Back to school… - Del 11

***
Senare samma eftermiddag.

Ryan låg i sanden och läste en bok.
”Vilken typ av vetenskapsprojekt fick ni?” hörde han Maureen fråga Sunshine.
”Sug ett ägg!” sa Sunshine.
”Okej, jag bara ställde en enkel fråga!” skojade Maureen - som om Sunshines svar hade varit en förolämpning.
Flickorna skrattade.
Ryan skrattade också, men sedan återgick han till sin bok.
”Jag har skrivit ner hur man gör när man suger ner ett ägg i en flaska och i morgon kommer Molly och jag att visa klassen.” förklarade Sunshine.
”På tal om demonstration…” Maureen gav Anne och Sunshine en menande blick och nickade mot Ryan.
Sunshine och Anne log.
Maureen satte sig ner bredvid Ryan.
”Ryan, vi behöver väl inte göra mer med rapporten om vårt projekt?” frågade hon.
”Nej, den är bra som den är.” svarade Ryan, utan att titta upp från sin bok.
”Bra.” sa Maureen.
Sedan flinade hon.
"Vet du, Ryan, jag har bestämt att du, min lille vän, ska bli mitt experiment-objekt."
"Va...?" Ryan tittade oförstående upp på Maureen.
Maureen satte sig ännu närmare Ryan och tog boken ifrån honom.
”Jag måste visa Anne hur kittlig du är.”
”Va? Nej! Jag menar... jag är inte kittlig.” sa Ryan snabbt.
Men innan han kunde resa sig upp, satte sig Maureen på hans ben och började skoningslöst kittla honom.
”Nej! Sluta!” tjöt Ryan fnissande.
Han kämpade för att inte skratta, men det var omöjligt.
***

Back to school… - Del 10

***
Sunshine och Molly träffades i biblioteket efter sista lektionen för att prata om vetenskapsprojektet.
De läste på lappen där det stod vad de fått för uppgift.
”Hur man suger ett ägg.” läste Sunshine. ”Det var en fin formulering.”
Molly rynkade på näsan.
"Ursäkta… sug ett ägg? Vad ska betyda?”
Sunshine himlade sig.
"Sug ett ägg?" sa hon misstroget, mer för sig själv än till Molly. "Vad är vi - tredjeklassare?”
"Hur suger man ägg?" undrade Molly.
Sunshine himlade sig igen.
"Med en flaska och tändstickor." Sunshine svarade.
”Låter äckligt.” sa Molly.
”Nej, det är inte äckligt. Det är enkelt.” sa Sunshine. ”Vi kan skriva en beskrivande rapport och visa klassen hur man gör.”
"Kan du skriva rapporten?" bad Molly.
Sunshine ryckte på axlarna.
"Okej. Jag gör det. Men du får ta med ägg, tändstickor och en flaska till skolan i morgon.”
”En läskflaska?” frågade Molly.
Sunshine skakade på huvudet.
”Fel storlek. En mjölkflaska är bättre. Om du behöver köpa nåt så delar vi på utgiften.”
Molly log.
”Okej. Tack Sunny.”

Sunshine satt i biblioteket när skolan var slut för dagen och skrev klart rapporten.
Sedan skyndade hon sig för att möta Ryan, Maureen och Anne som väntade på henne vid bussen.
***

Back to school… - Del 9

***
Ryan, Maureen och Annie stirrade på Sunshine.
”Ska du jobba med Molly...?” sa Ryan. ”Hur gick det till?”
”Lärarna vill att vi ska vara vänner." sa Sunshine och himlade med ögonen. "Det är så dumt! Molly och jag kommer aldrig att bli vänner. Aldrig!"
Bibliotekarien reste sig och gick bort till deras bord. Hon gav dem en mycket strängt uttryck.
"Om ni inte kan vara tysta, får ni lämna biblioteket."
"Förlåt." sa Ryan, fast han inte var den som var högljudd.
Sedan gick han för att hitta en bok han var ute efter.

Sunshine tog en titt på Ryans och Maureens anteckningar.
"Vad fick ni för ämne?"
"Varför människor är kittliga." sa Maureen. "Vi är klara nu."
"Om ni behöver använda en kittlig person i projektet, kan ni ju använda Ryan." sa Sunshine med ett flin.
Maureen skrattade.
Anne log förtjust.
"Är Ryan väldigt kittlig?"
Maureen sneglade på Ryan som satt en bit bort och läste i en bok.
”Nej. Han är extremt super-kittlig!”
"Så det är därför han blev så nervös!" fnissade Anne. ”Vad gulligt!”
”Vi kanske ska utföra lite experiment på honom i kväll?" föreslog Maureen.
***

Back to school… - Del 8

***
Dagens andra lektion spenderade Ryan och Maureen och deras klasskamrat Anne i biblioteket.
De jobbade med ett vetenskapligt projekt.
Klassen hade delats in i mindre grupper och varje grupp hade som uppgift att besvara en fråga.
Maureen läste deras fråga högt:
Varför är människor kittliga?
Frågan verkade göra Ryan lite nervös. Han började tala snabbt och osammanhängande:
"Uh ... är kittlighet är vårt försvar mot spindlar och småkryp... och sånt..."
"Vad?" Anne stirrade på Ryan.
Det var inte hans svar som förvånade henne - det var hans plötsliga nervositet.
"Du vet, så att vi ska känna när läskiga saker kryper på oss. Ni vet, kryp... och sånt." förklarade Ryan, fortfarande babblande. "Nästa fråga, tack."
"Ryan, vi fick bara en fråga." sa Maureen med ett leende.
Ryans nervositet roade henne. Hon visste ju mycket väl varför han blivit så stirrig.
"En fråga. Visst, ja." Ryan slog sig i pannan. "Jag glömde det."
Anne skulle just be Ryan förklara vad som gjorde honom så illa till mods, när Sunshine kom in i biblioteket.
"Aaaargh!" morrade Sunshine.
"Sssshhh." sa bibliotekarien ilsket.
"Vad är fel, Sunny?" frågade Ryan.
"Jag ska berätta vad som är fel! Jag måste jobba på vetenskaps-projektet med Molly Porter!”
***

Back to school… - Del 7

***
Sunshine såg på Coach Henderson och suckade.
”Det blir kvarsittning, va...?”
När Sunshine bodde nere i Magnolia hamnade hon ofta i bråk och fick kvarsittning som straff.
Nuförtiden hamnade hon nästan aldrig i trubbel, men nu när hon gjort det, var hon säker på att Coach Henderson skulle ge henne kvarsittning.
Coach Henderson log.
”Nej, Sunshine, det blir inte kvarsittning. Inte den här gången. Men jag vill veta varför ni två alltid bråkar på det här viset?”
Molly verkade plötsligt intresserad av sina gymnastikskor; hon stirrade ner på dem, utan att säga ett ord.
Sunshine sparkade på småstenarna på marken.
”Nå…?” sa Coach Henderson.
Sunshine bara ryckte på axlarna.
”Flickor, jag har inte hela dagen på mig…” Coach Henderson började låta irriterad nu.
”Jag antar… att…” mumlade Molly.
Men mer än så fick hon inte ur sig.
Coach Henderson harklade sig otåligt.
”Vi gillar inte varandra, så enkelt är det.” sade Sunshine.
***

Back to school… - Del 6

***
Coach Henderson, som nu var rödare än en kokt hummer i ansiktet, fick blåsa hårt i sin visselpipa fyra gånger innan han fick tyst på klassen.
Han såg vansinnig ut.
”Gå och duscha! NU!” skrek han.
Klassen skyndade iväg så fort de kunde.
Tränarens vredesutbrott var ingen picnic i parken.
Coach Henderson sträckte ut armen och stoppade Sunshine och Molly.
”Nej, nej, nej, ni två stannar här. Jag vill prata med er.”
Maureen vinkade till Sunshine och gjorde en medlidsam grimas.
”Vad tror du att de får för straff?” frågade Ryan.
”Han låser nog in dem i källaren.” svarade Maureen och lade armen om Ryan.
Ryan skakade på huvudet.
”Maureen…”
”Men bara fram till jul ungefär.” fortsatte Maureen. ”Fast vi får nog gå ner och mata dem med broccoli och gammal mjölk ibland.”
Ryan skrattade.
”Kul, Maureen.”
***

