Kaliforniskt snöväder…?

*
December, 1970

Maureen och Ryan gick ner till Maggie, Kate och David på stranden.
”Hej! Här kommer vi!” hojtade Ryan glatt.
Maureen satte sig bredvid Maggie.
Ryan slog sig ner mellan Maggie och Maureen.
”Hej älsklingar. Har ni haft en bra dag?” frågade Maggie.
Hon kramade om Maureen och sedan Ryan.
”Men gud vad kalla ni är om händerna!” utbrast hon. ”Vad har ni gjort? Tagit ett isbad?”
Maureen och Ryan fnissade.
”Nästan.” sa Maureen.
”De har hjälpt till med snö- och isskulpturerna på Rebeccas skola.” förklarade Kate.
”Ja, och vi tog med oss lite snöbollar och kastade ut dem genom bilfönstret på väg hem.” sa Ryan.
”Det var kul att förvirra folk lite.” flinade Maureen.
”Aha, det var därför Earl sa att han såg snö på gatan vid torget.” skrattade David. ”Jag trodde nästan han hade blivit virrigare än vanligt.”
De andra skrattade. De visste att Davids fars jobbarkompis Earl brukade vara ganska virrig.
”Ryan och Maureen, ska ni inte värma er lite?” frågade Kate.
”Okej.” sa Ryan.
Han la sina händer på Maureens nacke.
”Så, nu är jag lite varmare.” flinade han.
”Du vet att jag är lika kall som du, va?” sa Maureen i varnande ton.
Ryan bara log busigt.
Maureen stoppade sina iskalla händer innanför Ryans tröja.
”Maureen… det där är inte snällt!” pep Ryan och försökte komma undan.
”Lilla sötnos, det faktiskt du som började.” påminde Maureen och höll fast honom.
”Ska du inte ta bort händerna snart?” frågade Ryan.
Maureen flinade.
”Nä, det är ju skönt att värma sig på dig, Ryan.”
”Jag tycker inte om dig längre…” mumlade Ryan.
Men han kunde inte låta bli att le mot Maureen.
*

Rockin' Around the Christmas Tree - del 1

*

☃

*
1 December, 1970

”Jag hoppas jag får sjunga solo på julkonserten.” sa Macy.
”Here we go again…” mumlade Ryan med en liten suck.
Klassen satt i drama- och musiksalen och väntade på musikläraren Miss Wallace.
”Ja, drömma kan man ju alltid göra, Macy.” sa Sheila.
”Jag sjunger alltid solo på julkonserten! Varje år!” snäste Macy.
”Vi vet Macy! Vi brukar vara med då!” snäste Sheila tillbaka.
”Nu får ni ger er!” sa Maureen.
”Jag tycker faktiskt att det är min tur att sjunga nu.” sa Macy stött.
”Det är upp till Miss Wallace att bestämma det.” sa Jill.
”Upp till mig att bestämma vad…?” frågade Miss Wallace som just kom in i salen.
”Vem som ska sjunga på julkonserten.” sa Jill.
”Det blir samma solister som på vårkonserten.” sa Miss Wallace.
Hon gjorde en gest mot Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila.
Jill såg riktigt nöjd ut. Hon gav Ryan en lång, varm blick och gjorde tummen upp.
Sheila petade retsamt Ryan i sidan.
”Men vad ska jag göra på konserten då…?” klagade Macy.
”Du kan få klä ut dig till ren.” sa Clark.
Klassen skrattade.
Miss Wallace gav klassen - framförallt Clark - en förmanande blick. Sedan vände hon sig mot Macy.
”Macy, du har sjungit solo varenda år. Som jag sa till dig i våras måste du låta nån annan få chansen att sjunga nu.”
Macy suckade.
”Okej då.” muttrade hon.
*

Chat mellan Cecilie, Peter & Leni

Ceci (cecilieolsen@olsenarts.dk)
Peter (peter@teaterrevolution.nu)
Leni (leni@teaterrevolution.nu)

2009-11-29

Leni säger: GRATTIS FINASTE CECI & FINASTE PETER!!!!

Ceci säger: Tack så mycket! :-)

Peter säger: Tack Leni! :-)

Leni säger: hyfyjdftydyftsjysdkuyudfkdfuyk

Leni säger: Sorry… Lilla O tyckte det var hennes tur att använda datorn…

Ceci säger: *LOL* det ska börjas i tid!

Peter säger: LOL XD

Peter säger: Ceci, när kommer du hem från DK?

Ceci säger: Fredag eller lördag.

Leni säger: Yay! :D

Peter säger: Vi längtar! <3

Ceci säger: jag med!! Nu måste jag gå… Puss på er! Love you!! <3
Leni, pussa Lilla O från mig!

Peter säger: Från mig med! :-)
Love you C! Vi ses! Ha det bäst!!  Leni, vi ses i plugget imorrn! :-)

Leni säger: Love u 2! Vi ses & hörs!
Lilla O pussar tillbaka (på riktigt - hon pussar datorskärmen nu för att jag nämnde era namn!)

Ceci säger: *LOL*  Hon är för söt! 

Peter säger: ja, verkligen! XD

Ceci säger: Bye bye!

Leni säger: Hej då!

Peter säger: hej då!

Colette: Min födelsedag

***
Min födelselsedag
Av Colette Hasselgren

Min födelsedag är 30 november. I år fylde jag 7.
Jag vaknade tidigt. Kanske klockan sex.
Tony kom in till mig och kramade mig. Han gav mej ett paket med en mjuk nalle i.
Sen kom mamma och pappa och Frida oxå. Dom sjungde jamåhonleva.
Sen gick vi ner i köket och vi åt bullar och varm choklad till frukost (lite filmjölk oxå - man kan inte bara äta bullar som frukost).
Jag fick massor med paket. Jag har aldrig fått så många paket förut!
Det här fick jag:
Bebisdocka med många kläder och saker
Ett gult nattlinne
Ritblock och pennor
Ny overall och mössa och stövlar.
Mycket va?

Sen åkte vi till skolan.
Fröken och alla i klassen sjöng för mig och fröken hadde skrivit
GRATTIS COLETTE på tavlan och ritat blommor runtom. Det var fint.

Efter skolan gick jag med pappa till en stor leksaksaffär och jag fick ett dockskåp och massor med grejer till.
På kvällen åt vi middag, det var kyckling och ris och en gul kryda som som heter curry. Det var jättegott.
Efter maten åt vi tårta. Och vi fick dricka läsk - fast det var måndag!
Jag var så glad hela dagen. Jag är nästan glad jämt nu för vi har en ny snäll familj och vi behöver inte vara rädd och lessen mer. Men det var min födelsedag och då blev jag liksom extra mycket glad.

Pus o Kram

Colette 

7 år

Födelsedags-special 30/11

Grattis Colette!

(Klicka på bilden för större storlek)

***

Födelsedags-special 29/11

Grattis Ceci, Peter & Ryan!

 

Klicka på bilderna för att se dem i större storlek
***

Ryan, 14

Söndag, 29 november, 1970

”Nu är tårtan klar!” sa Rebecca stolt.
Det var en stor chokladtårta som hon spritsat med blå glasyr.

GRATTIS RYAN

14 ÅR

”Tänk att vår lille kille fyller fjorton idag!” sa David och kramade om Ryan.
”Fjorton år...” sa Maggie. ”Jag tycker inte det var längesen ni kom hem med honom från sjukhuset.”
”Blir vuxna alltid så här sentimentala?” sa Ryan och log.
”Yep!” fnissade Maureen och Sunshine.
”Var snälla, annars får ni ingen tårta.” sa Maggie med ett litet skratt.
”Vi är är alltid snälla.” sa Ryan. ”Kan vi äta tårta nu?”
Kate skrattade.
”Tårta före frukost?”
Ryan nickade.
”Det är min födelsedag, då kan jag äta tårta till frukost om jag vill.”
”Bra poäng.” tyckte Maureen.
”Så klart, det var ju jag som sa det!” sa Ryan kaxigt.
”Ryan, kom hit så får jag ge dig en puss!” sa Maureen.
”Aldrig i livet.” sa Ryan.
”Varför vill du inte ha en puss?” frågade Rebecca.
Ryan ryckte på axlarna och log ett snett litet leende.
”Tjejbaciller.”
Han slog sig nonchalant ner i en stol på terassen.
”Äh, du bara larvar dig lillbrorsan!” skrattade Rebecca. ”Du blir generad, eller hur?”
”Lite kanske…” mumlade Ryan.
Maureen gick fram till Ryan och lade armarna om honom.
”Du ska få en födelsedag-puss.”
Hon pussade honom på kinden.
”Tjejer är hopplösa, vet du om det?” log Ryan.
”Mmm,” log Maureen. ”och du är jättesöt. Därför får du en puss till.”
Hon pussade honom igen.
Ryan log och gav Maureen en kram.
Sedan såg han på de andra.
”Kan vi äta tårta nu?”
*

