Skrivpuff - 23 augusti 2011 - del 2

*
Nora reste sig från sin stol och drog bort Alex från Darryl. Hon höll om pojken.
"Alex och Cassie är det bästa som har hänt mig."
Alex suckade.
"Bevisa det. Lämna honom."
Han hade sagt det så många gånger förr. Till ingen nytta; han visste att mamma förmodligen aldrig skulle lämna Darryl.
Alex vinkade till sig sin lillasyster.
Cassie sprang fram till Alex och höll om honom.
"Gå och packa lite grejer Cass. Vi åker till Jo och Martin." sa Alex. "Där är det lite lugnare."
Hos Alex fosterföräldrar kunde barnen alltid känna sig trygga.

"Ni har skola imorgon." sa Darryl.
"Ingen frågade dig om din åsikt fuckface." sa Alex.
"En vacker dag kommer det gå illa för dig grabben." sa skräckfilms-clown-grinet.
"Story of my life." muttrade pojken bittert.
Han tog upp sin iPhone och ringde hem till Jo och Martin för att meddela fosterföräldrarna att han och Cassie var på väg.

Darryl kunde inte låta bli att ge Alex en liten retsam dask i bakhuvudet.
Varför måste han vara så elak mot Alex hela tiden...? tänkte Cassie.
Darryl hade nog trott att Alex skulle explodera, men Alex såg bara lugnt på sin styvfar och räckte upp ett långfinger.
Sedan gick han och Cassie in på sina rum för att packa.
Darryl öppnade och knöt nävarna. Det riktigt kliade i fingrarna av lust att uppfostra den uppnosige lille snorungen.

Hela Alex hemlighet-serien

Skrivpuff - 23 augusti 2011 - del 1

Skriv om att reklamera.

Darryl slog av kapsylen på ölflaskan mot köksbordet och tog en djup klunk. Han grimaserade.
"Fy fan, den här ölen var inte god. Man borde reklamera den."
"Det är ganska mycket man borde reklamera." mumlade Alex utan att titta upp från sin middagstallrik.
Han sneglade menande på Darryl.
Nora gav sin son en förmanande blick.
Darryl ställde ner ölflaskan med en smäll och spände blicken i Alex.
"Vågar du upprepa det där?"
"Jag är inte rädd för dig, Darryl - även om du önskar det." svarade Alex.
Darryl log hånfullt mot pojken.
Cassie och Alex tänkte att det där grinet skulle passa bra på en skräckfilms-clown.
"Ska vi gå undan och prata lite, du och jag?"
Alex skakade på huvudet.
"Näää, jag äter."
Darryl slog ner pojkens tallrik från bordet. Mat och bestick spreds ut på golvet.
Sedan slet han upp Alex från stolen, tog tag om hans axlar och skakade honom.

"Darryl!" skrek Nora.
"Din lilla skitunge måste lära sig att han inte kan få säga vad som faller honom in!" fräste Darryl.
Han spände blicken i Alex.
"Du tror att du är jävligt rolig va?"
"Nä, jag var fullkomligt allvarlig." sa Alex.
"Jag är så jävla trött på att du alltid får göra som du vill för din mamma! Ingen uppfostran alls har du."
Darryl blängde på Cassie och sedan vände han sig mot Alex igen.
"Ni är jävligt bortskämda, din syster och du."
Alex slet sig loss ur Darryls grepp.
"Dra härifrån då, så slipper du oss."
Skräckfilms-clown-grinet återvände till Darryls ansikte.
"Din mamma klarar sig inte utan mig. Det är nämligen jag som betalar det mesta här i huset."
"Hon klarar sig." sa Alex sammanbitet. "Mamma skulle faktiskt klara sig bättre utan dig och ditt humör."
Darryl hån-skrockade.
"Mitt humör? Och det kommer från ungen som kreverar bara man tittar på honom...!"
Snabb som en kobra grep Darryl om Alex nacke och kramade hårt.
"Vad krävs för att du ska lära dig att inte vara så kaxig?"
"Skit på dig." svarade Alex.
Darryl suckade och såg på sin sambo.
"Nora, dom här ungarna borde du ha reklamerat redan på sjukhuset."

Limerick: Grodhopp

*

Det var en kille från Floda

som svalde en levande groda

Det stod nu klart

att äta groda ej var smart

Ty han skulle springa ett lopp

men gjorde istället konstiga hopp

Cassie's Limerick

Till Finn från Cassie

I know a guy from Paradise
who is sweet and very nice
I love when he holds my hand
When we walk in the sand
Together we're sweeter than sugar & spice


<3 Cassie Spencer, 13

Alex hemlighet - Spotify playlist

Klicka på bilden för att komma till Spotify-spellistan! :)
(och bilden kan du klicka på, om du vill se en större version)

Alex hemlighet - soundtrack

Hej mina fina "fans"!
Jag håller på att göra Spotify-låtlista till min story Alex hemlighet 
(+ de skrivpuffar som hör till den "serien").

Om du vet någon låt som du tycker passar till berättelsen: 
hojta gärna till i kommentarsrutan! :)

Romance on Mermaid Beach (del 4)

*
"Jag måste hänga med grabbarna lite." sa Cole. "Ni tjejer är ju galna."
"Du älskar det." sa Charli.
"Galna tjejer...?" skrattade Cole. "Okej, lite då."
Dani och Nikki skrattade.
"Vad ska ni tuffingar hitta på då?" frågade Nikki och såg på killarna.
Killarna funderade en stund. Sedan sa de unisont:
"Surfa!"
"Ja, självklart." log Nikki. "Dum fråga."
Cole nickade.
"Hallå där!" skrattade Nikki. "Du ska inte hålla med!"
Cole och de andra killarna sprang skrattade vidare neråt stranden för att hämta sina surf-grejer.

"Det måste vara skönt för Cole att vara här," sa en av tjejkompisarna. "på ett ställe utan skvallerpress och paparazzi. Han kan liksom göra vad han vill utan att nån har ögonen på honom hela tiden."
"Mmmm," sa Nikki. "han tycker att det är jätteskönt att kunna röra sig så här fritt och obevakat."

Tjejerna hörde en busvissling och tittade bort mot killarna.
"Sitt inte där och lata er!" ropade Cole. "Hoppa i vattnet istället!"
"Han ska få för vatten..." sa Dani.
Tjejerna sprang skrattande fram till killarna.

Gästblogg 22 augusti: Leni

*
Jag måste dela med mig av ett litet sött minne. Det hände för ett par år sedan, när Melwin var 4 år.
Av någon anledning började lillkillen prata om julen - i augusti....!

Melwin: På jul kommer Tomten och hälsa på oss. Imojjon.

Jag: Nääää, julen är inte imorgon. I december är det jul.

Melwin: Aaaaa, en annan vecka.

Mamma Malena: Ja, om fyra månader. Och så är det nån här som fyller år innan jul.

Melwin (glatt): Aaaaa! Min Neni!

Den lilla sötnosen gav mig en stor kram.

Melwin: Neni, då du ska få en 'tor paket av mig! Och kattpinne.

(Kattpinne = Glasspinne)

Leni: Awww, vad snäll du är Melwin.

Melwin nickar stolt.

Melwin: Aaaaa, jag snäll. Och nu jag vill äta en kattpinne.

Lilla broren springer in i köket och börjar botanisera i frysen.


Haha! Min syskon är roliga! 
You gotta love them! :D <3

PUSS & KRAM
Leni

Skrivpuff - 22 augusti 2011 - del 2

*
"Alex! Alex! Vakna!"
Cassies mjuka, försiktiga röst hördes genom Alex ångest.
Alex tittade sakta upp och blinkade mot sänglampans ljus.
Lillasyster satt uppkrupen i hans säng och skakade honom försiktigt.
När Cassie såg att Alex var vaken strök hon några hårslingor ur hans tårdränkta ansikte och sedan höll hon tröstande om honom.
"Lilla storebrorsan... du hade en mardröm."
"Det känns som hela livet är en mardröm just nu..." mumlade Alex, knappt hörbart.
Cassie kramade honom hårdare.
"Åh Alex... jag önskar jag kunde göra nåt för att ta bort det onda..."

Alex kramade sin älskade lillasyster.
"Åh Cass, det gör du redan. Du tog mig ur den hemska drömmen."
"Vill du prata om den?" frågade Cassie.
Alex skakade på huvudet.
"Okej." sa Cassie. "Då sitter jag bara här hos dig och tröstar dig."
"Jag är ledsen att jag väckte dig Cassie." mumlade Alex.
Cassie kramade sin storebror ännu hårdare.
"Var inte det. Jag är glad att du kom ur drömmen."

"Väckte jag mamma och Darryl?" frågade Alex.
Cassie skakade på huvudet.
"Nej, dom har inte kommit hem än. Dom skulle bli sena."
Cassie höll om Alex och strök honom över håret, precis som mamma brukade göra när hon tröstade dem.
"Nu behöver du inte vara rädd mer i natt. Jag ska ta hand om dig."
Alex svalde en klump i halsen.
"Tack för att du finns Cassie."
Cassie blev blankögd. Hon gav sin storebror en liten moderlig puss på kinden.
"Tack för att du finns."

Skrivpuff - 22 augusti 2011 - del 1

Skriv om en hiss.

Alex stirrade på en kladdig fläck på hissgolvet. Det påminde mycket om intorkad läsk.
Förmodligen nån unge som har spillt ut sin Coke eller nåt... tänkte Alex.
Hissen stannade på en våning och det hördes ett pling som talade om att dörrarna öppnades.
Alex höjde blicken och såg på den som steg in i hissen och när han såg vem det var blev han torr i munnen och alldeles kallsvettig.
Mannen som nu stod framför honom var mannen som utsatt honom för Det Avskyvärda för fem år sedan.
Hissdörrarna stängdes och hissen började åka.
Alex svettvåta händer kramade tyget på sina jeansben av ren nervositet. Allt började snurra och det kändes som han höll på att kvävas.

"Alex... tänk att jag skulle träffa dig igen efter alla år."
Mannen log och tryckte på stopp-knappen. Sedan tog han ett steg närmare Alex.
Pojken tog ett steg bakåt, men stoppades av hissväggen.
Mannen började fingra på Alex bälte och översta byxknappen.
Alex flämtade som en liten rädd hare som vet att den inte kan undkomma sin jägare.
"Var inte rädd." sa mannen med bedrägligt len honungsröst. "Jag ska inte göra dig illa. Jag ska göra det skönt för dig."
Precis så sa han alltid... tänkte Alex.
Han visste att han borde göra motstånd. Skrika. Starta hissen. Vad som helst!
Men rädslan naglade fast honom i golvet. Han var oförmögen att röra sig.

Mannen satte sig på knä framför Alex och knäppte upp pojkens byxor.
Då skrek Alex. Han samlade ihop all sin lungkapacitet och skrek ut sin ångest.
"Neeeeeeej!"

Romance on Mermaid Beach (del 3)

*
"Har du hämtat dig från tortyren?" frågade Nikki när hela gänget satt nere vid lägerelden på stranden den kvällen.
Cole skakade på huvudet.
Nikki skrattade och kramade hans nacke.
"Förlåter du oss då?"
Cole skakade på huvudet igen.
"Nä, aldrig." sa han och putade truligt med munnen.
"Du är för söt Cole!" fnissade Nikki.

En av tjejkompisarna från ön satt och såg länge på Cole och Nikki.
"Hur länge har ni varit ihop nu?"
Nikki och Cole såg på varandra och log lite menande.
De fick ofta frågan om de var ett par. Och i pressen omskrevs de ibland som America's Sweethearts.
Nikki skakade på huvudet.
"Vi är inte ihop. Men vi har varit bästisar sedan vi var 2 år, så vi står varandra väldigt nära."
Cole nickade instämmande.
"Men ni håller ju alltid på att kramas och pussas mycket och så..." sa tjejkompisen.
"Jo, men det kan ju kompisar också göra." sa Charli. "Jag kramar alltid mina kompisar mycket."
"Och jag kramar Cole mycket också." tillade hon.

Dani nickade instämmande.
"Jag med! Eller hur Cole?"
Cole flinade glatt mot Dani.
"Nja... du kittlas mest..."
Sedan skrattade han och lade armen om Dani.
"Nej, jag skojar bara. Vi står varandra nära allihop. Nikki, Dani och jag har ju växt upp tillsammans! Och sen kom lilla Charli till familjen."
Charli log och kurade ihop sig nära Cole.
"Ni verkar ha det så mysigt hela tiden." sa tjejkompisen lite avundsjukt.
"Det har vi." sa Nikki glatt.

"När hamnade vi i en romantisk komedi...?" sa en av killkompisarna.
Cole och de andra grabbarna skrattade.
"Tjejer kan ju bli lite sentimentala ibland." flinade Cole och sneglade lite retsamt på tjejerna.
Nikki brottade ner honom.
"Jag skämtade!" skrattade Cole.

Romance on Mermaid Beach (del 2)

*
När Cole, Nikki, Dani och Charli kom ner på stranden möttes de av några kompisar. Det blev ett kärt återseende för alla, med mycket skratt och kramar. Och Cole tog lite blygt emot många lovord för sin senaste film.
"Ska vi gå och bada?" frågade en av tjejkompisarna.
"Ja, Dani behöver gå och bada." fnissade Cole. "Hon har fått solsting."
Dani log.
"Ska vi slänga i dig i vattnet...?" varnade hon.
"Eh... nääää tack." skrattade Cole.
"Nähä..." sa Dani. "Då får vi väl... göra så här då..."
Hon tog tag om Coles midja och tryckte till.
"Nej!" skrattade Cole. "Gör inte så!"
Dani skrattade glatt och lite elakt.
"Jo, du skulle få igen, sa jag ju förut."
De andra skrattade.
"Hallå!" sa Cole. "Hjälp mig istället!"
"Nä, du är ensam nu." sa Dani.
Hon svepte ner Cole i sanden och satte sig på hans ben.

"D, är det så här du jobbar på SCA...?" skrattade Cole.
Dani skrattade glatt.
"Nope, så här gör jag bara med kaxiga rackarungar som du." sa hon och så började hon sin kittlingstortyr på Cole.
Nikki och Charli hjälpte glatt till.
Cole skrek av skratt och försökte resa sig upp.
"Jag tror inte jag tycker om er längre..." sa han.
"Jodå," skrattade Nikki. "du älskar oss."

Kompisarna stod intill och skrattade.
"Det här är bra underhållning." skrockade en av killarna.
Charli fnissade.
"Ja, det är jättekul!"
"Inte för mig." sa Cole och försökte låta sur.
Den kommentaren och tonfallet fick Charli att kollapsa av fniss. Hon rasade ner i sanden.
"Kul att alla tre Danelli-tjejerna har fått solsting." sa Cole.

Romance on Mermaid Beach (del 1)

Maj 2011

Nikki, Dani, Charli och Cole hade precis anlänt till vid den privatägda ön Mermaid Island några mil från New York, där skulle de tillbringa några härliga lediga dagar.
Varje gång de besökte ön bodde de alltid i Coles adoptivföräldrar Melina och Will Taylors strandhus på Mermaid Beach.
Ungdomarna skulle umgås med kompisar som bodde på ön och den här kvällen skulle de ha en liten grillfest på stranden.
"Alltså, jag älskar både New York och L.A.," sa Cole. "men det här är paradiset på jorden!"
Cole, Nikki, Dani och Charli stod uppe i den polkagris-randiga fyren och såg ut över ön.
"Jaaaa, men det är bara för att du är här älskling." sa Dani med väldigt överdrivet kärleksfull röst.
De andra skrattade.
Cole lade armen om Dani.
"Tack D. En fråga bara: har du fått solsting redan?"
Dani skrattade glatt.
"Nej då gullunge, inte än." försäkrade hon och gav Cole en puss på kinden. "Men du vet att du ska få igen för din kaxighet sedan va?"
Cole log.
"Oj vad rädd jag blir." sa han och gick skrattande ner för fyrens spiraltrappa.
Tjejerna gick efter honom och gick ut på stranden.

---

Låtlista/Soundtrack (klicka på Spotify-logon)

Skrivpuff - 21 augusti 2011 - del 2

*
Darryl satte i en ny glasruta i köksdörren. Sedan såg han på Alex och flinade igen.
"Men du Alex... jag tänkte på en sak... du kanske inte gillar tjejer."
"Vad fan snackar du om...?" sa Alex.
"Jag bara tänkte att efter all din tid med grabbarma på fritidsgården kanske du tänder mer på killar."
Alex rodnade häftigt och Cassie bara gapade över att Darryl kunde säga något sådant till hennes bror, efter allt han varit med om.
I normala fall hade Alex ignorerat Darryl kommentar, men nu när Darryl skämtade om övergreppen tappade Alex besinningen.
Han kastade sig över Darryl. Glasrutorna som skulle sättas upp i fönstren föll i golvet med ett brak.
"Nu får du fan lugna ner dig!" sa Darryl och knuffade undan Alex. "Försöker du slå nåt rekord i kort-stubin-humör idag eller?"
"Du ska bara hålla käften, din jävla idiot!" skrek Alex.
Pojken slog argt handen genom glasrutan och rusade ut.

Nora, som precis kom hem från bageriet där hon köpt frukostbröd och donuts, blev förskräckt över tumultet hon möttes av. Krossat glas och bloddroppar på golvet, en högröd, ilsken Darryl och en gråtande liten Cassie.
"Herregud, vad har hänt?" utbrast Nora.
"Alex är skadad!" snyftade Cassie.
Nora och Cassie sprang ut och hittade Alex på en bänk vid busshållplatsen på andra sidan vägen.
Blod droppade ner på marken.
"Älskade unge... vad har du gjort?"
Alex svarade inte.
"Vi måste åka till sjukhuset." sa Nora.
Alex skakade på huvudet.
"Det är inget att diskutera Alex," sa hans mamma. "nu går vi hem och tar bilen till akuten."

* * *

När Alex fått sin hand tvättad, sydd och bandagerad gick han till avdelningen där Maxine låg.
"Vad har du gjort...?" frågade Maxine.
Alex ryckte på axlarna.
"Blev så jäkla förbannad på Darryl bara..."
"Vad gjorde han?" frågade Maxine.
"Retades som vanligt." sa Alex.
Sedan skrattade han glädjelöst.
"Och han sa att jag försökte slå rekord i att tappa humöret."
Maxine log och klappade försiktigt Alex bandage.
"Ser snarare ut som du försöker knäcka mitt rekord i sjukhusbesök."
Alex log och kramade sin syster.

Skrivpuff - 21 augusti 2011 - del 1

Skriv om ett rekord.

Paradise, California. Våren 2011

Alex och Cassie satt vid frukostbordet hemma hos mamma Nora.
Det var nu bara några dagar kvar till rättegången mot mannen på fritidsgården, han som hade förgripit sig på Alex och några andra tonårspojkar för fem år sedan.
Alex var rädd för vilka bevis som skulle läggas fram och han var nervös och lättretlig. Hans familj tog hänsyn till detta och lät honom vara i fred så mycket som möjligt.
Darryl brukade tycka att det var kul att reta Alex, eftersom pojken även i vanliga fall kunde ha kort stubin. Nu när situationen var så extrem, hade Alex mamma varit extra noga med att säga åt sin sambo att inte reta upp pojken.
Men Darryl verkade vänta på rätt tillfälle att tända den där lilla gnistan som fick igång Alex irritation. Han såg leende på grabben.
Alex tittade upp från sin skål med flingor och mjölk.
"Vad är det?!" fräste han.
"Lugna ner dig." sa Darryl. "Jag tittar bara på dig. Ät du dina flingor."

"Ska du gå på bio med Holly nästa helg?" frågade Cassie sin storebror.
Holly var Alex och Maxines bästa vän.
"Vi laddar nog ner en film eller hyr en DVD istället," sa Alex. "så kan Maxine kolla också."
Darryl flinade.
"Är Holly din tjej?"
Alex ignorerade honom.
Darryl gav sig inte. Han lade en arm om pojkens axlar och gav honom en retfull kram.
"Släpp mig." morrade Alex.
"Men jag tycker bara att det är gulligt att du har en tjej..."
Alex suckade.
"Vi är kompisar. Och släpp mig har jag sagt."
Alex krånglade sig ur Darryls grepp.

"Kompisar...?" skrockade Darryl. "Mmmm... det brukar låta så."
Han skrattade och kittlade Alex lite.
Alex reste sig häftigt och slog undan Darryls hand.
"Lägg av! Rör mig inte!"
Darryl skrockade.
"Men lilla gubben... du har ju kortare stubin än en cherry bomb*."
"Snälla Darryl, låt bli honom." sa Cassie.
Darryl flinade och gick bort mot köksdörren och fönstren, till vilkas glasrutor han skulle byta ut.
"Du, lille Cherry bomb, se till att du och din syster håller er borta härifrån nu, jag vill inte ha en massa krossat glas här."
Alex bara blängde på Darryl.

*En Cherry bomb är en liten smällare.

Fröding

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

- En kärleksvisa
Gustaf Fröding

Skrivpuff - 20 augusti 2011

Skriv om ett välkommet förslag.

Sun City Hospital, våren 2011

Maxine såg på glasen med allsköns drycker på sitt sjukhussäng-bord;
vatten, juice, lemonad, Kool-Aid, chokladmjölk.
Flickan hade tagit en liten klunk av varje, men ingen av dryckerna smakade särskilt bra.
"Dom här jäklarns medicinerna förstör allting!" sa Maxine och suckade uppgivet. "Inget smakar som det ska."
"Jag vet raring," sa Doktor Craven. "men du måste dricka nånting."
Maxine sköt undan bordet. Hon ville inte se dryckerna mer - de verkade bara håna henne.

"Hej Maxie."
Maxine tittade upp när hon hörde sin fosterbrors röst borta vid dörröppningen. För första gången på hela dagen sken hon upp.
"Hej Alex! Ska inte du vara i skolan?"
Alex log ett snett litet leende och kom fram och satte sig intill Maxine på sängen.
"Jo, egentligen ska jag det, men jag... tog lite ledigt..."
Maxine log.
"Naughty little boy."
Alex ryckte lätt på axlarna.
"Jag är hellre här hos dig."
"Ja, du är knäpp..." sa Maxine och log. "Vad skulle ni ha för lektion nu?"
"Sex ed*." mumlade Alex.
*Sex ed - förkortning för sexual education = sexualupplysning.

"Oh..." sa Maxine och nickade förstående.
Sexualupplysning måste vara extra känsligt för Alex just nu, med allt han varit med om... tänkte hon.
Klasskamraterna brukade vanligtvis inte ta sexualupplysning på allvar, de brukade istället flamsa och komma med grova skämt.
Sådana skämt skulle nu inte göra saken bättre för Alex, så Maxine förstod mycket väl att han hade valt att skolka.
Alex sneglade på bordet med alla drycker.
"Oj... samlar du på saker att dricka eller?" flinade han.
Maxine skrattade och kramade sin bror. Hans humor fick henne alltid att må bra.
"Det är som att dricka medicin..."
"Hmmm..." sa Alex fundersamt.
Han drog upp en burk Dr Pepper ur en brun papperspåse.
"Det här kanske smakar lite bättre."
Maxine tog emot den mörkröda läskburken, öppnade den och tog en liten klunk.
Hon log och nickade.
"Mmmm... detta smakar lite bättre faktiskt."
"Vad bra." sa Alex och log.
Han tog burken.
"Drick inte." sa Maxine. "Det smakar nog medicin..."
Hon lade fingret på sina läppar.
Alex log igen.
"Burken ja, inte läsken. Förresten har vi delat på läskburkar när vi har varit riktigt förkylda, minns du det?"
Syskonen skrattade åt minnet.
De hade varit 7 år och de brukade dela på allt; isglass, läsk och godis och den julen hade både Alex och Maxine blivit vrålförkylda av diverse delade baciller.
"Men den här gången kan jag iallafall inte smitta dig..." sa Maxine.
Hon tog Dr Pepper-burken och drack njutningsfullt av den välkomna drycken.
"Ibland önskar jag att jag kunde ta över din sjukdom..." sa Alex. "Så att du fick vara frisk."

Maxine boxade till honom på armen.
"Aj...!" sa Alex. "Vad slåss du för?!"
"För att du pratar korkat." sa Maxine.
Sedan log hon och kramade om sin bror.
"Sött - men korkat. Tror du jag skulle må bra om du var sjuk - även om jag var frisk menar jag...?"
Alex skakade på huvudet.
"Nääää..." sa han tyst.
"Näää, just det. Sluta prata dumheter då, sötnos." sa Maxine och kramade Alex hårdare.

Home is where the heart is

Sun City, California. Sommaren 2001

Mamma Joanne minns:

Sommaren 2001 var Maxine med sin mamma på turné i drygt en månad.
En augusti-dag när Maxine kom hem yrde hon in till Martin och mig i köket, strålande av lycka.
Vår älskade unge rusade fram till oss och överöste oss med pussar och kramar.
"Hej älskling!" sa Martin och lyfte upp vårt lilla yrväder i famnen. "Har du haft det bra."
8-åringen nickade.
"Ja, roligt. Men jag har längtat efter er, super-mycket!"

Efter puss- och kram-kalaset yrde Maxine runt i vardagsrummet och hälsade på alla möbler, kuddar och leksaker.
Sedan sträckte hon ut sig på mattan och suckade lyckligt:
"Aaaaah! Detta här är mitt hem."
Efter att ha flackat omkring i flera stater och städer, och efter många nätter på motell och hotell, kände lilla Maxine att hon äntligen var hemma.
Bilden av den lilla flickan utsträckt där på mattan kan fortfarande få Martin och mig att le.

Eftersom Alex för tillfället var hos sin mamma och Janie var på sommarläger skulle Maxine få några dagar ensam med Martin och mig.
Maxine blev lite ledsen när hon upptäckte att Alex och Janie inte var hemma. Och visst var det tomt utan dem, men det var faktiskt ganska bra att vi bara hade Maxine hos oss nu, får då skulle flickan få komma i balans innan hennes syskon kom hem.
Hon reste sig från mattan och gick fram till kylskåpet.
"Får jag ta en macka med jordnötssmör?"

"Javisst älskling." sa jag. "Jag hjälper dig."

"Är det skönt att vara hemma, peanut?" sa Martin leende.
Maxine nickade. Hon klättrade vant upp på köksbänken, så att hon kunde nå burken med jordnötssmör uppe i skåpet.
"Home is where the heart is." log Martin.
Maxine log och nickade.
"Och jordnötssmöret." sa hon. Och så fnissade hon så att hon nästan kiknade.
Martin och jag skrattade gott åt henne. Hon såg så söt och lycklig ut.

På kvällen, när Maxine var nybadad och klädd i pyjamas, tog den obligatoriska energi-tröttheten över. 
Maxine kröp upp hos oss där vi satt i soffan.
"Jag vill kramas." sa hon.
Och det gjorde hon.
Sedan gäspade hon stort.
"Får jag sova nu?" frågade hon. "Jag är lite sömnig."
Hon lade sig i mitt knä och somnade nästan meddetsamma.
Martin och jag satt länge och bara såg på vårt lilla hjärtegryn. Hon var så bedårande söt.
Janie brukade alltid säga: "Min lillasyster Maxie ser ut som en docka."
Martin skrattade till.
"Vad skrattar du åt?" frågade jag.
Martin log.
"Home is where the heart is - and the peanut butter."
Vi skrattade. Tyst, så att vi inte skulle väcka vår lilla sovande docka.

Dystopia 2033

Ny blogg:
Följ skrivprocessen för mitt novell-tävlingsprojekt Dystopia 2033

Klicka på headern nedan för att komma till Dystopia 2033-bloggen

Alex hemlighet (del 5)

*
Nora höll om pojken hårdare och kramade honom.
"Du behöver inte berätta mer nu, älskling." sa Nora mjukt. "Bara sitt här, så att jag får krama och trösta dig lite..."
Alex sjönk ihop i sin mammas famn och lät henne krama och stryka honom över håret.
Nora grät.
"Jag skulle aldrig ha låtit dig gå till fritidsgården, till honom... Om jag hade varit en bättre mamma hade det här aldrig hänt... Då hade det där äcklet aldrig fått göra dig illa..."
"Du får inte klandra dig själv för det här, Nora." sa Joanne. "Det finns bara en som bär skuld, och den mannen ska åka in i fängelse nu."
Alex kramade Nora.
"Det är inte ditt fel mamma, säg inte så."
"Nej, det är absolut inte ditt fel." sa Joanne.
Hon kramade om Nora och sedan höll hon om Alex.
Cathy tänkte att pojken hade tur som hade en så fin och trygg familj. Han skulle få mycket stöd från dem.