Back to school… - Del 5

***
Perrys ansikte blev varmt tomat-rött.
”Förlåt så mycket, coach.”
”Du kanske också ska gå och sätta dig på bänken…” suckade Coach Henderson trött.
”Men…” började Perry.
”Bänken! Nu Perry!” röt Coach Henderson.
Han tillade med en suck:
”Innan du tar kål på någon. Vi behöver inget blodvite eller frakturer här.”
När Perry gick mot bänken skrattade majoriteten av klassen åt honom.
”Loser!” ropade flera av dem.
”Lägg av!” fräste Ryan.
”Men Perry är ju en så’n tönt!” fnissade Molly Porter.
”Han är ingen tönt.” sa Sunshine.
Perry log tacksamt mot henne.
”Tack Sunny!” ropade han.
”Så du skyddar Perry? Hmm... du kanske är kär i honom.” hånlog Molly.
”Han är min vän.” sa Sunshine.
”Ja, pojkvän!” skrattade Molly.
Hon gjorde överdrivna pussljud nära Sunshines ansikte.
Sunshine flyttade sig en bit bort från Molly.
”Sunshine och Perry är lika med sant!” sjöng Molly.
Perrys ansikte blev rött igen.
”Stäng igen brödluckan Molly.” sa Sunshine mellan sammanbitna tänder.
Sunshine var vekligen arg nu, hon knöt händerna till hårda knytnävar.
”Ser ut ut som Sunny är redo att strypa Molly.” viskade Maureen till Ryan.
Ryan nickade bekymrat.
”Cat-fight!” ropade Brad bortifrån bänken.
Några i klassen hakade genast på:
CAT-FIGHT! CAT-FIGHT! CAT-FIGHT!
***

Back to school… - Del 4

***
Första lektionen på tisdagar den här terminen var idrott.
Coach Henderson var riktigt exhalterad inför dagens softball-träning.
”Ungar, jag vill att ni gör ert allra bästa idag, så att vi kan klå det andra laget nästa vecka!”
”Vi ska pulverisera förlorarna!” skrek Clark.
Klassen hurrade.
”Så ska det låta, Clark!” Coach Henderson log brett.

Men tränarens glädje och entusiasm blekande fort.
Allting på dagens träning gick galet fel.
Först drog Brad “The Bully” Foley ner byxorna på Mindy Banner.
“I see London, I see France...” sjöng Brad i en retsam ton.
Mindys underläpp darrade och hon började nästan gråta.
Hennes bästa vän började också nästan gråta. Hon sympatigrät alltid om Mindy blev ledsen och tjurade om Mindy tjurade.
”Lipsillar!” sa Brad.
”Lägg av, Brad!” sade Ryan.
”Oh... ursäkta, var jag elak mot din lilla flickvän?” hånlog Brad.
Mindy rodnade. Hon, liksom flera andra tjejer i klassen, tyckte att Ryan var väldigt söt - och hon skulle inte ha något emot att ha honom som pojkvän.
"Kolla, Ryan - din flickvän är rodnar!"
Mer skratt från klassen.
”Du är patetisk, Foley.” sa Ryan.
”Nu räcker det!”
Coach Henderson avbröt bråket. Han vände bort Ryan från Brad och sa åt Brad att sitta på avbytarbänken under resten av träningen.
Sedan vände han sig mot klassen.
”Okej, nu kör vi! Perry, din tur att slå.”
Perry Green, som inte direkt var någon atlet, tvekade ett tag, men sedan gjorde han sig redo.
Men istället för att slå iväg bollen, råkade han kasta baseballträt bakom sig.
Det landade på Coach Hendersons fot.
***

