Skrivpuff - 7 + 8 mars 2012 - del 1

Skriv om något ädelt + om en lista.

Georgia 1958

Jimmy såg imponerad på instrumentet som en av hans medfångar visade upp.
"Har du gjort den gitarren själv? Den är helt fantastisk!"
Medfången kallades för Slow, han var det som folk lite elakt kallade efterbliven.
Nu log den store mannen mot unge Jimmy.
"Ja, har gjort den alldeles själv med mina egna händer." sa Slow med sin lite djupa, släpiga röst.
"Kan du spela?" undrade Jimmy.
Slow nickade.
"Bara en sång."
Slow började klinka på gitarren. Han kunde inte spela bra alls, men man hörde ändå vilken låt det var. Väldigt falskt började han sjunga Hound Dog. 
Efter bara tre rader räckte Slow över gitarren till Jimmy.
"Du kan bättre."
Jimmy log och skakade på huvudet.
"Nja... jag är inte så bra på att spela."
Men Slow insisterade att han skulle spela, så Jimmy tog gitarren och började spela Folsom Prison Blues.
Medfångarna klappade takten och sjöng med i Johnny Cash-låten.
Fängelse-blues, det här var en låt i deras smak.

"Den är din nu Jimmy D." sa Slow.
Jimmy såg upp på honom.
"Va? Min?"
Slow nickade.
"Du kan musik, du måste ha en gitarr."
Jimmy bara stirrade på Slow, överväldigad av den fina presenten.
"Tack så mycket, men jag kan inte ta emot den..."
Slow nickade och klappade Jimmy i ryggen.
"Jo, du kan. Det är Jimmys gitarr nu."

"Du måste hålla på med musik när du kommer ut härifrån Jimmy D!" sa bankrånaren Billy "Cash" Lemon.
Jimmy log igen.
"Jag ska lägga till det på min lista över saker att göra när jag blir fri."
Billy "Cash" Lemon log och nickade gillande.
Plötsligt bröts gläjdeyran av fångvaktare Bakers barska stämma.
"Partyt är över."

Skrivpuff - 4-5 mars 2012 - del 3

*
"Synd att vi inte kan använda trådtelefonen när vi är på var sitt håll," sa Alex. "det skulle vara coolt när du är här och jag är hemma."
Maxine fnissade glatt och nickade.
"Ja, det skulle vara awesome!"
Ricky rynkade förbryllat pannan.
"Men det finns ju mobiltelefoner..." sa han.
Alex och Maxine bara skrattade.

Barnen provade sin trådtelefon. Den funkade bra.
De äldre syskonens glädje smittade av sig på Ricky och han blev nyfiken.
Alex visade lillebror hur man pratade och lyssnade i en trådtelefon.
Och det dröjde inte länge förrän Ricky också förstod glädjen med denna skojiga uppfinning.

"Denna här trådtelefonen ska jag ha här på sjukan." sa Maxine finurligt.
Hon såg med glittrande blå ögon på de andra.
"Man kanske kan beställa glass med den."
Dr. Craven skrattade.
"Ja, det går nog alldeles utmärkt." sa han och rufsade om Maxines skruvlockiga bruna hår.

Läkaren såg på Joanne och Martin.
"Den här fantastiska ungen är full av glädje och livslust. Jag blir lika imponerad varje gång jag ser dig kämpa, Maxie."
Maxine log, ett soligt och stolt leende.

Skrivpuff - 4-5 mars 2012 - del 2

*
"Jag ska få en CVK." berättade Maxine en stund senare. "Nästa gång jag kommer hit."
Maxines bror Alex såg oförstående ut.
"Vad är en CVK...?"
"Central venkateter." sa Maxine. "Det är en grunka som ska sitta vid mitt nyckelben och den kommer att ge mig mediciner. Visst är det så?"
Flickan såg på Dr. Craven för bekräftelse.
"Det var en mycket bra förklaring raring." sa läkaren och log. "Och genom en CVK kan vi ta prover också, så vi slipper sticka dig med nålar hela tiden."
Maxine nickade.
"Låter bra tycker jag."

Alex stod en bit ifrån sjuksängen. Han tyckte att allt detta med sjukhus och nålar var läskigt.
Det kunde till och med hända att pojken lämnade rummet om systerns sjukhusbesök kom på tal där hemma.
Maxine klappade på en tom plats i sängen, en uppmaning till Alex att komma dit och sätta sig.
Alex gick sakta fram till sängen och krånglade sig upp.
"Vi ska göra en trådtelefon." sa Maxine.
Hon höll upp två tomma plastmuggar och ett snöre.
Alex log. Han älskade sin systers uppfinningsrikedom och stora glädje för allt.

Skrivpuff - 4-5 mars 2012 - del 1

Skriv om en suck + om att svara.

Sun City Hospital, California. 
Hösten 2006

13-åriga Maxine sken upp som en sol, så glad blev hon när hela hennes familj kom in i hennes sjukhusrum.
Hela dagen hade hon sett fram emot att träffa sina fosterföräldrar och sina syskon.
Hon ville skutta ur sängen och krama sin familj, men droppnålen i armvecket och slangar hindrade henne från att röra sig fritt.
Flickan suckade.
"Kan vi inte ta bort det här snart...?" frågade hon sin läkare. "Det börjar bli lite långtråkigt."
Dr. Craven log varmt mot flickungen.
"En timme kvar, håll ut Maxie."
"En timme?" sa Maxine. "Och sedan får jag åka hem?"
Dr. Craven nickade.
"Yes!" sa Maxine glatt.

Joanne och Martin kramade om sin älskade fosterdotter.
"Ska bli skönt att ha dig hemma igen." sa Joanne. "Det är så tomt utan dig."
Maxine log.
"Det ska bli skönt att komma hem." sa hon lättat. "Kan vi gå till stranden då?"
Martin nickade.
"Ja, det kan vi göra. Det är jätteskönt väder, så vi kanske kan äta middag där i kväll."
Barnen jublade.

6-årige Ricky klättrade upp i sjukhussängen. Han gav Maxine en teddybjörn.
"En ny kompis till dig Maxie."
"Du skulle ha fått den av honom i julkapp," sa storasyster Janie. "men Ricky insisterade på att ge dig den redan nu."
"Tack så mycket Ricky!" sa Maxine.
"Du ta med honom varje gång du ska hit till sjukhuset. Man behöver nåt mjukt att krama när man blir ensam och lite rädd."
Maxine log och kramade om sin lillebror.

Skrivpuff - 3 mars 2012 - del 3

*
När Vendela och barnen var på väg ut upphörde regnet och solen lyste upp staden.
"Nu kommer solen snart att torka upp lite här." sa Vendela.
Alex log busigt.
"Då måste jag passa på att göra så här..."
Han skuttade glatt jämfota i en stor vattenpöl.
"Du är galen!" fnissade Cassie.
"Ja, och det är allt tur att du har gummistävlar på dig, lilla rackarunge." skrattade moster Vendela.
Alex bara skrattade sitt söta, pärlande skratt.
Ilskan som han känt för bara några minuter sedan hade fullständigt runnit av honom.
Och det var tack vare hans älskade moster.

Pojken sprang fram till sin moster och gav henne en blyg kram.
"Tack min lilla älskling." sa Vendela ömt. "Vad fick jag den för?"
Alex log och ryckte på axlarna.
"För att du är min moster och du gör så att jag mår bra." sa han blygt.

Moster Vendela besvarade kramen. Hon fick tårar i ögonen.
"Gråter du?" undrade Alex.
Vendela log.
"Nej då, jag blir lite rörd bara. För du är en sån fin liten raring."
"Äh..." sa Alex generat. "Kom, nu går vi och köper glass."
Lilla Cassie fnissade.
"Brorsan blir alltid så blyg när folk säger att han är fin och gullig."
Alex räckte ut tungan åt lillasyster.
Men sedan log han.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 3 mars 2012 - del 2

*
Moster Vendela drog upp sin systerson ur soffan och höll pojken intill sig.
"Darryl!" sa hon strängt. "Du hör ju vad Alex säger - han vill inte bli kittlad."
Alex försökte krångla sig ur sin mosters grepp.
"Nej, lilla gubben, stanna här." sa Vendela.
Hon ville inte släppa pojken nu, eftersom hon visste att han kunde bli destruktiv när han var så här upprörd. Istället drog hon pojken ännu tätare intill sig och strök honom över håret i ett försök att lugna honom.
Hon kände hur Alex skakade av återhållen ilska.
”Mosters älskling…” sa hon mjukt. ”lugna ner dig nu.”
Men Alex skakade på huvudet.

"Vad säger du raring, ska vi gå och köpa glass?" föreslog Vendela.
Det var tydligen ett bra förslag, för Alex lugnade ner sig och nickade.
"Spring och hämta Cassie då så går vi." sa moster Vendela.
Pojken nickade igen. Och den här gången log han.
"Tack Auntie."
Vendela log och rufsade om sin systersons hår.
Alex gav sin styvfar en ful grimas och sprang in i sin lillasysters rum.

Cassie satt på den mjuka mattan i sitt rum och lyssnade på mamma Noras gamla vinylskivor och lekte med gosedjur. Hon tittade förvånat upp när Alex tog av henne de stora hörlurarna.
"Vi ska gå och köpa glass med moster Vendela!" meddelade Alex.
"Yaaaay!" jublade Cassie.
Hon hoppade glatt upp från mattan och gav sin storebror en stor kram.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 3 mars 2012 - del 1

Skriv om oväsen.

Paradise, California. 
Sommaren 2006

Det var en regnig dag i den lilla staden Paradise. Allt det blöta från himlen forsade gatorna ner som en flod och stora regndroppar slog mot fönsterrutorna.
Alex hade inget att göra, så han kastade sig ner på soffan och började läsa i seriemagasinet som moster Vendela hade haft med sig åt honom när hon kommit på besök kvällen innan.
Alex och hans syster Cassie tyckte mycket om sin moster och var glada att hon skulle vara barnvakt. Nu skulle de slippa vara ensamma hemma med styvfadern Darryl hela helgen medan deras mamma var bortrest.

Darryl som just passerade soffan kunde inte låta bli att reta Alex lite, han började kittla pojken.
"Hur kan man vara så här jäkla kittlig?" retades han när Alex försökte komma undan attacken.
"Lägg av!" sa Alex argt.
I normala fall brukade Alex kikna av skratt när någon kittlade honom, men det var skillnad i ett sådant här fall.
Alex hade alltid avskytt att bli kittlad av Darryl, eftersom styvfadern både var skoningslös och respektlös när han fick för sig att retas.
Och nu var Alex dessutom extra känslig för beröring efter övergreppen han utsatts för på sommarlägret.
Darryl bara flinade och fortsatte att kittla styvsonen.
"Rör mig inte, jävla idiot!!" skrek Alex.
Hans lilla knytnäve for ut och försökte slå till Darryl.

"Herregud... lugna ner dig unge!" skrockade Darryl. "Du vrålar ju som om jag håller på att mörda dig...!"
Alex lyckades sätta sig upp och bände loss Darryls fingrar som fortfarande kittlade hans magra kropp.
Tål du inte skämt?" sa Darryl.
"Det är inte kul! Fattar du trögt...?!" sa Alex.
Den stackars pojken grät nästan av ilska nu.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Grattis Jordan! 3/3 2012

*
Happy Birthday 
Jordan!


Love
Mom, Eden & Chloe
<3

*

Skrivpuff - 2 mars 2012 - del 2

*
Martin strök barnen tröstande över håret.
Maxine ställde sig upp i sängen och lindade armarna om Martins hals.
"Du... tror du jag kan äta lite glasstårta, eller är det dåligt för mig nu?"
Martin log och svepte upp flickan i famnen.
"Lite glasstårta ska du nog klara av att äta."
Maxine sken upp.
"Bra! Då känns det lite mer som en födelsedag!"
Martin log igen. Han var imponerad över att hans lilla hjärta orkade vara så tapper hela tiden.
"Och du kanske orkar öppna lite paket också?"
Maxine nickade glatt.
"Det tror jag nog!" sa hon och hennes blå ögon glittrade ännu mer. "Nu tänker jag glömma att jag är sjuk, nu ska jag bara fira min dag!"

Flickungen tycktes glömma allt var sjukdom hette. Hon hoppade vigt ner från sängen och drog en liten sommarklänning över sin tunna kropp.
Alex tog sin systers hand.
"Du har fått massor med paket!"
"Awesome!" sa Maxine lyckligt. "Kom så går vi ner!"
Barnen skyndade ner till de andra familjemedlemmarna på nedervåningen.
Martin gick efter dem.
"Här kommer födelsedagsbarnet!" ropade Alex glatt.
6-årige Ricky kramade om sin fostersyster.
"Min Maxie! Jag har längtat efter dig heeela dagen!"

Maxine log och kramade om sin lillebror.
"Awww... tack Ricky, vad glad jag blir!"
"Jag har satt 13 ljus på glasstårtan!" sa Ricky stolt. "Orkar du blåsa ut dom tror du?"
Maxine kände efter hur hon mådde.
"Vet du Ricky... min kropp är lite trött idag... men om du hjälper mig går det nog."
Lille Ricky sken upp.
"Ja! Jag tycker om att ta hand om min Maxie!"

När Maxine och Ricky hjälpts åt att blåsa ut tårtljusen, såg Maxine på sin familj log brett.
"Det här blev ändå en bra dag till slut. Och jag älskar min coola tårta!"
"Och det blir bättre," flinade Alex. "du har ju alla presenter kvar att öppna."
Maxine fnissade glatt.

Skrivpuff - 2 mars 2012 - del 1

Skriv om en snuttefilt.

Silver Beach, Sun City, California. 
25 september 2006

Det var med tungt hjärta Martin Clarke såg på sin sovande fosterdotter som låg där i sin säng med sin gamla hemsydda gosefilt över sig. Endast två små varma fötter stack ut under filten.
Den senaste behandlingen på sjukhuset hade tagit hårt på flickungen, så hårt att hon nu inte orkade fira sin 13-årsdag.
Sitt födelsedags-party hade Maxine sett fram emot, men firandet hade de fått ställa in eftersom hon var för sjuk. Istället hade Maxine mest sovit den här dagen, hon hade inte ens orkat öppna sina presenter.

Martin strök försiktigt med handen över tösens febervarma panna, sedan såg han leende på Maxines fosterbror Alex som ställde ner ett glas avslagen Coca-Cola på sängbordet.
"Ifall Maxie är törstig när hon vaknar." förklarade Alex.
"Du är en fin bror du." sa Martin ömt.
Maxine slog upp sina stora glittrande ögon och såg sömnigt på sin fosterfar och bror.
"Förlåt att vi väckte dig hjärtat." sa Martin.
"Det gör inget." sa Maxine. "Jag vill ändå inte sova mer - det är inget kul att bara ligga här."

Flickan kastade av sig filten och satte sig upp.
Hon såg så bräcklig ut där hon satt iklädd endast linne och trosor. Hennes redan tunna kropp hade magrat ganska mycket den senaste tiden och hon såg ut att vara yngre än 13 år.
Maxine petade lite på det hemska blåmärket i armvecket.
"Detta här är så jäklarns fult." suckade hon och gjorde en liten grimas.
Martin nickade.
"Gör det ont?"
"Lite." sa Maxine. "Jag hatar den där äckliga droppnålen som gör så här!"
"Det gör jag med!" sa Alex. "Och jag hatar att du har blivit så sjuk...!"
Pojken blev blank i ögonen och svalde gråten som skavde i halsen.

Maxine - skogens lilla älva

Fristående fortsättning på Skrivpuffen "Skriv om en sommardoft."

Crystal Lake Forest, California
Sommaren 2005

"Jag gillar denna här skogen!" sa Maxine glatt. "Den är liksom magisk - och jättevacker."
Audrey log mot sin dotter.
Flickungen, som skulle fylla 12 i september, var en liten vildängel som verkade trivas på de flesta platser hon kom till, särskilt ställen där hon kunde ge utlopp för sin kreativitet och energi.
Skogen och stranden var två av Maxines favoritplatser.
"Ja, det är mysigt här." sa Audrey. "Men nu måste vi gå tillbaka till tältet och börja grilla lite korv, innan det blir mörkt. Ta på dig skorna älskling."
Flickan borrade ner sina nakna tår i det mjuka gräset.
"Jag vill gå barfota."
"Gör det inte ont att gå barfota i skogen?" frågade Audrey.
Maxine skakade på huvudet så att lockarna yrde om huvudet på henne.
"Nej knäppis-mamma, det är frihet faktiskt."

Flickan yrde iväg, full av glädje och energi.
Hon är som en liten älva... tänkte Audrey. Min älskling är det vackraste som finns.
Det högg till lite i hjärtat när hon tänkte på hur sällan hon träffade sin lilla flicka.
Men Audrey visste innerst inne att Maxine hade det bättre hos sin fosterfamilj.
Maxine stortrivdes hos familjen Clarke och hos dem fick flickan ett bättre liv än det Audrey kunde ge henne.

"Mamma! Jag såg en jättestor fågel!" ropade Maxine fascinerat. "Den jagade en mus. Det var som att se en sån där naturfilm!"
Flickan studsade upp och ner av ren iver.
"Du missade värsta naturfilmen, mamma!"
Audrey nickade.
"Ja, vad synd."
Maxine lade huvudet på sned och såg allvarligt på sin mor.
"Går du och drömmer eller?"
Audrey skrattade mjukt.
"Ja, jag gick och tänkte på vilken underbar liten älva du är."
Maxine log och skakade på huvudet.
"Äh, jag är ingen älva - jag är en hyper-tiger-unge, minns du väl?"
Audrey drog in sin unge i famnen och höll om henne hårt.