Just då kom Martin och Maxine hem från sjukhuset.
Maxine såg trött och blek ut, men var glad över att vara hemma. Hon såg oroligt på Cathy och sedan på Alex som satt uppkrupen i soffan.
"Vad gör Cathy här? Vad har hänt...?!" frågade hon förskräckt.
Maxine pressade sig ner mellan Alex och Joanne.
"Alex... är du okej?"
Alex såg på sin syster och skakade på huvudet.
"Du vet när vi var på sjukhuset hos dig häromdagen, och du märkte att det var nåt jag inte ville berätta...?" sa han.
Maxine nickade.
"Jag ljög lite..." mumlade Alex.
Maxine strök sin bror mjukt över kinden. Han var brännhet.
"Jag visste att du ljög..." sa Maxine. "Märkte det på dig. Vad har hänt?"
"Det hände när jag var 12..." sa Alex. "Du vet på den tiden när jag brukade hänga på Paradise Recreation Center."
Maxine stirrade på honom.
"Var det nån som gjorde dig illa...?"
Alex kved och nickade sakta.
Maxine drog in honom i sin famn och strök honom över håret.
"Herregud... min fina lilla bror... Har du gått och burit på det i fem år...?"
Alex kved igen och nickade. Han såg gråblek ut i ansiktet nu.
"Jag mår illa..." sa han kvävt.
Joanne reste sig snabbt och drog försiktigt upp Alex ur soffan.
"Kom älskling, jag hjälper dig till badrummet."

Maxines ögon fylldes med tårar och hon knöt nävarna.
"Åh Gud vad jag vill döda den som har gjort Alex illa...!" sa hon.
Cathy lade armen om Maxines axlar.
"Vi ska se till att mannen får ett rejält straff, det lovar jag."
"Vill döda honom iallafall..." mumlade Maxine.

Alex hemlighet (del 4)

Alex hemlighet är fortsättning på skriv-puffarna från
17/8 (del 1), 18/8 (del 2) & 19/8 (del 3)

Sun City, CA. Våren 2011

"Måste jag vittna i rätten?" frågade Alex.
Pojken satt mellan Nora och Joanne i soffan hemma hos Joanne och Martin och petade nervöst på sitt klockarmband.
"Du måste inte." sa polisen Cathy. "Jag kan inte tvinga dig, men om fler av er som blev utsatta vittnar, kan vi lättare sätta dit förövaren."
Alex suckade.
"Men jag minns inte så mycket..."
Cathy drog fram en köksstol mot soffan och satte sig mittemot Alex.
"Är du säker på det, vännen...?"
Alex svarade inte. Han bet ihop käkarna och stirrade ner på mattan.
Nora strök Alex över ryggen.
"Älskling, hur mycket minns du?"
Alex ryckte på axlarna.
"Ibland var vi flera där och ibland var det bara jag och... han..."
Pojken skruvade lite på sig av obehag. Det märktes tydligt att han mindes mycket mer än han ville säga.

"Häromdagen nämnde du att han drogade dig." sa Cathy. "Kan du berätta lite om det?"
"Han la nåt i läsk, så man blev lite dåsigt. Man var liksom bara vaken till hälften..."
Cathy nickade.
"Hände detta fler gånger?"
Alex nickade.
"Berätta mer." bad Cathy.
Alex drog efter andan.
"Första gången så... klädde han av mig, andra gånger ville han av vi skulle klä av oss själva, medan han tittade på. Och så tog han bilder."
Alex kröp ihop i soffan. Han böjde ner huvudet och drog upp knäna till hakan.
Cathy tänkte att det var som ett beskydd, som när en igelkott rullar ihop sig till en boll.
"Det var allt." tillade Alex snabbt.
"Du är verkligen modig som berättar allt det här." sa Cathy.
"Jag ville inte var med på dom där bilderna eller filmerna...!" mumlade Alex utan att titta upp.

De vuxna såg på varandra. Hade han sagt filmer också...?
"Sa du filmer, Alex?" sa Cathy. "Filmade han er...?"
Alex tittade snabbt upp. Han rodnade häftigt.
"Bilder." sa pojken snabbt.
Han blev alldeles stel i kroppen när han insåg att han avslöjat det han inte vill berätta.
"Jag sa bilder!"
"Du sa bilder och filmer, vännen." sa Cathy mjukt.
Alex ansikte blev ännu varmare och han skakade häftigt på huvudet.
Nora höll om sin skakande son.
"Jag vill inte prata mer!" sa Alex.
Han försökte resa sig för att rusa upp på sitt rum.
Som han brukar göra när han är upprörd, tänkte Joanne.
"Jag vill inte komma ihåg eller prata om det här! Fattar ni inte det!" skrek Alex.