Back to school… - Del 3

***
Ryan suckade tungt när hans föräldrars bil stannade utanför skolan.
Han såg inte fram emot långa dagar i dammiga klassrum, svettstinkande omklädningsrum, tråkiga lärare och läxor.
Dessutom skulle hans ärkefiende Brad Foley komma tillbaka idag, hans suspendering var över nu.
Som om hon läst Ryans dystra tankar, sa Kate:
“Håll ut, raring, nu är det bara tre månader kvar till jullovet.”
Ryan såg på henne med en dramatiskt trött blick.
Kate skrattade.
“Men Ryan... så farligt är det väl inte? Gå nu. Du vill inte komma för sent till första lektionen.”
”Jag vill inte gå på lektionen alls.” muttrade Ryan.
Kate log och rufsade om sin sons hår.
Ryan, Sunshine och Maureen klev ur bilen.
“Ha det så kul idag ungar!” ropade Kate efter dem.
Flickorna vinkade till henne.
Maureen puttade på Ryan.
Han vände sig om och log mot Kate.
”Hej då mamma. Tack för skjutsen!”
***

Back to school… - Del 2

***
Maureen och Sunshine gick upp till Ryan för att väcka honom.
Maureen satte sig på sängen.
Ryan låg kvar under lakanet och rörde sig inte.
Maureen blinkade åt Sunshine.
”Det här sängen är skön." flinade hon. "Fast den är lite knölig här.”
Maureen klämde med båda händerna på ”knölen” som var Ryan.
”Du får nog fixa till den lite.” fnissade Sunshine.
”Du har så rätt.” Maureen klämde ännu mer på byltet.
De hörde Ryan protestera och sedan dök hans rufsiga huvud fram.
”Nej men, Ryan! Är det du!”
”Du är inte snäll, Maureen.” sa Ryan truligt.
”Får man inte kittlas lite på morgonen?” frågade Maureen oskyldigt.
Ryan skakade på huvudet.
”Nej, det får man verkligen inte.” sa han bestämt.
”Okej,” sa Maureen. ”Då väntar vi till efter lunch.”
Ryan slängde en kudde på henne.
***

Back to school… - Del 1

***
Ocean Beach, September 1970

Det var en dimmig september-morgon i Ocean Beach.
Det fanns inga människor ute så här tidigt.
De enda ljuden som hördes på stranden kom från havet - och från en flock skränande fiskmåsar.
Måsarna cirkulerade över en öppen soptunna i jakt på något att äta.
Men de hade otur den här morgonen; några giriga tvättbjörnar hade redan rotat igenom soptunnan kvällen innan, så nu fanns det inga godbitar kvar till hungriga måsar.

I ett sovrum i ett av husen på stranden ringde en väckarklocka.
Ryan McKenzie gäspade och sträckte på sig i sin säng.
Det var hans äldre syster Rebeccas klocka som ringde.
Rebecca bodde hemma för tillfället, då rummen på hennes college renoverades.
Nu var det tisdag morgon och sommarlovet var slut.
Sömnigt såg Ryan på sin egen klocka.
06:15.
Alldeles för tidigt, tyckte Ryan.
Han kröp ihop, och drog täcket över huvudet för att somna om.
Han hoppades att hans dröm skulle fortsätta där den avbrutits. Innan det hemska larmet drömde han att han vann en simtävling. Publiken hurrade och applåderade.
Men tyvärr kom inte drömmen tillbaka, det fanns inga skrikande fans.
Däremot fanns där en skrikande väckarklocka. Hans egen den här gången och den ringde ännu högre än hans systers.
"Håll tyst!" stönade Ryan.
Han stängde av väckarklockan.
Sedan sjönk han tillbaka in i sömnen.
***

En lat sommardag - Del 3

***
På kvällen satt Ryan, Maureen och Sheila med David, Kate och Maggie på stranden och tittade på solnedgången.
”Vad vackert det är!” sa Maureen.
”Ja… jag har aldrig sett nåt vackrare!” sa Ryan, överdrivet dramatiskt.
Maureen lade en arm om honom.
”Ryan, du minns väl vad Sheila och jag lovade att göra med dig förut…?” varnade hon.
Ryan bara skrattade.
”Kom hit så ska jag pussa dig.” sa Sheila.
Ryan skakade på huvudet, men Sheila drog Ryan intill sig.
”Nej, jag vill inte ha nån puss!” fnissade Ryan.
Det fanns lite nervositet i hans röst.
”Jo, det vill du!”
Sheila började att pussa honom på halsen - bara för att hon visste att det kittlades och för han blev så generad.
”Snälla sluta!” fnissade Ryan.
”Nej, jag har precis börjat.” sa Sheila.
"Jag hjälper till!" sa Maureen.
Ryan såg bedjande på sina föräldrar och Maggie.
”Hjälp mig!”
Men David, Kate och Maggie bara skrattade.
***

En lat sommardag - Del 2

***
Ryan, som hunnit en bra bit bort, vände sig om och tittade om tjejerna kommit någon vart än.
Det hade de inte.
”Kom igen nu sölkorvar!” ropade han.
”Nä, vi orkar inte springa - det är för varmt!” sa Sheila.
”Ha!” sa Ryan. ”Det kommer börja växa mossa på er snart om ni bara ska sitta där!”
”Jag ska ge dig för mossa!”
Maureen började springa efter honom.
Sheila satt kvar. Hon skakade på huvudet år Ryan och Maureen.
”Springa i den här värmen… ni är galna.” ropade hon åt dem.
”Latmask!” svarade Ryan.
”Kom hit pysen, så får du en puss!” skrattade Sheila.
”Aldrig i livet!” svarade Ryan.
Nu sprang även Sheila ifatt Ryan.
Båda tjejerna slog armarna om honom.
”Vad ska vi göra med dig, sötnos?” sa Maureen.
”Ska vi pussa honom, kittla honom eller slänga honom i vattnet?” sa Sheila.
”Vi gör alla tre sakerna!” sa Maureen.
”Nej!” sa Ryan.
Han drog sig kvickt ur tjejernas grepp.
”Jag har en bättre idé: jag slänger er i vattnet istället!”
Han drog med sig Maureen och sprang mot vattnet.
De föll skrattande ner i vågorna.
”Sheila, hoppa i du med!” ropade Maureen.
”Ni är galna,” skrattade Sheila. ”men vad sjutton…”
Hon rusade också ner i vågorna.
***

En lat sommardag - Del 1

***
”Tänk att det bara är tre veckor kvar av sommarlovet…” suckade Maureen.”Då får får vi göra nåt kul av dom här veckorna.” sa Ryan.
”Inga fler äventyr bara.” sa Sheila.
”Jo, jag tänkte att vi skulle jaga lite fler banditer!” flinade Ryan.
Sheila skrattade och rufsade om hans hår.
”Inga fler äventyr och inga fler banditer, okej…?”
”Finns det nåt kul kvar då?” frågade Ryan.
”Skurken på Calypso Island var inte särskilt rolig.” sa Sheila.
”Nä, men lite spännande var det.” tyckte Ryan.
”Nej Ryan, jag håller med Sheila.” sa Maureen.
Hon strök med fingrarna över ärret i Ryans panna - ärret han fått när bankrånaren på Calypso Island slog till honom med sin pistol.
”Vad deppiga ni blev nu då...” sa Ryan.
Han reste sig och sprang iväg längs strandkanten.
”Kom, nu hittar vi på nåt!” ropade han till Maureen och Sheila.
”Vad får grabben all sin energi ifrån?!” sa Sheila.
”Jag har ingen aning.” skrattade Maureen.
”Det vore kul om det smittade av sig lite.” tyckte Sheila.
***

