade. De började lösa sifferpusslet tillsammans.
Men efter några minuter började Ashlee dunsa med radergummit igen.
”Men vad fan...!” stönade Brent. ”Du är ju störd!”
Han reste gick fram till Ashlee, slet radergummit ur hennes hand och kastade iväg det.
”Nu är du så god och plockar upp det där igen.” sa Mrs. Rice. ”Sedan lämnar du tillbaka det till Ashlee och ber henne om ursäkt.”
Brent gjorde som lärarinnan sa, men med stor motvilja.
”Här har du ditt gamla sudd. Kan du använda det som en normal människa nu?”
”Fin ursäkt.” sa Max.
Brent gav honom en varnande blick och gick tillbaka till sin plats.
”Du behöver väl inte vara så taskig?” viskade Julie. ”Ashlee kan faktiskt inte rå för att hon håller på så där.”
Brent bara ryckte likgiltigt på axlarna.
”Jag tycker ändå att hon är störd.” muttrade han.
Julie bara skakade på huvudet åt Brent. Hon var själv inte särskilt förtjust i Ashlee, men hon tyckte att Brent kunde gå för långt ibland.
*

Glöd – del 6

*

Eleverna sken upp när de såg att det inte var Mr. Carlisle som satt vid katedern, utan deras andra mattelärare, Mrs. Rice.
”Ska vi ha er idag, Mrs. Rice?” frågade Kyle.
Lärarinnan log mot honom.
”Ja, men bara första timmen.”
”Varför kan vi inte ha dig andra timmen också?” undrade Ashlee.
”Jag ska på ett möte då.”
”Jaha.” sa Ashlee med rösten full av besvikelse. ”Fast jag tycker att vi är roligare än gamla möten.”
Mrs. Rice skrattade.
”Ja, det tycker jag också, Ashlee. Men som lärare måste man tyvärr vara med på gamla, tråkiga möten också.”

Klassen satte sig i sina bänkar, slog upp kapitel 4 i matteboken och började räkna.
Kyle suckade tungt.
Mrs. Rice gick fram till honom.
”Är det jobbigt?”
Kyle nickade.
”Det går ju inte in i huvudet...!”
”Nä, det är ju lite svårt när man ingen IQ har!” skrockade Jerry elakt.
Mrs. Rice gav honom en sträng blick.
”Så äger man inte, Jerry! Och det går nog bättre för dina kamrater om du vänder dig framåt och fokuserar på ditt eget arbete.”
Tillplattat av tillsägelsen återgick Jerry till sin mattebok.
Mrs. Rice förklarade lugnt och tålmodigt ett tal för Kyle.
Kyle suckade på nytt och skakade på huvudet.
”Jag är ledsen, Mrs. Rice, men det går inte...”
”Det behöver du inte be om ursäkt för, Kyle. Vänta lite, så ska jag hämta något annat åt dig.”
Mrs. Rice gick fram till katedern och hämtade en liten bunt med arbetsblad.
”Har du löst Soduko någon gång, Kyle?”
”Ja, ett par gånger. Coral har visat mig.”
”Vill du göra det nu? Det kanske är lite roligare än att jobba med boken hela tiden.”
Kyle log mot sin lärare.
”Tack, Mrs. Rice.”
Mrs. Rice log tillbaka. Sedan lade hon en hand på Ashlees axel.
”Hur går det för dig då?”
”Jag kämpar på.” sa Ashlee.
”Det är bra det.” skrattade lärarinnan.
*

Glöd – del 5

*
”Jag ska hjälpa dig, Ash.”
Kyle satte sig också på golvet. Då fick han syn på en burk en bit ifrån dem. Det var en medicinburk; Haldol.
Snabbt lade Kyle handen över burken, så att ingen annan skulle få syn på den.
Ashlee tog burken och slängde suckande ner den i ryggsäcken, sedan tog hon Kyles hand i sin och såg på honom. Hennes smaragdgröna ögon såg djupt in i Kyles kristallblå.
Hon log ett litet, men lättat leende.
”Tack.” viskade hon.
Kyle log och kramade hennes hand.
De hörde Max harkla sig.
Både Kyle och Ashlee såg leende upp på sin vän.
”Jag tänkte bara höra om 'Romeo och Julia' behagar följa med till matte-lektionen nu?”
Kyle och Ashlee skrattade.
”Ja, vi kommer nu.” sa Kyle.
Han reste sig, såg till att ingen av Ashlees tillhörigheter låg kvar på golvet, och hjälpte sedan Ashlee upp.
”Kom nu, lille Romeo.” skrattade Shirley och grep tag om Kyles midja.
Kyle log och drog sig kittligt ur Shirleys grepp.
Shirley och Ashlee såg på varandra och fnissade.
”Vad är det som är så roligt?” frågade Kyle misstänksamt.
”Inget.” sa Ashlee, rösten full av återhållet fniss.
Kyle log och lade armen om Ashlees axlar.
”Ni tänker väl inte hitta på några dumheter nu va, Ashie...?”
Ashlee log busigt och kramade om honom.
”Det kan vi inte lova.” fnissade hon.
*

