Fönster mot gården

torsdag, december 04, 2014

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 4

*
4 December

Klockan var nästan tre på natten när Emilia vaknade av underliga ljud.
Det lät som om någon öppnade dörren till hennes rum, klev in och sedan gick omkring där inne.
Hjärtat ökade tempo när flickan satte sig upp i sängen och tände sin sänglampa.
"Hallå...?" viskade hon med darrande röst.
Men ingen svarade.
Det enda som hände var att Emilia kände ett iskallt vinddrag mot huden
och i nästa sekund blev det hemskt kallt i hennes sovrum.

Inte nu igen... tänkte hon och var nära att börja gråta. Det är precis som
i somras...
Emilia visste ju att de flesta gamla herrgårdar hade spöken och osaliga andar, men hon önskade att de kunde låta bli att hemsöka just herrgården där hon bodde...

Illa till mods, och ganska frusen, kröp Emilia ner under sitt varma duntäcke.
Hon släckte sänglampan och försökte somna om.
Måste ju få lite sömn, annars kommer jag att vara dödstrött i skolan i morgon...
Hon skulle just sluta ögonen när de skrämmande ljuden hördes igen.
Den här gången var det någon - eller något - som gick i den lilla korridoren utanför sovrummen.
De släpande stegen hördes tydligt mot den tjocka heltäckningsmattan.

"Låt mig vara." sa Emilia lågt. "Ge er av."
Hon kurade ihop sig i sängen och hoppades att vem som än som orsakade denna obehagliga kyla och de läskiga ljuden verkligen skulle ge sig av.

December 4: Happy Birthday, Sunshine!

onsdag, december 03, 2014

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 3

*
3 December

"Jag ska aldrig pyssla mer i hela mitt liv...!" pustade Dante.
Den gängliga tonåringen torkade dramatiskt bort imaginär svett ur pannan.
Hans bästa vänner Emilia och Tony förstod honom så väl.
Visst tyckte de mycket om sina konstnärliga skolämnen, men de var faktiskt ganska mätta på pyssel just nu.
Hela dagen hade de sysslat med miniatyrer och små landskap i flera ämnen.
Bildlektionen och religionslektionen hade tillfälligt slagits ihop och där var det jultema som gällde nu: julkrubba, Jesus-bebis och allt.
På historielektionen hade klassen gjort en replika av Franska revolutionen.

Elevernas verk skulle ställas ut i skolan, för alla att beundra.
Kanske var det av den anledningen historieläraren "Vesslan" Västergren hade varit så energisk och drivande idag.
Det var åtminstone Emilia, Tony och Dante säkra på.
"Han var ju grymt jobbig..." suckade Dante.
Tony nickade instämande.
"Eller hur...! Allt skulle ju vara perfekt..."
Ja, "Vesslans" perfektionism och petiga kommentarer om elevernas miniatyrer hade lyckats förstöra nöjet med skapandet.
Och bildlärararen och religionsläraren hade varit så entusiastiska idag att det nästan blivit tröttsamt för ungdomarna.

Nu var de tre vännerna på väg hem efter en lång skoldag.
Vinterluften bet i deras kinder och det var väldigt kallt. Men det gjorde inte så mycket, det var skönt att andas lite frisk och klar luft.
Dessutom luktade vintern så rent och gott.
"Förresten föddes väl Jesus i en grotta...?" sa Tony fundersamt. "Inte i ett stall."
Dante stannade upp och stirrade på honom.
"Nämner du nåt om julpyssel en gång till knuffar jag ner dig i snödrivan där borta...!" varnade han och pekade på en stor snödriva någon meter framför dem.
Tony bara skrattade och ryckte oskyldigt på axlarna.
"Jag funderade bara." log han.
Dante log brett.
"Gör inte det. Funderingar kan ge en huvudvärk."

Emilia fnissade till.
"Ska du säga, som funderar jämt och ständigt."
Hon lade armen om pojkarna och de fortsatte att gå.
"Vill ni hänga med mig hem och äta mellanmål?" frågade hon.
Det ville pojkarna.
Emilia såg lurigt på dem och tillade:
"Oroa er inte, vi har inte satt upp några juldekorationer där hemma än."
Dante pustade ut för andra gången den här eftermiddagen.
"Mon Dieu! Vilken tur!" utbrast han och skrattade.

tisdag, december 02, 2014

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 2

*
2 December

Emilia och Tony njöt av brasvärmen inne på Lisas Café, det lilla mysiga, gammaldags fiket inne i byn och frossade i hallonpaj med marzansås.
De hade precis kommit från skolan och firade nu att de skulle vara läxfria resten av veckan.
"Vad önskar du dig i julklapp då?" frågade Emilia.
Tony drack lite av sin läsk och funderade.
"Jag vet inte..." sa han till slut. "Har inte tänkt så mycket på det."
Emilia lade huvudet på sned, lite fundersamt.
"Men det är ju bara tre veckor kvar..."
Tony skrattade till.
"Mmmm... jag vet. Men ibland glömmer jag liksom bort att man faktiskt får önska sig saker när man fyller år och till jul."
Pojken tystnade och tittade ner i sitt glas med Coca-Cola.
Emilias ögon blev blanka av tårar, som alltid när Tony pratade om sitt förflutna.
Nu bodde han i en trygg och varm familj, men det hade inte alltid varit så...

För bara sex år sedan hade Tony och hans lillasyster Colette bott i ett fosterhem i Stockholm, under mardrömslika förhållanden. Hot, förnedring, misär och misshandel hade varit en stor del av deras vardag.
Det hade tagit lång tid för Tony att förstå att han inte var värdelös, oönskad och ful.
Emilia tackade gudarna för Helena, Krister och deras dotter Frida - de underbara människorna som tagit Tony och Colette under sina beskyddande vingar.
De två små sargade själarna hade inte kunnat få bättre föräldrar och storasyster.
De hade fått massor med kärlek och trygghet, redan från allra första dagen. Och den nya familjen hade fått barnen att känna sig värdefulla och önskade.

"Gråter du...?" utbrast Tony och såg storögd på Emilia.
Han sträckte fram handen och strök bort en tår från hennes kind.
Emilia log blygt och fick ett lika blygt leende tillbaka.
"Vad är det?" frågade Tony.
Emilia log lite.
"Jag bara tänkte lite på ödet, och livet."
Tony nickade.
Han förstod precis vad hon hade tänkt på.
"Vet du..." sa han lågt. "Det har snart gått sex år sedan Colette och jag kom till Helena och Krister, men det känns fortfarande som en fantastisk dröm."
Han bet sig i underläppen och ett stråk av själslig smärta syntes i hans ögon.
"Ibland blir jag så rädd att jag ska vakna upp ur den där underbara, trygga drömmen och vakna upp till min gamla mardröm..."
Emilia snyftade till.
Stackars Tony... han har haft det så ofattbart hemskt...
Emilia kramade Tonys hand och såg honom i ögonen.
"Men det kommer du inte att göra, älskling." sa hon allvarligt. "Dom där monstren från ditt förflutna ska aldrig få skada dig mer."
"Tack, Emilia." sa han och log mjukt.
Sedan kramade han henne.

Snart lekte ett litet leende på hans läppar.
"Vad önskar du dig i julklapp då?"
Emilia kunde låta bli att skratta och hon skakade på huvudet.
"Jag frågade faktiskt först." sa hon och kysste Tony mjukt på kinden.
Tony log och rodnade.
"Hmmm... jag får väl skriva en önskelista då." sa han fundersamt.
Emilia nickade förnöjt.
"Det tycker jag verkligen att du ska göra."
De två 16-åringarna log varmt mot varandra.

☕

måndag, december 01, 2014

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 1

*
1 December

Två mjuka snöbollar landade vid Emilia och Matildas fötter.
Tjejerna vände sig om och såg leende på Tony och Dante som stod där och log änglalikt.
"Och vad sysslar ni med, om jag får fråga?" sa Emilia.
Hon satte händerna i sidorna och försökte se sträng ut.
Det var svårt - eftersom hon var så full i skratt.
Dessutom tyckte hon att Tony såg så himla söt ut, med sina glittrande ögon och kinder som blivit röda som juläpplen i decemberkylan.
Tony ryckte på axlarna och fortsatte att se ut som en oskyldig ängel.
"Vi tänkte bara hjälpa er med snölyktan."
Han pekade på den ofärdiga snölyktan som stod på ena sidan av herrgårdens stentrappa.
Emilia skakade på huvudet åt sin bästa vän.
"Okej, säger du det så... Men kastar ni en endaste liten snöboll till mular vi er."

Pojkarna flinade brett. Och så tog de upp lite mer snö, som de formade varsin vit boll av.
"Anfall!" hojtade Dante.
Han och Tony siktade mot tjejerna och kastade.
"Nä nu jäklar...!" skrattade Emilia och Matilda.
De började jaga snöbollsmarodörerna och slängde sig över dem.
"Ät snö!" sa Emilia och mulade Tony.
Ungdomarnas glada skrik och skratt klingade som kyrkklockor i vintereftermiddagen.
Intill den snölykta som var färdigbyggd stod en liten snögubbe och log glatt åt dem.