Ett skummande 4th of July - Del 3

***
”Jag tycker att tvättmedel i fontänen var en rolig idé.” sa Ryan när de gick hemåt.
David lade armen om sin son.
”Få nu inga idéer, grabben.”
”Jag vet en grabb som gjorde så här för flera år sedan.” sa Ryans farfar George.
Ryan såg på David.
”Hällde du tvättmedel i fontänen, pappa?”
”Vet jag inget om...” sa David oskyldigt.
Ryan, Sunshine och Maureen skrattade.
”Mamma, du är gift med en vandal!” sa Ryan.
”Då ska jag bara tala om att din mor inte heller är så oskyldig.” sa David. Han log.
”Vad gjorde hon?” ville Ryan veta.
”Hon och några andra tjejer satte tomteluva på Poseidon en jul.”
”Skyldig.” skrattade Kate.
”Ja, det där glömmer jag aldrig.” sa Maggie.
Ryan såg på Maggie.
”Var du också med?”
Maggie log.
”Jajamensan. Om det hittades på bus, var jag med.”
”Sätta tomteluva på Poseidon låter kul.” sa Maureen.
”Ja, det kanske vi ska göra till jul!” sa Ryan.
”Poseidon blir nog fin i tomteluva.” trodde Sunshine.
”Vad gör ni om nån kommer på er då?” frågade David med ett leende.
”Då skyller vi på att våra föräldrar är dåliga föredömen!” sa Ryan i självklar ton.
De vuxna skrattade.
”Jag visste väl att de förr eller senare skulle använda vårt förflutna emot oss” sa David.
”Självklart!” sa Ryan. ”Har ni gjort nåt mer kul bus?”
”Inget som vi berättar för er.” log Maggie.
”Nu blir vi ju bara ännu mer nyfikna fattar du väl...!” sa Ryan.
Maggie skrattade och rufsade om hans hår.
"Jag kan tänka mig det."
”Någonting mer kan ni väl berätta?” bad Maureen.
”Om ni berättar vad ni hittar på för bus.” sa Maggie.
”Vi, hitta på bus?” sa Ryan. ”Inte vi inte, vi är oskyldiga som små lamm.”
”Och det vill du att vi ska tro på?” skrattade Kate.
Ryan nickade och log. Ögonen glittrade.
”Mmm, det vill jag. Lite i alla fall.”
***

Ett skummande 4th of July - Del 2

***
Mitt på torget stod en fontän, där på en pelare tronade havsguden Poseidon. Vatten sprutade ner i fontänen. Och nedanför, runt havsguden honom fanns nereiderna, därbland Poseidons hustru Amfitrite. Havsgudens lille son Triton red på en fisk på fontänens kant och sprutade vatten ut ett horn.
Nu fanns även något som inte brukade finnas i fontänen - Clark och Joes lilla surpris: ett högt berg av tvättmedelsskum tornade upp sig.
Folk var mycket roade av den skummande fontänen.
Polismästare Norton var inte road. Han var högröd i ansiktet.
”Vem har gjort det här?” röt han.
Han såg på alla stadens ungdomar i publiken.
”Vem?!”
Det blev tyst bland invånarna i Delphi.
”Om ingen erkänner får varenda unge här straffarbete i sommar!”
Alla visste att polismästaren kunde göra löfte av sitt hot.
Clark gick upp på scenen och gick fram till mikrofonen som borgmästaren skulle tala i senare.
”Det var jag.” sa han skamset. ”Förlåt. Det var menat som ett litet skämt.”
Joe hoppade också upp på scenen.
”Nej, jag är Spartacus!” ropade han.
Alla som kände till historien om Spartacus skrattade.
Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila följde Joes exempel.
Och fler följde dem. Snart var scenen nästan full av ungdomar från deras klass.
Nu visste inte polismästaren vem han skulle bestraffa.
Miss Coleman log mot sina elever. Hon hade läst om Spartacus för dem under vårterminen.
Borgmästaren började skratta. Han gick fram till mikrofonen.
”Är det inte härligt att ungarna här i vår stad ställer upp så här för varandra?”
Publiken applåderade och jublade.
***

Ett skummande 4th of July - Del 1

***
Det var en solig 4 juli-morgon i Delphi.
Stjärnbaneret vajade stolt på alla flaggstänger på torget vid Waverly Avenue.
En scen riggades upp och kläddes med röd-vit-blått flaggväv.
Senare på dagen skulle stadens borgmästare komma på besök.
Maureen Ryan, Sunshine och Sheila var redan ute och tittade på förberedelserna.
Deras klasskompisar Joe och Clark kom gående över torget, med var sitt stort paket tvättmedel i famnen.
”Vad ska ni göra med allt tvättmedel?” frågade Maureen.
Hon förstod att de inte skulle ha en tvättdag. Joe och Clark visste nog inte ens hur man hanterade en tvättmaskin.
Clark flinade förnöjt.
”Vänta så ska ni få se.”
”En liten överraskning för borgmästar’n.” flinade Joe.
”Det har kan aldrig sluta väl.” sa Maureen till Ryan, Sunshine och Sheila.
”Vi drar, så vi inte hamnar i trubbel.” sa Sheila.
De gick hem till Ocean Beach för att äta frukost.
Joe och Clark vinkade glatt till dem.
”Ni kommer gilla vår lilla surpris!” ropade Joe.
***

