Skrivpuff - 23 september 2011

Skriv om att göra ett gott intryck

Silver Beach, Sun City, California.
Sommaren 2007

Marguerite Logan såg på sin dotterdotter och log varmt mot henne.
Maxine var ett så sött barn. De ostyriga lockarna och de stora glittrande ögonen gav flickan ett mycket charmig utseende och hon var så fint klädd; lindblomsgrön tyllkjol, tunna leggings, liten T-shirt med puffärm och rosa ballerinaskor i lack.
"Vad vacker du är, mormors lilla ängel."
Maxine, 13 ½, vände sig mot sin fosterfamilj och gjorde en liten grimas.
"Mormors lilla ängel..." mimade hon.
Janie, Alex och Ricky fnissade åt sin syster och Martin och Joanne log mot sin fosterdotter.
Ända sedan Maxine var mycket liten hade hon sagt att hon minsann inte var någon ängel, utan en tiger.

"Varför måste jag följa med på den här tråkiga festen...?" suckade Maxine.
Marguerite klappade sitt barnbarn på kinden.
"Mina väninnor vill så gärna träffa dig, de har ju inte sett dig sedan du var mycket liten. Och din mamma ska ju vara där och sjunga."
"Åh jippi..." suckade Maxine.

En timme senare var Maxine och mormor framme vid den stora slottsliknande byggnaden där middagen skulle äga rum.
"Oj...!" utbrast Maxine när de klev upp på den stora trappan. "Vilket hus! Är dom som bor här kungliga, eller super-rika...?"
Mormor log.
"Ja, dom som bor här har det ganska gott ställt. Dom har hus i The Hamptons - det ligger på östkusten - och på somrarna bor de här och i Paris."
Äger dom tre hus är dom ju super-rika för sjutton... tänkte Maxine.
Hon såg på mormor och frågade:
"Vad får vi för mat här då? Sniglar, grodlår, ostron...? Eller nåt annat läbbigt som rika äter?"
"Maxine, raring... tänk på att göra ett gott intryck nu." förmanade mormor.
Maxine log ett snett litet leende.
Var mormor rädd att den lilla hyper-tigern i hennes lilla ängel skulle skutta fram...?
"Allvarligt talat, mormor," sa Maxine. "vad är ni rädda att jag ska göra...?
Rapa vid matbordet? Kasta ostron och sniglar under bordet för att jag inte vill äta dom? Eller tror ni att jag ska peta mig i näsan kanske, va?"
Maxine fnissade glatt.
Det gjorde inte mormor.
Att ta med Maxine hit kanske var ett misstag... tänkte hon och suckade.

Maxine verkade förstå vad mormor tänkte, för hon kramade Marguerites hand och log ett charmigt leende.
"No worries mormor, jag rapar aldrig och jag petar mig inte i näsan. Jag kan uppföra mig faktiskt."
Marguerite log och lade armen om flickans axlar.
"Det vet jag, min ängel."
Maxine flinade och de blå ögonen glittrade okynnigt.
"Men vad ostronen och sniglarna anbelangar har jag inga garantier."
Mormor såg lite orolig ut, men flickungen tog några glada hoppsasteg in i huset.

What's In It For Me (Spotify)

*

Skrivpuff - 22 september 2011

Skriv om att mingla

Camp Orion. Sommaren 2006

Ungdomarna på sommarlägret hade en liten disco-fest i matsalen. Det var ett av deras priser från skattjakten.
"Tänk att en vanlig matsal kan se så festlig ut!" sa Alex.
En discoboll som reflekterade ljus snurrade i taket, popmusik flöt ur högtalarna och ett långbord dignade av godis, snacks och läsk.
"Killar, kom och och dansa med oss nu!" ropade Mae från andra sidan av matsalen.
"Nääää," ropade Alex tillbaka. "vi minglar."
Mae skrattade.
"Kom hit och och dansa nu lilla charmtroll!"
Alex log blygt och skakade på huvudet.
Desi och Mae sprang fram till Alex.
"Jo, dansa med oss nu. Snäääälla!" sa Desi.
"Ja, och du kanske får med dig de andra killarna," sa Mae. "så dom inte står vid väggen och glor hela kvällen."

Scott log puffade uppmuntrande på Alex.
"Du kan ju dansa, lill-räkan - du är ju som värsta musikalstjärnan! Visa brudarna!"
"Ska jag sjunga också?" flinade Alex.
Tjejerna nickade.
"Jaaaaa! Kom igen Alex!" sa Mae glatt.
"Okej då." sa Alex. "Men bara om nu också sjunger och dansar."
Desi kramade om Alex och gav honom en puss på kinden.
"Självklart sötnos."
"Oki doki, party people - let's rock!" sa Alex glatt.

Några minuter senare var alla ungdomarna ute på golvet och sjöng och dansade.
"Jag sa ju att du skulle få alla med dig Alex!" sa Mae.
"Lill-räkan äger!" sa Scott. "Jag sa ju det, att han är en stjärna!"
Alex skrattade glatt. Scott var knasig.
Men Alex njöt faktiskt lite av all uppmärksamhet och det här var en riktigt rolig kväll!