Glöd – del 4

*

Brent och Jerry stod fortfarande i korridoren när Kyle och tjejerna kom ut från omklädningsrummet.
”Har ni haft trevligt?” flinade Brent.
”Skit i det ni.” svarade Ashlee.
”Jag pratade inte med dig, din lilla emo-pygmé!” fräste Brent. ”Du ska sluta vara så jävla störig!”
”Även du min Brutus.” svarade Ashlee coolt.
Brent rynkade ögonbrynen. Tydligen hade han inte hängt med när klassen läste Shakespeares verk Julius Caesar, för han hade ingen aning om vad Ashlee nu pratade om.
Han kände så sig frustrerad över att han inte förstod Ashlee att han inte visste vad han skulle ta sig till med henne. Och frustrationen växte när Ashlee leende vände sig mot Kyle och sa något till honom.
”Vad pratar ni om?” fräste Brent. Han tog tag i Ashlees arm.
”Inte om dig i alla fall.” sa Ashlee och drog sig ur Brents grepp.
”Vad sa du då?” undrade Brent.
Ashlee suckade och himlade sig.
”Inget som angår dig.”
"Din störiga lilla skit!" morrade Brent och slet tag i Ashlees ryggsäck.
Väskan gled av hennes axel och ner på golvet. Ashlee hade glömt att dra igen dragkedjan och innehållet spreds nu ut på linoliumgolvet.
Ashlee bet ihop tänderna i försök att behärska sin ilska.
Hon satte sig på golvet och började plocka ner sina saker i ryggsäcken.
*

Glöd – del 3

*

Shirley såg leende på Kyle som satt på en träbänk. Det såg ut som om han inte riktigt visste vart han skulle ta vägen.
Shirley satte sig bredvid honom och gav honom en lätt kram.
”Se inte så generad ut, Kyle, vi är faktiskt ombytta och påklädda nu.”
Hon småskrattade vänligt och rufsade om Kyles hår.
Kyle log blygt.
Andrea och Sandra stod vid sina skåp och pratade lite halvhögt om hur söt och gullig Kyle var.
”Hör du Kyle?” sa Shirley leende. ”Du är visst populär bland tjejerna, du!”
Kyle skrattade generat och skakade på huvudet.
”Joho! Det är du visst!” sa Ashlee bestämt och drog upp honom från bänken. ”Kom nu, annars kommer vi för sent till nästa lektion."
”Och då blir inte Mister Carlisle glad.” sa Andrea.
”Den idioten är aldrig glad.” mumlade Ashlee.
Klasskamraterna skrattade. Det höll de verkligen med om.
*

Glöd – del 2

Blue Creek High School

Kyle och Ashlees klass hade just haft idrott och höll nu på att byta om.
”Det var ett tag sedan du besökte tjejernas omklädningsrum, Kyle.” Brent flinade elakt. ”Ska du inte titta in till tjejerna idag?”
”Nej det ska jag inte.”svarade Kyle.
Jerry tog tag i Kyle och gjorde en ansats att putta in honom i flickornas omklädningsrum.
”Men Gud... kan ni aldrig ge er...” suckade Shirley som just då kikade ut i den lila korridoren utanför omklädningsrummen. Hon blängde ilsket på Jerry och Brent. ”Låt Kyle vara!”
Shirley gick ut till dem och lade armen om Kyle.
”Kom Kyle.” sa hon och ledde honom mot flickornas omklädningsrum.
”Nej Shirley...!” protesterade Kyle. ”Ni byter ju om där inne...”
En rodnad spred sig på hans kinder.
Shirley log. Hon drog Kyle intill sig och viskade:
”Ingen fara, vi är klara därinne. Följ med in till oss, så slipper du Jerry och Brent ett tag.”

Slippa Jerry och Brent lät förstås bra, men Kyle tyckte det kändes konstigt att gå in i tjejernas omklädningsrum – särskilt efter det som hänt i den där dagen i januari då Jerry och Brent tagit hans kläder och tvingat in honom till tjejerna.
Men tjejerna verkade inte ha något emot att ha Kyle där, särkilt inte när Shirley berättat att Brent och Jerry tänkt upprepa sin lilla ”lek”.
”Lättroade idioter...” muttrade Ashlee.
De andra höll med.
*

Glöd – del 1

*
Det var en kall fredagsmorgon i Blue Creek. Vårvädret dröjde och det hängde regn i luften.
”Jag tycker om när det regnar.” sa Kevin. ”För kan man hoppa i vattenpölar.”
”Är det roligt att bli alldeles blöt och kall?” frågade Ashlee.
”Ja, det är det.” sa Kevin och log brett mot sin storasyster. ”Och så kan jag stänka vatten på dig.”
”Haha, tror du ja.” skrattade Ashlee.
Matthew Hayden - Ashlee och Kevins pappa - kom gående en bit därifrån. Han vinkade till sina barn och till Kyle, Coral och Darla.
”Ashlee - mössa!” ropade han.
”Ja, den är jättesnygg på dig pappa!” sa Ashlee och gjorde tummen upp.
Kevin, Darla, Coral och Kyle skrattade.
Matthew Hayden kom skrattade fram till sin dotter.
”Jag menade att du ska ta på dig din mössa, trollet.”
”Jag vet, jag bara retas. Jag har min mössa här.” Ashlee klappade på sin jackficka.
”Den är nog finare på ditt huvud.” sa Matthew och log.
Ashlee tog på sig sin mössa.
”Åååh... vad fin jag blev!” sa hon överdrivet och fladdrade med ögonfransarna.
De andra skrattade.
”Min lilla gulliga tokunge.” skrattade Matthew. ”Stick iväg nu, så ni inte kommer för sent till skolan.”
Ungdomarna skyndade sig iväg med Kevin i släptåg.
”Hej då pappa! Vi ses ikväll!” ropade Ashlee.
Matthew gav sin dotter en slängkyss. Sedan log han när han såg att Ashlee drog till sig Kevin så att han inte skulle komma så långt efter dem.
Han var stolt över hur bra Ashlee tog hand om sin lillebror och att hon alltid var så snäll mot honom.
*

Rekognosering

En "börja" från AC Collin's bok 365 börjor


”Börja” #21.
Nu när jag visste vem som bodde i huset gick jag förbi där
varje dag.
Ofta lånade jag med mig grannens hund.
Ingen misstänker en hundägare på promenad.
Så en dag gav det utdelning.

Det första jag lade märke till när hon kom ut ur huset var att hon var mycket mindre än vad jag hade föreställt mig.
Fan, hur gammal var hon egentligen...? Tretton? Fjorton?
Hon var helt klart ett par år yngre än de andra ligistglinen. Hon såg så oskyldig ut...
Men även små vandaler kan se ut som änglar, tänkte jag.

Ytterdörren öppnades igen, en liten grabb klädd i en röd, fodrad galonjacka jacka och gummistövlar kom ut på verandan. Han halvsprang fram till tjejen.
”Vi ska faktiskt gå tillsammans till skolan...!” flämtade han.
”Då får du väl skynda dig.” svarade tjejen.
Men sedan log hon brett och väntade in grabben, förmodligen hennes lillebror.
Hon lade armen om hans axlar och sade något som han skrattade åt.
När de gick förbi mig drog hunden i kopplet. Han ville hälsa på ungarna.
”Får man klappa den?” frågade grabben.
”Gå inte fram till främmande hundar.” sa tjejen, som förmodligen var hans syster.
”Men han är säkert snäll!” sa grabben.
”Det spelar ingen roll.” sa tjejen med en liten suck.
Sedan tillade hon i en bestämd, menande ton:
”Dessutom kommer du få en massa hundhår på dig...”
Grabben suckade.
”Visst ja...”
Han såg upp på sin syrra.
”Varför måste du vara allergisk?”
Tjejen flinade.
”För att du inte ska få nån hund fattar du väl?”
Grabben skrattade.
”Kul, verkligen kul.”
Tjejen såg upp på mig. Hon var söt och hade väldigt vackra ögon, havsgröna, som var inramade av täta, svarta ögonfransar.
Hon gav mig nu en väldigt granskande blick. Det såg ut som om hon försökte memorera mig utseende.
Jag log mot henne i ett försök att se vänlig ut.
Hon fick en liten rynka mellan ögonbrynen.
Fan, anade hon oråd nu...? Inte bra.
”Fin hund.” sa grabben. ”Vad heter den?”
Jag rycktes ur mina funderingar.
”Eh... han heter Napoleon.”
Grabben log stort.
”Napoleon? Coolt namn!”
Tjejen drog i hans arm.
”Kom nu, annars missar vi bussen.”
Ungarna gick mot skolbussen.
”Hej då Napoleon!” ropade grabben och vinkade.
Tjejen vände sig om medan de gick och gav mig en sista misstänksam blick.
Jag gillade inte alls att hon tittade på mig sådär.
Hon fick inte lägga mitt utseende på minnet.
*

SkrivPuff: Utmaning 2010:91 - 1 april

Luras!

"Maggan! Vet du, jag har tappat en tand!"
Melwin höll mycket riktigt fram en liten framtand mot sin förskollärare Maggan.
"Men oj!" utbrast Maggan. "Gjorde det ont?".
"Näää." Melwin skakade på huvudet.
"Får jag se vilken tand det är Melwin?"
"Den." sa Melwin och pekade på tanden i sin lilla näve.
Maggan log.
"Nej, jag menar, får jag se i munnen?"
Melwin nickade och gapade stort.
Maggan tittade på pojkens tänder. Hon såg mer och mer förbryllad ut.
"Men Melwin... du har ju inte tappat nån tand..."
"Nääää!" fnissade Melwin.
Noel kom springande emot dem. Han storskrattade.
"April, april, din dumma sill!"
Maggan såg att Noel saknade en framtand i överkäken.
Visst ja! Första april!
Hon log mot tvillingarna.
"Så ni bara lurade mig? Busungar!"
Melwin skrattade stolt.
"Aaaa! Roligt!"
*