Gula (Frosseri)

***
2004

Vinnie Danelli ställde fram kvällens middag åt sina barn, 13-åriga Charli och 9-årige Ray.
”Vad mycket käk!” utbrast Ray.
Efter skilsmässan från barnens mor ett år tidigare fick Vinnie bara träffa sina barn en gång i månaden, så när den efterlängtade helgen kom ville han skämma bort dem ordentligt.
Nu hade han lagat så många av deras favoriträtter han hade kommit på.
”Det blir pasta och pizza och sen blir det pannkakor med glass till dessert.”
Ray fnissade.
”Glass börjar inte på P!”
”Pistachio.” föreslog Vinnie.
”Päron!” sa Ray.
”Fast choklad är godare.” tyckte Charli.
”Vad sägs om alla sorter som finns!” sa Vinnie.
Han ropade på en av sina hushållerskor.
”Åk till Baskin-Robbins och köp glass - en av varje sort!”
Hushållerskan gjorde stora ögon.
”En av varje…? Trettioen sorters glass…?”
”De har fler nu, men trettioen räcker.” sa Vinnie. ”Nu ska vi ha fest!”
”Jaaa! Fest!” jublade Ray och Charli.

När barnen hämtades av sin mor och mormor på söndagen berättade Ray om helgens fest.
”Vi fick massor med god mat, glass och godis. Och läsk!”
Mormodern gav barnen en djup, allvarlig blick.
”Frosseri. Det är en dödssynd, det vet ni va.”
Ray såg förskräckt ut. Han tog sin mormors ord på stort allvar.
Det såg ut som om han ångrade att han satt i sig så mycket godsaker.
Men Charli tog det kallt. Hon bara log.
”Synd eller inte, man måste få frossa lite emellanåt.” sa hon med en nonchalant axelryckning.
”Hon pratar precis som sin far.” sa mormodern med mycket ogillande ton. ”Om hon tar efter hans livsvanor kommer det gå illa.”
Rasande klev Charli ur bilen.
”Han vet åtminstone hur man har roligt här i livet!” skrek hon. ”Jag stannar här.”
Hon sprang mot sin fars stora hus igen.
Vinnie Danelli stod på trappan.
”Vad händer?” frågade han.
”Jag vill bo här hos dig.” sa Charli. ”Det är mycket roligare här.”
Vinnie kramade om sin dotter.
”Det går din mor aldrig med på prinsessan.”
Charli såg ner mot sin mors bil.
Ray, mamma och mormor stod nu utanför bilen och såg upp mot huset.
”Mormor bara pratar skit om dig hela tiden.” snyftade Charli.
”Sånt ska du inte bry dig om.” sa Vinnie lugnt.
”De kan dra åt helvete.” sa Charli.
Hon skrek:
”Hör ni det! Jag stannar här i Villa Di Lusso1! Jag är trött på ert skitsnack!”
Hennes mor rusade upp mot huset.
”Charli Isabella Danelli, om du inte kommer med oss nu får du aldrig träffa din far igen!”
Hon slet åt sig Charli och drog med sig henne nedför stentrappan.
”Pappa är bra mycket bättre än du!” skrek Charli.
Smack! Örfilen brände som eld på Charlis kind.
Charli slet sig fri.
Lite för hastigt. Hon föll ner i gruset.
Tårar av raseri och smärta rann nedför hennes kinder.
Hon såg hatiskt på sin mor och väste:
”Vaffanculo!”

Gula är Latin för Frosseri - en av de sju Dödsynderna
1 Villa Di Lusso = ”Villa Lyx”

Karaktärerna om sina liv/livsstilar: Kate

***
Här svarar mina karaktärer på 

vanliga frågor de får om sina liv & livsstilar

KATE:
Många frågar hur det kommer sig att Ryan är 1 år yngre än alla andra i sin klass. Det är för att han hoppade över en klass.
Allt började i första klass. Ryans lärare tyckte att han inte lyssnade på lektionerna, trodde bara han satt och drömde.
Men en dag var det en vikarie som kom på att han inte alls bara ”satt och drömde” - han hade redan gjort klart sina uppgifter.
Vikarien frågade då om han tyckte det var tråkigt att bli klar så fort.
Då svarade Ryan:
”Nä, inte så värst, då kan jag sitta för mig själv och filosofera lite.”

REBECCA tillägger:
Lillbrorsan är nästan 2 år yngre än flera av sina klasskamrater, eftersom många i vår stad är födda tidigt på året (januari-mars) och Ryan fyller inte förrän i november.
Jag tror Ryan är lite som en maskot för dem, för han är yngst och minst, hihi.

***

Karaktärerna om sina liv/livsstilar: Leni

***
Här svarar mina karaktärer på 
vanliga frågor de får om sina liv & livsstilar

LENI:
Jag får ofta frågan ”Hur känns det att ha en så stor rörig familj?”
Rörigt. Ha ha!
Nej då, det är kul. Jag behöver aldrig känna mig ensam.
Ibland kan det förstås vara skönt att få vara i fred, men det är lite svårt när man har 3 livliga småbrorsor hos morsan och en liten plutt till lillsyrra hos farsan.
(Linus, 13 år, är förstås inte så livlig längre - men tvillingarna, 5 år… yikes…! Och Lilla O, 14 månader, sitter inte stilla nån längre stund precis)

Många syskon = liv i luckan. Rörigt, men också kul.
Några av mina polare som är ensambarn brukar säga att de skulle vilja ha syskon.
Ceci & Peter: jag tänkte ha en auktion på eBay…
Hahaha!
***

Godispåsar & fisrumpor - del 2

***
"Middag!" ropade Malena.
Melwin och Noel rusade in i stugan.
Leni och Cecilie kom lugnt efter dem.
"Mamma! Mamma!" ropade Melwin. "Vet du, Martin togde min godispåse!"
Malena såg på sina små söner.
"Vad är det du säger? Tog Martin ditt godis?"
"Aaaaa!" sa Melwin och nickade.
"Och dom kallade Leni ett jäääättefult ord!" tillade Noel.
"Vad sa han för ord?" frågade Martins mamma Monika.
"Barnförbjudet ord!" sa Noel.
"Det börjar på F och slutar på A..." sa Leni menande.
"Vad har flugit i honom? Han är ju som förbytt!" suckade Monika.
"Jag ska prata med honom." sa Aron, Malenas bror och Martins far. "Martin, kom ner hit nu!"

Martin kom lojt ner från övervåningen.
"Vad är det?" sa han uttråkat.
"Kan du ge mig en enda bra anledning till varför du tar godis från din lille kusin."
Martin rullade med ögonen och suckade.
"Men vad fan, det var ju ett skämt!"
"Väldigt dåligt skämt." sa Aron. "Nu ber du både Melwin och Leni om ursäkt och sen köper du nytt godis till Melwin."
"Men då måste jag ju cykla ända till stan...!" stönade Martin.
"Just det." sa Aron lugnt. "Du kan åka in till ICA efter middagen. Nu ber du om ursäkt."
"Vad ska jag be Leni om ursäkt för?"
"För det fula ordet du kallade henne." sa Monika.
"För det första var det inte jag som sa fi... det fula ordet och för det andra så kastade hon tång på oss!"
"Det skulle jag också ha gjort." sa Monika.
"Förlåt då." sa Martin till Leni.
"Nu vill Melwin ha en ursäkt!" sa Noel.
"Förlåt så mycket." sa Martin, utan att titta på Melwin.
"Du ska se Melwin i ögonen när du säger förlåt." sa Aron.
Martin satte sig på huk framför Melwin och sa, i överdrivet larvig ton:
"Förlåt så mycket. Jag ska köpa nytt godis åt prinsen sen."
"Tack så mycke' - fis'umpa!" sa Melwin med ett brett leende.
***