Holly ♥ Alex - del 76

*
Alex

Tydligen höll jag andan när Doctor Kimble lyssnade med stetoskopet på mina lungor, för hon log och sa åt mig andas lugnt och ta djupa andetag.
Jag har aldrig känt mig riktigt bekväm vid läkarbesök där man måste klä av sig, inte ens då man bara behöver ta av sig tröjan (som nu).
Det är väl lite pinsamt antar jag...
Men Dr. Kimble är jättevänlig och hon vet att jag tycker sånt här är lite jobbigt.
Hon brukar prata om trevliga saker, så jag ska få annat att tänka på - och det funkar faktiskt. Efter ett tag brukar jag känna mig bättre till mods.

"Dina lungor låter friska, som vanligt." sa Dr. Kimble. "Nu ska vi lyssna på hjärtat också."
Mitt hjärta mådde också bra sa hon.
Däremot var hon lite bekymrad över att jag har tappat vikt.
"Du får börja äta mer, vännen, så att du inte går ner mer nu."
"Och jag som tycker att jag redan äter mycket." sa jag.

Dr. Kimble log.
"Men du förbränner mat och fett väldigt fort."
Jag nickade.
"Mmmm... jag vet det... men man kan ju inte äta hela tiden..."
Dr. Kimble skrattade mjukt.
"Nej, det kan man ju inte. Men lova att du tar hand om dig ordentligt."
Jag lovade att jag skulle göra det.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 4

*
Glädjestrålande störtade Alex in i köket.
"Mamma och Cassie, gissa vad! Vi ska åka till Los Angeles med moster Vendela!"
"Yaaaay!" jublade Cassie.
Alex och hans lillasyster dansade hand i hand runt i köket, yra och vilda av glädje.

"Jag ska göra en lista över saker jag vill se och göra!" sa Cassie.
Hon sprang in i sitt rum för att hämta papper och penna.
Alex sprang efter.
"Cassie, vi gör en lista tillsammas!"

Darryl suckade, men nu log han faktiskt.
"Du skämmer bort ungarna, Vendela."
Vendela log varmt.
"Jajamensan, det är sånt en moster är till för."
"Ja, det är det." sa Alex som just kom ut i köket igen.

Vendela skrattade och drog in pojken i famnen.
"Så här fina ungar måste man skämma bort lite." sa hon och kittlade Alex lite.
Pojkens pigga och glada skratt var som musik i mamma Noras öron.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 3

*
Vendela fick genast syn på sin systerson där han satt på trappan och tittade rakt ut i luften.
"Hej Alex. Hur är det med mosters älskling?"
Vendela försökte ge honom en kram, men Alex vände bort och lutade pannan mot det nedre trappräcket.
"Vill inte ha sällskap just nu." mumlade han.

Vendela förstod att det hade hänt något som gjort pojken mycket upprörd och hon ville inte lämna honom i det här tillståndet - så trots att Alex stretade emot drog hon i honom i sin famn.
"Älskling, berätta nu vad som har hänt."
Alex suckade.
"Vi kan inte åka till L.A. bara för att Darryl ska söka nåt jäklarns jobb den fredagen... Det är skittrist och Cassie blir jättebesviken."
Vendela strök pojken över håret.
"Åh, jag förstår att ni blir besvikna lilla gubben, både du och Cassie."
Alex nickade.
"Men livet kan inte vara rättvist jämt." sa han tappert.

Vendela log och kramade om pojken.
"Vad tror du om att åka till L.A. med mig då?"
Alex såg storögd på sin moster.
"Mamma och Cassie också?"
"Ja, självklart." sa Vendela. "Det vore så kul att göra en liten resa med er."
Alex sken upp. Han kastade sig om halsen på Vendela.
"Du är världens bästa moster!"

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 2

*
"Det blir ingen resa till Disneyland i år förresten." meddelade Darryl en stund senare.
Alex stirrade på styvfadern.
"Varför då? För jag åt med händerna...?!"
Darryl skakade på huvudet.
"Inte därför grabben. Men jag har en viktig jobbintervju på fredagen och den får jag inte missa."
Cassie och Alex sjönk besvikna ihop på sina stolar. Resan till Los Angeles och Disneyland hade de sett fram emot.
"Vi kan väl åka?" sa Cassie och såg förhoppningsfullt på sin mamma.
Men Nora skakade på huvudet.
"Ledsen raring, men Darryl behöver ha bilen."

Alex suckade tungt. Han tog upp majskolven från tallriken och började äta av den.
"Lyssnar du inte unge? Du ska inte äta med händerna sa jag ju." sa Darryl. "Gör du så här med flit för att reta mig, eller är du bara dum?"
Pojken släppte majskolven.
"Jag tänkte mig inte för." sa han urskuldande.
Darryl drog upp Alex från stolen.
"Nu går du in på ditt rum. Jag är jäkligt trött på dig nu.

Pojkens blick mörknade.
"Släpp min arm! Jag är jäkligt trött på dig! Du bestämmer inte över mig. Man får inte göra nånting för dig, inte andas ens!"
I rent vredesmod svepte Alex ner sin tallrik i golvet, sedan öppnade han köksdörren och gick ut på trappan.
Han kände sig så arg att han började gråta.
Darryl bara förstör allt... Det här är en jävla skitsommar.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 1

Skriv om sällskap.

Paradise, California. Sommaren 2006

Nora och Darryl hade grillat några goda köttbitar till middag och Nora hade gjort potatismos och majskolvar till.
Alex och Cassie tyckte mycket om maten och åt med god aptit.
"Åt ordentlig Alex." sa Darryl barskt.
Pojken såg frågande på sin styvfar.
"Vad då...?"
"Man äter inte med händerna." sa styvfadern. "Du har bestick."
Alex rynkade ögonbrynen.
"Men... majskolvar får man äta med händerna."
Pojken fortsatte att mumsa på sin majs.

Det provocerade tydligen Darryl, för han gick fram till Alex och slet majskolven ur händerna på honom.
"Darryl..." suckade Nora. "viss mat är helt okej att äta med händerna."
Men Darryl ignorerade sin flickvän. Hennes lille skitunge skulle inte tro att han fick göra som han ville.
"Alex, antingen äter du med kniv och gaffel som en väluppfostrad unge, eller så går du in på ditt rum."

Alex suckade argt, men han torkade sig om händerna med sin pappersservett och började skära i sin köttbit istället.
"Man får äta majskolv med händerna." muttrade han.
Darryl suckade, det lät nästan som en morrning.
"Helvete unge, du ska fylla tretton år i höst - du borde veta hur man uppför sig."
Alex gav styvfadern en kall blick.
"Du vet ju inte hur man uppför sig." mumlade han med munnen full av mat.
Darryl gav pojken en varnade blick.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Holly ♥ Alex - del 75

*
 Joanne

Jag fick med mig en ganska motvillig Alex till sjukhuset nästa morgon.
"Du har inget att oroa dig för älskling." försäkrade jag.
"Nej, vi ska ju inte få några sprutor eller så." sa Ricky uppmuntrande.
Alex gav sin bror ett litet leende.

Vi har haft samma läkare sedan barnen var små och de är väldigt trygga och bekväma med henne.
Hon är alltid lika vänlig och omtänksam. Ungarna brukar få berätta lite om hur de har det i skolan och hemma och sedan pratar de om allt möjligt.
Mycket skämtsamheter och skratt kan det bli till och med - och det är bra, för det blir då lättare för ungarna att slappna av och öppna sig.

Ricky undersöktes först. Som vanligt var han frisk som en nötkärna och hade växt lite sedan senaste gången vi var här.
"Jag ska försöka att inte bli längre än du när jag blir stor." sa Ricky och klappade uppmuntrande sin storebror i ryggen.
Alex skrattade.
"Det är inget du kan rå för i så fall. Och det gör mig inget Ricky. Väx på du."

Ricky gjorde tummen upp och gick ut till Janie i väntrummet.
Janie skulle följa med honom på bussen till skolan. Ricky ville inte åka själv på stadsbussen ända från sjukhuset.
Det kändes bra att storasyster skulle vara med - Ricky var ju bara 11 år och inte lika mogen som hans äldre syskon hade varit i den åldern.

Läkaren log mot Alex.
"Nu är det din tur vännen."
Alex suckade. Jag gav pojekn en liten uppmuntrande kram.
"Jag går ut till väntrummet, så kommer jag in när undersökningen är klar."
"Okej." sa Alex.
Jag tänkte att Alex kanske skulle känna sig mindre obekväm om vi inte var så många i undersökningsrummet.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Skrivpuff - 23 april 2012 - del 3

*
Två timmar senare satt mor och dotter i soffan hos den välkände programledaren.
Audrey och hennes band hade just sjungit och nu skulle hon intervjuvas.
Söta lilla Maxine charmade hela TV-studion och programledaren frågade om hon ville sjunga något,
Och det ville Maxine.
Hon sjöng en låt som hon skulle sjunga i en skoluppsättning av Alice In Wonderland.

"Ska du bli sångerska?" frågade programledaren när applåderna slutat.
Maxine funderade.
"Ja, kanske det. Och fotograf som tar kort på fina djur kanske."
Audrey log, rörd och stolt över sin lilla älskling.
"Får jag hälsa till nån?" frågade Maxine.
Programledare sa att det fick hon så gärna.

Flickan tittade in i kameran.
"Hej alla där hemma i California! Alex, Janie, Jo, Martin, Ricky och Cassie... och Holly! Jag älskar jag er super-mycket!"
Maxine skickade iväg en slängkyss till sin fosterfamilj och bästa vän där hemma.

"Vilken bedårande liten raring hon är." sa programledaren till Audrey.
Audrey log och nickade.
"Tack, det är hon verkligen."

Skrivpuff - 23 april 2012 - del 2

*
Audrey strök Maxine över kinden.
"Det visste jag inte, att du ligger före alla."
Maxine nickade.
"Jo, så är det. Alex ligger också före. Vi är smarta vi."
Flickans humör ändrades snabbt och hon såg glad ut igen.
"Mamma, jag vill följa med dig till TV-studion!"
Hon gled ur sängen och sprang till hotellrummets garderob, där plockade hon fram sina snyggaste svarta jeans och en långärmad T-shirt med glittriga stjärnor på.

Audrey log.
"Barnvakten då?"
Maxine ryckte på axlarna.
"Hon kan väl också följa med?"
Maxine var inget bortskämt barn - tvärtom, men nu ville Audrey låta flickan följa med.
Eftersom var Maxine var fosterbarn hos en familj träffades hon och hennes mor inte så ofta och när de väl sågs ville Audrey se till att flickan fick ha roligt.

"Okej mitt hjärta, du får följa med." sa Audrey och kramade flickungen.
"Yaaaay!" jublade Maxine.
Hon dansade glädjedans och virvlade runt i rummet.

Skrivpuff - 23 april 2012 - del 1

Skriv om motivation.

New York City. Hösten 2003

Audrey Logan gjorde sig i ordning för kvällens uppträdande på en känd talkshow som skulle sändas i TV.
Hon sneglade på sin 10-åriga lilla dotter som låg på mage på hotell-sängen och bläddrade i ett glossigt magasin.
"Maxine, gör dina läxor nu. Du får inte komma efter i skolan."
"Jag kommer inte efter." svarade flickungen och skakade på sitt mörklockiga huvud.

Audrey suckade.
"Jag vill att du är klar med skolarbetet när barnvakten kommer. Även om du är med mig på resor så måste du göra läxor."
Maxine stängde igen filmstjärne-magasinet och såg på sin mor.
"Jag är inte motiverad."

Audrey gav sin dotter en sträng blick.
"Sån attityd vill jag inte höra från dig Maxine."
Maxine satte sig upp och sparkade irriterat med fötterna mot sängens kortsida.
"Men jag ligger före nästan hela klassen. Om jag gör alla läxor nu får jag bara sitta och glo på lektionerna. Tror du det är kul eller?"

Gästblogg 23/4 2012: Leni

Hej alla!
Hoppas ni har en bra måndag :)

Min bror (äldsta lillebror) Linus och jag pratade precis om att det idag är
William Shakespeare's födelsedag.

Tvillingarna hoppar nyfiket in i samtalet.

Noel: Aaaa... han Shakespeare ja! Han skrev den där boken om Hamlet
- killen med dö'skallen!

Melwin: En skelett?

Noel: Nääää, inte hela skelettet, han var kompis med huvudet bara.
Och han pratade med dö'skallen.

Melwin: Tokigt... skelett-skallar kan inte svara när man säger nåt till dom ju...

Noel: Nej... jag tror den där Hamlet blev lite tokig faktiskt.

Melwin: Näää då... han va' bara lessen för att att skelett-skallen inte ville prata.


Lilla Melwin... alltid lika ömsint och diplomatisk.
Det är sådana här samtal som lättar upp en grå vardag :)
// Leni

Holly ♥ Alex - del 74

*
 Joanne

När jag sade god natt till Alex den här kvällen var han djupt försjunken i spännande bok och mumlade bara ett lågmält litet
"Mmmm..."
när jag sa att det var dags att sova.
"Det blir en lång dag i morgon lilla gubben, så du behöver verkligen sova."
Han tittade upp på mig och bet sig fundersamt i läppen.
"Tio minuter till bara?" bad han. "Jag har bara ett kapitel kvar i den här boken."
Jag log.
"Okej, tio minuter. Men sedan måste du släcka och försöka sova."
Alex suckade.

Jag slog mig ner på hans sängkant.
"Funderar du mycket på morgondagens läkarbesök, eller på att damen från soc kommer hit?"
Pojken ryckte på axlarna.
"Inte så mycket. Jag kan ju ändå inte påverka nåt av det, så det får bli som det blir."
Jag log mot honom.
"Jag beundrar din styrka och positiva attityd, Alex."
Alex log.
"Tack. Det är nog för att du och Martin alltid är så positiva jämt - det smittar väl av sig på oss barn kan jag tänka mig."
Jag kramade om min fina unge.

Alex och jag började prata lite om morgondagen. Det visade sig att pojken tänkte mer på den än han erkänt.
Vi pratade ganska länge och till slut kikade Alex på sin väckarklocka.
"Det har gått tio minuter, min läs-tid." skojade han.
Jag skrattade och kramade honom igen.
"Okej din lille rackare, du får läsa i tio minuter. Jag kommer tillbaka om en stund och säger god natt."
Alex bara nickade.
Han var redan försjunken i sin bok igen.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex