*
”Jag ska hjälpa dig, Ash.”
Kyle satte sig också på golvet. Då fick han syn på en burk en bit ifrån dem. Det var en medicinburk; Haldol.
Snabbt lade Kyle handen över burken, så att ingen annan skulle få syn på den.
Ashlee tog burken och slängde suckande ner den i ryggsäcken, sedan tog hon Kyles hand i sin och såg på honom. Hennes smaragdgröna ögon såg djupt in i Kyles kristallblå.
Hon log ett litet, men lättat leende.
”Tack.” viskade hon.
Kyle log och kramade hennes hand.
De hörde Max harkla sig.
Både Kyle och Ashlee såg leende upp på sin vän.
”Jag tänkte bara höra om 'Romeo och Julia' behagar följa med till matte-lektionen nu?”
Kyle och Ashlee skrattade.
”Ja, vi kommer nu.” sa Kyle.
Han reste sig, såg till att ingen av Ashlees tillhörigheter låg kvar på golvet, och hjälpte sedan Ashlee upp.
”Kom nu, lille Romeo.” skrattade Shirley och grep tag om Kyles midja.
Kyle log och drog sig kittligt ur Shirleys grepp.
Shirley och Ashlee såg på varandra och fnissade.
”Vad är det som är så roligt?” frågade Kyle misstänksamt.
”Inget.” sa Ashlee, rösten full av återhållet fniss.
Kyle log och lade armen om Ashlees axlar.
”Ni tänker väl inte hitta på några dumheter nu va, Ashie...?”
Ashlee log busigt och kramade om honom.
”Det kan vi inte lova.” fnissade hon.
*
onsdag, april 07, 2010
Glöd – del 4
*
Brent och Jerry stod fortfarande i korridoren när Kyle och tjejerna kom ut från omklädningsrummet.”Har ni haft trevligt?” flinade Brent.
”Skit i det ni.” svarade Ashlee.
”Jag pratade inte med dig, din lilla emo-pygmé!” fräste Brent. ”Du ska sluta vara så jävla störig!”
”Även du min Brutus.” svarade Ashlee coolt.
Brent rynkade ögonbrynen. Tydligen hade han inte hängt med när klassen läste Shakespeares verk Julius Caesar, för han hade ingen aning om vad Ashlee nu pratade om.
Han kände så sig frustrerad över att han inte förstod Ashlee att han inte visste vad han skulle ta sig till med henne. Och frustrationen växte när Ashlee leende vände sig mot Kyle och sa något till honom.
”Vad pratar ni om?” fräste Brent. Han tog tag i Ashlees arm.
”Inte om dig i alla fall.” sa Ashlee och drog sig ur Brents grepp.
”Vad sa du då?” undrade Brent.
Ashlee suckade och himlade sig.
”Inget som angår dig.”
"Din störiga lilla skit!" morrade Brent och slet tag i Ashlees ryggsäck.
Väskan gled av hennes axel och ner på golvet. Ashlee hade glömt att dra igen dragkedjan och innehållet spreds nu ut på linoliumgolvet.
Ashlee bet ihop tänderna i försök att behärska sin ilska.
Hon satte sig på golvet och började plocka ner sina saker i ryggsäcken.
*
Glöd – del 3
*
Shirley såg leende på Kyle som satt på en träbänk. Det såg ut som om han inte riktigt visste vart han skulle ta vägen.Shirley satte sig bredvid honom och gav honom en lätt kram.
”Se inte så generad ut, Kyle, vi är faktiskt ombytta och påklädda nu.”
Hon småskrattade vänligt och rufsade om Kyles hår.
Kyle log blygt.
Andrea och Sandra stod vid sina skåp och pratade lite halvhögt om hur söt och gullig Kyle var.
”Hör du Kyle?” sa Shirley leende. ”Du är visst populär bland tjejerna, du!”
Kyle skrattade generat och skakade på huvudet.
”Joho! Det är du visst!” sa Ashlee bestämt och drog upp honom från bänken. ”Kom nu, annars kommer vi för sent till nästa lektion."
”Och då blir inte Mister Carlisle glad.” sa Andrea.
”Den idioten är aldrig glad.” mumlade Ashlee.
Klasskamraterna skrattade. Det höll de verkligen med om.
*
Glöd – del 2
Blue Creek High School
Kyle och Ashlees klass hade just haft idrott och höll nu på att byta om.
”Det var ett tag sedan du besökte tjejernas omklädningsrum, Kyle.” Brent flinade elakt. ”Ska du inte titta in till tjejerna idag?”
”Nej det ska jag inte.”svarade Kyle.
Jerry tog tag i Kyle och gjorde en ansats att putta in honom i flickornas omklädningsrum.
”Men Gud... kan ni aldrig ge er...” suckade Shirley som just då kikade ut i den lila korridoren utanför omklädningsrummen. Hon blängde ilsket på Jerry och Brent. ”Låt Kyle vara!”
Shirley gick ut till dem och lade armen om Kyle.
”Kom Kyle.” sa hon och ledde honom mot flickornas omklädningsrum.
”Nej Shirley...!” protesterade Kyle. ”Ni byter ju om där inne...”