En härlig november-morgon

*

☀ ☀ ☀ ☀ ☀ ☀ ☀ ☀ ☀ ☀ 

Tänk att kunna sitta på terassen, i sommarkläder, och titta på havet medan man äter frukost en söndagsmorgon - i november.
Visst låter det härligt?
Det är precis vad vi gör nu.
Det är den 29 november och California-solen skiner varmt på oss.
29 november är ett speciellt datum i vår familj: min lillebror fyller år just idag.
Senare ska vi åka till San Francisco och fira.

Grattis på 14-årsdagen, Ryan!
We love you!


// Rebecca McKenzie
Ocean Beach. 
Nov. 29, 1970
*

Back to school… - Del 12

***
"Wow, du är verkligen extremt kittlig, Ryan!" utbrast Anne.
Sunshine och Maureen skrattade.
"Var mer är du kittlig?" frågade Anne.
"Som om jag säger det till er galningar..." fnös Ryan.
"Okej..." Anne log elakt. "då får vi kittla varje tum av din kropp."
"Nej!" skrek Ryan. "Jag kan inte ta mer!"
"Verkligen? Är det riktigt, riktigt säkert?" frågade Maureen.
”Ja!” Ryan. ”Jag ger mig. Snälla, släpp mig nu.”
”Bara om du säger: Maureen Watson är den bästa tjejen i hela världen.” krävde Maureen.
"Du är definitivt den mest galna tjejen i världen." flinade Ryan.
”Sa du att jag är galen? Nu ligger du risigt till pysen!”
Maureen stoppade händerna innanför Ryans tröja och började kittla honom igen.
"Okej, Maureen, du vinner!” pep Ryan. ”Du är inte mest galna tjejen - du är den bästa tjejen i världen!"
"Jag visste väl det." skrattade Maureen.
”Ni ska få igen för det här.” sa Ryan.
”Hur då?” frågade Anne.
”Jag kommer nog på något.” sa Ryan hemligt.
”Låter farligt.” log Maureen.
Hon klev av Ryans ben, gav honom en stor kram och kysste honom på kinden.
Ryan blev rosig om kinderna och hans öron blev röda, som de brukade bli om han blev väldigt generad.
”Vad söt du är när du rodnar.” retades Maureen.
Ryan räckte ut tungan åt henne.

Kate kom ut på verandan.
"Ryan, det är middag!" meddelade hon.
"Vad blir det?" frågade Ryan.
"Kyckling med potatismos." svarade Kate.
Sedan sade hon med ett leende:
"Och ja; flickorna kan äta med oss."
"Hur visste du att jag tänkte fråga dig om det?" undrade Ryan när de gick upp på verandan.
"Jag känner dig väldigt väl, min raring." Kate log och rufsade om sin son i håret. "Så, vad har ni hittat på för kul idag då?"
"Tortyr." mumlade Ryan.
"Vi kittlade honom." förklarade Maureen stolt.
”Jag sa ju det, tortyr.” sa Ryan truligt.

Back to school… - Del 11

***
Senare samma eftermiddag.

Ryan låg i sanden och läste en bok.
”Vilken typ av vetenskapsprojekt fick ni?” hörde han Maureen fråga Sunshine.
”Sug ett ägg!” sa Sunshine.
”Okej, jag bara ställde en enkel fråga!” skojade Maureen - som om Sunshines svar hade varit en förolämpning.
Flickorna skrattade.
Ryan skrattade också, men sedan återgick han till sin bok.
”Jag har skrivit ner hur man gör när man suger ner ett ägg i en flaska och i morgon kommer Molly och jag att visa klassen.” förklarade Sunshine.
”På tal om demonstration…” Maureen gav Anne och Sunshine en menande blick och nickade mot Ryan.
Sunshine och Anne log.
Maureen satte sig ner bredvid Ryan.
”Ryan, vi behöver väl inte göra mer med rapporten om vårt projekt?” frågade hon.
”Nej, den är bra som den är.” svarade Ryan, utan att titta upp från sin bok.
”Bra.” sa Maureen.
Sedan flinade hon.
"Vet du, Ryan, jag har bestämt att du, min lille vän, ska bli mitt experiment-objekt."
"Va...?" Ryan tittade oförstående upp på Maureen.
Maureen satte sig ännu närmare Ryan och tog boken ifrån honom.
”Jag måste visa Anne hur kittlig du är.”
”Va? Nej! Jag menar... jag är inte kittlig.” sa Ryan snabbt.
Men innan han kunde resa sig upp, satte sig Maureen på hans ben och började skoningslöst kittla honom.
”Nej! Sluta!” tjöt Ryan fnissande.
Han kämpade för att inte skratta, men det var omöjligt.
***

Back to school… - Del 10

***
Sunshine och Molly träffades i biblioteket efter sista lektionen för att prata om vetenskapsprojektet.
De läste på lappen där det stod vad de fått för uppgift.
”Hur man suger ett ägg.” läste Sunshine. ”Det var en fin formulering.”
Molly rynkade på näsan.
"Ursäkta… sug ett ägg? Vad ska betyda?”
Sunshine himlade sig.
"Sug ett ägg?" sa hon misstroget, mer för sig själv än till Molly. "Vad är vi - tredjeklassare?”
"Hur suger man ägg?" undrade Molly.
Sunshine himlade sig igen.
"Med en flaska och tändstickor." Sunshine svarade.
”Låter äckligt.” sa Molly.
”Nej, det är inte äckligt. Det är enkelt.” sa Sunshine. ”Vi kan skriva en beskrivande rapport och visa klassen hur man gör.”
"Kan du skriva rapporten?" bad Molly.
Sunshine ryckte på axlarna.
"Okej. Jag gör det. Men du får ta med ägg, tändstickor och en flaska till skolan i morgon.”
”En läskflaska?” frågade Molly.
Sunshine skakade på huvudet.
”Fel storlek. En mjölkflaska är bättre. Om du behöver köpa nåt så delar vi på utgiften.”
Molly log.
”Okej. Tack Sunny.”

Sunshine satt i biblioteket när skolan var slut för dagen och skrev klart rapporten.
Sedan skyndade hon sig för att möta Ryan, Maureen och Anne som väntade på henne vid bussen.
***

Back to school… - Del 9

***
Ryan, Maureen och Annie stirrade på Sunshine.
”Ska du jobba med Molly...?” sa Ryan. ”Hur gick det till?”
”Lärarna vill att vi ska vara vänner." sa Sunshine och himlade med ögonen. "Det är så dumt! Molly och jag kommer aldrig att bli vänner. Aldrig!"
Bibliotekarien reste sig och gick bort till deras bord. Hon gav dem en mycket strängt uttryck.
"Om ni inte kan vara tysta, får ni lämna biblioteket."
"Förlåt." sa Ryan, fast han inte var den som var högljudd.
Sedan gick han för att hitta en bok han var ute efter.

Sunshine tog en titt på Ryans och Maureens anteckningar.
"Vad fick ni för ämne?"
"Varför människor är kittliga." sa Maureen. "Vi är klara nu."
"Om ni behöver använda en kittlig person i projektet, kan ni ju använda Ryan." sa Sunshine med ett flin.
Maureen skrattade.
Anne log förtjust.
"Är Ryan väldigt kittlig?"
Maureen sneglade på Ryan som satt en bit bort och läste i en bok.
”Nej. Han är extremt super-kittlig!”
"Så det är därför han blev så nervös!" fnissade Anne. ”Vad gulligt!”
”Vi kanske ska utföra lite experiment på honom i kväll?" föreslog Maureen.
***

Back to school… - Del 8

***
Dagens andra lektion spenderade Ryan och Maureen och deras klasskamrat Anne i biblioteket.
De jobbade med ett vetenskapligt projekt.
Klassen hade delats in i mindre grupper och varje grupp hade som uppgift att besvara en fråga.
Maureen läste deras fråga högt:
Varför är människor kittliga?
Frågan verkade göra Ryan lite nervös. Han började tala snabbt och osammanhängande:
"Uh ... är kittlighet är vårt försvar mot spindlar och småkryp... och sånt..."
"Vad?" Anne stirrade på Ryan.
Det var inte hans svar som förvånade henne - det var hans plötsliga nervositet.
"Du vet, så att vi ska känna när läskiga saker kryper på oss. Ni vet, kryp... och sånt." förklarade Ryan, fortfarande babblande. "Nästa fråga, tack."
"Ryan, vi fick bara en fråga." sa Maureen med ett leende.
Ryans nervositet roade henne. Hon visste ju mycket väl varför han blivit så stirrig.
"En fråga. Visst, ja." Ryan slog sig i pannan. "Jag glömde det."
Anne skulle just be Ryan förklara vad som gjorde honom så illa till mods, när Sunshine kom in i biblioteket.
"Aaaargh!" morrade Sunshine.
"Sssshhh." sa bibliotekarien ilsket.
"Vad är fel, Sunny?" frågade Ryan.
"Jag ska berätta vad som är fel! Jag måste jobba på vetenskaps-projektet med Molly Porter!”
***

Back to school… - Del 7

***
Sunshine såg på Coach Henderson och suckade.
”Det blir kvarsittning, va...?”
När Sunshine bodde nere i Magnolia hamnade hon ofta i bråk och fick kvarsittning som straff.
Nuförtiden hamnade hon nästan aldrig i trubbel, men nu när hon gjort det, var hon säker på att Coach Henderson skulle ge henne kvarsittning.
Coach Henderson log.
”Nej, Sunshine, det blir inte kvarsittning. Inte den här gången. Men jag vill veta varför ni två alltid bråkar på det här viset?”
Molly verkade plötsligt intresserad av sina gymnastikskor; hon stirrade ner på dem, utan att säga ett ord.
Sunshine sparkade på småstenarna på marken.
”Nå…?” sa Coach Henderson.
Sunshine bara ryckte på axlarna.
”Flickor, jag har inte hela dagen på mig…” Coach Henderson började låta irriterad nu.
”Jag antar… att…” mumlade Molly.
Men mer än så fick hon inte ur sig.
Coach Henderson harklade sig otåligt.
”Vi gillar inte varandra, så enkelt är det.” sade Sunshine.
***

Back to school… - Del 6

***
Coach Henderson, som nu var rödare än en kokt hummer i ansiktet, fick blåsa hårt i sin visselpipa fyra gånger innan han fick tyst på klassen.
Han såg vansinnig ut.
”Gå och duscha! NU!” skrek han.
Klassen skyndade iväg så fort de kunde.
Tränarens vredesutbrott var ingen picnic i parken.
Coach Henderson sträckte ut armen och stoppade Sunshine och Molly.
”Nej, nej, nej, ni två stannar här. Jag vill prata med er.”
Maureen vinkade till Sunshine och gjorde en medlidsam grimas.
”Vad tror du att de får för straff?” frågade Ryan.
”Han låser nog in dem i källaren.” svarade Maureen och lade armen om Ryan.
Ryan skakade på huvudet.
”Maureen…”
”Men bara fram till jul ungefär.” fortsatte Maureen. ”Fast vi får nog gå ner och mata dem med broccoli och gammal mjölk ibland.”
Ryan skrattade.
”Kul, Maureen.”
***

Back to school… - Del 5

***
Perrys ansikte blev varmt tomat-rött.
”Förlåt så mycket, coach.”
”Du kanske också ska gå och sätta dig på bänken…” suckade Coach Henderson trött.
”Men…” började Perry.
”Bänken! Nu Perry!” röt Coach Henderson.
Han tillade med en suck:
”Innan du tar kål på någon. Vi behöver inget blodvite eller frakturer här.”
När Perry gick mot bänken skrattade majoriteten av klassen åt honom.
”Loser!” ropade flera av dem.
”Lägg av!” fräste Ryan.
”Men Perry är ju en så’n tönt!” fnissade Molly Porter.
”Han är ingen tönt.” sa Sunshine.
Perry log tacksamt mot henne.
”Tack Sunny!” ropade han.
”Så du skyddar Perry? Hmm... du kanske är kär i honom.” hånlog Molly.
”Han är min vän.” sa Sunshine.
”Ja, pojkvän!” skrattade Molly.
Hon gjorde överdrivna pussljud nära Sunshines ansikte.
Sunshine flyttade sig en bit bort från Molly.
”Sunshine och Perry är lika med sant!” sjöng Molly.
Perrys ansikte blev rött igen.
”Stäng igen brödluckan Molly.” sa Sunshine mellan sammanbitna tänder.
Sunshine var vekligen arg nu, hon knöt händerna till hårda knytnävar.
”Ser ut ut som Sunny är redo att strypa Molly.” viskade Maureen till Ryan.
Ryan nickade bekymrat.
”Cat-fight!” ropade Brad bortifrån bänken.
Några i klassen hakade genast på:
CAT-FIGHT! CAT-FIGHT! CAT-FIGHT!
***

Back to school… - Del 4

***
Första lektionen på tisdagar den här terminen var idrott.
Coach Henderson var riktigt exhalterad inför dagens softball-träning.
”Ungar, jag vill att ni gör ert allra bästa idag, så att vi kan klå det andra laget nästa vecka!”
”Vi ska pulverisera förlorarna!” skrek Clark.
Klassen hurrade.
”Så ska det låta, Clark!” Coach Henderson log brett.

Men tränarens glädje och entusiasm blekande fort.
Allting på dagens träning gick galet fel.
Först drog Brad “The Bully” Foley ner byxorna på Mindy Banner.
“I see London, I see France...” sjöng Brad i en retsam ton.
Mindys underläpp darrade och hon började nästan gråta.
Hennes bästa vän började också nästan gråta. Hon sympatigrät alltid om Mindy blev ledsen och tjurade om Mindy tjurade.
”Lipsillar!” sa Brad.
”Lägg av, Brad!” sade Ryan.
”Oh... ursäkta, var jag elak mot din lilla flickvän?” hånlog Brad.
Mindy rodnade. Hon, liksom flera andra tjejer i klassen, tyckte att Ryan var väldigt söt - och hon skulle inte ha något emot att ha honom som pojkvän.
"Kolla, Ryan - din flickvän är rodnar!"
Mer skratt från klassen.
”Du är patetisk, Foley.” sa Ryan.
”Nu räcker det!”
Coach Henderson avbröt bråket. Han vände bort Ryan från Brad och sa åt Brad att sitta på avbytarbänken under resten av träningen.
Sedan vände han sig mot klassen.
”Okej, nu kör vi! Perry, din tur att slå.”
Perry Green, som inte direkt var någon atlet, tvekade ett tag, men sedan gjorde han sig redo.
Men istället för att slå iväg bollen, råkade han kasta baseballträt bakom sig.
Det landade på Coach Hendersons fot.
***

Back to school… - Del 3

***
Ryan suckade tungt när hans föräldrars bil stannade utanför skolan.
Han såg inte fram emot långa dagar i dammiga klassrum, svettstinkande omklädningsrum, tråkiga lärare och läxor.
Dessutom skulle hans ärkefiende Brad Foley komma tillbaka idag, hans suspendering var över nu.
Som om hon läst Ryans dystra tankar, sa Kate:
“Håll ut, raring, nu är det bara tre månader kvar till jullovet.”
Ryan såg på henne med en dramatiskt trött blick.
Kate skrattade.
“Men Ryan... så farligt är det väl inte? Gå nu. Du vill inte komma för sent till första lektionen.”
”Jag vill inte gå på lektionen alls.” muttrade Ryan.
Kate log och rufsade om sin sons hår.
Ryan, Sunshine och Maureen klev ur bilen.
“Ha det så kul idag ungar!” ropade Kate efter dem.
Flickorna vinkade till henne.
Maureen puttade på Ryan.
Han vände sig om och log mot Kate.
”Hej då mamma. Tack för skjutsen!”
***

