*
Happy Birthday
Elle!
*Happy Birthday
Elle!
måndag, december 31, 2012
fredag, december 28, 2012
torsdag, december 27, 2012
måndag, december 24, 2012
måndag, december 17, 2012
torsdag, december 13, 2012
onsdag, december 12, 2012
måndag, december 10, 2012
söndag, december 09, 2012
fredag, december 07, 2012
torsdag, december 06, 2012
tisdag, december 04, 2012
December-minnen - 4 December
*
Stockholm. 4 December 2012
Stjärnan & pepparkakan
av Leni Simonsson
”Vi har börjat öva till Luciatåget i skolan.” berättade min lillebror Noel, 8 år, när hela familjen satt samlad vid middagsbordet. ”Jag ska vara pepparkaksgubbe.”
Noels tvillingbror Melwin väntade ivrigt på att få berätta vad han skulle vara.
”Ska du också vara pepparkaksgubbe Melwin?” frågade mamma.
Melwin skakade på huvudet.
”Nääää, jag ska vara sjäna (= stjärna).”
Vi log allihop. Lilla Melwin har fortfarande lite problem med sitt tal och blandar ofta ihop ord. Det är inte lätt med språk...
”Menar du tärna?” sa jag försiktigt.
Melwin log och nickade.
”Aaaaa! Tä’na. Jag vill hålla i en ljus och ha glitter på huvet.”
Jag strök min lilla bror över håret.
”Ni kommer att bli så fina.” sa jag.
Melwin log och klättrade upp i mitt knä.
”Aaaa, vi blir jättefina. Och Leni, du ska komma till skolan och lyssna på oss när vi sjunger fint.”
Jag kramade om Melwin.
Sedan lovade jag brorsorna att jag skulle komma och titta på dem i Luciatåget.
En pepparkaka och en ”stjärna” får man ju bara inte missa! :)
Stockholm. 4 December 2012
Stjärnan & pepparkakan
av Leni Simonsson
”Vi har börjat öva till Luciatåget i skolan.” berättade min lillebror Noel, 8 år, när hela familjen satt samlad vid middagsbordet. ”Jag ska vara pepparkaksgubbe.”
Noels tvillingbror Melwin väntade ivrigt på att få berätta vad han skulle vara.
”Ska du också vara pepparkaksgubbe Melwin?” frågade mamma.
Melwin skakade på huvudet.
”Nääää, jag ska vara sjäna (= stjärna).”
Vi log allihop. Lilla Melwin har fortfarande lite problem med sitt tal och blandar ofta ihop ord. Det är inte lätt med språk...
”Menar du tärna?” sa jag försiktigt.
Melwin log och nickade.
”Aaaaa! Tä’na. Jag vill hålla i en ljus och ha glitter på huvet.”
Jag strök min lilla bror över håret.
”Ni kommer att bli så fina.” sa jag.
Melwin log och klättrade upp i mitt knä.
”Aaaa, vi blir jättefina. Och Leni, du ska komma till skolan och lyssna på oss när vi sjunger fint.”
Jag kramade om Melwin.
Sedan lovade jag brorsorna att jag skulle komma och titta på dem i Luciatåget.
En pepparkaka och en ”stjärna” får man ju bara inte missa! :)
måndag, december 03, 2012
December-minnen - 3 December
*
Sun City, California. 3 December 2010
Ricky såg imponerat på när Alex drog fingret genom lågan på tändstickan han just tänt.
"Wow! Coolt!"
”Gör det inte det där ont...?” frågade Cassie bekymrat.
Alex log åt sin lillasysters ganska oroliga blick.
”Nej då, det gör inte ont, inte om man gör på rätt sätt.” sa han och tände stearinljuset som stod på köksbordet.
”Lek inte med elden, lilla gubben.” log Martin och rufsade Alex i håret. ”Då kissar du på dig i natt.”
Alex flinade glatt mot sin fosterfar.
”Ja, säkert. Tror du på tandfen också eller?” frågade han kaxigt.
Ricky, Cassie och Maxine fnissade åt sin bror.
”Pappa tror på påskharen och jultomten också.” viskade Maxine hemlighetsfullt.
Alex flämtade till, som om han blev chockad, och stirrade på Martin.
”Du har livlig fantasi du, farsan.”
Martin skrattade och kramade om grabben.
"Men hallå... kissar man verkligen på sig om man leker med eld...?" undrade Ricky.
Joanne log och skakade på huvudet.
"Nej raringen min, det är bara nåt folk säger för att barn inte ska leka med eld." sa hon och kramade sin yngste fosterson.
Ricky log lättad.
"Tur för dig Alex." sa han.
"Vem kom på nåt så dumt egentligen...?" skrattade Alex.
Joanne skrattade.
"Ja du... det var en bra fråga."
Alex drog fingret genom eldslågan igen.
"Brorsan, du är ju hopplös..." sa Cassie och tog tag i sin storebrors handled. "Du kan inte låta bli att utsätta dig för spännande och farliga saker, va...?"
Alex log sött.
"Du, älskade unge, även om det där med eld och sängvätning bara är en dum grej att säga måste du ändå vara försiktig med eld. Lova det." sa Joanne bestämt.
Men sedan log hon och kittlade Alex i nacken för att visa att hon inte var arg.
Pojken fnissade och skruvade på sig där han satt på sin stol.
"Jag ska vara försiktig." lovade han.
Sun City, California. 3 December 2010
Ricky såg imponerat på när Alex drog fingret genom lågan på tändstickan han just tänt.
"Wow! Coolt!"
”Gör det inte det där ont...?” frågade Cassie bekymrat.
Alex log åt sin lillasysters ganska oroliga blick.
”Nej då, det gör inte ont, inte om man gör på rätt sätt.” sa han och tände stearinljuset som stod på köksbordet.
”Lek inte med elden, lilla gubben.” log Martin och rufsade Alex i håret. ”Då kissar du på dig i natt.”
Alex flinade glatt mot sin fosterfar.
”Ja, säkert. Tror du på tandfen också eller?” frågade han kaxigt.
Ricky, Cassie och Maxine fnissade åt sin bror.
”Pappa tror på påskharen och jultomten också.” viskade Maxine hemlighetsfullt.
Alex flämtade till, som om han blev chockad, och stirrade på Martin.
”Du har livlig fantasi du, farsan.”
Martin skrattade och kramade om grabben.
"Men hallå... kissar man verkligen på sig om man leker med eld...?" undrade Ricky.
Joanne log och skakade på huvudet.
"Nej raringen min, det är bara nåt folk säger för att barn inte ska leka med eld." sa hon och kramade sin yngste fosterson.
Ricky log lättad.
"Tur för dig Alex." sa han.
"Vem kom på nåt så dumt egentligen...?" skrattade Alex.
Joanne skrattade.
"Ja du... det var en bra fråga."
Alex drog fingret genom eldslågan igen.
"Brorsan, du är ju hopplös..." sa Cassie och tog tag i sin storebrors handled. "Du kan inte låta bli att utsätta dig för spännande och farliga saker, va...?"
Alex log sött.
"Du, älskade unge, även om det där med eld och sängvätning bara är en dum grej att säga måste du ändå vara försiktig med eld. Lova det." sa Joanne bestämt.
Men sedan log hon och kittlade Alex i nacken för att visa att hon inte var arg.
Pojken fnissade och skruvade på sig där han satt på sin stol.
"Jag ska vara försiktig." lovade han.
söndag, december 02, 2012
December-minnen - 2 December
*
Blue Creek, Minnesota. 2 December 2000
5-åriga Ashlee var ute på stan med mamma Selma.
”Vad ska vi hitta på idag?” frågade flickan och drog lite i mössan som hamnat på sned.
Selma rättade till barnets mössa.
”Vi ska köpa några julklappar.”
Ashlee stannade till. Hennes smaragdgröna ögon blev stora av förvåning.
”Köpa julklappar...? Men mamma, dom kommer ju Tomten med.”
Selma log.
”Ja, men ibland måste vi hjälpa Tomten lite, han hinner inte ordna allt själv.”
Ashlee nickade.
”Näää, han är upptagen han. Och han kanske inte har råd att köpa allt heller.”
Mamma Selma skrattade.
”Nej, det har du nog rätt i Ashie. Så då är det väl bra att han får hjälp?”
”Då blir han glad.” trodde Ashlee. ”Och vet du, jag ska skicka min önskelista till Tomtemor istället, hon är nog mer organiserad.”
Mamma kvävde ännu ett skratt. Var fick ungen allt ifrån...?
Ashlee sprang ivrigt i förväg mot köpcentret. Hon fnittrade åt snöflingorna som yrde i luften och försökte fånga dem på tungan.
”Mamma, vet du vad?” ropade tösen. ”Jag önskar mig en pulka - en röd!”
”Du får skriva det på din önskelista älskling.” sa mamma.
Den söta lilla flickan skyndade glatt vidare och sjöng på ett medley av julsånger.
Blue Creek, Minnesota. 2 December 2000
5-åriga Ashlee var ute på stan med mamma Selma.
”Vad ska vi hitta på idag?” frågade flickan och drog lite i mössan som hamnat på sned.
Selma rättade till barnets mössa.
”Vi ska köpa några julklappar.”
Ashlee stannade till. Hennes smaragdgröna ögon blev stora av förvåning.
”Köpa julklappar...? Men mamma, dom kommer ju Tomten med.”
Selma log.
”Ja, men ibland måste vi hjälpa Tomten lite, han hinner inte ordna allt själv.”
Ashlee nickade.
”Näää, han är upptagen han. Och han kanske inte har råd att köpa allt heller.”
Mamma Selma skrattade.
”Nej, det har du nog rätt i Ashie. Så då är det väl bra att han får hjälp?”
”Då blir han glad.” trodde Ashlee. ”Och vet du, jag ska skicka min önskelista till Tomtemor istället, hon är nog mer organiserad.”
Mamma kvävde ännu ett skratt. Var fick ungen allt ifrån...?
Ashlee sprang ivrigt i förväg mot köpcentret. Hon fnittrade åt snöflingorna som yrde i luften och försökte fånga dem på tungan.
”Mamma, vet du vad?” ropade tösen. ”Jag önskar mig en pulka - en röd!”
”Du får skriva det på din önskelista älskling.” sa mamma.
Den söta lilla flickan skyndade glatt vidare och sjöng på ett medley av julsånger.
lördag, december 01, 2012
December-minnen - 1 December
*
Paradise, California. December 2001
3-åriga Cassies porslinsblå ögon blev större och större när hon stirrade på den stora rödklädda mannen med vitt skägg.
Köpcentrets jultomte log mot henne.
"Hej lilla flicka." sa han vänligt.
Cassie brast ut i gråt och hon gömde sig bakom sin moster Vendela.
"Hon tycker nog inte om Tomten..." sa en liten pojke som just fick en polkagriskäpp av en av Tomtens nissar.
Vendela log mot sin 7-åriga systerson.
"Nej, hon blev nog lite rädd."
Alex stoppade sin polkagriskäpp i byxfickan, sedan kramade han lillasyster och kysste hennes persikomjuka kind.
"Du ska inte vara rädd, Cassiebear. Tomten är snäll."
Cassie snyftade till och skakade på huvudet.
"Inte Tomte." sa hon bestämt.
Vendela tog med sig barnen och gick en bit bort från Santa Land.
"Ska vi gå till lekparken istället?"
Alex nickade ivrigt.
"Cassie, vill du gå till parken?" sa han uppmuntrande. "Gunga och leka i sanden?"
Flickungen tog sin storebrors utsträckta hand och drog med sig honom mot utgången. Hon gick så fort som hennes små ben förmådde.
"Jag vill gunga!" sa hon glatt. "Skynda!"
Alex skrattade glatt.
"Skynda dig moster Vendela, vi har bråttom till gungorna ser du väl!"
Vendela skrattade.
"Okej älsklingar, men vänta på mig."
Barnen stannade och väntade in sin moster och Alex tog hennes hand.
"Stackars Cassie som blev rädd för Tomten..." sa pojken.
Cassie nickade instämmande.
"Yeah... Stackars Cassie." ekade hon. "Är Alex rädd för honom?"
Alex skakade på huvudet.
"Näää... men när jag var liten var jag det. Men nu vet jag att Tomten inte är farlig. När man är liten vet man inte sånt."
Cassie nickade som om hon förstod precis vad storebror menade.
Sedan sneglade hon hungrigt på polkagriskäppen som stack upp en aning ur Alex jeansficka.
"Jag tycker om såna godisar." sa hon och pekade.
Alex log milt och lät Cassie få smaka lite på godiset.
Vendela strök honom över håret och berömde honom för att han var så snäll och givmild.
Pojken sög åt sig av berömmet, men såg samtidigt lite generad ut.
"Om man tycker om nån då ska man snäll mot den personen. Det är kärlek, inte sant?" sa han, som om det var det mest självklara i hela världen.
"Helt rätt Alex." sa Vendela och kramade honom.
Paradise, California. December 2001
3-åriga Cassies porslinsblå ögon blev större och större när hon stirrade på den stora rödklädda mannen med vitt skägg.
Köpcentrets jultomte log mot henne.
"Hej lilla flicka." sa han vänligt.
Cassie brast ut i gråt och hon gömde sig bakom sin moster Vendela.
"Hon tycker nog inte om Tomten..." sa en liten pojke som just fick en polkagriskäpp av en av Tomtens nissar.
Vendela log mot sin 7-åriga systerson.
"Nej, hon blev nog lite rädd."
Alex stoppade sin polkagriskäpp i byxfickan, sedan kramade han lillasyster och kysste hennes persikomjuka kind.
"Du ska inte vara rädd, Cassiebear. Tomten är snäll."
Cassie snyftade till och skakade på huvudet.
"Inte Tomte." sa hon bestämt.
Vendela tog med sig barnen och gick en bit bort från Santa Land.
"Ska vi gå till lekparken istället?"
Alex nickade ivrigt.
"Cassie, vill du gå till parken?" sa han uppmuntrande. "Gunga och leka i sanden?"
Flickungen tog sin storebrors utsträckta hand och drog med sig honom mot utgången. Hon gick så fort som hennes små ben förmådde.
"Jag vill gunga!" sa hon glatt. "Skynda!"
Alex skrattade glatt.
"Skynda dig moster Vendela, vi har bråttom till gungorna ser du väl!"
Vendela skrattade.
"Okej älsklingar, men vänta på mig."
Barnen stannade och väntade in sin moster och Alex tog hennes hand.
"Stackars Cassie som blev rädd för Tomten..." sa pojken.
Cassie nickade instämmande.
"Yeah... Stackars Cassie." ekade hon. "Är Alex rädd för honom?"
Alex skakade på huvudet.
"Näää... men när jag var liten var jag det. Men nu vet jag att Tomten inte är farlig. När man är liten vet man inte sånt."
Cassie nickade som om hon förstod precis vad storebror menade.
Sedan sneglade hon hungrigt på polkagriskäppen som stack upp en aning ur Alex jeansficka.
"Jag tycker om såna godisar." sa hon och pekade.
Alex log milt och lät Cassie få smaka lite på godiset.
Vendela strök honom över håret och berömde honom för att han var så snäll och givmild.
Pojken sög åt sig av berömmet, men såg samtidigt lite generad ut.
"Om man tycker om nån då ska man snäll mot den personen. Det är kärlek, inte sant?" sa han, som om det var det mest självklara i hela världen.
"Helt rätt Alex." sa Vendela och kramade honom.
fredag, november 30, 2012
torsdag, november 29, 2012
Skrivpuff - 24 november 2012 - del 2
*
”Vi vet att du är stor och duktig flicka nu Maxie.” sa Audrey mjukt. ”Men med blöja behöver du inte vara rädd för att kissa i sängen på nätterna när du inte hinner gå till toaletten.”
Maxine grät ännu mer. Tårarna sprutade som i en fontän.
Först fick hon bara fram ett långdraget snyftande som mest lät som
"Buäääääääh...!"
innan hon lugnade sig så pass mycket att hon kunde få fram något vettigt.
”Jag ska inte kissa i sängen. Lovar. Jag ska inte kissa aldrig!”
Audreys pojkvän log.
”Låt ungen slippa den där förnedrande plågan. Vi kan köpa såna där ’kissa-i-sängen’-lakan.”
Nu log Audrey också.
”Men vad ska jag göra med blöjorna då?”
”Jag vet!” sa Maxine glatt. ”Kasta bort! Soptunnan!”
Barnet räckte ljudligt ut tungan åt blöjpaketet.
Audrey skrattade och svepte upp henne i famnen.
”Okej tigerungen, du vinner.”
”Yaaaay!” jublade Maxine. ”Inga blöjor!”
”Vi vet att du är stor och duktig flicka nu Maxie.” sa Audrey mjukt. ”Men med blöja behöver du inte vara rädd för att kissa i sängen på nätterna när du inte hinner gå till toaletten.”
Maxine grät ännu mer. Tårarna sprutade som i en fontän.
Först fick hon bara fram ett långdraget snyftande som mest lät som
"Buäääääääh...!"
innan hon lugnade sig så pass mycket att hon kunde få fram något vettigt.
”Jag ska inte kissa i sängen. Lovar. Jag ska inte kissa aldrig!”
Audreys pojkvän log.
”Låt ungen slippa den där förnedrande plågan. Vi kan köpa såna där ’kissa-i-sängen’-lakan.”
Nu log Audrey också.
”Men vad ska jag göra med blöjorna då?”
”Jag vet!” sa Maxine glatt. ”Kasta bort! Soptunnan!”
Barnet räckte ljudligt ut tungan åt blöjpaketet.
Audrey skrattade och svepte upp henne i famnen.
”Okej tigerungen, du vinner.”
”Yaaaay!” jublade Maxine. ”Inga blöjor!”
Skrivpuff - 24 november 2012 - del 1
Skriv om en plåga.
California. Sommaren 1998.
Maxine stirrade på det plastiga paketet som hennes mamma satte ner på golvet i hotellrummet.
”Huggies...?” sa barnet och rynkade skeptiskt på näsan. ”Jag ska inte ha blöjor!”
Audrey Logan smekte dotterns kind.
”Älskling, du behöver bara ha dom på natten, för det är ju bara då du kissar på dig.”
Maxine ruskade på huvudet så att skruvlockarna dansade.
”Inga blöjor! Jag är faktiskt nästan så här många...” sa hon och höll upp fem små fingrar. ”Jag är torr nu. När jag var två år var jag baby - då hade jag blöja.”
När Audrey förklarade att Maxine ändå behövde ha blöjor på natten - ett tag framöver iallafall - började Maxine skrika och gråta av ilska. Hon kastade sig över blöjpaketet, slog på det med knytnävarna och bet i plasten.
Audreys pojkvän lyfte upp det ilskna lilla barnet i famnen och försökte trösta henne.
”Snälla, säg åt min mamma att jag är stor flicka nu!” bad Maxine.
Hon blängde och pekade anklagande på Audrey.
California. Sommaren 1998.
Maxine stirrade på det plastiga paketet som hennes mamma satte ner på golvet i hotellrummet.
”Huggies...?” sa barnet och rynkade skeptiskt på näsan. ”Jag ska inte ha blöjor!”
Audrey Logan smekte dotterns kind.
”Älskling, du behöver bara ha dom på natten, för det är ju bara då du kissar på dig.”
Maxine ruskade på huvudet så att skruvlockarna dansade.
”Inga blöjor! Jag är faktiskt nästan så här många...” sa hon och höll upp fem små fingrar. ”Jag är torr nu. När jag var två år var jag baby - då hade jag blöja.”
När Audrey förklarade att Maxine ändå behövde ha blöjor på natten - ett tag framöver iallafall - började Maxine skrika och gråta av ilska. Hon kastade sig över blöjpaketet, slog på det med knytnävarna och bet i plasten.
Audreys pojkvän lyfte upp det ilskna lilla barnet i famnen och försökte trösta henne.
”Snälla, säg åt min mamma att jag är stor flicka nu!” bad Maxine.
Hon blängde och pekade anklagande på Audrey.
Happy Birthday Ryan!
*
Happy Birthday Ryan!
Love
Mom, Dad & Rebecca.
Maggie, Maureen & Sunny.
Grandma & Grandpa McKenzie.
Grandma & Grandpa Goldman.
Aunt Sue
Aunt Viv & Uncle Harry
*Happy Birthday Ryan!
Love
Mom, Dad & Rebecca.
Maggie, Maureen & Sunny.
Grandma & Grandpa McKenzie.
Grandma & Grandpa Goldman.
Aunt Sue
Aunt Viv & Uncle Harry
Grattis Cecilie! 29/11 2012
*
Grattis Ceci!
Kramar från:
Mor & Far
Leni
Linus, Noel, Melwin & Lilla O
Peter
*Grattis Ceci!
Kramar från:
Mor & Far
Leni
Linus, Noel, Melwin & Lilla O
Peter
söndag, november 18, 2012
torsdag, november 15, 2012
Joey & Tessa's Xmas Calendar - 25 December
*
Tessa fick många besökare på till sitt sjukhusrum på juldagen.
Pam och några av de andra tjejerna som också bodde hos Hal kom på en snabbvisit och lämnade en liten julklapp.
Dani, Nikki och Charli kom också på besök, och de stannade ganska länge.
Tessa tyckte att det var riktigt trevligt att ha sina vänner hos sig.
Andra vänner och släktingar hade skickat kort och julklappar med expresspost.
Tessa var glad åt att alla var så omtänksamma, men hon lät paketen ligga orörda.
"Orkar inte med detta just nu... Jag tar igen julen när jag kommer hem." suckade hon när hennes pappa frågade om hon ville öppna paketen.
Joey ville stanna hos Tessa över natten, eftersom han fortfarande var lite orolig för sin storasyster.
Men Tessa sa åt honom att åka hem med pappa Grant och Barbara.
"Det är skittrist här. Och du måste äta och sova brorsan. Jag är kvar här i morgon, jag går ingenstans."
Joey åkte motvilligt med hem sin far och styvmor sent den kvällen.
När Tessa låg ensam i sin sjuksäng kände hon sig så oerhört trött efter en lång och ansträngande dag och hon tänkte på allt hon gått igenom den senaste tiden.
"Jag kanske borde ordna upp mitt struliga liv..." sa hon halvhögt för sig själv.
Sedan suckade hon.
Och snart somnade hon.
Tessa fick många besökare på till sitt sjukhusrum på juldagen.
Pam och några av de andra tjejerna som också bodde hos Hal kom på en snabbvisit och lämnade en liten julklapp.
Dani, Nikki och Charli kom också på besök, och de stannade ganska länge.
Tessa tyckte att det var riktigt trevligt att ha sina vänner hos sig.
Andra vänner och släktingar hade skickat kort och julklappar med expresspost.
Tessa var glad åt att alla var så omtänksamma, men hon lät paketen ligga orörda.
"Orkar inte med detta just nu... Jag tar igen julen när jag kommer hem." suckade hon när hennes pappa frågade om hon ville öppna paketen.
Joey ville stanna hos Tessa över natten, eftersom han fortfarande var lite orolig för sin storasyster.
Men Tessa sa åt honom att åka hem med pappa Grant och Barbara.
"Det är skittrist här. Och du måste äta och sova brorsan. Jag är kvar här i morgon, jag går ingenstans."
Joey åkte motvilligt med hem sin far och styvmor sent den kvällen.
När Tessa låg ensam i sin sjuksäng kände hon sig så oerhört trött efter en lång och ansträngande dag och hon tänkte på allt hon gått igenom den senaste tiden.
"Jag kanske borde ordna upp mitt struliga liv..." sa hon halvhögt för sig själv.
Sedan suckade hon.
Och snart somnade hon.
onsdag, november 14, 2012
fredag, november 09, 2012
måndag, november 05, 2012
Skrivpuff - 5 november 2012 - del 2
*
Cassie fnissade och kramade om sin bror.
"Vet du vad, jag provar att dricka ljummet vatten istället. Behåll dina pengar du brorsan. Men du kan få köpa glass åt mig sedan om du vill."
Alex log och nickade.
Cassie gick bort till köket och drack ett glas ljummet vatten - och äntligen slutade hon att hicka.
"Wow brorsan, ditt vatten-tips funkade faktiskt! Du är ett geni!"
"Mmmm... det är jag faktiskt." sa Alex med spelad stöddighet.
Holly lade armarna om sin bästa vän.
"Du är ett super-gulligt, knasigt geni." förtydligade hon och kittlade honom retsamt.
Flickorna skrattade när Alex försökte krångla sig ur Hollys famn.
"Sitt still innan du ramlar ur soffan." sa Holly.
Hon drog Alex intill sig och pussade honom på kinden.
Alex öron blev förrädiskt röda - ett tecken på att han var generad.
"Om ni skrattar åt mina öron får ni ingen glass." sa Alex truligt.
Men sedan skrattade han tillsammans med tjejerna.
Cassie fnissade och kramade om sin bror.
"Vet du vad, jag provar att dricka ljummet vatten istället. Behåll dina pengar du brorsan. Men du kan få köpa glass åt mig sedan om du vill."
Alex log och nickade.
Cassie gick bort till köket och drack ett glas ljummet vatten - och äntligen slutade hon att hicka.
"Wow brorsan, ditt vatten-tips funkade faktiskt! Du är ett geni!"
"Mmmm... det är jag faktiskt." sa Alex med spelad stöddighet.
Holly lade armarna om sin bästa vän.
"Du är ett super-gulligt, knasigt geni." förtydligade hon och kittlade honom retsamt.
Flickorna skrattade när Alex försökte krångla sig ur Hollys famn.
"Sitt still innan du ramlar ur soffan." sa Holly.
Hon drog Alex intill sig och pussade honom på kinden.
Alex öron blev förrädiskt röda - ett tecken på att han var generad.
"Om ni skrattar åt mina öron får ni ingen glass." sa Alex truligt.
Men sedan skrattade han tillsammans med tjejerna.
Skrivpuff - 5 november 2012 - del 1
Skriv om hicka.
Sun City, California. Våren 2011
"Hur botar man hicka?" frågade Cassie.
Hon hickade och såg bedjande på sin storebror Alex och hans kompis Holly.
Alex började räkna upp massor med konstiga sätt att dricka vatten på.
Holly såg roat på honom.
"Driver du med oss...?" fnissade hon.
Alex log och ryckte på axlarna.
"Nej... jag vet inte... man ska tydligen göra så när man har hicka. Det ska också funka att hålla en matsked med socker i munnen, tills sockret typ 'smälter'."
Cassie rynkade på näsan.
"Usch, äckligt." sa hon och hickade igen. "Jag får väl prova att dricka vatten uppochner eller nåt sånt då..."
Alex funderade en stund. Sedan sken han upp.
"Nu vet jag! Om du hickar en gång till får du tio dollar!"
Han vände sig mot Holly.
"Visste du det, att om nån erbjuder en pengar slutar man alltid att hicka?"
Holly bara log och rufsade om hans hår.
"Det är sant!" hävdade Alex envist. "Det funkar varje gång."
HICK! hördes det från Cassie.
Alex skrattade.
"Förutom på henne då..."
Han drog upp två skrynkliga 5-dollarsedalar ur byxfickan och höll fram dem mot sin lillasyster.
Sun City, California. Våren 2011
"Hur botar man hicka?" frågade Cassie.
Hon hickade och såg bedjande på sin storebror Alex och hans kompis Holly.
Alex började räkna upp massor med konstiga sätt att dricka vatten på.
Holly såg roat på honom.
"Driver du med oss...?" fnissade hon.
Alex log och ryckte på axlarna.
"Nej... jag vet inte... man ska tydligen göra så när man har hicka. Det ska också funka att hålla en matsked med socker i munnen, tills sockret typ 'smälter'."
Cassie rynkade på näsan.
"Usch, äckligt." sa hon och hickade igen. "Jag får väl prova att dricka vatten uppochner eller nåt sånt då..."
Alex funderade en stund. Sedan sken han upp.
"Nu vet jag! Om du hickar en gång till får du tio dollar!"
Han vände sig mot Holly.
"Visste du det, att om nån erbjuder en pengar slutar man alltid att hicka?"
Holly bara log och rufsade om hans hår.
"Det är sant!" hävdade Alex envist. "Det funkar varje gång."
HICK! hördes det från Cassie.
Alex skrattade.
"Förutom på henne då..."
Han drog upp två skrynkliga 5-dollarsedalar ur byxfickan och höll fram dem mot sin lillasyster.
onsdag, oktober 31, 2012
måndag, oktober 29, 2012
Oktober-mörkret faller
*
Mulet och blåsigt
regnväder.
Svarta fåglar svävar
i den stålgrå skyn.
Träden vinkar
med sina döda grenar.
*
söndag, oktober 28, 2012
söndag, oktober 21, 2012
Oktober-regn
*
Små droppar från skyn
smattrar trivsamt mot fönsterrutan.
Träden skakar av sig sin gula klädnad.
Löven singlar sakta ner
till den våta marken.
torsdag, oktober 18, 2012
tisdag, oktober 09, 2012
måndag, oktober 08, 2012
torsdag, oktober 04, 2012
måndag, oktober 01, 2012
Skrivpuff - 1 oktober 2012 - del 2
*
Joanne lyfte upp den tanige lille killen i famnen och höll tröstande om honom.
Alex tyckte det var skönt att bli omfamnad så här nu, trots att han var nyss fyllda 13 år och egentligen för stor för att bli upplyft i mammas famn.
Maxine ställde sig upp i soffan och lade armen om sin älskade bror.
"Alex... jag har faktiskt en ganska bra dag idag. Så du behöver inte ha så ont." sa hon ömt.
Sedan log tösen.
"Och du, det är fredagskväll nu. Pappa, Janie och Ricky kommer snart hem med pizza och andra mumsigheter! Wohooo!"
Nu skrattade båda barnen.
Pojken torkade sina tårar och gled ur Joannes famn.
"Det låter väl som en bra dag, va?" sa Maxine.
Alex nickade.
Han kände sig lite bättre till mods nu, när mamma Jo och Maxine hade tröstat honom.
Och han såg fram emot en mysig familjekväll med mamma Jo, pappa Martin och syskonen.
De skulle prata och skoja mycket under middagen, som de så ofta gjorde, sedan skulle de slå sig ner i soffan med efterrätt och godis och se någon lagom spännande film.
"En jäklarns bra familje-fredags-kväll, helt enkelt." som Maxine brukade säga.
Joanne lyfte upp den tanige lille killen i famnen och höll tröstande om honom.
Alex tyckte det var skönt att bli omfamnad så här nu, trots att han var nyss fyllda 13 år och egentligen för stor för att bli upplyft i mammas famn.
Maxine ställde sig upp i soffan och lade armen om sin älskade bror.
"Alex... jag har faktiskt en ganska bra dag idag. Så du behöver inte ha så ont." sa hon ömt.
Sedan log tösen.
"Och du, det är fredagskväll nu. Pappa, Janie och Ricky kommer snart hem med pizza och andra mumsigheter! Wohooo!"
Nu skrattade båda barnen.
Pojken torkade sina tårar och gled ur Joannes famn.
"Det låter väl som en bra dag, va?" sa Maxine.
Alex nickade.
Han kände sig lite bättre till mods nu, när mamma Jo och Maxine hade tröstat honom.
Och han såg fram emot en mysig familjekväll med mamma Jo, pappa Martin och syskonen.
De skulle prata och skoja mycket under middagen, som de så ofta gjorde, sedan skulle de slå sig ner i soffan med efterrätt och godis och se någon lagom spännande film.
"En jäklarns bra familje-fredags-kväll, helt enkelt." som Maxine brukade säga.
Skrivpuff - 1 oktober 2012 - del 1
Skriv om något svårt
Sun City, California. Oktober 2006.
Joanne Clarke såg kärleksfullt på sin fosterson som satt vid soffbordet, med hakan stöttad i handen.
Pojken såg fundersam ut. Blicken var fäst på TV:n, men Joanne trodde inte att hans vackra blå ögon registrerade mycket av vad som hände i programmet.
Joanne strök pojken över ryggen.
"Hur är det älskling? Mår magen bättre?"
Alex tittade upp. Han nickade.
"Mmmm... magen känns bättre." sa han och log lite.
Joanne gissade att Alex till stor del sagt att han hade ont i magen i morse bara för att han ville vara hemma med Maxine (hans jämngamla fostersyster) så att hon inte skulle känna sig ensam och uttråkad.
Maxine som nu låg i soffan och vilade petade sin bror lekfullt med stortån i sidan.
"Ganska skönt att få slippa skolan en dag va?" flinade hon.
Alex flinade tillbaka och kröp upp i soffan.
"Jag hade faktiskt ont i magen när jag vaknade imorse." sa han envist.
Maxine satte sig upp och omfamnade sin bror.
"Lilla brorsan... det räcker med att jag är sjuk. Sluta upp med sympati-ontet."
Alex suckade.
Maxines läkare hade nyligen sagt att denna sorts magont som Alex brukade få kunde vara stress-symptom - en sorg över att hans syster var svårt sjuk.
Och det lät vettigt tyckte Alex, för han kände sig ofta rädd och ledsen - och arg - för att hans älskade syster hade fått den där jäklarns sjukdomen!
"Men Maxie... jag vill dela din smärta ju!" utbrast Alex och brast i gråt.
Sun City, California. Oktober 2006.
Joanne Clarke såg kärleksfullt på sin fosterson som satt vid soffbordet, med hakan stöttad i handen.
Pojken såg fundersam ut. Blicken var fäst på TV:n, men Joanne trodde inte att hans vackra blå ögon registrerade mycket av vad som hände i programmet.
Joanne strök pojken över ryggen.
"Hur är det älskling? Mår magen bättre?"
Alex tittade upp. Han nickade.
"Mmmm... magen känns bättre." sa han och log lite.
Joanne gissade att Alex till stor del sagt att han hade ont i magen i morse bara för att han ville vara hemma med Maxine (hans jämngamla fostersyster) så att hon inte skulle känna sig ensam och uttråkad.
Maxine som nu låg i soffan och vilade petade sin bror lekfullt med stortån i sidan.
"Ganska skönt att få slippa skolan en dag va?" flinade hon.
Alex flinade tillbaka och kröp upp i soffan.
"Jag hade faktiskt ont i magen när jag vaknade imorse." sa han envist.
Maxine satte sig upp och omfamnade sin bror.
"Lilla brorsan... det räcker med att jag är sjuk. Sluta upp med sympati-ontet."
Alex suckade.
Maxines läkare hade nyligen sagt att denna sorts magont som Alex brukade få kunde vara stress-symptom - en sorg över att hans syster var svårt sjuk.
Och det lät vettigt tyckte Alex, för han kände sig ofta rädd och ledsen - och arg - för att hans älskade syster hade fått den där jäklarns sjukdomen!
"Men Maxie... jag vill dela din smärta ju!" utbrast Alex och brast i gråt.
söndag, september 30, 2012
fredag, september 28, 2012
tisdag, september 25, 2012
lördag, september 22, 2012
Skrivpuff - 21 + 22 september 2012 - del 3
*
"Heja Alex!" jublade Mia.
Hon drog in Alex i famnen och viskade:
"Du är mycket sötare och finare än idioterna."
Holly och Libby kramade också om sin favoritkille.
"Eh... kom igen nu tjejer..." mumlade Alex generat. "nu räcker det med kramar för idag."
Han skruvade lite på sig, men han log mot tjejerna och såg glad ut.
Han gillade ju kramar. Och skit samma om beröringen gjorde honom lite blyg. Det kändes ju så där extra pirrigt i huden och i kroppen.
Alex slappnade av och sjönk in i Hollys famn.
"Du ser ut att trivas bra här hos oss." sa Mia och log.
Alex log brett tillbaka.
"Så klart jag gör det." sa han - och han menade det verkligen. "Jag trivs alltid bra i ert sällskap."
De större killarna såg på Alex och tjejerna, en viss avundsjuka i deras blickar.
"Fan Lill-räkan.." suckade en av killarna som brukade håna Alex. "varför får du alltid alla tjejer...?"
Alex log och ryckte på axlarna i en jag-vet-inte-gest.
"Ingen aning. Fråga dem." sa han och nickade mot Libby, Mia och Holly.
Muskelkillarna såg frågade på tjejerna.
"Hemligt." sa Holly och log sött.
"Alex har så mycket som ni inte har." tillade Libby.
"Vad då?" undrade muskelkillarna.
Men tjejerna bara vinkade bort dem.
"Ni kan gå iväg och fundera på det lite." sa Libby. "Men ansträng inte era hjärnor för mycket bara. Vi vill ju inte att ni ska stuka dem."
När muskelkillarna lomat iväg gav Libby Alex en kram och pussade honom på kinden.
"Lova att du inte växer till dig och blir en stor-idiot som de där."
Alex skrattade.
"Jag lovar."
"Heja Alex!" jublade Mia.
Hon drog in Alex i famnen och viskade:
"Du är mycket sötare och finare än idioterna."
Holly och Libby kramade också om sin favoritkille.
"Eh... kom igen nu tjejer..." mumlade Alex generat. "nu räcker det med kramar för idag."
Han skruvade lite på sig, men han log mot tjejerna och såg glad ut.
Han gillade ju kramar. Och skit samma om beröringen gjorde honom lite blyg. Det kändes ju så där extra pirrigt i huden och i kroppen.
Alex slappnade av och sjönk in i Hollys famn.
"Du ser ut att trivas bra här hos oss." sa Mia och log.
Alex log brett tillbaka.
"Så klart jag gör det." sa han - och han menade det verkligen. "Jag trivs alltid bra i ert sällskap."
De större killarna såg på Alex och tjejerna, en viss avundsjuka i deras blickar.
"Fan Lill-räkan.." suckade en av killarna som brukade håna Alex. "varför får du alltid alla tjejer...?"
Alex log och ryckte på axlarna i en jag-vet-inte-gest.
"Ingen aning. Fråga dem." sa han och nickade mot Libby, Mia och Holly.
Muskelkillarna såg frågade på tjejerna.
"Hemligt." sa Holly och log sött.
"Alex har så mycket som ni inte har." tillade Libby.
"Vad då?" undrade muskelkillarna.
Men tjejerna bara vinkade bort dem.
"Ni kan gå iväg och fundera på det lite." sa Libby. "Men ansträng inte era hjärnor för mycket bara. Vi vill ju inte att ni ska stuka dem."
När muskelkillarna lomat iväg gav Libby Alex en kram och pussade honom på kinden.
"Lova att du inte växer till dig och blir en stor-idiot som de där."
Alex skrattade.
"Jag lovar."
Skrivpuff - 21 + 22 september 2012 - del 2
*
Muskelkillarna närmade sig.
"Vill inte ni tjejer mycket hellre ha en stor och stark kille, en som har kommit in i puberteten?" flinade en av dem och såg med ganska hånfull blick på Alex.
Alex suckade.
Det var inte alltid lätt att som 17 ½-åring vara tanigare, kortare och senare utvecklad än alla andra killar i skolan.
"Oroa dig inte Lill-räkan," sa en av muskelkillarna. "du kommer nog i puberteten nån dag. Du vet vad det är va? Puberteten är sånt som händer stora killar, småskitar som du brukar få vänta väldigt länge."
"Lägg av!" fräste Mia.
Jäkla fåntrattar... tänkte Alex.
Högt sa han:
"Säg mig en sak, tappar man all sin intelligens och såna bra saker när man hamnar i den där pubertets-grejen...?" frågade han och såg menande på alla muskelknippen. "För i så fall stannar jag nog i det här tillståndet."
Alex log förnöjt åt att alla hans vänner höll på att kollapsa av skratt när muskelkillarna gapade som fågelholkar.
Nu är de inte så kaxiga längre... tänkte Holly.
Hon var riktigt nöjd med att Alex hade lyckats platta till dem.
Muskelkillarna närmade sig.
"Vill inte ni tjejer mycket hellre ha en stor och stark kille, en som har kommit in i puberteten?" flinade en av dem och såg med ganska hånfull blick på Alex.
Alex suckade.
Det var inte alltid lätt att som 17 ½-åring vara tanigare, kortare och senare utvecklad än alla andra killar i skolan.
"Oroa dig inte Lill-räkan," sa en av muskelkillarna. "du kommer nog i puberteten nån dag. Du vet vad det är va? Puberteten är sånt som händer stora killar, småskitar som du brukar få vänta väldigt länge."
"Lägg av!" fräste Mia.
Jäkla fåntrattar... tänkte Alex.
Högt sa han:
"Säg mig en sak, tappar man all sin intelligens och såna bra saker när man hamnar i den där pubertets-grejen...?" frågade han och såg menande på alla muskelknippen. "För i så fall stannar jag nog i det här tillståndet."
Alex log förnöjt åt att alla hans vänner höll på att kollapsa av skratt när muskelkillarna gapade som fågelholkar.
Nu är de inte så kaxiga längre... tänkte Holly.
Hon var riktigt nöjd med att Alex hade lyckats platta till dem.
Skrivpuff - 21 + 22 september 2012 - del 1
Skriv om ett bemötande + om muskler
Scylla Beach, Sun City, California.
Våren 2011
Holly, Libby och Mia såg ogillande på ett par klasskamrater, en grupp killar som stod nere vid strandkanten och försökte imponera på tjejerna i klassen genom att spänna sina muskler visa upp sina "six packs", tvättbrädemagar.
"De tror tydligen att de är riktigt roliga och snygga." sa Libby, lågt så att bara Mia och Holly skulle höra henne.
"Ja, det kan ju de drömma om..." skrockade Libby. "Men om du frågar mig är de mest irriterande. Det är sååå jäkla tillgjorda... och inte visar de respekt för tjejer heller."
Mia suckade.
"Tänk om lite fler killar kunde vara som Alex..."
Hon vinkade till Alex som stod en bit ifrån de andra killarna.
Han verkade inte alls intresserad av att impa på några tjejer.
Alex log och vinkade tillbaka. "Ja, det är jäkligt trist." instämde Libby. "Men vår älskade Alex är helt unik."
Libby tittade med öm blick bort på Alex där han stod i endast sina blårutiga, lite baggy, shorts och tycktes - som vanligt - att fundera på något. Han tyckte om att gå ner till stranden och tänka.
"Han må vara liten och tanig, vår djupa lille tänkare..." fortsatte Libby.
"men han är det sötaste och snällaste som finns!"
Holly och Mia höll verkligen med om det.
Alex gick fram till tjejerna och slog sig ner på handduken där Holly, hans allra bästa vän, satt.
"Vad pratar ni om då?" undrade han. "Vi pratar om vår drömkille." sa Holly
och smekte lätt Alex nakna rygg med sina fingertoppar."
Alex såg frågande på sin bästa vän.
"Er drömkille? Vem är det då?"
Holly skrattade.
"Det är du, gullunge!" sa hon och petade honom i sidan.
Alex blev lite röd om öronen och log generat. Han mumlade något om att tjejerna måste ha fått solsting.
Scylla Beach, Sun City, California.
Våren 2011
Holly, Libby och Mia såg ogillande på ett par klasskamrater, en grupp killar som stod nere vid strandkanten och försökte imponera på tjejerna i klassen genom att spänna sina muskler visa upp sina "six packs", tvättbrädemagar.
"De tror tydligen att de är riktigt roliga och snygga." sa Libby, lågt så att bara Mia och Holly skulle höra henne.
"Ja, det kan ju de drömma om..." skrockade Libby. "Men om du frågar mig är de mest irriterande. Det är sååå jäkla tillgjorda... och inte visar de respekt för tjejer heller."
Mia suckade.
"Tänk om lite fler killar kunde vara som Alex..."
Hon vinkade till Alex som stod en bit ifrån de andra killarna.
Han verkade inte alls intresserad av att impa på några tjejer.
Alex log och vinkade tillbaka. "Ja, det är jäkligt trist." instämde Libby. "Men vår älskade Alex är helt unik."
Libby tittade med öm blick bort på Alex där han stod i endast sina blårutiga, lite baggy, shorts och tycktes - som vanligt - att fundera på något. Han tyckte om att gå ner till stranden och tänka.
"Han må vara liten och tanig, vår djupa lille tänkare..." fortsatte Libby.
"men han är det sötaste och snällaste som finns!"
Holly och Mia höll verkligen med om det.
Alex gick fram till tjejerna och slog sig ner på handduken där Holly, hans allra bästa vän, satt.
"Vad pratar ni om då?" undrade han. "Vi pratar om vår drömkille." sa Holly
och smekte lätt Alex nakna rygg med sina fingertoppar."
Alex såg frågande på sin bästa vän.
"Er drömkille? Vem är det då?"
Holly skrattade.
"Det är du, gullunge!" sa hon och petade honom i sidan.
Alex blev lite röd om öronen och log generat. Han mumlade något om att tjejerna måste ha fått solsting.
onsdag, september 12, 2012
tisdag, september 11, 2012
Grattis Benjamin! 11/9 2012
*
*
Happy Birthday Ben!
Love,
Emily & The Hamilton Family,
Sebastian, Rose
& Desmond
Love,
Emily & The Hamilton Family,
Sebastian, Rose
& Desmond
*
tisdag, september 04, 2012
fredag, augusti 31, 2012
tisdag, augusti 28, 2012
Namnsdag 28 augusti 1971: Vivienne
*
Grattis på namnsdagen
Vivienne
- världens bästa faster!
från Rebecca & Ryan
Vivienne
- världens bästa faster!
från Rebecca & Ryan
söndag, augusti 19, 2012
lördag, augusti 18, 2012
Namnsdag 18 augusti 2012: Helena
*
Grattis på namnsdagen
Helena!
Helena!
önskar
Krister, Frida, Tony & Colette
tisdag, augusti 14, 2012
söndag, augusti 12, 2012
lördag, augusti 11, 2012
Namnsdag 11 augusti 1971: Sue
*
Grattis på namnsdagen Sue!
Till världens bästa faster
från Rebecca & Ryan
Grattis på namnsdagen Sue!
Till världens bästa faster
från Rebecca & Ryan
fredag, augusti 10, 2012
torsdag, augusti 09, 2012
måndag, augusti 06, 2012
Paradise Memories #1
Paradise, California. Våren 2011
"Titta här Alex," Nora höll i en videokassett. "jag hittade ett band med dig och din pappa."
Alex tittade på kassettens etikett.
"Jag älskar den här videon." sa Nora. "Den är från din 3-årsdag. Moster Vendela filmade."
Hon satte i kassetten och på TV:n visades Nora som dekorerade en tårta som stod på köksbordet.
På en köksstol stod en liten pojke med en ljus och tjock kalufs. Han var klädd i en för stor svart T-shirt med rockbands-tryck.
"Gud vad söt du var!" sa Cassie förtjust.
Alex log.
På filmen såg den lille pojken in i kameran.
"Är jag på film nu?" undrade han.
"Ja," sa Nora. "Vi ska göra en film och skicka den till pappa. Så kan han titta på den nu när han är på turné. Vill du säga nåt till pappa?"
Pojken nickade. Han såg storögd in i kameran och sa med hög och klar röst:
"Hej pappa! Det här är Alex Love Rory Spencer. Idag blir jag så här många."
Pojken höll upp tre små fingrar i luften.
"Alex, berätta för pappa vad du ska göra idag." hördes moster Vendelas röst bakom kameran.
"Kolla, jag har pappa-tröja!" sa pojken stolt.
Han drog i sin T-shirt som pryddes av logon från pappa Neils band.
"Vad ska du göra idag då Alex?" upprepade moster Vendela.
"Äta tårta!" sa pojken glatt. "Och gå på zoo och titta på tigrarna!"
"Ska du ge pappa en slängkyss?" sa Nora. "Titta in i kameran och ge pappa en stor slängkyss."
Alex gick närmare kameran och slängde iväg en kyss.
Sedan sprang han bort till en stor kartong och drog upp sin lilla elgitarr i plast. Han ställde sig framför kameran och intog sin bästa rockstjärne-pose.
"Nu ska jag sjunga en sång." meddelade pojken.
Han "spelade" på sin plast-elgitarr och sjöng:
"Titta här Alex," Nora höll i en videokassett. "jag hittade ett band med dig och din pappa."
Alex tittade på kassettens etikett.
4 oktober 1996 - Alex 3 år
"Jag älskar den här videon." sa Nora. "Den är från din 3-årsdag. Moster Vendela filmade."
Hon satte i kassetten och på TV:n visades Nora som dekorerade en tårta som stod på köksbordet.
På en köksstol stod en liten pojke med en ljus och tjock kalufs. Han var klädd i en för stor svart T-shirt med rockbands-tryck.
"Gud vad söt du var!" sa Cassie förtjust.
Alex log.
På filmen såg den lille pojken in i kameran.
"Är jag på film nu?" undrade han.
"Ja," sa Nora. "Vi ska göra en film och skicka den till pappa. Så kan han titta på den nu när han är på turné. Vill du säga nåt till pappa?"
Pojken nickade. Han såg storögd in i kameran och sa med hög och klar röst:
"Hej pappa! Det här är Alex Love Rory Spencer. Idag blir jag så här många."
Pojken höll upp tre små fingrar i luften.
"Alex, berätta för pappa vad du ska göra idag." hördes moster Vendelas röst bakom kameran.
"Kolla, jag har pappa-tröja!" sa pojken stolt.
Han drog i sin T-shirt som pryddes av logon från pappa Neils band.
"Vad ska du göra idag då Alex?" upprepade moster Vendela.
"Äta tårta!" sa pojken glatt. "Och gå på zoo och titta på tigrarna!"
"Ska du ge pappa en slängkyss?" sa Nora. "Titta in i kameran och ge pappa en stor slängkyss."
Alex gick närmare kameran och slängde iväg en kyss.
Sedan sprang han bort till en stor kartong och drog upp sin lilla elgitarr i plast. Han ställde sig framför kameran och intog sin bästa rockstjärne-pose.
"Nu ska jag sjunga en sång." meddelade pojken.
Han "spelade" på sin plast-elgitarr och sjöng:
I'm goin' to the zoo.Alex höjde sin lilla hand och kämpade med att hålla upp pek- och lillfingret som två horn, den klassiska Rock 'n' Roll-gesten. Till slut lyckades han och strålade av lycka.
I wanna see tigers.
Tigers are stripey, they got claws.
Tigers says grrrr!
Tigers do not eat cake
But I dooooo!
I like cake.
I like tigers.
And I sing my tiger song!
Lock an' loll!sjöng han glatt.
*~* *~* *~* *~* *~* *~* *~* *~* *~*
Cassie fnissade och kramade om sin storebror.
"Lock an' loll...! Brorsan, du är för söt! Och din sång - helt underbar! Du måste sjunga den oftare."
Alex skrattade.
"Ja, visst. Får väl ta och spela in den på skiva." skojade han.
"Ja gör det." fnissade Cassie.
Sedan såg hon med glittrande ögon på sin bror.
"Sjung din tiger-sång."
Alex gapskrattade och skakade på huvudet.
"Glöm det!"
"Om jag mutar dig med ett par Oreos då?" fnissade Cassie.
Alex flinade.
"Jag tar gärna kakorna, men jag sjunger inte."
Han tog kakfatet från Cassie.
Cassie tog skrattade tillbaka det.
"Nej du, ingen tiger-sång - inga kakor."
"Du är sträng." sa Alex med låtsas-trulig röst och putade besviket med underläppen.
Cassie fnissade så mycket att hon nästan tappade kakorna.
Hon spolade tillbaka videobandet och lyssnade på Alex lilla sång igen.
"Hädanefter är detta min favoritsång." fnissade hon. "Kan jag ha den som ringsignal på min iPhone tro...?"
Alex log.
"Jag ska ge dig för ringsignal..."
Han brottade ner en fnissande Cassie på golvet och kittlade henne.
"Vi kan gå till zoo och sjunga sången för tigrarna." skrattade Cassie mellan kittlingsattackerna.
Alex skrattade och skakade på huvudet.
"Jo," skrattade Nora. "dom kommer nog att älska din sång! Eller vad säger du älskling?"
Nora smög fram till sin son och började kittla honom.
Alex kiknade av skratt.
"Alla bara retas i det här huset." sa han truligt. "Och inga kakor får man..."
Nora skrattade och kramade sin älskade pojke.
"Ja gör det." fnissade Cassie.
Sedan såg hon med glittrande ögon på sin bror.
"Sjung din tiger-sång."
Alex gapskrattade och skakade på huvudet.
"Glöm det!"
"Om jag mutar dig med ett par Oreos då?" fnissade Cassie.
Alex flinade.
"Jag tar gärna kakorna, men jag sjunger inte."
Han tog kakfatet från Cassie.
Cassie tog skrattade tillbaka det.
"Nej du, ingen tiger-sång - inga kakor."
"Du är sträng." sa Alex med låtsas-trulig röst och putade besviket med underläppen.
Cassie fnissade så mycket att hon nästan tappade kakorna.
Hon spolade tillbaka videobandet och lyssnade på Alex lilla sång igen.
"Hädanefter är detta min favoritsång." fnissade hon. "Kan jag ha den som ringsignal på min iPhone tro...?"
Alex log.
"Jag ska ge dig för ringsignal..."
Han brottade ner en fnissande Cassie på golvet och kittlade henne.
"Vi kan gå till zoo och sjunga sången för tigrarna." skrattade Cassie mellan kittlingsattackerna.
Alex skrattade och skakade på huvudet.
"Jo," skrattade Nora. "dom kommer nog att älska din sång! Eller vad säger du älskling?"
Nora smög fram till sin son och började kittla honom.
Alex kiknade av skratt.
"Alla bara retas i det här huset." sa han truligt. "Och inga kakor får man..."
Nora skrattade och kramade sin älskade pojke.
söndag, augusti 05, 2012
fredag, augusti 03, 2012
Holly ♥ Alex - del 86
*
Holly
Vi gick ner på undervåningen och hängde in Alex blöta kläder i torkskåpet i vår tvättstuga (skönt att ha en egen tvättstuga hemma). Sedan gick vi ut i köket och gjorde varm choklad och Cinnamon Toast (lätt rostat bröd med en blandning av kanel och socker).
"Vet Jo och Martin att du är här?" frågade jag en stund senare när vi satt i soffan framför TV:n och åt.
Alex som precis hade tagit en tugga av sin smörgås nickade bara.
"Är det säkert?" frågade jag.
Alex log och nickade igen, ivrigare nu, och vi skrattade åt att han inte kunde svara för att han hade mat i munnen.
Han svalde tuggan.
"Jo och Martin vet att jag är här - det är helt, hundra procent, säkert."
Jag log.
"Bra." sa jag och strök bort lite socker från hans läppar.
Alex log tillbaka.
Jag hoppade till när en hög åskknall skrällde. Alex satte säg ännu närmare mig och höll om mig.
"Ingen fara." sa han mjukt. "Den är inte så nära."
Jag drog sötnosen intill mig och höll honom så länge. Alex fick mig att känna mig lugnare.
Vi åt våra smörgåsar och drack choklad. Ute hörde vi blåsten och regnet härja.
"Det är ganska mysigt att sitta så här, bara du och jag." sa jag.
Alex log och nickade.
"Tycker jag också."
Jag drog fingrarna genom hans hår och killade honom i nacken. Hans porlande skratt spred en varm glädje inom mig.
Holly
Vi gick ner på undervåningen och hängde in Alex blöta kläder i torkskåpet i vår tvättstuga (skönt att ha en egen tvättstuga hemma). Sedan gick vi ut i köket och gjorde varm choklad och Cinnamon Toast (lätt rostat bröd med en blandning av kanel och socker).
"Vet Jo och Martin att du är här?" frågade jag en stund senare när vi satt i soffan framför TV:n och åt.
Alex som precis hade tagit en tugga av sin smörgås nickade bara.
"Är det säkert?" frågade jag.
Alex log och nickade igen, ivrigare nu, och vi skrattade åt att han inte kunde svara för att han hade mat i munnen.
Han svalde tuggan.
"Jo och Martin vet att jag är här - det är helt, hundra procent, säkert."
Jag log.
"Bra." sa jag och strök bort lite socker från hans läppar.
Alex log tillbaka.
Jag hoppade till när en hög åskknall skrällde. Alex satte säg ännu närmare mig och höll om mig.
"Ingen fara." sa han mjukt. "Den är inte så nära."
Jag drog sötnosen intill mig och höll honom så länge. Alex fick mig att känna mig lugnare.
Vi åt våra smörgåsar och drack choklad. Ute hörde vi blåsten och regnet härja.
"Det är ganska mysigt att sitta så här, bara du och jag." sa jag.
Alex log och nickade.
"Tycker jag också."
Jag drog fingrarna genom hans hår och killade honom i nacken. Hans porlande skratt spred en varm glädje inom mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)