Bounce - Aaron Carter (Spotify)

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 21 september 2011 - del 2

*
Specialpolis Marco Danelli suckade tungt när coronern drog upp dragkedjan på den svarta säcken och Neil Spencers kropp bars ut ur rummet.
"Ännu en rockstjärna död på hotellrum... och två små ungar har blivit faderslösa... Vilket jävla helvete."
"Hur gamla är hans barn?" frågade en kollega.
Marco Danelli funderade.
"Fem och ett år gamla. Pojken är här på hotellet och lilltösen är hemma med modern i California."
Han suckade igen.
"Det är vid sådana här tillfällen man har lust att byta yrke..."

Marco fick syn på ett blankt, genomskinligt föremål på mattan.
Han satte sig på huk och såg närmare på föremålet.
Det var en spruta.
"Tur att inte lillgrabben trampade på den här."
Just då ringde Marcos mobiltelefon. Han svarade och hörde sin snart 11-åriga dotters röst i andra änden.
"Hej Dani! Hur är det med dig?"
"Bättre." sa Dani. "Men jag är trött på crackers och ginger ale... jag längtar efter en cheeseburger."
Dani hade legat hemma i maginfluensa i några dagar.
"Skönt att höra att du mår bättre älskling." sa Marco och log. "Du prinsessan, jag skulle så gärna vilja prata länge med dig, men..."
"Men du är upptagen med jobb." avslutade Dani. "Sorry pappa... jag borde veta bättre än att störa dig på jobbet. Du har säkert viktigare saker att ta itu med."
Det fanns varken ironi eller bitterhet i Danis röst.
Bara ett förnuft och mogenhet som låg långt före hennes unga ålder.

"Jag ska gottgöra dig." sa Marco. "Vad sägs om cheeseburger och pommes till lunch?"
"Awesome!" jublade Dani. "Du är bäst pappa! Jag älskar dig!"
"Och jag älskar dig, min fina unge."
"Jobba på nu pappa. Vi ses senare."
Marco avslutade samtalet och återgick till jobbet.
Uppgiften han nu hade framför sig hade han helst velat slippa, men någon måste göra det och det var lika bra att få saken ur världen.
Marco suckade och gick ner i hotellets lekrum där Neil Spencers lille pojke nu fanns.

En lång tid efteråt skulle minnet av lille Alex Spencers stora safirblå ögon, blanka och allvarliga, sitta som fastetsat i Marco Danellis själ.
"När man är död vaknar man inte mer." hade pojken sagt när Marco berättade vad som hänt.
"Nej..." sa Marco och svalde en klump i halsen.
"Han kan spela gitarr för änglarna i himlen nu." sa pojken.
Och just när Marco reste sig för att gå drog pojken honom i kavajärmen och frågade:
"Mr. Danelli, får man dricka Dr. Pepper-läsk i himlen? Tillåter Gud det?"
Marco Danelli kramade pojkens lilla mjuka hand och nickade.
"Ja, lilla gubben, man får dricka Dr. Pepper-läsk i himlen."
Alex nickade.
"Bra. För min pappa gillar Dr. Pepper-läsk."

När Marco gick ut ur rummet ropade Alex:
"Mr. Danelli, har du barn?"
Marco nickade.
"En dotter och en son, Dani och Blue. De är nästan elva år."
"Säg ofta 'jag älskar dig' till barnen. Sånt är viktigt, det säger min mamma."
Alldeles tårögd gick den annars så tuffe specialpolisen Marco Danelli fram till den lille pojken och kramade honom.
"Jag ska lyda ditt råd grabben."
Alex log och nickade gillande.
Men sedan blev han allvarlig igen.
"Nu vill jag åka hem till mamma och Cassie." sa han. "Jag längtar hem."

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 21 september 2011 - del 1

Skriv om att avvakta

Miller Hotel, New York City. Oktober 1998

5-årige Alex vaknade vid nio-tiden på morgonen. Han gnuggade sömnen ur ögonen och kravlade sig ur den stora mjuka sängen.
Några godispapper som legat på täcket sedan kvällen innan prasslade när pojken kröp över dem.
Pappa hade inte kommit tillbaka ännu, så Alex gick ut i korridoren och knackade på dörren mittemot.
Ingen öppnade.
Alex stod avvaktande stilla i korridoren en stund. Sedan tryckte han ner dörrhandtaget.
Dörren gick upp.
Alex tänkte att han skulle skälla på pappa och hans bandkompisar för att de inte hade låst om sig under natten.
Någon skulle ju kunna komma in i rummet och stjäla saker... Alla dyra instrument tillexempel.

Pappa Neil låg utsträckt i den stora sängen. Intill honom låg några pyttesmå flaskor från minibaren.
Alex klättrade upp i sängen, kröp fram till sin far och började puffa på honom.
"Pappa vakna! Det är jag, Alex! Klockan är mycket - den stora pekaren står på tolvan och den lilla på nian. Då är klockan nio, visst pappa?"
Neil rörde sig inte.
Konstigt... tyckte Alex. Så här svårväckt brukade inte pappa vara...
Han puffade hårdare och hoppade lite i sängen.
"Pappaaaa! Vakna nån gång då! Jag är hungrig! Jag vill ha frukost, men jag vet inte hur man beställer."

När pappa fortfarande inte rörde sig började Alex gråta av ilska.
"Jävla pappa! Du ska ta hand om mig ju! Jag har varit ensam hela natten och nu vill du inte vakna!"
Den lille pojken torkade tårarna med ärmen på pyjamaströjan och började kravla sig ner från sängen.
Ett litet föremål föll ner från lakanet och ner på heltäckningsmattan, men Alex brydde sig inte om att se efter vad det var för något.

Han gick ner i hotell-lobbyn och ställde sig på tå för att kunna se över receptions-disken bättre.
Charlene, den unga kvinnan bakom disken log mot den lille söte pojken.
"Hej Alex! Vad kan jag hjälpa dig med?"
"Jag vill ha frukost." sa pojken. "Men min dumma pappa vill inte vakna."
Charlene sneglade på hotelldirektören som stod intill henne.
Den äldre mannen nickade.
"Ta hand om Alex, se till att han får vad han vill till frukost. Jag går upp och ser hur det är med Neil."

Hotelldirektören kände sig illa till mods när han en stund senare klev ur hissen på sjätte våningen och gick mot rummet där den lille pojkens pappa fanns.
"Gode Gud..." bad han tyst för sig själv. "gör så att Neil verkligen bara sover..."

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 19 september 2011 - del 2

*
Alex tog mod till sig.
"Förlåt, men vad skrattar du åt?"
Kvinnan skrattade ännu mer. Det var ett glatt litet skratt, som om hon tyckte att Alex hade sagt något gulligt.
"Jag förstår att dina vänner har berättat historien om Damen i sjön för dig."
"Dom har inte berättat hela storyn." sa Alex.
Kvinnan nickade.
"Den är otäck."
"Jag är inte rädd." sa Alex kavat.
Kvinnan log.
"Nej, det är du verkligen inte. Du vågade gå upp hit - två gånger till och med - trots att alla säger att det spökar här."
Alex bet sig fundersamt i läppen.
"Gör det det?"
Kvinnan log hemlighetsfullt.
"Mmmm... det gör det. Men det är inte jag som spökar. Jag är livs levande."

"Men..." sa Alex oförstående. "om du inte är spöket, hur kommer det sig att du är så kall?"
Kvinnan skrattade igen.
"Jag badar i sjön varje morgon. Vattnet är iskallt."
"Jaha." sa Alex. "Nu ska jag inte störa dig mer."
Han vände sig om och skyndade sig mot båten.
Kvinnan såg efter honom.
"Vilken liten sötnos." sa hon för sig själv.

När Alex kom ner till båten såg Desi och Mae storögda på honom.
"Pratade du med spöket...?" utbrast Desi.
Alex nickade.
"Mmmm... hon försökte ta mig, men då sprang jag."
"Så det spökar verkligen i huset?" flämtade Mae.
Alex nickade igen.
"Du är så modig!" sa tjejerna och kramade honom.
Alex rodnade. Men han kände sig rätt så nöjd med att få kramar av tjejerna.
Ska nog skrämma upp dom lite oftare... tänkte han och fick svårt att hålla sig för skratt.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 19 september 2011 - del 1

Skriv om att se.

Just som Alex och tjejerna skulle kliva i båten fick Alex syn på skepnaden uppe vid huset.
"Kolla!" utbrast han och pekade. "Vem är det där?"
"Tänk om det är ett spöke..." viskade Mae.
Hennes händer kramade årorna så hårt att knogarna vitnade.
Alex tyckte nästan synd om Mae, hon såg verkligen rädd ut.
"Mae... det finns inga spöken." sa Alex lugnt. "Jag går upp till huset och kollar."
"Nej! Stanna här Alex!" sa Mae.
Men Alex gick ändå upp mot huset.

Skepnaden var en kvinna. Alex gissade att hon var runt 30 år.
Hon hade långt svart hår och bar en vit klänning. Hennes bleka ansikte var vackert på något vis, tyckte Alex.
När kvinnan fick syn på Alex log hon.
"Hej du." sa hon.
"Eh... ta inte illa upp," sa Alex. "men... är du ett spöke...?"
Kvinnan svarade inte. Istället började hon skratta.
Alex blinkade förvånat mot henne. Tankarna tumlade runt i huvudet på honom.
Vad är så roligt? 
Har spöken humor? Eller blir hon sur?
Spöken kanske inte gillar att man ställer så här personliga frågor till dem...


Alex visste inte om han skulle springa ner till båten, eller om han skulle stanna kvar.
Kvinnan sträckte ut en hand mot Alex och strök honom över kinden.
Hon var iskall och kylan sände små ilningar nedför Alex ryggrad.
Alex svalde. Skulle spöket locka in honom till sig nu...?
Åh, varför gick jag upp hit... tänkte han. Hur dum får man bli...?!

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

1500!!!

1500 1503 posts! :)

Damen i sjön - bokomslag

Foto: Evgeni Dinev / FreeDigitalPhotos.net

Skrivpuff - 18 september 2011 - del 2

*
Ungefär tjugo minuter senare stannade den gröna båten vid en liten gräsbeklädd strandbank.
Alex, Desi och Mae fick genast syn på den gamla trädörren som låg i vattenbrynet.
De tog av sig skor och strumpor och klev ur båten. Tillsammans öppnade de dörren.
De kunde lika gärna ha tippat undan den för att nå det som fanns under, men Mae sa att det skulle vara tråkigt att förstöra magin som vilade över hela den här spännande skattjakts-dagen.
Alex sträckte ner handen i vattnet och drog upp en flaskpost. Han drog upp korken på flaskan och drog försiktigt ur ett hoprullat meddelade.
"Vad står det?" frågade Desi. Hennes röst lät nästan andlös av pur förväntan.

På udden står ett övergivet hus.
Stör ej invånarna där med bus.
Bara smyg, släpp inte ut något skratt.
Hämta bara det som kan föra er till en skatt.

Mae flämtade till.
"Hennes hus...!"
Desi nickade sakta. Sedan förklarade hon för Alex:
"Det gamla huset tillhörde Damen i sjön, när hon levde alltså."
Alex och tjejerna gick sakta ut mot udden. Det skamfilade huset lyste vitt mot gräset och sjön.
"Men hon spökar väl i sjön, inte i huset?" sa Alex.
Sedan tillade han snabbt.
"Alltså, jag är inte rädd."
Flickorna log.
"Det vet vi att du inte är." sa Desi och kramade honom.

Alex gick fram till huset och lade handen på dörrvredet. 

"Vi väntar här." sa Mae. "Jag gillar inte att gå in där."

"Okej." sa Alex. "Jag går själv.

Pojken tvekade ett ögonblick, sedan klev han in mörkret.

En stund senare hörde flickorna ett blodisande skrik inifrån huset.

"Åh herregud..." flämtade Mae.

Hon sprang fram och slet i den stängda dörren, men den gick inte att rubba.

"Det är låst! Tänk om den har gått i baklås... och Alex kanske är livrädd. Det är ju kolmörkt därinne....!"

Mae började nästan gråta.

Skriket hördes på nytt och flickorna hoppade till.

"Är det ett spöke...?" viskade Desi.

De hörde ett litet fniss bakom sig.

"Näää, det är bara jag."

De vände sig om och fick syn på Alex. Han såg glatt på dem.

"Fy fan vad du skräms!" skrattade Desi. Hon drog in Alex i sin famn. "Vi trodde du var i fara...!"

"Hur kom du ut?" frågade Mae.

Alex flinade.

"Hoppade ut genom fönstret på baksidan."

Han började att skratta.

"Ni skulle ha sett era miner!"

Desi och Mae såg på den lille killen med de glittrande ögonen och log mot honom.

"Man får inte skrämmas så där, din lilla skitunge." sa Desi.

"Jo!" fnissade Alex. "Det är kul."

Flickorna brottade ner sin yngre kamrat i gräset och började kittla honom.

Alla tre skrattade så mycket att de inte hörde gnisslandet när dörren till huset sakta gick upp. 

Och de lade inte märke till skepnaden som kom ut på udden och spanade över sjön...

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 18 september 2011 - del 1

Skriv om att regera.

Sommaren 2006

"Idag ska ni få gå på skattjakt." meddelade ledaren Wendy vid frukosten. "Har har ni ett papper med ledtrådar."
Wendy delade ut varsitt papper till ungdomarna.
"Vad vinner vi?" frågade Scott.
"Ni får behålla det som ni hittar vid varje 'station'." sa Grady. "Och det lag som först hittar alla föremål vinner."
Ungarna såg riktigt ivriga ut att få sätta igång med skattjakten.
"Brudar, gör er redo att förlora." flinade Scott.
"Ni ska inte vara killar mot tjejer." sa Wendy. "Vi har redan bestämt hur lagen ska se ut."
Wendy pekade på ett stort blädderblockspapper som satt på väggen. Där hade ledarna hade skrivit upp vilka som skulle vara med i de olika lagen.

Lag 1: Desi, Mae & Alex
Lag 2: Leslie, Melanie, Hank & Scott
Lag 3: Mila, Johnny & Denny

"Vi är fyra, så vi kommer att vinna lätt!" sa Scott självsäkert.
"Fortsätt drömma lille vän." sa Mae.
Hon vände sig till sina lagkamrater.
"Här är första ledtråden: Sök bakom dörren till djupens hemligheter."
Alex och Desi såg förvirrat på Mae.
"Vilken dörr...?" sa Desi.
Mae skakade på huvudet.
"Ingen aning..."
Men i samma stund föll poletten ner.
"Självklart!" utbrast Mae och Desi unisont och for upp.
Flickorna tog Alex i varsin hand och drog med sig honom ut.
"Vad är det för dörr?" frågade Alex.
"Du ska få se." sa Mae. "Nu ska vi hoppa i båten innan de andra lagen kommer på vart de ska."
Alex följde med Desi och Mae till en grönmålad gammaldags fiskebåt.
De klev i båten och drog på sig varsin orange flytväst.

De andra lagen kom till stranden och såg snopet på när båten med lag 1 gled ut på sjön.
"Bye bye!" skrattade Mae. "Bättre lycka nästa gång!"
"Hur kommer dom andra till dörren då?" frågade Alex.
Desi och Mae flinade.
"Dom får gå." sa Mae. "Det är inte så långt."
"Eller så kan dom simma." sa Desi.
Alex och Mae skrattade.
"Ni skrattar inte så mycket när vi vinner!" gastade Scott surt.
Alex, Mae och Desi vinkade glatt åt honom.

Den gröna båten flöt sakta ut på det spegelblanka vattnet.
Det hördes små plask när årorna mötte vattnet och ur Desis iPod hördes Iko Iko, en liten sång som Desi valt för att reta motståndarlagen.

Iko Iko

My grandma and your grandma
Were sittin' by the fire.
My grandma told your grandma
"I'm gonna set your flag on fire"


[Chorus:]
Hey now! Hey now!
Iko, Iko, unday
Jockamo feeno ai nan?
Jockamo fee nan?


Look at my king all dressed in red 
Iko, Iko, unday.
I betcha five dollars 
he'll kill you dead
Jockamo fee nan?

Foto: Evgeni Dinev / FreeDigitalPhotos.net

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 17 september 2011 - del 2

*
"Pojkar, jag vet att ni tycker att Damen i sjön är en spännande spökhistoria..." sa Wendy. "men ni måste tänka på att det egentligen är en tragisk, verklig händelse."
"Ja, ja, ja... vi vet." sa Scott.
"Jag vill höra hela berättelsen." sa Alex.
Desi lade armen om honom.
"Jag har den nerskriven, så vi kan läsa den för dig nån kväll."
Scott flinade.
"Men den kanske är för läskig för dig lill-räkan..."
Alex log ett snett litet leende.
"Kul. Jag klarar nog mer än ni tror."
Desi kramade honom.
"Det är klart att du gör! Du är ju en liten tuffing!"
Alex nickade glatt.
"Yep, det är jag!"

"Men Damen i sjön kanske kommer i natt - och hämnas för att vi åt hennes monsterfisk..."
"Då får hon på plytet!" skrattade Alex.
Scott smög upp bakom Alex.
"Men hon gillar små-räkor..." morrade han. "Så du ligger risigt till, Alex."
Alex skrattade.
"Det är sant, Alex." sa Desi. "Damen i sjön kommer att fånga dig med sina långa fingrar och hon låter dig aldrig komma undan..."
Desi log och borrade in fingrarna Alex sidor.
Alex skrek till och skruvade på sig för att komma undan.
"Man får inte göra så där...!" fnissade han.
"Ge Desi en puss, så slutar hon." sa Scott.
Alex rodnade och skakade på huvudet.
"Scott, gör honom inte generad." sa Desi.
Hon gav Alex en kram.

Hank puffade på Scott.
"Du, vet Alex om att han liknar... du-vet-vem...?"
Scott skakade på huvudet.
"Näää, det vet han inte. Vi ska visa honom tidningsartikeln när vi berättar historien om Damen i sjön. Men det är läskigt vad lik han är... du-vet-vem..."
Hank nickade instämmande.
"Ja, man tror nästan att det är han ju! Det kanske är sån där... vad heter det? Re..."
"Reinkarnation." sa Scott.
Han tittade bort mot Alex som nu blev nerbrottad av Desi och Mila.
"Ja, det måste det vara..." mumlade Scott. "De skulle kunna vara tvillingar."

Scott reste sig och gick bort till den mörka sjön.
Alex tog sig ur tjejerna kittlingsattacker och gick fram till Scott.
"Vad gör du? Väntar du på Damen i sjön?"
Scott log ett mystiskt leende.
"Hon krälar upp ur sjön varje år lill-räkan... Och hon är inte glad..."
"Men nu måste ni berätta historien för mig!" utbrast Alex. "Jag är super-nyfiken ju!"
Scott log.
"Du blir inte rädd då?"
Alex flinade.
"Akta så jag inte puttar ner dig i sjön."
Scott skrattade och lade broderligt armen om Alex magra axlar.
"Kom lill-räkan, så går vi tillbaka till lägerelden."
Pojkarna gick tillbaka till de andra.
"Jag tror tjejerna vill gosa lite mer med dig." retades Scott.
"Äh, håll truten." mumlade Alex.
Den lille killens kinder glödde lika mycket som aftonsolen som höll på att sänkas ner i sjön.

© Evgeni Dinev / FreeDigitalPhotos.net

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 17 september 2011 - del 1

Skriv om en komplicerad maträtt.

Sommaren 2006

"Vad fan är det där...?!" Scott stirrade på monstret som ledaren Grady bar på.
En grå, klumpig fiskliknande tingest med ett hemskt gap och små ojämna tänder.
"Det är en Marulk." svarade Grady.
"Fy fan vad ful!" skrockade Scott. "Den har värsta underbettet ju!"
De andra ungarna skrattade också.
"Vad ska du med det där fulot till?" undrade Hank.
"Detta är vår middag." svarade Grady. "Jag tänkte göra Marulks-grillspett."
Pojkarna såg skeptiskt på monsterfisken.
"Jag äter inte den där..." sa Hank.
"Det är jättefint och gott kött i en Marulk." sa Wendy. "Vill ni hjälpa till att rensa fisken."
Ledaren fick flera skulle-inte-tro-det-skratt till svar.
"Jag gillar att äta fisk," sa Alex. "men jag hatar att rensa den. Jag kommer ju stinka tills jag fyller arton...!"
De äldre grabbarna skrattade.
"Det är bra lill-räkan!" sa Scott. "Kom, vi går och ser vad tjejerna gör."
Pojkarna sprang iväg.

Vid middagstid satt tjejerna och killarna med sina läger-ledare runt en sprakande eld och åt Marulks-grillspett med ris.
"Det här är ju jättegott!" sa Desi.
Alex nickade instämmande.
"Gillar ni fisk...?" sa Hank skeptiskt. Han skakade på huvudet. "Ja, ni har ju fått solsting..."
"Knäppskalle." sa Desi. "Fisk är gott och nyttigt."
"Allt som är nyttigt smakar skit." sa Hank.
Wendy log och skakade på huvudet.
"Men ni har ju inte ens smakat... Ge fisken en chans."
Scott tog upp sitt grillspett och studerade det.
"Okej, vi ger väl den här killen med underbett en chans."
Han tog ett försiktigt litet bett på fiskspettet.
"Jäklar! Det var ju gott!" utbrast han.
"Told ya!" sa Desi och log.

"Men... ni vet väl att vi äter hennes husdjur..." sa Scott.
"Vems husdjur?" frågade Alex.
Scott sänke rösten till ett hest morrande.
"Damen i sjön..."
De andra skrattade.
Alex fnissade så mycket att han höll på att spilla ut sin Coca-Cola.

Monkfish (Marulk) & fish kebab

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Alfabets-dikt - av Alex

*
A - Across the Universe (a good song)
B - Beach
C - Cassie (my baby sis)
D - Desi (a friend from summer camp)
E - Emily (Maxine's middle namn)
F - ("Uncle") Frederick "Freddie" (Jo's brother)
G - Golden Mountains (a cool place where Maxie & I used to play)
H - Holly (Maxie's & my best friend)
I - I Love Lucy (the TV show)
J - Joanne & Janie ("Mom" & sis)
K - Keith (a cool dude in my dad's band)
L - Libra (my star sign)
M - Martin & Maxine ("Dad" & sis)
N - Nora (Mom)
O - One of Us (another good song)
P - Paradise (my hometown)
Q - Quests
R - Ricky (lil bro)
S - Silver Beach, Sun City (were we live)
T - Taking pictures
U - Ultraviolet
V - Viva La Vida (another good song)
W - Water
X - X-Files
Y - Yule
Z - Zodiac
*

Skrivpuff - 16 september 2011 - del 2

*
"Har ni verkligen inte hört myten om Damen i sjön...?" frågade Scott när de hade gjort sig hemmastadda inne i tältet.
"Jo, vi hörde den förra året." sa Desi och log. "Och vi blev inte rädda den gången heller."
Desi vände sig till Alex.
"De här tokstollarna försöker alltid skrämma oss tjejer med läskiga berättelser."
Alex log.
"Lyckas inte så bra va?"
Desi skrattade och skakade på huvudet.
"Nej, de lyckas aldrig skrämma oss."
"Ni blev ju livrädda förra året." sa Hank. "Tjejer blir alltid rädda av mörker och spökhistorier."
Desi slog Hank i huvudet med en kudde.

Scott såg på sin klocka.
"Ooooh... snart midnatt..." sa han med stämmningfullt spöklik röst. "Snart kommer Damen i sjön uppkrälande... Hon är på jakt efter små barn. Hon vill hämnas sin död."
"Tur att det inte finns några små barn här då." log Desi.
Scott lade armen om Alex.
"Inte? Vad är det här då? Lill-räkan är ett litet barn."
Tjejerna log.
Scott vände sig mot sina kamrater.
"Grabbar, ska vi visa tjejerna att vi kan få Alex att skrika som en liten tjej?"
"Hallå!" småskrattade Alex. "Jag skriker inte som en liten tjej!"
Hank log.
"Jodå, när du blir kittlad."
"Jag skriker inte som en tjej - och jag är inte kittlig." sa Alex trotsigt.
Desi tog tag om Alex midja.
"Jo det är du, lilla lögnare."
Alex försökte komma undan, men Desi höll fast honom.

"Det är bra Desi!" skrattade Scott. "Nu torterar vi honom lite!"
Hela gänget började kittla Alex. Den lille killen skrek av skratt.
"Sluta!" bad han.
"Berätta först om tjejen du skrev brev till igår!" sa Hank.
"Aldrig! Jag säger ingenting!" skrattade Alex.
Gänget fortsatte sin skoningslösa tortyr.
Scott log förnöjt.
"Sa jag inte att det går illa om man är kaxig, lill-räkan?"
Alex kiknade av skratt och fick inte fram ett ord.
"Nej hörni, nu låter vi grabben andas lite." skrattade Desi.
De andra slutade kittla Alex.

Desi drog in honom intill sig och killade honom lätt på ryggen.
Alex fnissade och skruvade lite blygt på sig.
"Ska jag sluta?" frågade Desi.
Alex skakade på huvudet och rodnade.
Desi log och rufsade om hans hår.
"Du är så söt lill-räkan!"
Hennes fingrar fortsatte att leka över hans rygg.
Alex fnissade.
"Är det skönt?" frågade Desi och log.
Alex gav henne ett litet sött och smågenerat leende till svar.
Beröringen kittlades lite och han kände sig blyg, men det pirrade skönt i hela kroppen.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 16 september 2011 - del 1

Skriv om att bo.

Camp Orion. Sommaren 2006

Grady och Wendy hade tagit med sig pojkarna på en liten camping-resa.
Några av tjejerna och två ledare från flickornas sommarläger hade också följt med.
Ungdomarna hade varit ivriga och förväntansfulla hela dagen och nu hade de äntligen slagit upp sina tält och satt framför en lägereld där de grillade korv och gjorde S'mores (en grillad marshmallow mellan två grahamskex).
Det var en riktigt mysig stämning runt elden.
"Jag älskar att campa!" sa Desi. "Jag skulle kunna bo här uppe!"
"Bland alla skogs-spöken?" flinade Scott.
Desi kastade en marshmallow på honom.
"Fåntratt." skrattade hon. "Det finns inga spöken."
Scott såg sig om med låtsad rädsla i blicken.
"Säg inte så..." viskade han. "Damen i sjön blir skitförbannad."

Alex flinade kaxigt.
"Damen i sjön, vem är det? Din flickvän eller?"
Scott log och lade broderligt armen om Alex.
"Små-räkor ska inte vara kaxiga, då kan det gå illa."
Alex log.
"Ja, säkert."
"Ropa inte på mig om hjälp när Damen i sjön kommer för att ta dig." sa Scott.
Desi drog Alex i sin famn.
"Inget läskigt gammalt spöke ska få ta vår lilla Alex."

"Kan inte ni tjejer sova i vårt tält i natt?" frågade Scott. "Vi grabbar har ju ett 10-manna-tält."
Ungdomarna såg frågande på sina ledare.
"Ja, det går väl bra." sa ledarna.
"Vad kul!" hurrade tjejerna.
De sprang iväg för att lägga in sina sovsäckar i det killarnas tält.
"Nu ska vi upp skrämma tjejerna med spökhistorier." sa Scott förnöjt.
"Ja, och din tjej, hon från sjön kanske dyker upp." flinade Alex.
De andra killarna skrattade och gjorde tummen upp åt deras yngre kompis.
Scott log.
"Kom ihåg att jag har varnat dig, lill-räkan."
Alex bara skrattade.

S'more (med marshmallow & choklad)

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Changeling

Mama called me changeling
I just wanted to be
called little darling.
I wanted to be hugged.
But she never said "darling"...
She rarely hugged

She thought I bugged her
Called me "a mistake"
I was an annoying
little changeling
Unwanted and lost
So I thought:
"Why should I stay?"
I ran away

A family found me
and wanted me to be
their little darling
They gave me a hug
and a safe place to stay

In my new haven
I've got
a Mom & Dad
Sisters & brothers
They take care of me
like I'm their own

I love them so!
Now I never ever
wanna run away!

- Maxine

*

Skrivpuff - 15 september 2011 - del 2

*
Grady och Wendy storskrattade åt den lille killens egen version av den romerske politikern Catos replik "för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras".
Alex äldre kamrater tyckte att kommentaren var hysteriskt kul.
"Den var bra lill-räkan!" skrockade Scott.
Han klottrade ner repliken i sitt anteckningsblock.
"Vi har ett gäng anarkister här." flinade Grady.
Wendy nickade.
"Mmmm... vi får passa oss så att de inte gör uppror."
"Bra idé!" sa Scott.
Han for upp från stolen och höll upp sin penna som ett svärd.

Grady tryckte milt ner honom på stolen igen.
"Grabbar, plugga lite nu, så kan ni hitta på nåt kul efter lunch. Jag tar med mig er lille ledare ut, så får Wendy plugga med er."
Grady lade armen om Alex och log mot pojken.
"Du får väl hitta på nåt att göra fram till lunch medan dina kamrater pluggar."
"Lill-räkan, jag vet vad du kan göra," sa Hank. "planera fritagning!"
Alex skrattade och gjorde tummen upp.
"Bra idé!"
Grady lyfte upp Alex och hängde honom över sin axel.
"Nej, nu tar jag med mig det här busfröt ut."

"Vad ska du hitta på då Alex?" frågade Grady när de kom ut.
Han satte ner pojken på marken.
"Jag ska nog skriva brev till en kompis där hemma."
Grady flinade.
"Din tjej?"
Alex kände hur det hettade i kinderna.
"Nej... Holly är en tjej, men vi är bara kompisar..."
Alex suckade. Att folk aldrig kunde låta bli att retas för att han var bästa kompis med en tjej...
"Ta inte illa upp lilla gubben." sa Grady och log mot Alex. "Jag bara retas lite med dig."
Han kramade om pojken.
"Jag förstår att tjejer gillar dig, din lilla tjejtjusare."
Alex kinder blev ännu varmare.
"Jag är ingen tjejtjusare..." mumlade han generat. "Och jag går till basket-planen istället. Skriva brev är för tjejer."
Han började gå.

Grady skrockade och stoppade honom.
"Nej Alex, skriv brev till din tjej du."
Alex funderade en stund.
"Okej, jag gör väl det då."
Grady log och klappade Alex i baken.
"Bra lilla gubben. Hon blir säkert jätteglad att höra ifrån dig. Och du, vi kan spela lite basket senare om du vill."
Alex log och nickade.
"Okej."
Han sprang till stugan för att skriva till Holly. Hon skulle bli glad, det visste Alex.
Och han såg fram emot att få svar från henne.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

"Har du skrivit brev till din tjej nu lill-räkan...?" skrockade Scott lite senare på dagen.
Än sen då... tänkte Alex.
Men det sa han inte. I det här grabb-gänget skulle man inte tycka att brevväxling med en tjej var kul.
Istället ryckte Alex likgiltigt på axlarna och log ett snett leende.
"Ni vet ju hur tjejer är..." sa han i en ointresserad ton. "Dom blir ju så glada när man krafsar ner några rader åt dom..."
Kuvertet med sitt sju sidor långa brev till Holly hade Alex gömt under sin kudde.
Aldrig i livet att han skulle låta de äldre grabbarna få veta något om det.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 15 september 2011 - del 1

Skriv om en stormakt.

Camp Orion. Sommaren 2006

"Sommarskola...?!" Scott stirrade på ledaren Wendy. "Vi skulle väl slippa det?"
"Ni behöver bara plugga lite." sa Wendy. "Er lärare vill att ni ska göra en bokrecension och skriva en dikt, så ni får godkänt i engelska."
Scott och Hank stönade. De hatade skolan och de hatade sin lärare för att han förstörde sommarlovet för dem!
"Ska han också plugga?" Hank pekade på Alex.
Wendy skakade på huvudet.
"Nej, Alex går ju i en annan skola. Och han har redan godkänt i engelska."
Hank gav sin yngre rumskompis en sur blick.

"Jag hatar lärare!" sa Hank när han och de andra pojkarna satt vid ett av matsalsborden och skrev på sina bokrecensioner en stund senare. "Dom har alldeles för mycket makt! Vår lärare är som han den där grymme kungen i Rom. Vad hette han...?"
Alla vände sig mot Alex.
"Lill-räkan, du vet en massa grejer." sa Scott. "Vad hette den där kungen?"
"Nero." sa Alex. "Han var kejsare. En del lärare är verkligen som han."
Wendy såg på pojkarna och skrattade.
"Nämen pojkar... så illa är det väl inte?"
"Jo..." muttrade Scott. "Skolan är rena jävla stormakten."
Alex nickade instämmande.
"Och för övrigt anser jag att skolan bör förstöras." sa han med högtravande stämma.

Karthago, Tunisien

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 14 september 2011 - del 2

*
Vid sista hålet vände sig Desi till grabbarma.
"Näää killar, nu får ni faktiskt tala om vad ni har så roligt åt." sa hon.
"Lill-räkan, visa henne." sa Scott.
Alex nickade och log finurligt. Han lade ner sin golfboll och fattade sin klubba.
"Wow Alex, du lär dig fort!" sa Desi när hon såg att han höll klubban i ett perfekt grepp.
Alex kvävde ett litet fniss. Sedan svingade han klubban och slog iväg bollen.
Bollen for iväg över den svåra banan och med ett
Plopp!
landade bollen i den gröna fiberglas-krokodilens mun.
Alex sträckte triumferande upp händerna i luften.
"Yes! Hole in one!" jublade han.

Desi och de andra tjejerna gapade.
"Men... du kan ju spela!" utbrast Desi.
Alex nickade och gav henne ett glatt flin.
Desi skrattade.
"Din söta lilla skitunge, du bara lurades!"
"Yep!" sa Alex och skrattade.
"Lill-räkan är jättebra på minigolf." skröt Scott. "Han har till och med vunnit en trofé i en minigolf-tävling en gång!"
Desi drog Alex intill sig.
"Så du ville bara ha en kram...?"
Alex skruvade generat på sig.
"Nja... nej..."
Desi log åt hans blyghet.
"Då ska du få en kram Alex."
Alex fnissade och gick baklänges mot grinden.
"Då får du fånga mig först." sa han och så sprang han ut i parken.

De andra sprang efter. Tjejerna gensköt Alex och fångade honom.
"Får man lurar så där?" log Desi.
Alex nickade glatt.
"Din luriga lilla rackarunge!"
"Jag är smart ju." sa Alex.
Desi skrattade och drog in honom i famnen.
"Ja, du är smart! Och super-söt."
Tjejerna överöste en generad liten Alex med kramar.
"Tänk att lill-räkan får alla tjejer...!" sa Scott.
Alex fnissade, både åt Scotts kommentar och för att Desi retsamt petade honom i sidan.
"Ja, jag är bäst!" sa Alex förnöjt.

 

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista