Coral
Vi kom tillbaka till huset ungefär en halvtimme innan lunch.
Farmor och farfar mötte oss på trappan.
”Hej ungar! Har ni haft trevligt?” frågade farfar.
”Jättekul!” sa Kyle.
”Vad bra raring.” sa farmor. ”Lunchen är klar klockan ett, det blir bara något enkelt: kyckling med currysås och ris.”
Currykyckling brukar vara jättegott, men nu var jag inte hungrig alls… jag bara väntade på att snart få se pappas bil på uppfarten.
Farmor tycktes märka att jag spana efter den, för hon sa:
”Er pappa och Nancy kommer inte. Robert var tvungen att jobba.”
Farmor såg riktigt besviken ut, men hela min kropp och själ jublade av glädje!
Vi skulle få vara fria i några dagar till!
För att min enorma glädje inte skulle slippa ur kroppen på mig lade jag på en mask som fick farmor att tro att jag också var lite besviken.
”Dom kanske kan komma en annan gång.” sa Kyle, som också hade lagt på sig en mask av fejkad besvikelse.
Han lät så himla änglalik ut att jag nästan brast i skratt.
Det var nästan som när han var fyra år och mamma ertappade honom med händerna fulla med kakor innan middagen. Då såg han också så där oskyldig ut och hävdade att det inte alls var han som tagit kakorna.
Mamma hade gapskrattat och sagt; ”Var det nån annan som gav dig kakorna?”
Kyle hade nickat och sett fullkomligt allvarlig ut.
”Jaaaa! Morfar.” sa han.
Nice try, Kyle. Haha!
”Är ni mycket besvikna för att er pappa inte kommer?” frågade farmor.
Kyle ryckte på axlarna.
”Nej, inte så värst.” sa han.
Farfar log.
”Det är nog skönt för ungar att slippa sina föräldrar ibland.”
Farfar vet inte hur rätt han har.
*
torsdag, oktober 21, 2010
onsdag, oktober 20, 2010
Huset som Gud glömde - 56
Kyle
Vi fotograferade mer i parken och Coral tog några porträtt-bilder på mig, Ashlee och Darla, för hon ville träna på det.
Och jag tog ett kort av Darla när hon kramade en staty. Haha!
Hon fattade inte att jag tog bilden förrän Ashlee och Coral skrattade.
”Den här passar bra på Facebook, Darla!” sa jag.
”Passa dig gullunge!” skrattade Darla.
Det var skönt att vara ute med tjejerna. Vi hade jättekul med våra kameror och såg så mycket häftiga och fina saker ute!
Coral och jag glömde bort vår oro för det oönskade besöket för ett tag, och det kändes så bra.
”Du bara måste bli fotograf, Cori!” sa Darla imponerat när vi tittade på Corals bilder när vi kom tillbaka till huset lite senare.
Coral log blygt.
”Jag vet inte… så duktigt fotograf är jag väl inte…?”
”Det är du visst!” sa jag. ”Det har ju Lizzie också sagt till dig.”
”Jag håller med Kyle.” sa Darla. ”Du är super-duktig.”
Ashlee nickade instämmande.
"Det vore verkligen roligt att hålla på med foto." sa Coral.
"Då ska du göra det!" sa Ashlee.
Coral log.
"Tack Ash."
"Undrar vad jag ska bli...?" funderade Darla.
Jag flinade.
"Vad sägs om staty-kramare?"
Darla lade armarna om mig.
"Lilla kaxiga Kyle... vad ska jag göra med dig?"
"Jag vet!" fnissade Ashlee. "Pussa honom!"
"Bra idé!" skrattade Darla.
*
Vi fotograferade mer i parken och Coral tog några porträtt-bilder på mig, Ashlee och Darla, för hon ville träna på det.
Och jag tog ett kort av Darla när hon kramade en staty. Haha!
Hon fattade inte att jag tog bilden förrän Ashlee och Coral skrattade.
”Den här passar bra på Facebook, Darla!” sa jag.
”Passa dig gullunge!” skrattade Darla.
Det var skönt att vara ute med tjejerna. Vi hade jättekul med våra kameror och såg så mycket häftiga och fina saker ute!
Coral och jag glömde bort vår oro för det oönskade besöket för ett tag, och det kändes så bra.
”Du bara måste bli fotograf, Cori!” sa Darla imponerat när vi tittade på Corals bilder när vi kom tillbaka till huset lite senare.
Coral log blygt.
”Jag vet inte… så duktigt fotograf är jag väl inte…?”
”Det är du visst!” sa jag. ”Det har ju Lizzie också sagt till dig.”
”Jag håller med Kyle.” sa Darla. ”Du är super-duktig.”
Ashlee nickade instämmande.
"Det vore verkligen roligt att hålla på med foto." sa Coral.
"Då ska du göra det!" sa Ashlee.
Coral log.
"Tack Ash."
"Undrar vad jag ska bli...?" funderade Darla.
Jag flinade.
"Vad sägs om staty-kramare?"
Darla lade armarna om mig.
"Lilla kaxiga Kyle... vad ska jag göra med dig?"
"Jag vet!" fnissade Ashlee. "Pussa honom!"
"Bra idé!" skrattade Darla.
*
Huset som Gud glömde - 55
Kyle
Vi gick till en park i närheten av huset. Det var en enorm park - och jättefin, grön och lummig.
En fågel som gick lite klumpigt mot vattnet stannade upp och tittade nyfiket på oss.
Ashlee hälsade på den och då kom den ännu närmare!
”Vilken tur att vi tog med oss våra kameror!” sa Darla.
Coral fick många fina bilder på fågeln. På en bild ser det ut som att fågeln och Ashlee pratar med varandra - jättegullig bild!
När fågeln tröttnade på att bli fotograferad klumpade den iväg mot vattnet och simmade iväg. Den simmade väldigt graciöst - verkligen en kontrast mot dess klumpighet på land.
”Hej då fågeln!” ropade Ashlee.
Fågeln gav ifrån sig ett litet ljud till svar, kanske det betyder ”adjö” på fågel-språk, haha!
*
Vi gick till en park i närheten av huset. Det var en enorm park - och jättefin, grön och lummig.
En fågel som gick lite klumpigt mot vattnet stannade upp och tittade nyfiket på oss.
Ashlee hälsade på den och då kom den ännu närmare!
”Vilken tur att vi tog med oss våra kameror!” sa Darla.
Coral fick många fina bilder på fågeln. På en bild ser det ut som att fågeln och Ashlee pratar med varandra - jättegullig bild!
När fågeln tröttnade på att bli fotograferad klumpade den iväg mot vattnet och simmade iväg. Den simmade väldigt graciöst - verkligen en kontrast mot dess klumpighet på land.
”Hej då fågeln!” ropade Ashlee.
Fågeln gav ifrån sig ett litet ljud till svar, kanske det betyder ”adjö” på fågel-språk, haha!
*
Huset som Gud glömde - 54
Kyle
Jag hoppas att ingen märkte hur nervös jag hade blivit.
När jag blir nervös eller rastlös har jag en tendens att bita mycket på min ena tumnagel.
Jag gjorde verkligen mitt bästa för att verka rastlös istället för orolig - och det funkade, för Ashlee tog min hand.
”Ät inte upp fingrarna nu.” log hon.
Och farfar såg på mig, log och sa:
”Jag ser att ni ungar har tröttnat på att sitta här nu. Ni får gå ifrån bordet. Är alla mätta och belåtna?”
Det var vi.
Coral, Ashlee, Darla och jag tackade för frukosten och bestämde oss för att gå ut i vårsolen.
”Jag ska ringa till Robert och fråga när de kommer.” sa farmor och gick till telefonen i hallen.
Jag skyndade mig ut - jag ville inte höra när farmor pratade med pappa, jag var nervös nog ändå.
*
Jag hoppas att ingen märkte hur nervös jag hade blivit.
När jag blir nervös eller rastlös har jag en tendens att bita mycket på min ena tumnagel.
Jag gjorde verkligen mitt bästa för att verka rastlös istället för orolig - och det funkade, för Ashlee tog min hand.
”Ät inte upp fingrarna nu.” log hon.
Och farfar såg på mig, log och sa:
”Jag ser att ni ungar har tröttnat på att sitta här nu. Ni får gå ifrån bordet. Är alla mätta och belåtna?”
Det var vi.
Coral, Ashlee, Darla och jag tackade för frukosten och bestämde oss för att gå ut i vårsolen.
”Jag ska ringa till Robert och fråga när de kommer.” sa farmor och gick till telefonen i hallen.
Jag skyndade mig ut - jag ville inte höra när farmor pratade med pappa, jag var nervös nog ändå.
*
What's your earliest memory?
*
Kyle answers:*
I have a very vivid memory from my early childhood years:
I was 2 years old (Coral was 3), we played in our backyard,
and suddenly (for some weird reason) I began to eat dirt.
Eating dirt was probably not a good idea... *lol*
At least Coral didn't think so... she ran to Mom, shouting (totally horrified):
"Mommy! Mommy! The baby is eating dirt...!!"
http://www.formspring.me/bluecreekies
Kevin funderar - 2
*
"Man bäddar sängen varenda morgon.... eller hur?
Men när man går och lägger sig varje kväll - då sliter man ju upp
lakan, täcke och filtar och allt som man noga gjort i ordning
så fint på morgonen...
Weird!
Då känns jobbet med bäddandet faktiskt rätt onödigt...
Och lite slöseri med tid om du frågar mig."
*
"Man bäddar sängen varenda morgon.... eller hur?
Men när man går och lägger sig varje kväll - då sliter man ju upp
lakan, täcke och filtar och allt som man noga gjort i ordning
så fint på morgonen...
Weird!
Då känns jobbet med bäddandet faktiskt rätt onödigt...
Och lite slöseri med tid om du frågar mig."
*
tisdag, oktober 19, 2010
What household chore do you hate to do the most?
*
Kevin answers:*
All of them! Chores are so booooring....!
But I ALWAYS do all my chores (I don't wanna act like
a bad or lazy boy...!)
http://www.formspring.me/bluecreekies
Kevin funderar...
*
Storebror Patrick berättar:
Mina småsyskon är roliga, ni skulle höra Ash och Kevin när de diskuterar saker...
För ett tag sedan när mamma och pappa pratade om semester till sommaren föreslog Kevin:
"Vi kan åka runt solen! Det vore coolt!"
Ashlee ger honom en lång blick.
"Man kan inte åka till solen, Kev... Det är alldeles för varmt."
Kevin är tyst en sekund, funderar.
"Jaha... men du! Vi kan ju åka på kvällen!"
Haha!
Och Ashlee ville åka till månen när hon var liten!
De är knasiga min lilla syster och min lilla bror!
"Vi är inte knasiga!" protesterar Ashlee nu när hon läser detta. "Kevin och jag har visioner!"
Ja visst har ni det, lilla sötnos ;-)
*
Storebror Patrick berättar:
Mina småsyskon är roliga, ni skulle höra Ash och Kevin när de diskuterar saker...
För ett tag sedan när mamma och pappa pratade om semester till sommaren föreslog Kevin:
"Vi kan åka runt solen! Det vore coolt!"
Ashlee ger honom en lång blick.
"Man kan inte åka till solen, Kev... Det är alldeles för varmt."
Kevin är tyst en sekund, funderar.
"Jaha... men du! Vi kan ju åka på kvällen!"
Haha!
Och Ashlee ville åka till månen när hon var liten!
De är knasiga min lilla syster och min lilla bror!
"Vi är inte knasiga!" protesterar Ashlee nu när hon läser detta. "Kevin och jag har visioner!"
Ja visst har ni det, lilla sötnos ;-)
*
Huset som Gud glömde - 53
Coral
Farmor vinkade till sig en betjänt.
”Vill du vara snäll och ge Coral en ny sked?”
Betjänten log och nickade.
”Ska bli, Mrs. Collins.”
”Eh… tack, men det behövs inte.” sa jag.
”Är det säkert?” frågade betjänten. ”Att hämta en ny sked är inga problem.”
”Det är säkert.” sa jag. ”Tack ändå.”
”Du kan ta min sked.” sa Kyle och sträckte fram sin sked mot mig.
”Vad ska du äta med då?” frågade jag.
Kyle flinade.
”Händerna?”
Jag log mot Kyle, tacksam och imponerad över att han kunde skämta trots att måste vara minst lika orolig som jag över att pappa och Nancy kanske skulle komma.
Ashlee fnissade.
”Har du tappat ditt bordsskick, Kyle?”
Kyle klappade på sina fickor, som om han letade efter något.
”Yep.” flinade han och slog ut med händerna. ”Det är helt borta.”
Jag rufsade om Kyles hår och log mot honom för att visa hur tacksam jag var för att han lättade upp stämningen.
Visst är han fantastisk, min lillebror? ヅ
*
Farmor vinkade till sig en betjänt.
”Vill du vara snäll och ge Coral en ny sked?”
Betjänten log och nickade.
”Ska bli, Mrs. Collins.”
”Eh… tack, men det behövs inte.” sa jag.
”Är det säkert?” frågade betjänten. ”Att hämta en ny sked är inga problem.”
”Det är säkert.” sa jag. ”Tack ändå.”
”Du kan ta min sked.” sa Kyle och sträckte fram sin sked mot mig.
”Vad ska du äta med då?” frågade jag.
Kyle flinade.
”Händerna?”
Jag log mot Kyle, tacksam och imponerad över att han kunde skämta trots att måste vara minst lika orolig som jag över att pappa och Nancy kanske skulle komma.
Ashlee fnissade.
”Har du tappat ditt bordsskick, Kyle?”
Kyle klappade på sina fickor, som om han letade efter något.
”Yep.” flinade han och slog ut med händerna. ”Det är helt borta.”
Jag rufsade om Kyles hår och log mot honom för att visa hur tacksam jag var för att han lättade upp stämningen.
Visst är han fantastisk, min lillebror? ヅ
*
Huset som Gud glömde - 52
Coral
Jag böjde mig snabbt ner och plockade upp skeden som jag så klumpigt tappat i golvet.
”Ursäkta.” mumlade jag igen.
Farfar såg på mig och log.
”Ingen fara Coral.”
Gammelfaster Gertrude såg lite beskt på mig - som om hon tyckte att man har dåligt bordskick om man råkar tappa en sked.
”Stirra inte på tösen så där, Gertrude.” sa farfar. ”Hon slänger inte bestick på golvet med flit.”
”Nej, verkligen inte.” sa farmor i en riktigt besk ton.
Det märks tydligt att farmor inte gillar farfars syster särskilt mycket.
Ingen (förutom Kyle) hade fattat att jag tappade skeden på grund av nervositet.
Folk vet ju att jag är lite klumpig av mig och vet att jag kan bli ganska skakig. Och det var inte precis första gången jag tappade bestick i golvet.
*
Jag böjde mig snabbt ner och plockade upp skeden som jag så klumpigt tappat i golvet.
”Ursäkta.” mumlade jag igen.
Farfar såg på mig och log.
”Ingen fara Coral.”
Gammelfaster Gertrude såg lite beskt på mig - som om hon tyckte att man har dåligt bordskick om man råkar tappa en sked.
”Stirra inte på tösen så där, Gertrude.” sa farfar. ”Hon slänger inte bestick på golvet med flit.”
”Nej, verkligen inte.” sa farmor i en riktigt besk ton.
Det märks tydligt att farmor inte gillar farfars syster särskilt mycket.
Ingen (förutom Kyle) hade fattat att jag tappade skeden på grund av nervositet.
Folk vet ju att jag är lite klumpig av mig och vet att jag kan bli ganska skakig. Och det var inte precis första gången jag tappade bestick i golvet.
*
Huset som Gud glömde - 51
Coral
Vid frukosten sa farmor något som totalt slet Kyle och mig ur vår lilla tillfälliga värld av frihet och trygghet.
”Robert och Nancy kanske kommer till lunch imorgon.”
Jag tappade min sked i golvet.
”Ursäkta.” mumlade jag.
”Jag hoppas de kommer, det var så längesen de var här.” fortsatte farmor.
Kyle suckade.
”Ja, jag vet att det kan vara skönt att slippa sina föräldrar ibland," sa farmor till Kyle. "men det vore roligt om er pappa och Nancy stannar på festen också.”
Mmmm… jättekul...
Jag vet att de inte skulle göra något med oss här, men bara tanken på att pappa och Nancy skulle komma hit satte knutar i magen på mig.
Kyle dolde sin nervositet och ångest genom att plötsligt bli väldigt upptagen av sitt rostade bröd.
*
Vid frukosten sa farmor något som totalt slet Kyle och mig ur vår lilla tillfälliga värld av frihet och trygghet.
”Robert och Nancy kanske kommer till lunch imorgon.”
Jag tappade min sked i golvet.
”Ursäkta.” mumlade jag.
”Jag hoppas de kommer, det var så längesen de var här.” fortsatte farmor.
Kyle suckade.
”Ja, jag vet att det kan vara skönt att slippa sina föräldrar ibland," sa farmor till Kyle. "men det vore roligt om er pappa och Nancy stannar på festen också.”
Mmmm… jättekul...
Jag vet att de inte skulle göra något med oss här, men bara tanken på att pappa och Nancy skulle komma hit satte knutar i magen på mig.
Kyle dolde sin nervositet och ångest genom att plötsligt bli väldigt upptagen av sitt rostade bröd.
*
måndag, oktober 18, 2010
Huset som Gud glömde - 50
Kyle
Nästa morgon insåg vi att det var torsdag - bara en dag kvar tills vi skulle sjunga på farmors fest…! Och vi som inte hade övat alls, ooops...!
”Vi får improvisera.” sa Ashlee lugnt. ”Vi tar nån låt vi kan bra och vi har ju hela dagen på oss att repa.”
”Och imorgon kanske vi också hinner repa lite.” fortsatte hon när jag suckade.
Hon log och lade armen om mig.
”Det går bra, Kyle! Du kan sjunga, vad du än säger så kan sjunger du bra!”
Jag suckade igen, men den här gången log jag.
”Okej, jag sjunger väl då.”
”Yay!” jublade Ashlee lyckligt.
”Men jag tänker inte sjunga ensam!” tillade jag.
Ashlee log.
”Nejdå, vi sjunger allihop.”
”Med allihop menar du…?” började Darla.
”Allihop i detta här rummet.” log Ashlee.
”Ska jag också sjunga?” frågade Darla.
Jag nickade.
”Ja, det ska du.”
Darla skrattade och gav mig en kram.
”Okej,” sa hon. ”men jag varnar er… jag sjunger inte bra…”
”Gör du visst!” sa Ashlee. ”Alla ni sjunger jättebra!”
Darla, Coral och jag kunde inte låta bli att skratta åt Ashlees iver.
Ashlee såg glatt på oss.
”Ska vi rocka så att taket lyfter sig imorgon eller inte?”
Hon studsade nästan av iver.
Och det smittade av sig på mig. Nu kände jag att det skulle bli en kul fest.
”Let’s rock!” sa jag glatt.
”Yay!” jublade Ashlee igen och kramade mig.
*
Nästa morgon insåg vi att det var torsdag - bara en dag kvar tills vi skulle sjunga på farmors fest…! Och vi som inte hade övat alls, ooops...!
”Vi får improvisera.” sa Ashlee lugnt. ”Vi tar nån låt vi kan bra och vi har ju hela dagen på oss att repa.”
”Och imorgon kanske vi också hinner repa lite.” fortsatte hon när jag suckade.
Hon log och lade armen om mig.
”Det går bra, Kyle! Du kan sjunga, vad du än säger så kan sjunger du bra!”
Jag suckade igen, men den här gången log jag.
”Okej, jag sjunger väl då.”
”Yay!” jublade Ashlee lyckligt.
”Men jag tänker inte sjunga ensam!” tillade jag.
Ashlee log.
”Nejdå, vi sjunger allihop.”
”Med allihop menar du…?” började Darla.
”Allihop i detta här rummet.” log Ashlee.
”Ska jag också sjunga?” frågade Darla.
Jag nickade.
”Ja, det ska du.”
Darla skrattade och gav mig en kram.
”Okej,” sa hon. ”men jag varnar er… jag sjunger inte bra…”
”Gör du visst!” sa Ashlee. ”Alla ni sjunger jättebra!”
Darla, Coral och jag kunde inte låta bli att skratta åt Ashlees iver.
Ashlee såg glatt på oss.
”Ska vi rocka så att taket lyfter sig imorgon eller inte?”
Hon studsade nästan av iver.
Och det smittade av sig på mig. Nu kände jag att det skulle bli en kul fest.
”Let’s rock!” sa jag glatt.
”Yay!” jublade Ashlee igen och kramade mig.
*
torsdag, oktober 14, 2010
Huset som Gud glömde - 49
*
Ashlees glada bus-humör fick Kyle att glömma sin ångest inför hemresan för ett tag.
Han kunde slappna av och tänkte bara på att ha roligt och trevligt med Ashlee, Coral och Darla.
Ashlee visste nog inte om det själv, men hon hade en otrolig förmåga att få folk att må bra och känna sig glada. Hennes glädje smittade alltid av sig.
”Visst är Kyle söt när han rodnar?” fnissade Ashlee.
”Lägg av…” skrattade Kyle generat.
”Det är du faktiskt, Kyle.” log Darla.
Kyle skakade på huvudet.
”Jo.” sa Ashlee. ”Vi bestämmer.”
Darla och Coral skrattade.
”Jaha.” sa Kyle. Hans fingrar lekte med Ashlees skruvlockar. ”Och då kanske jag bestämmer att du är söt!”
Ashlee skakade på huvudet. Hon såg lite generad ut.
”Jo, det bestämmer jag visst.” log Kyle.
Coral och Darla fnissade.
Kyle hade omedvetet erkänt att han tyckte att Ashlee var söt, något han annars var för blyg för att göra.
Kyle såg på sin syster och Darla.
”Vad fnissar ni åt…?”
”De fnissar för att du tycker att jag är söt.” fnissade Ashlee.
”Men det har du aldrig erkänt förut.” fnissade Darla.”
”Men jag tycker ju att… att du är… söt.” mumlade Kyle generat.
”Awww Kyle… du är det gulligaste som finns!” sa Ashlee.
Hon gav honom en puss.
Kyle såg om möjligt ännu mer generad ut.
*
Ashlees glada bus-humör fick Kyle att glömma sin ångest inför hemresan för ett tag.
Han kunde slappna av och tänkte bara på att ha roligt och trevligt med Ashlee, Coral och Darla.
Ashlee visste nog inte om det själv, men hon hade en otrolig förmåga att få folk att må bra och känna sig glada. Hennes glädje smittade alltid av sig.
”Visst är Kyle söt när han rodnar?” fnissade Ashlee.
”Lägg av…” skrattade Kyle generat.
”Det är du faktiskt, Kyle.” log Darla.
Kyle skakade på huvudet.
”Jo.” sa Ashlee. ”Vi bestämmer.”
Darla och Coral skrattade.
”Jaha.” sa Kyle. Hans fingrar lekte med Ashlees skruvlockar. ”Och då kanske jag bestämmer att du är söt!”
Ashlee skakade på huvudet. Hon såg lite generad ut.
”Jo, det bestämmer jag visst.” log Kyle.
Coral och Darla fnissade.
Kyle hade omedvetet erkänt att han tyckte att Ashlee var söt, något han annars var för blyg för att göra.
Kyle såg på sin syster och Darla.
”Vad fnissar ni åt…?”
”De fnissar för att du tycker att jag är söt.” fnissade Ashlee.
”Men det har du aldrig erkänt förut.” fnissade Darla.”
”Men jag tycker ju att… att du är… söt.” mumlade Kyle generat.
”Awww Kyle… du är det gulligaste som finns!” sa Ashlee.
Hon gav honom en puss.
Kyle såg om möjligt ännu mer generad ut.
*
Huset som Gud glömde - 48
Kyle
När vi gick och la oss på kvällen slog det mig att vi inte hade många dagar kvar här nu… vi skulle åka hem på söndag eftermiddag - om bara fyra dagar.
Jag fick lite ont i magen när jag tänkte på det.
”Vad är det?” frågade Ashlee.
”Inget…” ljög jag. ”Tycker bara det är lite tråkigt att vi ska åka hem redan på söndag.”
”Jag vet.” sa Ashlee. ”Det är superkul här!”
Ashlee kramade om mig.
”Men du… se inte så sorgsen ut, vi har ett par roliga dagar kvar. Eller hur?”
Hon log.
Jag log tillbaka och nickade.
Ashlee pussade mig på kinden. Sedan flinade hon.
”Vet du att du är söt när du rodnar, Kyle?”
Jag räckte ut tungan åt henne.
”Du är det!” sa Ashlee glatt. "Super-söt!"
Hon petade mig i sidan.
Jag log och brottade ner henne i sängen.
”Dina öron är röda!” fnissade Ashlee.
”Akta så att jag inte kittlar dig, lilla Ashlee.” varnade jag.
Ashlee bara skrattade.
”Dina öron är röda iallafall - och du är faktiskt super-söt!”
*
När vi gick och la oss på kvällen slog det mig att vi inte hade många dagar kvar här nu… vi skulle åka hem på söndag eftermiddag - om bara fyra dagar.
Jag fick lite ont i magen när jag tänkte på det.
”Vad är det?” frågade Ashlee.
”Inget…” ljög jag. ”Tycker bara det är lite tråkigt att vi ska åka hem redan på söndag.”
”Jag vet.” sa Ashlee. ”Det är superkul här!”
Ashlee kramade om mig.
”Men du… se inte så sorgsen ut, vi har ett par roliga dagar kvar. Eller hur?”
Hon log.
Jag log tillbaka och nickade.
Ashlee pussade mig på kinden. Sedan flinade hon.
”Vet du att du är söt när du rodnar, Kyle?”
Jag räckte ut tungan åt henne.
”Du är det!” sa Ashlee glatt. "Super-söt!"
Hon petade mig i sidan.
Jag log och brottade ner henne i sängen.
”Dina öron är röda!” fnissade Ashlee.
”Akta så att jag inte kittlar dig, lilla Ashlee.” varnade jag.
Ashlee bara skrattade.
”Dina öron är röda iallafall - och du är faktiskt super-söt!”
*
Huset som Gud glömde - 47
Coral
”Det tycker jag också.” sa jag.
”Jag vet inte…” sa Kyle. ”På julafton får vi ju tårta.”
”Tårta…?” skrattade Darla.
Kyle flinade mot oss.
”Det är jättebra att ha en syrra som fyller år på julafton.”
Jag skrattade och skakade på huvudet.
”Knasboll.”
Kyle lade armen om mig.
”Var snäll syrran, annars får du ingen tårta när du fyller år nästa gång.”
Jag flinade.
”Du ska få för tårta…”
Jag gav Ashlee och Darla en menande, lurig blick.
De hajade direkt och vi tre brottade ner Kyle.
”Tjejer är så jobbiga…” fnissade Kyle.
”Yep!” sa Ashlee glatt. ”Och du älskar oss!”
*
”Det tycker jag också.” sa jag.
”Jag vet inte…” sa Kyle. ”På julafton får vi ju tårta.”
”Tårta…?” skrattade Darla.
Kyle flinade mot oss.
”Det är jättebra att ha en syrra som fyller år på julafton.”
Jag skrattade och skakade på huvudet.
”Knasboll.”
Kyle lade armen om mig.
”Var snäll syrran, annars får du ingen tårta när du fyller år nästa gång.”
Jag flinade.
”Du ska få för tårta…”
Jag gav Ashlee och Darla en menande, lurig blick.
De hajade direkt och vi tre brottade ner Kyle.
”Tjejer är så jobbiga…” fnissade Kyle.
”Yep!” sa Ashlee glatt. ”Och du älskar oss!”
*
Huset som Gud glömde - 46
Coral
Efter middagen skyndade vi oss upp på vinden för att välja böcker.
Kyle såg på en av böckerna, sedan räckte han den till Ashlee.
”Ashie, ta den här, du gillar ju Les Misérables.”
Ashlee såg ut som om hon vunnit på lotto.
Hon tog boken och bläddrade lite i den. Sedan flämtade hon till.
”Det här är en förstautgåva…! Det kan jag inte ta emot… dom är värda jättemycket.”
”Jag vill att du ska ha den.” sa Kyle.
”Ta den du, Ash.” instämde jag. ”Det finns en annan utgåva här, den kan Kyle och jag ta.”
”Men… vill inte ni ta förstautgåvan då?” frågade Ashlee.
Kyle skakade på huvudet.
”Du har ju önskat dig den jättelänge.” Han log mot Ashlee. ”och den kommer att matcha din förstautgåva av Ringaren i Notre Dame.”
Ashlee kramade Kyle och sedan mig.
”Tack så mycket!” sa hon lyckligt.
Efter en stund tillade hon:
”Det här är bättre än julafton.”
*
Efter middagen skyndade vi oss upp på vinden för att välja böcker.
Kyle såg på en av böckerna, sedan räckte han den till Ashlee.
”Ashie, ta den här, du gillar ju Les Misérables.”
Ashlee såg ut som om hon vunnit på lotto.
Hon tog boken och bläddrade lite i den. Sedan flämtade hon till.
”Det här är en förstautgåva…! Det kan jag inte ta emot… dom är värda jättemycket.”
”Jag vill att du ska ha den.” sa Kyle.
”Ta den du, Ash.” instämde jag. ”Det finns en annan utgåva här, den kan Kyle och jag ta.”
”Men… vill inte ni ta förstautgåvan då?” frågade Ashlee.
Kyle skakade på huvudet.
”Du har ju önskat dig den jättelänge.” Han log mot Ashlee. ”och den kommer att matcha din förstautgåva av Ringaren i Notre Dame.”
Ashlee kramade Kyle och sedan mig.
”Tack så mycket!” sa hon lyckligt.
Efter en stund tillade hon:
”Det här är bättre än julafton.”
*
Huset som Gud glömde - 45
Coral
”Hittade ni något spännande på vinden?” frågade farfar när vi åt middag senare på kvällen.
Kyle nickade.
”Alla gamla böcker.”
”Går det bra om vi lånar några av dem?” frågade jag.
Farmor och farfar såg leende på varandra. Sedan log farmor mot oss:
”Om det är några böcker ni vill ha är det bara att ta dem.”
”Va? Får vi dem…?!” utbrast Kyle.
”Ja, de ligger bara där uppe och samlar damm.” sa farmor. ”De gör bättre nytta hos er. Ta så många ni vill.”
Hon såg på Ashlee och Darla.
”Ni också, om ni gillar böcker är det bara att ta för sig.”
”Tack så mycket!” sa jag, Kyle, Ashlee och Darla unisont.
Sedan började vi skratta åt att vi var så synkroniserade.
”Är ni alltid så här synkade?” undrade Mandy.
”Yep!” sa vi unisont.
Vi brast i skratt igen.
*
”Hittade ni något spännande på vinden?” frågade farfar när vi åt middag senare på kvällen.
Kyle nickade.
”Alla gamla böcker.”
”Går det bra om vi lånar några av dem?” frågade jag.
Farmor och farfar såg leende på varandra. Sedan log farmor mot oss:
”Om det är några böcker ni vill ha är det bara att ta dem.”
”Va? Får vi dem…?!” utbrast Kyle.
”Ja, de ligger bara där uppe och samlar damm.” sa farmor. ”De gör bättre nytta hos er. Ta så många ni vill.”
Hon såg på Ashlee och Darla.
”Ni också, om ni gillar böcker är det bara att ta för sig.”
”Tack så mycket!” sa jag, Kyle, Ashlee och Darla unisont.
Sedan började vi skratta åt att vi var så synkroniserade.
”Är ni alltid så här synkade?” undrade Mandy.
”Yep!” sa vi unisont.
Vi brast i skratt igen.
*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)