Alex hemlighet (del 30)

*
De andra satt bara och tittade på Alex.
"Ska nån gå och snacka med honom, eller ska vi låta honom vara ifred...?" undrade Denny.
Scott ryckte på axlarna.
"Vi går och pratar med honom." sa Desi till Mae.
Tjejerna gick fram till Alex.
Mae lade försiktigt en hand på hans rygg.
Alex vände sig om och såg på tjejerna.
"Jag gråter inte om ni tror det..." sa han i ett försök att låta kavat.
Han torkade snabbt bort tåren från sin kind.
"Det blåser skitmycket här idag."
"Mmmm... det är lite blåsigt." sa Mae leende och blinkade åt Desi.

Tjejerna såg tydligt att Alex skämdes för att han grät, men de ville inte göra honom mer generad än han redan var, så Mae lade bara armen om Alex magra axlar.
Alex lutade sig mot Mae och lade armen om hennes midja.
Desi rufsade om Alex hår.
"Du sötis, ska vi äta våra isglassar, innan dom smälter?"
Alex ansikte sprack upp i ett sött leende och han nickade.
De gick och satte sig i mitten av flotten igen.

Leslie ställde fram en plåthink full med isbitar och färgglada isglassar.
"Ät så mycket ni vill." sa hon. "Dom blir ju bara förstörda annars."
Alla tog ivrigt för sig av mumsbitarna.
"Tur att det inte är varmt idag." sa Alex. "Då hade det blivit saft av alltihop."

Mae strök Alex över ryggen.
"Känner du dig bättre nu?" frågade hon lite oroligt.
Alex nickade.
"Så klart, man mår alltid bättre av isglass!"
De andra skrattade.
"Alex, du är så söt!" sa Mae och kittlade honom i nacken.
"Söt kan du vara själv." mumlade Alex blygt och kittlade tillbaka.
Den här gången vågade han kittla Mae ordentligt.
"Yay! Du är kittlig!" sa Alex lyckligt.
"Jag antar att det här bara är rättvist..." skrattade Mae och kramade om Alex. "med tanke på alla gånger vi har kittel-torterat dig."
Alex nickade.
"Yep! Det är väldigt rättvist!"
Mae log och gav Alex en puss på kinden.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Alex hemlighet (del 29)

*
Alex satt och tittade på pysslet en stund, sedan lät han Mae visa honom hur man gjorde armband.
Efter en stund satte sig även Denny hos dem och båda pojkarna gjorde armband.
Mae såg på Alex och log.
"Vaddå 'jag är inte så pysslig av mig...'? Du är ju jättebra på att göra armband!"
Hon kittlade Alex under armen.
Alex fnissade. Sedan tog han mod till sig och petade Mae lite i revbenen.
"Lite bättre kan du Alex!" skrattade Desi. "Kittlas ordentligt!"
"Hey! Uppmuntra honom inte!" skrattade Mae.
Alex såg lyckligt på Mae och hans ögon glittrade.
"Hur kittlig är du då?"
Mae omfamnade Alex och låste hans armar.
"Tänk inte ens tanken Lill-räkan." varnade hon.
Alex fnissade, både för att han var på bushumör och för att han alltid kände sig lite generad när tjejer kramade honom.

Desi såg på Alex och Mae och log.
"Du är så gullig Alex. Jag kommer nog sakna dig mest när vi åker hem på måndag."
Alex stirrade på Desi.
"Ska ni åka hem på måndag...?"
Mae som fortfarande höll om honom kände hur hans axlar besviket sjönk och Desi såg hur den lille killen blev blank i ögonen.
"Åh Alex..." sa Desi ömt.
Hon sträckte ut handen för att stryka honom över kinden.
Men Alex krånglade sig ur Maes famn och gick och satte sig på träbänken vid flottens reling.
Han satt med ryggen åt de andra och pillade lite med sin nya vänskapsarmband som Mae gjort åt honom.
Varför måste dom åka hem så snart...? Vem ska jag nu gå till när allt blir jobbigt...?
Till Alex stora förtret rullade en liten tår nedför kinden på honom.

You to me
Are sweet as roses in the morning
And you to me
Are soft as summer rain at dawn,
in love we share
That something rare

The sidewalks in the street
The concrete and the clay 
beneath my feet
Begins to crumble
But love will never die
Because we'll see 
the mountains tumble
Before we say goodbye

- Unit 4+2: Concrete And Clay

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Alex hemlighet (del 28)

*
"Hej killar!" sa Desi glatt när Alex och de andra pojkarna klev ombord på tjejernas flotte. "Läget?"
"Bra." sa Alex.
"Ni ser lite trötta ut." sa Mae. "Varit uppe sent i natt?"
Scott flinade.
"Lill-räkan väckte oss mitt i natten - han drömde om nån dum mördarclown."
Killarna skrockade.
"Äh håll truten!" fräste Alex. Lite argt, men mest skamset.
Mae höll om Alex.
"Sluta retas grabbar, det är inte så kul att drömma mardrömmar."
Alex kramade hennes hand.
Mae vet precis vad hon pratar om... tänkte Alex.
Mae hade berättat lite för Alex om att hon hade ett sjätte sinne.
Hon hade genomlidit åratal av svår nattskräck, verkliga mardrömmar och hemska syner.

Johnny såg med ett elakt flin på Alex hand som fortfarande kramade Maes.
"Lill-räkan, du är lite kär i Mae va?"
Alex svarade inte.
Men de andra behövde inga ord för att få svar på frågan. Rodnaden på den lille killens kinder sa allt.
Alex släppte Maes hand och gick bort från de andra. Han slog sig ner på flottens kant och vispade med fötterna i vattnet.

Desi gav killarna en hätsk blick.
"Måste ni vara på honom hela tiden...?! Alex är minst och yngst - ta hand om honom istället!"
Mae gjorde tummen upp åt Desi och gick och satte sig intill Alex.
"Bry dig inte om grabbarna om dom är taskig mot dig."
"Jag försöker..." suckade Alex.
Mae log och rufsade om i Alex hår.
"Det är bra det. Vill du sitta hos oss tjejer och göra vänskapsarmband istället för att hänga med grabbarna."
Alex såg tveksamt på Mae.
"Vet inte... jag är inte så pysslig av mig..."
Mae gav honom ett brett leende.
"Är du visst! Kom nu." sa hon och drog med sig Alex till mitten av flotten där Desi och de andra tjejerna satt.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 9 okt 2011 - del 2

*
"Lill-räkan, sa du 'mördarclown'...?" frågade Scott.
Jag nickade skamset.
Scott och de andra grabbarna började skratta.
"Ja, jag vet..." sa jag. "Det låter inte klokt... vilken konstig dröm..."
Jag antar att jag drömt den på grund av skräckfilmen vi hade sett på Scotts bärbara dator innan vi gick och la oss; Stephen Kings Det - en film om en mördarclown.
I filmen finns en läskig scen, med en pojke och clownen, som utspelar sig i ett duschrum... så det jag sett Grady göra med Denny i vårt omklädningsrum måste också ha vävts in i drömmen...

"Vad säger ni pojkar," sa Wendy. "ska vi gå och göra lite varm choklad? Då somnar ni bättre sedan."
Scott flinade.
"Vi sov bra innan Lill-räkan började gasta om mördarclowner."
Jag slog till honom med min kudde.
"Nu ska ni vara snälla mot Alex." sa Wendy.
Grady log och lyfte ner mig på golvet.
"Inga mer skräckfilmer för er pojkar."
"Okej då." sa jag och log. "Bara spökhistorier."
Mina äldre kamrater skrattade.
"Good one Lill-räkan!" sa Scott.
Grady skrattade.
"Kom hit, din kaxiga lilla skitunge!"
Grady fångade in mig och hängde mig över sin axel.

Han bar mig över sin axel ända till köket där Wendy gjorde varm choklad åt oss.
När de andra killarna och jag gick till sängs lite senare kände jag mig jättetrött och lite konstig... som om någon hade lagt sömnmedel eller något i min choklad.
Jag kände mig lite orolig och kunde inte låta bli att tänka på det som Wendy hade sagt: "Ska vi gå och göra lite varm choklad? Då somnar ni bättre sedan."

Grady stannade ganska länge hos oss när han sa god natt.
När jag föll in i en dimmig sömn stoppade han om mig och smekte mig över ryggen.
Under resten av natten drömde jag mer konstiga saker...
Mardrömmen som jag haft förut, den där om monstren med slemmiga munnar och långa armar. Som vanligt slingrade de sig om min kropp.
Jag borrade ner ansiktet i kudden så att jag inte skulle väcka alla med mina skrik igen.

James Newton Howard - De Profundis
(från The Sixth Sense)

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 9 okt 2011 - del 1

Skriv om en fångst.

Camp Orion. Sommaren 2006

Alex berättar:

Jag hörde ett dovt morrande i mörkret och släpande steg bakom mig. Flämtade och med bultande hjärta försökte jag få upp dörren, men den var låst.
Jag kände het, stinkande andedräkt som flåsade mig i nacken och skräcken rann ner för mig ryggrad.
Varelsen tog tag i mig och nu såg jag de rakbladsvassa huggtänderna glimma i månskenet.
Mina naglar skrapade mot dörren när jag förgäves försökte få upp den och jag försökte sparka mig fri ur varelsens grepp.
Varelsen höll nu sina armar om min överkropp och vägrade släppa mig. Jag skulle aldrig komma härifrån...
Jag skrek så högt jag kunde och slog mot monstret.

"Alex! Vakna!"
Jag öppnade ögonen och fick syn på Scott. Han stod på kanten av våningsängens underslaf för att nå upp till mig och han skakade mig.
Denny, Johnny och Hank stod nere på golvet och såg på mig och i dörröppningen stod Grady och Wendy (våra ledare).
Smart... jag hade väckt alla med mitt skrik.
"Förlåt..." mumlade jag. "Det var inte med meningen att väcka er."
"Vad drömde du?" undrade Scott.
Jag skruvade på mig och log fåraktigt.
"Om en mördarclown som ville ta mig..." mumlade jag, så lågt att det knappt hördes.

The Halloween Heroes - A Nightmare On Elm Street (Halloween Version)

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Grattis Eli! 9/10 2011

Happy Birthday
Eli!

*

Grattis Rae! 8/10 2011

Happy Birthday
Rae!

*

Skrivpuff - 7 oktober 2011

Skriv om att vara otydlig.

Camp Orion. Sommaren 2006.

Alex berättar:

Jag hade precis duschat och var på väg in i omklädningsrummet för att klä på mig när jag hörde Denny, min äldre sommarläger-kompis, prata med någon där inne.
Han sa: "Neeej... Lägg av...!". Men hans tonfall var inte på något sätt irriterat eller argt... nej, han hade skratt i rösten, ungefär som om han blev kittlad eller så.
Sedan hörde jag Grady (en av våra ledare) skrocka lite, som om det Denny sagt var lustigt.
Jag klev in i omklädningsrummet. Och det jag såg fick mig att stanna upp mitt i steget.
Det kändes som att få en basketboll i magen - luften tar liksom slut och man blir helt andfådd.
Denny satt på en av träbänkarna vid skåpen, han hade inte klätt på sig än efter duschen. Intill honom satt Grady och han... Han hade sin hand mellan Dennys ben.

Nu blev jag yr. Det kändes precis som den gången Darryl, mammas sambo, tvingade mig att åka de där enorma te-kopparna på ett nöjesfält (för Darryl tyckte jag skulle tuffa till mig lite).
Te-kopparna slutar typ aldrig att snurra och man känner sig äckligt sjuk efteråt.

Denny verkade inte äcklad nu. Tvärtom, han log. Och han andades lite konstigt, som om han tyckte att Gradys beröring av sina... "privata delar" kändes skönt.
Jag däremot kände mig äcklad och lite rädd. Skulle Grady göra så där med mig när han var klar med Denny?
Jag ville inte ta reda på det.
Snabbt slet jag åt mig mina jeans, kalsonger och tröja - kläderna låg nämligen intill Grady - och sedan rusade jag in på toaletten och låste dörren.

Jag klädde på mig. Sedan sjönk jag ner på toalettlocket.
Skakade i hela kroppen.
Tänkte på att Grady faktiskt hade rört mig, smekt min kropp, så där...
De gångerna hade jag fått något i min läsk, något skumt som gjorde att allt blev otydligt och dimmigt.
Men nu när jag sett Grady röra Dennys nakna kropp sköljde det klibbiga minnet över mig.
Det vände sig plötsligt i magen på mig och jag lutade mig snyftande över toaletten...

Guns N' Roses: Sympathy For The Devil

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 6 oktober 2011 - del 2

*
James gav Sunshine och Ryan ett stolt leende.
Sunny och Ry är inte ens 14 och 13 år fyllda - men dom är tuffare än få...! tänkte han.
James gav dem en kram, sedan såg han ut över folkmassan.
"Mina damer och herrar, får jag presentera de modigaste ungarna i California: min lillasyster Sunny och hennes bästis Ryan!"
Stort jubel från folkmassan.
"Vill du säga nåt till folket Sunny?" frågade James.
Han gav sin syster mikrofonen.
Sunshine, som var uppväxt i en pytteliten stad nere i Södern, var inte van vid stora folkmassor.
Men Ryan och Maureen, som nu också kommit upp på scenen, gav henne mod.
Sunshine tog ett kavat grepp om mikrofonen.
"Hej alla! Jag heter Sunny!" hälsade hon med sin charmiga Alabama-dialekt. "Detta här är mina bästisar Ryan och Maureen. Vi ska sjunga en ny sång, den heter Give Peace a Chance och är skriven av John Lennon. President Nixon, detta här är ett budskap till dig från Lennon och oss - så lyssna noga: Dra tillbaka trupperna från Vietnam!"

Nytt jubel från folkmassan.
"Kör hårt 'little sister'!" ropade en hippie-kille.
Han gjorde en speciell gest, Peace out, ett sätt att säga good bye, det vill säga; han slog knytnäven mot bröstet och sträckte sedan upp handen i luften, med pek- och lång-fingret formade som ett V.
Sunshine och Ryan log brett och besvarade gesten.
Sedan sjöng de Give Peace a Chance, tillsammans med Maureen och James. De lyckades få hela folkmassan att sjunga med.

På kvällen höll Sunny och James och deras hippie-vänner en konsert som de kallade Give Peace a Chance '69. Konserten blev en succé och sändes i TV.

Studio Allstars: Give Peace A Chance (Tribute to John Lennon)

All we are saying is:
give peace a chance

Låtlista (Spotify):

☮ Sunny & co: Give Peace a Chance
- Protest against the Vietnam War '69 ☮

Skrivpuff - 6 oktober 2011 - del 1

Skriv om att engagera.

San Francisco, sommaren 1969

"Make love, not war!"

Filmkamerorna följde ivrigt virrvarret av människorna som protesterade mot Vietnam-kriget. Hippies och män i militärkläder utgjorde en färgglad röra.
På en scen stod en ung man och pratade det vackra landet borta i Syodsasien, landet som var drabbat av ett fasansfullt inferno.
Sunshine såg fascinerat på den unge mannen och vände sig till sina bästa vänner Maureen och Ryan och Ryans pappa David.
"Tänk att det är min storebror som står där uppe!" sa hon stolt.
"Sååå coolt!" sa Ryan.
David log.
"Ja, han är beundransvärd, vår James."

En medelålders man med bister uppsyn och militärkläder tyckte inte att det var coolt och beundransvärt. Alla hippies och vapenvägrare gav honom grå hår! Förstod de inte att de bara störde ordningen i staden?
Militären gick fram till scenen och drog ur sladdar till mikrofoner och högtalare.
Plötsligt såg han hur en liten hippieklädd flicka med långt, kopparfärgat, lockigt hår sprang över scenen.
"Vad i helvete...?!" mumlade militären.

Sunshine slet sladdarna ur handen på militären och höll upp dem så att alla i folkmassan såg vad han gjort.
Alla buade högt åt militär-mannen.
Ryan kom fram till Sunshine. Den tanige lille pojken satte i alla sladdar igen.
"Jäkla hippie-ungar!" morrade militäre-mannen. "Åk hem!"
"Åk hem själv!" sa Sunshine.
Ryan kvävde ett fniss.
Maureen och David stod nedanför scenen och skrattade gott Sunshine.
"Hon är för härlig!" skrockade David.
Eftersom alla mikrofoner och högtalare var igång igen, hördes varenda ord militären och Sunshine sa.
Folkmassan gapskrattade åt att en liten tonårs-tjej kunde platta till den store idioten.