*
Kyle låg på sin säng och läste i en bok när en pyjamasklädd Coral kom tillbaka till sovrummet de delade.
Han hade dragit ner den mörka rullgardinen. Hans sänglampa var nu rummets enda ljuskälla.
Coral gav sin älskade lillebror en stor kram. ”Fina brorsan, tack för att du alltid tar hand om mig så här. Vad skulle jag göra utan dig?”
Kyle log blygt till svar.
”Ska jag släcka min lampa också?” undrade han.
Coral skakade lätt på huvudet och log.
”Nej, läs du så länge du vill. Jag kommer nog ändå att somna snart.”
Några minuter senare var det alldeles tyst i rummet. I köket var det också lugnt, fadern hade lugnat ner sig.
Det var bara utomhus som det stormade nu. Blixtar lyste upp hela kvarteret.
Kyle trodde att systern hade somnat, men så såg hon på honom med trött och allvarlig blick.
”Jag går till Darla på fredag ändå.” sa hon, med ovanligt hård och trotsig röst.
Kyle skakade på huvudet.
”Nej, Cor..." viskade han. "gör inte det. Han kommer att döda dig om du inte lyder...”
Pojken började bita på sin tumnagel, en nervös ovana han haft ett tag nu.
”Jag vet...” suckade Coral, med gråt i rösten. ”Men jag är så trött på att han beter sig som vår fångvaktare...”
Flickan borrade ner ansiktet i kudden och snyftade.
”Jag orkar inte mer nu...”
Coral somnade av ren utmattning den kvällen.
Kyle låg vaken längre. Han var orolig för vad fadern skulle göra om
Coral bestämde sig för att trotsa honom på fredagen.
Inte förrän vid halv tolv på natten somnade han.
Ute dundrade det hårda åskväder.
Och i det lilla sovrummet sov en tanig pojke vars drömmar var fyllda av oro, skräck och våld.
Kyle låg på sin säng och läste i en bok när en pyjamasklädd Coral kom tillbaka till sovrummet de delade.
Han hade dragit ner den mörka rullgardinen. Hans sänglampa var nu rummets enda ljuskälla.
Coral gav sin älskade lillebror en stor kram. ”Fina brorsan, tack för att du alltid tar hand om mig så här. Vad skulle jag göra utan dig?”
Kyle log blygt till svar.
”Ska jag släcka min lampa också?” undrade han.
Coral skakade lätt på huvudet och log.
”Nej, läs du så länge du vill. Jag kommer nog ändå att somna snart.”
Några minuter senare var det alldeles tyst i rummet. I köket var det också lugnt, fadern hade lugnat ner sig.
Det var bara utomhus som det stormade nu. Blixtar lyste upp hela kvarteret.
Kyle trodde att systern hade somnat, men så såg hon på honom med trött och allvarlig blick.
”Jag går till Darla på fredag ändå.” sa hon, med ovanligt hård och trotsig röst.
Kyle skakade på huvudet.
”Nej, Cor..." viskade han. "gör inte det. Han kommer att döda dig om du inte lyder...”
Pojken började bita på sin tumnagel, en nervös ovana han haft ett tag nu.
”Jag vet...” suckade Coral, med gråt i rösten. ”Men jag är så trött på att han beter sig som vår fångvaktare...”
Flickan borrade ner ansiktet i kudden och snyftade.
”Jag orkar inte mer nu...”
Coral somnade av ren utmattning den kvällen.
Kyle låg vaken längre. Han var orolig för vad fadern skulle göra om
Coral bestämde sig för att trotsa honom på fredagen.
Inte förrän vid halv tolv på natten somnade han.
Ute dundrade det hårda åskväder.
Och i det lilla sovrummet sov en tanig pojke vars drömmar var fyllda av oro, skräck och våld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar