En oväntad gäst...

*

Fredag, 29 oktober, 1995

Det var sen kväll i den lilla staden Eden Park i Georgia. Iskallt regn piskade trappan till den stora stenkyrkan Saint Grace Church.
Eftersom det var sent och vädret var så kallt och ruskigt höll sig de flesta inomhus.
Pastor Cummings hade just låst kyrkporten. Han drog nu regnkappan tätare om sig, sedan klev ut på trappan, försiktigt, så att han inte skulle halka.
Det skulle se ut det... tänkte den gamle pastorn, att halka i det blöta och göra sig till åtlöje för eventuella åskådare... nej, det går inte för sig.
Han tog ett par försiktiga steg och undrade i sitt stilla sinne om det skulle vara förmätet att be vädergudarna om lite vackrare väder?
Det var då han hörde ljudet.
Han stod stilla och lyssnade. Hade han verkligen hört rätt?
Som svar på hans fråga hördes ljudet igen. Det var gråt.
Den sortens gråt kan bara komma från en mycket liten människa, tänkte Pastor Cummings.
På översta trappsteget stod en vit babykorg i rotting. Den gamle mannen satte sig på knä intill korgen och såg ner i den.
Där låg ett bylte inlindad i en filt. Ett litet nyfött barn.
"Vem har lämnat dig här, liten?" mumlade Pastor Cummings.
Gråten avtog en aning. Nu hördes bara ett litet rossligt jollrande och babyn såg på pastorn med mörka ögon.
Pastor Cummings lyfte varsamt upp korgen och tog med den till sin bil.
Sedan körde han till Eden Park Hospital.
*

Födelsedags-special 3/3: Jordan

Grattis Jordan!

*

(Klicka på bilden för större storlek)

Back to Camp Topeka! Del 1

*
Det var dagen före Abraham Lincoln High School's andra klassresa till Camp Topeka.
Ryan låg på soffan och läste när Maggie, Maureen, Sheila och Sunshine kom hem till familjen McKenzie.
"Hej sötnos, har du packat klart nu?" frågade Maggie.
Ryan nickade.
"Eller ligger du bara och drömmer?" flinade Maureen och satte sig intill honom i soffan.
"Jag har packat klart." sa Ryan. Han satte sig upp och lutade sig mot Maureen. "Och jag ligger inte och drömmer, Maureen."
Maureen log mot Ryan och rufsade om hans hår.
"Jo, du drömmer säkert om mig." log Sheila och petade honom i magen.
"Yeah right." fnissade Ryan. Han skruvade på sig och tog bort Sheilas hand.
"Har du packat regnkläder?" frågade David.
"Ja, jag har packat allt jag behöver." sa Ryan.
"Insektsmedel, bortstötande medel?" fortsatte David.
Ryan skrattade till.
"Bortstötande medel...? Vad ska jag stöta bort?"
Maureen, Sheila, Sunshine, Maggie och Kate skrattade.
David log mot sin son.
"Bortstötande medel är bra mot djur och insekter." sa David.
"Precis, tänk om det kommer en hungrig björn." log Maggie.
"Ni är ju helknasiga!" skrattade Ryan. "Skulle jag bli uppäten av en björn...?"
"Mmm, hungriga björnen kanske tycker att vår Little Monkey Boy är jättemumsig." skojade Sunshine.
Ryan skrattade och skakade på huvudet.
"Skaka inte på huvudet Ryan." log Maureen. "Björnar älskar sötnosar som du."
"Hur vet du det?" flinade Ryan. "Har du frågat dom?"
I nästa sekund fick han kämpa för att komma undan tjejernas kittlingsattack.
"Ska jag hjälpa till?" frågade David.
"Jaaa!" sa tjejerna glatt.
*

Karaktärerna om sig själva 12: Ashlee

Karaktärerna om sig själva
(om du vill veta mer: ställ gärna frågor till karaktärerna i kommentars-rutan)

ASHLEE

Namn: Ashlee Grace Madison Hayden
(Tilltalsnamn: Ashlee Grace - fast de flesta säger bara Ashlee)
Smeknamn: Ash, Ashie, Pixie, Wildcat & Punky
Ålder: 15 (i oktober)
Födelsedag: 28 Oktober, 1995
Hårfärg: Svart
Ögonfärg: Smaragdgröna/havsgröna
Bor: Blue Creek (sedan jag var 4 år)

Favoriter:
Mat: Mac & Cheese, pizza, spagetti
Dryck: Pepsi, Coca-Cola, te, Iste, grapefruit juice
Sport: jag gillar att irritera min omgivning - är det en sport? Jag skojar bara! *lol* Simma är kul.
Ämne i skolan: Engelska, Drama Club, musik

Går i kyrkan: väldigt sällan, men det händer att jag gör det

Hatar/ogillar:
Alla som beter sig idiotiskt mot mig och mina vänner och familj
- och folk som snackar skit!
Annars ogillar jag när vi får för mycket läxor, vissa lärare och min OCD & TS...

Älskar/gillar:
Jag älskar min familj & mina vänner.
Kevin tillägger: Ash älskar Kyle!!!
*

Karaktärerna om sig själva 11: Kyle

Karaktärerna om sig själva
(om du vill veta mer: ställ gärna frågor till karaktärerna i kommentars-rutan)

KYLE

Namn: Kyle Joshua Michael Collins
Smeknamn: Inget… tror jag inte iallafall...
Ålder: 15 (i december)
Födelsedag: 28 December 1995
Hårfärg: Ljusbrun/kastanjebrunt/hasselnötsbrunt
Ögonfärg: Blå
Bor: Blue Creek

Favoriter:
Mat: Cheeseburger & fries, Lizzie’s kycklingpaj & Lizzie's sallad
Dryck: Vatten, Pepsi
Sport: gillar inte sport så mycket… men simma är kul
Ämne i skolan: Engelska, musik, historia

Går i kyrkan: ibland

Hatar/ogillar:
Matte, människor som är elaka, skitsnack, våld

Älskar/gillar:
Min syster Coral, Ashlee + mina andra coola kompisar, Lizzie

*

Karaktärerna om sig själva 10: Coral

Karaktärerna om sig själva
(om du vill veta mer: ställ gärna frågor till karaktärerna i kommentars-rutan)

CORAL

Namn: Coral Joy Melissa Collins
Smeknamn: C, Cor, Cori/Cory
- eller Codi (Det var Kyle som började kalla mig Codi - han kunde inte säga Coral eller Cori när vi var små ;-) )
Ålder: 15 (på Julafton)
Födelsedag: 24 December, 1994
Hårfärg: Rödbrun/koppar
Ögonfärg: Blå
Bor: Blue Creek

Favoriter:
Mat: Pasta, cheeseburger & fries, Lizzie’s kycklingpaj & Lizzie's sallad
Dryck: Pepsi, vatten, te
Sport: Baseball är ganska kul att kolla på och jag gillar att simma
Ämne i skolan: Historia, musik, Engelska

Går i kyrkan: ibland

Hatar/ogillar: Våld, idiotiska människor

Älskar/gillar: Brorsan, kompisar, Lizzie
*

Skrattsjukan - del 3

*
Kevin lade armen om sin storasysters midja.
"Jag tror iallafall att ni är kära!"
"Vem är du kär i då, Kevin?" frågade Darla.
"Ingen!" utbrast Kevin. "Tjejer är yucky!"
Elle harklade sig. Hon satte händerna i sidorna och såg med rynkade ögonbryn på Kevin.
"Ursäkta...? Vad är jag då? Hackad lever?"
"Men du är ingen vanlig tjej." sa Kevin. "Du är Elle, min alldeles speciella kompis."
"Snygg räddning..." flinade Ashlee.
Elle såg på Ashlee och nickade instämmande. Hon slog uppgivet ut med armarna.
"Pojkar..." suckade hon. "Dom är oförbätterliga."
Ashlee, Coral, Kyle, Max och Darla såg på Elle och skrattade.
"Hon är så söt!" sa Darla. "Jag tror jag vill adoptera henne!"
"Ja! Gör det!" fnissade Elle lyckligt. Hon kramade Darla.
Kevin såg ut att fundera på något.
"Är alla killar oför... vad det nu hette?"
"Dom flesta." sa Ashlee. "Men det finns såklart undantag."
"Är jag ett av undantagen?" undrade Max.
Ashlee låtsades fundera.
"Nä." sa hon och började skratta.
"Men Kyle är ett undantag, va?" retades Kevin. "För ni äääälskar varann!"
Ashlee började jaga honom.
Kevin pep till och sprang iväg så fort han kunde.
*

Skrattsjukan - del 2

Fredag eftermiddag.


Ashlee och Kyle var inte de enda som hade drabbats av skrattsjukan. Det visade sig att även Elle och Kevin var fulla av fniss när Ashlee, Coral, Kyle, Max och Darla hämtade dem från skolan på eftermiddagen.
"Ni också...?" sa Max. "Man kan ju tro att ni har fått skrattpiller och lustgas till lunch eller nåt!"
"Jaaaa!" fnissade Elle. "Två portioner!"
Alla skrattade.
Kevin var även på lite retsamt humör. Han såg på sin syster och Kyle som gick bredvid varandra.
"Ni är kära i varann va? Ska ni hem och pussas nu?"
Ashlee puttade ner Kevin i en snöhög.
Kevin sjönk ner i den djupa snön.
"Hjälp! Jag kommer inte upp!" fnissade han.
"Vad synd." sa Ashlee med ett snett litet leende. "Då får du ligga där, så hämtar vi dig på måndag. Hej då!"
Hon vinkade till Kevin och gick iväg med snabba steg.
"Näää, Ash! Hjälp mig!"
"Nä, det blir så lugnt och skönt hemma om du ligger kvar där." flinade Ashlee.
Men sedan gick hon bort till Kevin och drog upp honom.
*

Skrattsjukan

Fredag morgon.


"Nu ska vi prata lite om litteratur." sa engelskläraren Miss Kramer. "Jag tänkte att ni skulle få läsa..."
Miss Kramer avbröt sig och såg på Ashlee och Kyle som tycktes ha drabbats av ett fnissanfall.
"Vad är det som är så roligt?" frågade hon.
"Jag vet inte...!" fnissade Ashlee.
"Det är skrattsjukan." sa Max. "Mycket allvarlig åkomma."
"Förlåt," sa Kyle och försökte behärska sig. "vi ska vara tysta nu."
Julie Carver blängde surt på Ashlee och Kyle.
"Kan ni vara tysta! Miss Kramer försöker hålla lektion här!"
Miss Kramer log mot dem.
"Så farligt är det inte Julie. Jo, jag tänkte att ni ska börja läsa Charles Dickens Oliver Twist på måndag."
Ashlee och Kyle började skratta igen.
"Men vad är det som är så roligt...?!" utbrast Max.
"Jag har ingen aning." skrattade Kyle.
Max skrattade.
"Ni är ju knäppa!"
"Jag vet!" fnissade Kyle.
"Men var tysta nu!" fräste Julie ilsket. "Miss Kramer ska prata om Charles Dickens!"
"Mmm... vi ska försöka." svarade Ashlee, men utan att riktigt mena det.
Hon petade Kyle i sidan och sa med låtsas-sträng röst:.
"Tyst nu Kyle, Miss Kramer ska prata om 'Darles Chickens'!"
Nu kunde varken klasskamraterna eller Miss Kramer hålla sig för skratt längre. Julie var den enda som inte skrattade.
"Visst är det underbart att man kan vara så här glad en fredagsmorgon?" skrattade Max. Han såg glatt på Kyle och Ashlee. "Kan inte ni få skrattsjukan oftare? Snälla?"
Ashlee slängde ett suddgummi på honom.
*

Karaktärernas anslagstavlor: Maureen

Maureen's anslagstavla

(Klicka på bilden för större version)

*

Karaktärernas anslagstavlor: Sunny

Sunny's anslagstavla

(Klicka på bilden för större version)

Karaktärernas anslagstavlor: Ryan

Ryan's anslagstavla

(Klicka på bilden för större version)
*

Ode To Snow

*

Snowflakes in the air. 
Light and happy dance. 
I catch 'em on my tounge. 
Then we skip away
my snow angel friend 
and me

Poem by Elle

*

"Vilken bitchig mamma..." del 3

*
När de satt i bilen och var på väg hem sa Kevin:
"Vilken bitchig mamma..."
Han såg lite skamset på de andra.
"Jag vet att jag inte får säga bitch... men hon var det."
Matthew Hayden log.
"Idag låtsas jag att jag inte hörde din svordom, Kevin. Damen var verkligen bitchig."
"Vi har tur som har dig och mamma som föräldrar." sa Kevin, med mycket värme i rösten. "Ni skulle aldrig nånsin skrika åt oss så där!"
"Verkligen inte." sa Matthew Hayden. "Jag älskar och respekterar mina barn."
Kevin såg på sin syster.
"Ash, visst har vi världens bästa föräldrar."
Ashlee nickade.
"Vi har verkligen tur, Kevin."
*

"Vilken bitchig mamma..." del 2

*
Pojken fann sig i att han inte fick köpa godis, men han höll i en serietidning han ville köpa.
"Fast det fattas lite pengar, mamma. Får jag låna av dig?" frågade han försiktigt.
"Det fattar du väl att du inte kan köpa en massa grejer när du inte har tillräckligt med pengar!" röt mamman. "Är du en idiot?"
Nu kunde in Matthew Hayden hålla sig längre. Han gav kvinnan en hård blick.
"I den här stan kallar vi inte våra barn idioter."
Kvinnan blängde surt på honom.
Matthew Hayden ignorearde henne. Istället såg han på grabben.
"Hur mycket fattas det?"
"Sjuttiofem cent..." mumlade pojken.
Matthew grävde i sin ficka. Han fick upp en en-dollarsedel och gav den till pojken.
"Här har du, grabben."
Pojkens ögon blev stora som tefat.
"Får jag den?"
Matthew log och nickade.
"Köp du din tidning."
Pojken strålade av lycka.
"Åh... tack så mycker Sir! Mamma, jag fick en hel dollar! Var inte det jättesnällt?"
Mamman bara fnyste.

När de gick mot parkeringen blängde pojkens mamma åter på Matthew Hayden. Han svarade med att le ljuvt mot henne.
Elle räckte ut tungan åt pojkens dumma mamma.
"Det är bra, Elle!" sa Ashlee och Coral.
*

"Vilken bitchig mamma..."

*
Ashlee, Kevin, Elle, Coral och Kyle var i Blue Creeks supermarket med Ashlee och Kevins pappa.
Plötsligt hörde de en mamma skrika på sin lille son, som var 8-9 år. Kvinnans röst hördes i hela affären.
Kevin och Elle stirrade storögda på kvinnan.
"Stackars barn..." mumlade Mr. Hayden.
"Jag hatar föräldrar som skriker på sina barn." sa Kevin.
"Det gör jag med." Matthew Hayden gav sin son en liten kram.

När de stod vid kassorna för att betala, såg de pojken och hans arga mamma i kön intill.
Hon fortsatte att gapa på sin son.
"Varför valde du de där onyttiga flingorna?!"
"Lägg tillbaka godiset! Inget godis på en vardag, det vet du!"
Elle såg nu ännu mer storögd på kvinnan.
"Oj då..." sa hon. "Damen vill verkligen göra sin åsikt hörd."
Ashlee, Coral, Kyle och Matthew Hayden och folk omkring dem log mot den lilla flickans något vuxna formulering.
"Ja, det kan man säga..." sa Kyle.
Han chockad och bedrövad över att en förälder kunde förnedra sin son på det sättet, inför alla människor.
*

Best of Noel & Melwin XI

*
Mamma storhandlar med twinsen.

Melwin: Mamma, jag vill få tomater.
Mamma: Vi har tomater.
Melwin tittar ner i shoppingvagnen.
Melwin: Näää... vi har inga tomater...
Mamma (ler): Jag menar hemma, gubben. Vi köpte tomater igår.
Noel: Igår...?! Meh! Vi vill ju ha färska tomater!

***

Noel & Melwin tittar på Lilla O (Olivia), 17 månader, som leker i sandlådan.

Melwin: Livia är bäbis.
Leni: Mmmm.
Noel: Det är liksom lite läskigt när dom är så där små.
Leni: Varför då?
Noel: Jo, för om man bär henne kan man tappa henne - och då går hon ju sönder...!

***

Lilla O (pekar): Titta!
Noel: Vad ska jag titta på, Lilla O?
Lilla O: Titta!
Noel: Vaddå?
Lilla O: Titta!
Noel (vänder sig mot mig): Asså... Leni, ser hon nåt som jag inte ser...?

*

Födelsedags-special 14/2: Linus

*

Grattis Linus!

(Klicka på bilden för större storlek)

*

Ocean Beach Memories #5 - del 5

*
När Maggie och Maureen gick började Ryan gråta.
"Marie inte gå!"
"Maureen kommer tillbaka imorgon." tröstade David. "Då får ni leka hela dagen."
"Ja." sa Ryan. "Det vill jag."
Den lille pojken log. Sedan gnuggade han sig sömnigt i ögonen och gäspade lite.
"Oj, vad du är trött." sa David och log mot sin lille son. "Det får bli ett snabbt bad och sen får vi bädda ner dig i din säng."

När Ryan badat och fått på sig pyjamas somnade han i samma stund som David lade ner honom i sängen.
Rebecca var lite besviken över att hennes lillebror somnat så fort.
"Nu hann jag ju inte säga godnatt." mumlade hon.
David strök henne över håret.
"Du kan ge honom en liten puss fast han sover, älskling."
Rebecca sken upp. Hon gav Ryan en mjuk puss på kinden.
"Sov gott, fina lilla bror."
Rebecca gav Ryan hans napp.
"Han brukar bli lessen utan den." förklarade hon.
David log varmt. Han lyfte upp sin dotter.
"Vet du att du är världens bästa storasyster?"
Rebecca log stolt.
*

Ocean Beach Memories #5 - del 4

*
"Ryan, lilla gubben, ät inte med fingrarna," förmanade Kate. "du har en sked där."
"Neeej..." 2-åringen log pillemariskt och kastade ner sin sked på golvet.
Sedan fortsatte han förnöjt att äta fiskbitar från soppan med fingarna.
"Du har soppa i hela ansiktet." påpekade Rebecca.
"Mmm..." sa Ryan. "Gott."
"Det var nog en bra idé att låta honom bada efter maten istället." sa David till Kate med ett litet skratt.
Kate log och nickade instämmande. Hon hämtade en ny sked och satte den i Ryans lilla näve.
"Ät med skeden nu."
Ryan åt lydigt och ordentlig med skeden.
"Vilken duktig pojke du är!" berömde Rebecca.

När Ryan tyckte att han ätit klart, ställde han sig upp i sin barnstol och sträckte sig mot Kate; ett tecken på att han ville gå ner.
"Mätt." sa Ryan.
Kate torkade Ryan runt munnen och lyfte sedan ned honom från den höga stolen.
David reste sig och tog upp Ryan i famnen.
"Nu ska vi gå upp och ordna ett bad åt dig, grabben."
"Bada!" jublade Ryan, rätt i örat på sin pappa.
"Han älskar att bada." fnissade Rebecca. "Han brukar blöta ner hela badrummet."
"Det brukar Maureen också göra." sa Maggie.
"Vatten är roligt." sa 3-åriga Maureen glatt. "Jag skvätter vatten på mamma!"
"Ja, det brukar du göra, din lilla busunge." skrattade Maggie. "Vi måste nog börja ta på oss regnställ och gummistövlar när våra ungar badar."
"Det var en bra idé!" skrattade David.
"Mamma, jag vill också bada." sa Maureen.
"Ja, det ska du få." sa Maggie. "Vi ska gå hem, så du får bada och sedan sova."
"Ryan ska inte sova!" sa Ryan bestämt och ruskade intensivt på huvudet.
"Ska du vara uppe och busa hela natten?" sa Maggie.
"Jaaa!" sa Ryan. "Marie och Ryan ska busa!"
"Du och Maureen får busa imorgon." sa Kate. "Nu är klockan mycket."
"Hej då Ryan." Maureen vinkade till sin lille kompis.
"Krama Marie!" Ryan gled ur Davids famn, sprang fram till Maureen och kramade henne.
"Vad söta dom är! Det här måste jag föreviga!"
Kate skyndade sig att hämta kameran, som tur var stod den i närheten.
Hon knäppte några bilder på Ryan och Maureen.
Sedan sade Maggie och Maureen hej då och god natt och gjorde sig redo att gå hem.
*

Ocean Beach Memories #5 - del 3

*
Rebecca och Kate behövde inte laga gummistövel till middag; David och George hade fått flera stora fiskar.
"Nu får vi äta fisk i flera veckor." log David.
Rebecca spärrade upp ögonen.
"Inte varje dag väl...?"
"Jo," log David. "varje dag. Till frukost också."
Rebecca fnissade.
"Pappaaa... du bara skojar hela tiden."
David lyfte upp henne i famnen.
"Fy pappa, du luktar fisk!"
Rebecca gled ur hans famn.
David skrattade.
"Det gör nog din bror också, han ville prompt krama varenda fisk vi tog upp i båten."
"Kramade du fiskarna Ryan?" frågade Rebecca fnissande.
Ryan nickade.
"Mmm, Ryan krama fisk."
Rebecca satte sig på huk framför sin lillbror och sniffade i luften.
"Ja, du luktar som en fisk. Fy! Ryan, nu måste du bada."
Ryan sken upp som en liten sol.
"Ja! Bada! Ryan fisk!"
"Kommer han prata om fiskar varje dag nu...?" sa Rebecca med en liten suck.
Kate log.
"Nej, det tror jag inte. Imorgon hittar han säkert någonting han blir tokig i."
"Bra," sa Rebecca. "för fisk är inte särskilt kul, tycker jag."
"På tal om fisk..." sa David och flinade mot Rebecca. "Jag tänkte göra en fisksoppa till middag."
Rebecca gav Kate en finurlig blick.
"Nä, mamma och jag ska laga gammal gummistövel, visst mamma?"
Kate skrattade.
"Ja, det ska vi."
David såg roat och lite oförstående på sin fru och dotter.
"Gammal gummistövel...?"
"Jaaaa," sa Rebecca. "har du aldrig hört talas om den rätten?"
David såg på Ryan.
"Grabben, har du hört talas om maträtten gammal gummistövel?"
Ryan log med hela ansiktet och nickade, precis som om han förstod vad hans pappa pratade för tokigheter.
"Jaaa!" sa han glatt.
*