En rodnad spred sig på hans kinder.
Shirley log. Hon drog Kyle intill sig och viskade:
”Ingen fara, vi är klara därinne. Följ med in till oss, så slipper du Jerry och Brent ett tag.”
Slippa Jerry och Brent lät förstås bra, men Kyle tyckte det kändes konstigt att gå in i tjejernas omklädningsrum – särskilt efter det som hänt i den där dagen i januari då Jerry och Brent tagit hans kläder och tvingat in honom till tjejerna.
Men tjejerna verkade inte ha något emot att ha Kyle där, särkilt inte när Shirley berättat att Brent och Jerry tänkt upprepa sin lilla ”lek”.
”Lättroade idioter...” muttrade Ashlee.
De andra höll med.
*
Kyle och Ashlees klass hade just haft idrott och höll nu på att byta om.
”Det var ett tag sedan du besökte tjejernas omklädningsrum, Kyle.” Brent flinade elakt. ”Ska du inte titta in till tjejerna idag?”
”Nej det ska jag inte.”svarade Kyle.
Jerry tog tag i Kyle och gjorde en ansats att putta in honom i flickornas omklädningsrum.
”Men Gud... kan ni aldrig ge er...” suckade Shirley som just då kikade ut i den lila korridoren utanför omklädningsrummen. Hon blängde ilsket på Jerry och Brent. ”Låt Kyle vara!”
Shirley gick ut till dem och lade armen om Kyle.
”Kom Kyle.” sa hon och ledde honom mot flickornas omklädningsrum.
”Nej Shirley...!” protesterade Kyle. ”Ni byter ju om där inne...”
En rodnad spred sig på hans kinder.
Shirley log. Hon drog Kyle intill sig och viskade:
”Ingen fara, vi är klara därinne. Följ med in till oss, så slipper du Jerry och Brent ett tag.”
Slippa Jerry och Brent lät förstås bra, men Kyle tyckte det kändes konstigt att gå in i tjejernas omklädningsrum – särskilt efter det som hänt i den där dagen i januari då Jerry och Brent tagit hans kläder och tvingat in honom till tjejerna.
Men tjejerna verkade inte ha något emot att ha Kyle där, särkilt inte när Shirley berättat att Brent och Jerry tänkt upprepa sin lilla ”lek”.
”Lättroade idioter...” muttrade Ashlee.
De andra höll med.
*
Glöd – del 1
*
Det var en kall fredagsmorgon i Blue Creek. Vårvädret dröjde och det hängde regn i luften.
”Jag tycker om när det regnar.” sa Kevin. ”För kan man hoppa i vattenpölar.”
”Är det roligt att bli alldeles blöt och kall?” frågade Ashlee.
”Ja, det är det.” sa Kevin och log brett mot sin storasyster. ”Och så kan jag stänka vatten på dig.”
”Haha, tror du ja.” skrattade Ashlee.
Matthew Hayden - Ashlee och Kevins pappa - kom gående en bit därifrån. Han vinkade till sina barn och till Kyle, Coral och Darla.
”Ashlee - mössa!” ropade han.
”Ja, den är jättesnygg på dig pappa!” sa Ashlee och gjorde tummen upp.
Kevin, Darla, Coral och Kyle skrattade.
Matthew Hayden kom skrattade fram till sin dotter.
”Jag menade att du ska ta på dig din mössa, trollet.”
”Jag vet, jag bara retas. Jag har min mössa här.” Ashlee klappade på sin jackficka.
”Den är nog finare på ditt huvud.” sa Matthew och log.
Ashlee tog på sig sin mössa.
”Åååh... vad fin jag blev!” sa hon överdrivet och fladdrade med ögonfransarna.
De andra skrattade.
”Min lilla gulliga tokunge.” skrattade Matthew. ”Stick iväg nu, så ni inte kommer för sent till skolan.”
Ungdomarna skyndade sig iväg med Kevin i släptåg.
”Hej då pappa! Vi ses ikväll!” ropade Ashlee.
Matthew gav sin dotter en slängkyss. Sedan log han när han såg att Ashlee drog till sig Kevin så att han inte skulle komma så långt efter dem.
Han var stolt över hur bra Ashlee tog hand om sin lillebror och att hon alltid var så snäll mot honom.
*
Det var en kall fredagsmorgon i Blue Creek. Vårvädret dröjde och det hängde regn i luften.
”Jag tycker om när det regnar.” sa Kevin. ”För kan man hoppa i vattenpölar.”
”Är det roligt att bli alldeles blöt och kall?” frågade Ashlee.
”Ja, det är det.” sa Kevin och log brett mot sin storasyster. ”Och så kan jag stänka vatten på dig.”
”Haha, tror du ja.” skrattade Ashlee.
Matthew Hayden - Ashlee och Kevins pappa - kom gående en bit därifrån. Han vinkade till sina barn och till Kyle, Coral och Darla.
”Ashlee - mössa!” ropade han.
”Ja, den är jättesnygg på dig pappa!” sa Ashlee och gjorde tummen upp.
Kevin, Darla, Coral och Kyle skrattade.
Matthew Hayden kom skrattade fram till sin dotter.
”Jag menade att du ska ta på dig din mössa, trollet.”
”Jag vet, jag bara retas. Jag har min mössa här.” Ashlee klappade på sin jackficka.
”Den är nog finare på ditt huvud.” sa Matthew och log.
Ashlee tog på sig sin mössa.
”Åååh... vad fin jag blev!” sa hon överdrivet och fladdrade med ögonfransarna.
De andra skrattade.
”Min lilla gulliga tokunge.” skrattade Matthew. ”Stick iväg nu, så ni inte kommer för sent till skolan.”
Ungdomarna skyndade sig iväg med Kevin i släptåg.
”Hej då pappa! Vi ses ikväll!” ropade Ashlee.
Matthew gav sin dotter en slängkyss. Sedan log han när han såg att Ashlee drog till sig Kevin så att han inte skulle komma så långt efter dem.
Han var stolt över hur bra Ashlee tog hand om sin lillebror och att hon alltid var så snäll mot honom.
*
måndag, april 05, 2010
Rekognosering
En "börja" från AC Collin's bok 365 börjor
”Börja” #21.
Nu när jag visste vem som bodde i huset gick jag förbi där
varje dag.
Ofta lånade jag med mig grannens hund.
Ingen misstänker en hundägare på promenad.
Så en dag gav det utdelning.
Det första jag lade märke till när hon kom ut ur huset var att hon var mycket mindre än vad jag hade föreställt mig.
Fan, hur gammal var hon egentligen...? Tretton? Fjorton?
Hon var helt klart ett par år yngre än de andra ligistglinen. Hon såg så oskyldig ut...
Men även små vandaler kan se ut som änglar, tänkte jag.
Ytterdörren öppnades igen, en liten grabb klädd i en röd, fodrad galonjacka jacka och gummistövlar kom ut på verandan. Han halvsprang fram till tjejen.
”Vi ska faktiskt gå tillsammans till skolan...!” flämtade han.
”Då får du väl skynda dig.” svarade tjejen.
Men sedan log hon brett och väntade in grabben, förmodligen hennes lillebror.
Hon lade armen om hans axlar och sade något som han skrattade åt.
När de gick förbi mig drog hunden i kopplet. Han ville hälsa på ungarna.
”Får man klappa den?” frågade grabben.
”Gå inte fram till främmande hundar.” sa tjejen, som förmodligen var hans syster.
”Men han är säkert snäll!” sa grabben.
”Det spelar ingen roll.” sa tjejen med en liten suck.
Sedan tillade hon i en bestämd, menande ton:
”Dessutom kommer du få en massa hundhår på dig...”
Grabben suckade.
”Visst ja...”
Han såg upp på sin syrra.
”Varför måste du vara allergisk?”
Tjejen flinade.
”För att du inte ska få nån hund fattar du väl?”
Grabben skrattade.
”Kul, verkligen kul.”
Tjejen såg upp på mig. Hon var söt och hade väldigt vackra ögon, havsgröna, som var inramade av täta, svarta ögonfransar.
Hon gav mig nu en väldigt granskande blick. Det såg ut som om hon försökte memorera mig utseende.
Jag log mot henne i ett försök att se vänlig ut.
Hon fick en liten rynka mellan ögonbrynen.
Fan, anade hon oråd nu...? Inte bra.
”Fin hund.” sa grabben. ”Vad heter den?”
Jag rycktes ur mina funderingar.
”Eh... han heter Napoleon.”
Grabben log stort.
”Napoleon? Coolt namn!”
Tjejen drog i hans arm.
”Kom nu, annars missar vi bussen.”
Ungarna gick mot skolbussen.
”Hej då Napoleon!” ropade grabben och vinkade.
Tjejen vände sig om medan de gick och gav mig en sista misstänksam blick.
Jag gillade inte alls att hon tittade på mig sådär.
Hon fick inte lägga mitt utseende på minnet.
*
”Börja” #21.
Nu när jag visste vem som bodde i huset gick jag förbi där
varje dag.
Ofta lånade jag med mig grannens hund.
Ingen misstänker en hundägare på promenad.
Så en dag gav det utdelning.
Det första jag lade märke till när hon kom ut ur huset var att hon var mycket mindre än vad jag hade föreställt mig.
Fan, hur gammal var hon egentligen...? Tretton? Fjorton?
Hon var helt klart ett par år yngre än de andra ligistglinen. Hon såg så oskyldig ut...
Men även små vandaler kan se ut som änglar, tänkte jag.
Ytterdörren öppnades igen, en liten grabb klädd i en röd, fodrad galonjacka jacka och gummistövlar kom ut på verandan. Han halvsprang fram till tjejen.
”Vi ska faktiskt gå tillsammans till skolan...!” flämtade han.
”Då får du väl skynda dig.” svarade tjejen.
Men sedan log hon brett och väntade in grabben, förmodligen hennes lillebror.
Hon lade armen om hans axlar och sade något som han skrattade åt.
När de gick förbi mig drog hunden i kopplet. Han ville hälsa på ungarna.
”Får man klappa den?” frågade grabben.
”Gå inte fram till främmande hundar.” sa tjejen, som förmodligen var hans syster.
”Men han är säkert snäll!” sa grabben.
”Det spelar ingen roll.” sa tjejen med en liten suck.
Sedan tillade hon i en bestämd, menande ton:
”Dessutom kommer du få en massa hundhår på dig...”
Grabben suckade.
”Visst ja...”
Han såg upp på sin syrra.
”Varför måste du vara allergisk?”
Tjejen flinade.
”För att du inte ska få nån hund fattar du väl?”
Grabben skrattade.
”Kul, verkligen kul.”
Tjejen såg upp på mig. Hon var söt och hade väldigt vackra ögon, havsgröna, som var inramade av täta, svarta ögonfransar.
Hon gav mig nu en väldigt granskande blick. Det såg ut som om hon försökte memorera mig utseende.
Jag log mot henne i ett försök att se vänlig ut.
Hon fick en liten rynka mellan ögonbrynen.
Fan, anade hon oråd nu...? Inte bra.
”Fin hund.” sa grabben. ”Vad heter den?”
Jag rycktes ur mina funderingar.
”Eh... han heter Napoleon.”
Grabben log stort.
”Napoleon? Coolt namn!”
Tjejen drog i hans arm.
”Kom nu, annars missar vi bussen.”
Ungarna gick mot skolbussen.
”Hej då Napoleon!” ropade grabben och vinkade.
Tjejen vände sig om medan de gick och gav mig en sista misstänksam blick.
Jag gillade inte alls att hon tittade på mig sådär.
Hon fick inte lägga mitt utseende på minnet.
*
torsdag, april 01, 2010
SkrivPuff: Utmaning 2010:91 - 1 april
Luras!
"Maggan! Vet du, jag har tappat en tand!"
Melwin höll mycket riktigt fram en liten framtand mot sin förskollärare Maggan.
"Men oj!" utbrast Maggan. "Gjorde det ont?".
"Näää." Melwin skakade på huvudet.
"Får jag se vilken tand det är Melwin?"
"Den." sa Melwin och pekade på tanden i sin lilla näve.
Maggan log.
"Nej, jag menar, får jag se i munnen?"
Melwin nickade och gapade stort.
Maggan tittade på pojkens tänder. Hon såg mer och mer förbryllad ut.
"Men Melwin... du har ju inte tappat nån tand..."
"Nääää!" fnissade Melwin.
Noel kom springande emot dem. Han storskrattade.
"April, april, din dumma sill!"
Maggan såg att Noel saknade en framtand i överkäken.
Visst ja! Första april!
Hon log mot tvillingarna.
"Så ni bara lurade mig? Busungar!"
Melwin skrattade stolt.
"Aaaa! Roligt!"
*
"Maggan! Vet du, jag har tappat en tand!"
Melwin höll mycket riktigt fram en liten framtand mot sin förskollärare Maggan.
"Men oj!" utbrast Maggan. "Gjorde det ont?".
"Näää." Melwin skakade på huvudet.
"Får jag se vilken tand det är Melwin?"
"Den." sa Melwin och pekade på tanden i sin lilla näve.
Maggan log.
"Nej, jag menar, får jag se i munnen?"
Melwin nickade och gapade stort.
Maggan tittade på pojkens tänder. Hon såg mer och mer förbryllad ut.
"Men Melwin... du har ju inte tappat nån tand..."
"Nääää!" fnissade Melwin.
Noel kom springande emot dem. Han storskrattade.
"April, april, din dumma sill!"
Maggan såg att Noel saknade en framtand i överkäken.
Visst ja! Första april!
Hon log mot tvillingarna.
"Så ni bara lurade mig? Busungar!"
Melwin skrattade stolt.
"Aaaa! Roligt!"
*
tisdag, mars 30, 2010
SkrivPuff: Utmaning 2010:89 - 30 mars
Skriv om måttfullhet.
"Jag vill ha O'Boy!" sa Noel vid frukosten.
"Nej," sa Malena. "det är för mycket socker i. Du får dricka mjölk."
"Okej då." sa Noel surmulet.
Mamma Malena hällde upp mjölk i sin lille sons glas.
Noel, som noga övervakade upphällningen av den vita drycken, höll upp en hand.
"Stopp! Nu räcker det med nyttigheter."
"Men Noel, du tycker ju om mjölk." Malena kunde inte låta bli att le.
"Jo, mjölk är väl gott..." sa Noel.
Sedan gav han sin mamma en bestämd blick.
"Men nån måtta får det faktiskt va', mamma."
*
"Jag vill ha O'Boy!" sa Noel vid frukosten.
"Nej," sa Malena. "det är för mycket socker i. Du får dricka mjölk."
"Okej då." sa Noel surmulet.
Mamma Malena hällde upp mjölk i sin lille sons glas.
Noel, som noga övervakade upphällningen av den vita drycken, höll upp en hand.
"Stopp! Nu räcker det med nyttigheter."
"Men Noel, du tycker ju om mjölk." Malena kunde inte låta bli att le.
"Jo, mjölk är väl gott..." sa Noel.
Sedan gav han sin mamma en bestämd blick.
"Men nån måtta får det faktiskt va', mamma."
måndag, mars 29, 2010
torsdag, mars 25, 2010
Alfabets-dikt - av Coral
*
*
A - Art
B - Blue Creek
C - Capricorn
D - Darla (my best friend)
E - Expressions
F - Friendship
G - Giggle
H - Hairspray (the musical)
I - Indigo (color)
J - Joy (my middle name)
K - Kyle (best brother ever!)
L - Laughter
M - Magic
N - Novels
O - Ocean
P - Photography
Q - Quill
R - Roses
S - Strawberry Fields (The Beatles song)
T - Twitter
U - Utopia
V - Vacation
W - Writing
X - X-Files
Y - Yesterday (The Beatles song)
Z - Zoo
*
Alfabets-dikt - av Kyle
*
A - Ashlee
B - Blue Creek
C - Coral
D - Dreams
E - Extraordinary (Ashlee)
F - Friends
G - Gentleness
H - Happiness
I - Irish
J - Journey
K - Keepsake
L - Laughter
M - Music
N - Nature
O - Ocean
P - Photo gallery
Q - Quirk
R - Radical
S - Swimming
T - Twitter
U - Utopia
V - Vacations
W - Writing
X - X-Files
Y - Yellow
Z - Zoo
*
A - Ashlee
B - Blue Creek
C - Coral
D - Dreams
E - Extraordinary (Ashlee)
F - Friends
G - Gentleness
H - Happiness
I - Irish
J - Journey
K - Keepsake
L - Laughter
M - Music
N - Nature
O - Ocean
P - Photo gallery
Q - Quirk
R - Radical
S - Swimming
T - Twitter
U - Utopia
V - Vacations
W - Writing
X - X-Files
Y - Yellow
Z - Zoo
*
Alfabets-dikt - av Ashlee
*
A - Awesome
B - Blue Creek
C - Coca-Cola
D - Drama Club
E - Eden Park
F - Family & Friends
G - Green
H - Happy
I - Ice sickles
J - Jelly shoes
K - Kyle
L - Lifelong friendship
M - Music
N - Notes (yep, we pass notes in class... :P )
O - Ocean
P - Popsicles
Q - Quirk
R - Rock 'n' Roll \\m//(^_^)\\m//
S - Scorpio (my sign) ♏
T - TS
U - Utopia
V - Vacations
W - Writing
X - X Files
Y - Yawn
Z - Zodiac
*
A - Awesome
B - Blue Creek
C - Coca-Cola
D - Drama Club
E - Eden Park
F - Family & Friends
G - Green
H - Happy
I - Ice sickles
J - Jelly shoes
K - Kyle
L - Lifelong friendship
M - Music
N - Notes (yep, we pass notes in class... :P )
O - Ocean
P - Popsicles
Q - Quirk
R - Rock 'n' Roll \\m//(^_^)\\m//
S - Scorpio (my sign) ♏
T - TS
U - Utopia
V - Vacations
W - Writing
X - X Files
Y - Yawn
Z - Zodiac
*
onsdag, mars 24, 2010
Ett hem för Baby Grace - del 4
Eden Park.
8 November, 1995.
"Tänk, nu är jag storebror." sa Patrick.
Han satt i den mjuka fåtöljen i vardagsrummet och höll Baby Grace i famnen.
"Jag har en lillasyster!"
Han pussade babyn på kinden.
"Min fina lillasyster." sa han ömt och gosade med henne.
Baby Grace såg ut att stortrivas.
"Hon tycker om dig, Patrick." sa Selma och log mot sin son.
"Mmm..." sa Patrick, utan att ta blicken från babyflickan. "Och jag tycker jättemycket om dig, lilla Grace."
Patrick var tyst en stund sedan såg han på sin mamma och pappa.
"Ska hon heta Grace?"
"Tycker du inte om namnet?" frågade Selma.
"Jo," sa Patrick. "det är jättesött, men jag tycker att vi ska ge henne ett eget namn också. Hon är ju faktiskt våran baby nu."
"Det är ingen dum idé." sa Matthew. "Grace kan vara hennes mellannman. Vill du ge henne ett förnamn, grabben?"
Patrick såg på sin pappa.
"Får jag ge henne ett namn?"
Matthew log och nickade.
Patrick reste sig och lade försiktigt ner sin lilla syster i fåtöljen. Sedan drog han till sig sitt ritblock och tuschpennor som låg på soffbordet.
Han satt länge och gjorde en lista med namn han tyckte var fina.
Till slut höll han upp blocket mot sin mamma och pappa.
"Så här ska hon heta! Jag tror det stavas så iallafall."
Söndagen den 14 november 1995 döptes Matthew och Selma Haydens lilla dotter, Patricks lillasyster, i Saint Grace Church.
Hennes fullständiga namn blev: Ashlee Grace Madison Hayden.
*
8 November, 1995.
"Tänk, nu är jag storebror." sa Patrick.
Han satt i den mjuka fåtöljen i vardagsrummet och höll Baby Grace i famnen.
"Jag har en lillasyster!"
Han pussade babyn på kinden.
"Min fina lillasyster." sa han ömt och gosade med henne.
Baby Grace såg ut att stortrivas.
"Hon tycker om dig, Patrick." sa Selma och log mot sin son.
"Mmm..." sa Patrick, utan att ta blicken från babyflickan. "Och jag tycker jättemycket om dig, lilla Grace."
Patrick var tyst en stund sedan såg han på sin mamma och pappa.
"Ska hon heta Grace?"
"Tycker du inte om namnet?" frågade Selma.
"Jo," sa Patrick. "det är jättesött, men jag tycker att vi ska ge henne ett eget namn också. Hon är ju faktiskt våran baby nu."
"Det är ingen dum idé." sa Matthew. "Grace kan vara hennes mellannman. Vill du ge henne ett förnamn, grabben?"
Patrick såg på sin pappa.
"Får jag ge henne ett namn?"
Matthew log och nickade.
Patrick reste sig och lade försiktigt ner sin lilla syster i fåtöljen. Sedan drog han till sig sitt ritblock och tuschpennor som låg på soffbordet.
Han satt länge och gjorde en lista med namn han tyckte var fina.
Till slut höll han upp blocket mot sin mamma och pappa.
"Så här ska hon heta! Jag tror det stavas så iallafall."
Söndagen den 14 november 1995 döptes Matthew och Selma Haydens lilla dotter, Patricks lillasyster, i Saint Grace Church.
Hennes fullständiga namn blev: Ashlee Grace Madison Hayden.
*
tisdag, mars 23, 2010
Back to Camp Topeka! Del 11
Nästa morgon
"Kom nu! Vi ska hälsa på Sunny!"
Ryan stod vid dörren och hoppade nästan av iver och otålighet.
"Vi kommer sötnos." skrattade Maureen.
"Får vi ta på oss skor först?" sa Sheila.
"Nej." sa Ryan.
Han sprang i förväg.
"Älskling!" ropade Sheila efter honom. "Ska du inte ha skor på dig?"
"Ryan går barfota så ofta han kan." sa Maureen. "Sån har han alltid varit."
"Kom nu!" ropade Ryan till tjejerna. "Sluta söla!"
"Jag älskar den grabben!" sa Sheila.
Tjejerna skyndade efter Ryan till sjukstugan.
Sunshine låg i sjuksängen och läste Archie. Hon lade ifrån sig serietidningen och såg glädjestrålande på Ryan, Maureen, Sheila och Jill när de kom in i sjukstugan.
"Hej!" sa hon. "Vad kul att se er!"
"Hur mår du?" frågade Maureen oroligt och kramade Sunshine.
"Jag har mått bättre." sa Sunshine. "Men det är iallafall bättre än igår."
Hon såg på Ryan.
"Hur mår du då? Efter sjukhusbesöket igår menar jag."
Ryan log.
"Det känns bättre nu när jag vet att du är okej."
Han kramade om Sunshine.
"Du räddade mitt liv igår, Ryan, vet du det? Du och Maureen."
"Gjorde vi...?" sa Ryan förvånat.
Sunshine log.
"Sjalen dummer! Hade ni inte kommit på det hade nog giftet spridit sig."
Ryan ryste. Han ville helst sluta tänka på läskiga giftormar nu.
Det verkade nästan som om Sunshine läst hans tankar, för hon tog hans hand, log och sa:
"Men nu pratar vi om nåt kul istället. Jag vill glömma den där jäkla ormen."
"Bra idé!" tyckte Ryan.
"Vad gjorde ni för kul igår kväll?" frågade Sunshine.
Maureen, Sheila och Jill såg lurigt på varandra.
Maureen lade armarna om Ryans midja.
"Ska vi visa vad vi gjorde med dig igår...?"
Ryan log och skakade på huvudet.
"Nej, det ska ni verkligen inte göra."
"Jo, gör det." fnissade Sunshine.
*
"Kom nu! Vi ska hälsa på Sunny!"
Ryan stod vid dörren och hoppade nästan av iver och otålighet.
"Vi kommer sötnos." skrattade Maureen.
"Får vi ta på oss skor först?" sa Sheila.
"Nej." sa Ryan.
Han sprang i förväg.
"Älskling!" ropade Sheila efter honom. "Ska du inte ha skor på dig?"
"Ryan går barfota så ofta han kan." sa Maureen. "Sån har han alltid varit."
"Kom nu!" ropade Ryan till tjejerna. "Sluta söla!"
"Jag älskar den grabben!" sa Sheila.
Tjejerna skyndade efter Ryan till sjukstugan.
Sunshine låg i sjuksängen och läste Archie. Hon lade ifrån sig serietidningen och såg glädjestrålande på Ryan, Maureen, Sheila och Jill när de kom in i sjukstugan.
"Hej!" sa hon. "Vad kul att se er!"
"Hur mår du?" frågade Maureen oroligt och kramade Sunshine.
"Jag har mått bättre." sa Sunshine. "Men det är iallafall bättre än igår."
Hon såg på Ryan.
"Hur mår du då? Efter sjukhusbesöket igår menar jag."
Ryan log.
"Det känns bättre nu när jag vet att du är okej."
Han kramade om Sunshine.
"Du räddade mitt liv igår, Ryan, vet du det? Du och Maureen."
"Gjorde vi...?" sa Ryan förvånat.
Sunshine log.
"Sjalen dummer! Hade ni inte kommit på det hade nog giftet spridit sig."
Ryan ryste. Han ville helst sluta tänka på läskiga giftormar nu.
Det verkade nästan som om Sunshine läst hans tankar, för hon tog hans hand, log och sa:
"Men nu pratar vi om nåt kul istället. Jag vill glömma den där jäkla ormen."
"Bra idé!" tyckte Ryan.
"Vad gjorde ni för kul igår kväll?" frågade Sunshine.
Maureen, Sheila och Jill såg lurigt på varandra.
Maureen lade armarna om Ryans midja.
"Ska vi visa vad vi gjorde med dig igår...?"
Ryan log och skakade på huvudet.
"Nej, det ska ni verkligen inte göra."
"Jo, gör det." fnissade Sunshine.
*
Back to Camp Topeka! Del 10
*
Ryan sov ganska oroligt den natten.
Maureen, som vaknade till mitt i natten, märkte att Ryan höll på att börja drömma mardrömmar.
Hon tassade bort till Ryans säng och lade sig intill honom. Sedan höll hon om Ryan och strök honom över håret.
Ända sedan hon var liten hade hon sett att Maggie brukade göra så, både med Ryan och Maureen själv. Hon visste att det hjälpte när Ryan hade mardrömmar.
Det gjorde det nu också. Ryan slappnade av och hans sömn blev lugnare.
Maureen log när hon kröp ner i sin säng några minuter senare.
Hon hade alltid tyckt om att ta hand om Ryan, som hon tyckte så mycket om.
Det var en egenskap hon ärvt av mamma Maggie.
Innan Maureen somnade funderade hon på hur Sunshine hade der borta i sjukstugan.
Mådde hon dåligt? Hade hon ont? var hon ledsen eller rädd?
Hoppas det blir morgon snart så att vi kan få gå och hälsa på Sunny! tänkte Maureen.
Sedan somnade hon.
*
Ryan sov ganska oroligt den natten.
Maureen, som vaknade till mitt i natten, märkte att Ryan höll på att börja drömma mardrömmar.
Hon tassade bort till Ryans säng och lade sig intill honom. Sedan höll hon om Ryan och strök honom över håret.
Ända sedan hon var liten hade hon sett att Maggie brukade göra så, både med Ryan och Maureen själv. Hon visste att det hjälpte när Ryan hade mardrömmar.
Det gjorde det nu också. Ryan slappnade av och hans sömn blev lugnare.
Maureen log när hon kröp ner i sin säng några minuter senare.
Hon hade alltid tyckt om att ta hand om Ryan, som hon tyckte så mycket om.
Det var en egenskap hon ärvt av mamma Maggie.
Innan Maureen somnade funderade hon på hur Sunshine hade der borta i sjukstugan.
Mådde hon dåligt? Hade hon ont? var hon ledsen eller rädd?
Hoppas det blir morgon snart så att vi kan få gå och hälsa på Sunny! tänkte Maureen.
Sedan somnade hon.
*
Back to Camp Topeka! Del 9
*
Nu kom även Jill fram till Ryan.
"Vet du Ryan, Sheila har rätt; du är jättesöt - och man måste verkligen pussa dig!"
Ryan log blygt. Hans kinder var rosiga.
Jill var inte alls lika framfusig som Sheila, så hon nöjde sig med att ge Ryan en lätt kyss på kinden.
Ryan rodnade ännu mer. Han la sig ner och gömde huvudet under kudden.
Tjejerna fnissade.
Maureen kittlade honom lätt på ryggen.
"Får vi se på dina röda öron Ryan?" retades hon.
"Neeej...! Och sluta kittla mig." fnissade Ryan och skruvade på sig.
Men Maureen slutade inte.
"Vi tänker aldrig sluta kittla dig, lilla gullplutt. För det är så kul." sa Sheila och så tog hon tag i Ryans fötter.
Ryan tittade upp på Sheila och Maureen.
"Jag tycker inte om er längre..." mumlade han truligt.
Sedan började han fnissa igen när tjejerna attackerade honom.
En lätt knackning hördes på dörren och Miss Coleman klev in.
"Jag vill inte vara en glädjedödare, men nu är det dags att sova."
"Får vi hälsa på Sunny imorgon?" frågade Ryan förhoppningsfullt. Han satte sig ivrigt upp.
Miss Coleman log varmt.
"Ja, det får ni. Då blir hon nog glad. Jag ska gå och säga godnatt till henne nu."
"Hälsa från oss!" sa Ryan och Maureen samtidigt.
"Det ska jag göra." log Miss Coleman. "Sov gott nu."
*
Nu kom även Jill fram till Ryan.
"Vet du Ryan, Sheila har rätt; du är jättesöt - och man måste verkligen pussa dig!"
Ryan log blygt. Hans kinder var rosiga.
Jill var inte alls lika framfusig som Sheila, så hon nöjde sig med att ge Ryan en lätt kyss på kinden.
Ryan rodnade ännu mer. Han la sig ner och gömde huvudet under kudden.
Tjejerna fnissade.
Maureen kittlade honom lätt på ryggen.
"Får vi se på dina röda öron Ryan?" retades hon.
"Neeej...! Och sluta kittla mig." fnissade Ryan och skruvade på sig.
Men Maureen slutade inte.
"Vi tänker aldrig sluta kittla dig, lilla gullplutt. För det är så kul." sa Sheila och så tog hon tag i Ryans fötter.
Ryan tittade upp på Sheila och Maureen.
"Jag tycker inte om er längre..." mumlade han truligt.
Sedan började han fnissa igen när tjejerna attackerade honom.
En lätt knackning hördes på dörren och Miss Coleman klev in.
"Jag vill inte vara en glädjedödare, men nu är det dags att sova."
"Får vi hälsa på Sunny imorgon?" frågade Ryan förhoppningsfullt. Han satte sig ivrigt upp.
Miss Coleman log varmt.
"Ja, det får ni. Då blir hon nog glad. Jag ska gå och säga godnatt till henne nu."
"Hälsa från oss!" sa Ryan och Maureen samtidigt.
"Det ska jag göra." log Miss Coleman. "Sov gott nu."
*
Back to Camp Topeka! Del 8
*
Sunshine blev utskriven från sjukhuset senare på eftermiddagen, men hon mådde fortfarande lite dåligt och eftersom Camp Topkeas sjukstuge-läkare ville hålla Sunshine under observation, skulle hon tillbringa natten i sjukstugan.
"Stackars Sunny som måste sova ensam inatt..." sa Ryan när han, Maureen, Sheila och Jill låg i sina sängar den kvällen.
"Helt ensam är hon inte," sa Sheila. "Doktorn är ju där."
"Mmm... men ändå..." sa Ryan och såg lite sorgsen ut. Han satte sig upp i sängen.
Maureen satte sig nära honom.
"Du är fin du Ryan, som är så omtänksam."
Hon strök Ryan över håret.
"Äh... det är väl ni också." mumlade Ryan.
Maureen, Sheila och Jill log åt att Ryan blev generad när han fick en komplimang.
"Vad ler ni åt?" frågade han.
Tjejerna fnissade.
Sheila satte sig också på Ryans säng.
"Vi ler åt dig, för du är så söt."
Nu såg Ryan ännu mer generad ut. Han skakade på huvudet.
"Jo, du är söt!" sa Sheila. "Söt som socker."
Ryan skrattade.
"Du är verkligen kansig, Sheil."
"Jag kanske är knasig," log Sheila. "men du är ändå det sötaste som finns. Du är faktiskt så söt att jag måste pussa dig!"
Innan Ryan hann protestera brottade Sheila ner honom i s'ängen och pussade honom.
"Maureen! Jill! Kom och hjälp mig!" fnissade Ryan.
"Nej, jag ska visa Jill min specialare." sa Sheila. "Jill, kolla hur generad Ryan blir nu."
Jill såg road på när Sheila pussade Ryan på halsen.
Ryan fnissade och försökte gömma sig under täcket.
"Kittlas det, Ryan...?" frågade Jill retsamt.
"Nej..." fnissade Ryan. Han var röd om öronen.
"Lilla lögnare!" skratatde Sheila. "Du vet väl hur det går för dig om du ljuger...?"
Ryan bara skrattade och försökte komma undan.
*
Back to Camp Topeka! Del 7
*
"Ska jag dö nu?" frågade Sunshine med svag liten röst när de var framme vid sjukhuset.
"Nej, det ska du inte!" sa Ryan, nästan argt, för han var så orolig.
Coach Henderson gav pojken en lugnande klapp på axeln.
"Allt ska ordna sig, grabben, okej?"
Ryan nickade.
Maureen lade armen om Ryan.
~
"Oj, ni kom verkligen i sista sekunden." sa läkaren när Sunshine låg på en brits.
Ryan och Maureen blängde på läkaren.
"Men nu ska du få lite motgift och sen ska du bara vila, så blir du bra sen, lilla vän."
Sunshine såg dåsig och omtöcknad ut. Ryan och Maureen ställde sig vid britsen och höll hennes händer.
"Vad gör du här?" sa Sunshine till Ryan. "Du avskyr ju sjukhus."
"Vill inte lämna dig." mumlade Ryan skakigt.
Sunshine log mot honom.
"Nej, nu får ni gå ut i väntrummet." sa läkaren.
"Men..." började Ryan.
Men läkaren lyssnade inte på pojkens protester, han bara föste ut Maureen och Ryan.
~
Ryan sjönk darrigt ner på en stol i väntrummet. Han såg blek ut.
Maureen visste att det inte enbart berodde på att han var orolig för Sunshine; Ryan led av sjukhusskräck. Idag var första gången han frivilligt följt med till ett sjukhus.
Maureen satte sig på huk framför Ryan. Hon strök luggen ur hans panna och såg honom djupt i ögonen.
"Ryan, vill du gå ut...?"
Ryan skakade på huvudet.
Maureen drog Ryan intill sig och kramade honom.
"Det var verkligen bra att du kom på det där med sjalen, Ry. Det kanske räddade Sunnys liv."
Ryan sa inget. Han bara kramade Maureen hårt.
*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)