*
Nästa dag var solig och varm och det var helt underbart att vara nere på stranden.
Silver Beach ligger jättenära familjen Clarkes hus, det är bara att gå över stora vägen och sedan är man där.
Dessutom är stranden privat, endast de som bor i området och deras gäster får vara på där.
Det är (underligt nog) nästan aldrig någon som besöker Silver Beach. Inte den här dagen heller, så vi hade paradiset för oss själva - hur lyxigt som helst!
Vi njöt av värmen och solskenet. Det var sådan där perfekt värme som man kan vistas i en hel dag utan att känna sig matt och svimfärdig.
Men Joanne var ändå noga med att vi skulle få i oss mycket vätska och ordentligt med lunch.
Hon och Janie hade gjort goda smörgåsar och vi hade massor med olika drycker och andra godsaker med oss.
"Nu behöver jag inte äta på två månader..." sa Alex när vi hade ätit.
Maxine fnissade.
"Det ska du nog göra brorsan, annars kommer du att tappa byxorna." skojade hon.
Alex log mot henne.
"Syskonkärlek när den är som bäst." sa han.
Maxine nickade glatt.
"Men du har faktiskt tappat vikt, ditt lilla spinko."
Hon gav Alex en liten kram för att visa att hon inte menade något illa.
Alex bara log.
"Ni tjejer oroar er för mycket. Jag mår helt okej."
Janie strök honom över håret.
"Vi oroar oss för att vi älskar dig, lillbrorsan."
"Och jag kanske älskar er också. Lite grann." sa Alex.
Han log rart mot oss.
"Sötis." sa jag. "Vill du ha en kram?"
"Nej tack." skrattade Alex. "Jag vill bada, det är jättevarmt nu faktiskt."
Han slet av sig sin T-shirt och sprang mot vattnet.
Janie skrattade.
"Den grabben kommer aldrig att förlora sitt barnasinne. Det är underbart att se honom så där yster."
Vi andra nickade instämmande.
Nästa dag var solig och varm och det var helt underbart att vara nere på stranden.
Silver Beach ligger jättenära familjen Clarkes hus, det är bara att gå över stora vägen och sedan är man där.
Dessutom är stranden privat, endast de som bor i området och deras gäster får vara på där.
Det är (underligt nog) nästan aldrig någon som besöker Silver Beach. Inte den här dagen heller, så vi hade paradiset för oss själva - hur lyxigt som helst!
Vi njöt av värmen och solskenet. Det var sådan där perfekt värme som man kan vistas i en hel dag utan att känna sig matt och svimfärdig.
Men Joanne var ändå noga med att vi skulle få i oss mycket vätska och ordentligt med lunch.
Hon och Janie hade gjort goda smörgåsar och vi hade massor med olika drycker och andra godsaker med oss.
"Nu behöver jag inte äta på två månader..." sa Alex när vi hade ätit.
Maxine fnissade.
"Det ska du nog göra brorsan, annars kommer du att tappa byxorna." skojade hon.
Alex log mot henne.
"Syskonkärlek när den är som bäst." sa han.
Maxine nickade glatt.
"Men du har faktiskt tappat vikt, ditt lilla spinko."
Hon gav Alex en liten kram för att visa att hon inte menade något illa.
Alex bara log.
"Ni tjejer oroar er för mycket. Jag mår helt okej."
Janie strök honom över håret.
"Vi oroar oss för att vi älskar dig, lillbrorsan."
"Och jag kanske älskar er också. Lite grann." sa Alex.
Han log rart mot oss.
"Sötis." sa jag. "Vill du ha en kram?"
"Nej tack." skrattade Alex. "Jag vill bada, det är jättevarmt nu faktiskt."
Han slet av sig sin T-shirt och sprang mot vattnet.
Janie skrattade.
"Den grabben kommer aldrig att förlora sitt barnasinne. Det är underbart att se honom så där yster."
Vi andra nickade instämmande.