Back to school… - Del 2

***
Maureen och Sunshine gick upp till Ryan för att väcka honom.
Maureen satte sig på sängen.
Ryan låg kvar under lakanet och rörde sig inte.
Maureen blinkade åt Sunshine.
”Det här sängen är skön." flinade hon. "Fast den är lite knölig här.”
Maureen klämde med båda händerna på ”knölen” som var Ryan.
”Du får nog fixa till den lite.” fnissade Sunshine.
”Du har så rätt.” Maureen klämde ännu mer på byltet.
De hörde Ryan protestera och sedan dök hans rufsiga huvud fram.
”Nej men, Ryan! Är det du!”
”Du är inte snäll, Maureen.” sa Ryan truligt.
”Får man inte kittlas lite på morgonen?” frågade Maureen oskyldigt.
Ryan skakade på huvudet.
”Nej, det får man verkligen inte.” sa han bestämt.
”Okej,” sa Maureen. ”Då väntar vi till efter lunch.”
Ryan slängde en kudde på henne.
***

Back to school… - Del 1

***
Ocean Beach, September 1970

Det var en dimmig september-morgon i Ocean Beach.
Det fanns inga människor ute så här tidigt.
De enda ljuden som hördes på stranden kom från havet - och från en flock skränande fiskmåsar.
Måsarna cirkulerade över en öppen soptunna i jakt på något att äta.
Men de hade otur den här morgonen; några giriga tvättbjörnar hade redan rotat igenom soptunnan kvällen innan, så nu fanns det inga godbitar kvar till hungriga måsar.

I ett sovrum i ett av husen på stranden ringde en väckarklocka.
Ryan McKenzie gäspade och sträckte på sig i sin säng.
Det var hans äldre syster Rebeccas klocka som ringde.
Rebecca bodde hemma för tillfället, då rummen på hennes college renoverades.
Nu var det tisdag morgon och sommarlovet var slut.
Sömnigt såg Ryan på sin egen klocka.
06:15.
Alldeles för tidigt, tyckte Ryan.
Han kröp ihop, och drog täcket över huvudet för att somna om.
Han hoppades att hans dröm skulle fortsätta där den avbrutits. Innan det hemska larmet drömde han att han vann en simtävling. Publiken hurrade och applåderade.
Men tyvärr kom inte drömmen tillbaka, det fanns inga skrikande fans.
Däremot fanns där en skrikande väckarklocka. Hans egen den här gången och den ringde ännu högre än hans systers.
"Håll tyst!" stönade Ryan.
Han stängde av väckarklockan.
Sedan sjönk han tillbaka in i sömnen.
***

En lat sommardag - Del 3

***
På kvällen satt Ryan, Maureen och Sheila med David, Kate och Maggie på stranden och tittade på solnedgången.
”Vad vackert det är!” sa Maureen.
”Ja… jag har aldrig sett nåt vackrare!” sa Ryan, överdrivet dramatiskt.
Maureen lade en arm om honom.
”Ryan, du minns väl vad Sheila och jag lovade att göra med dig förut…?” varnade hon.
Ryan bara skrattade.
”Kom hit så ska jag pussa dig.” sa Sheila.
Ryan skakade på huvudet, men Sheila drog Ryan intill sig.
”Nej, jag vill inte ha nån puss!” fnissade Ryan.
Det fanns lite nervositet i hans röst.
”Jo, det vill du!”
Sheila började att pussa honom på halsen - bara för att hon visste att det kittlades och för han blev så generad.
”Snälla sluta!” fnissade Ryan.
”Nej, jag har precis börjat.” sa Sheila.
"Jag hjälper till!" sa Maureen.
Ryan såg bedjande på sina föräldrar och Maggie.
”Hjälp mig!”
Men David, Kate och Maggie bara skrattade.
***