Skrivpuff - 2 Februari 2016

*
Läkande

New York. December 2010

Plötsligt skars tystnaden sönder av ett blodisande skrik. Det kom utifrån.
Noah ryckte till och sedan for han ut ur huset, så fort att han var nära att snubbla flera gånger. Dani skyndade ut efter honom.
På gårdsplanen stod den minsta flickan och grät hjärtskärande, hon såg helt förstörd ut. När hon fick syn på Noah tilltog gråten och hon rusade fram och slog armarna om hans midja.
"Hon blev rädd." förklarade en flicka i 10-11-årsåldern. "Hon trodde att dom togde dig."
"Monsterna!" tjöt den lilla.
Noah såg skakad ut. Han tryckte sin minsta lillasyster intill sig och strök henne över håret.
"Lugn nu, Rumer, inga monster tog mig." sa han mjukt. "Jag är ju här."

Rumer torkade sitt tårdränkta ansikte med tröjärmen och granskade sin bror noga.
"Så dom togde dig inte...?"
Noah skakade på huvudet.
"Nej. Dom blev nog bortskrämda."
Barnen andades ut, men de sneglade ändå ängsligt bort mot huset.
"Men dom kommer om vi är olydiga." sa Rumer.
Både hon och den minsta pojken stoppade tummen i munnen.
Dani såg på syskonskaran, fem rädda ungar som såg alldeles skakade ut.
Hon visste ännu inte vad de hade varit med om, men hon visste att det skulle ta tid innan deras sargade själar läkte...

Hon drog barnen Crowley intill sig i en gruppkram.
"Nu ska jag se till att du kommer till en trygg plats."
"Hem till du?" frågade lilla Rumer.
Dani log.
"Nej, raring. Inte hem till mig. Poliserna här ska ta med er till ett annat bra ställe. Där ska ni få bada och äta god mat och sova."
"Följer du med dit...?" frågade Noah oroligt.
Både han och hans syskon såg nu bedjande på den unga specialagenten.
Dani nickade.
"Så klart jag gör."
"Då blir det bra." sa Noah fundersamt.

Pojken huttrade plötsligt till i vinterkylan och de gjorde de andra barnen också. De var inte alls klädda för en kall december-eftermiddag.
Dani vinkade till sig en av poliserna.
"Du kan väl sätta ungarna i er bil tills vi är klara här, så de får värma sig lite?"
Polisen, en vänlig man i 50-årsåldern, log och nickade.
"Kom ungar, det finns varma filtar i bilen."

"Fast jag har kissat på mig..." mumlade Rumer.
Hon tittade ner i marken, blicken var skamsen och blyg.

Noah tog lillasysters hand.
"Du har nog rena byxor uppe i ditt rum. Ska vi gå in och byta?"
Rumer tvekade, så Dani skyndade sig att säga:
"Inga monster där nu. Min agent-kompis är där inne och skrämmer bort dom. Och jag kan följa med in om ni vill?"
Rumer log, strålande. Hon stoppade sin lilla hand i Danis.
"Du och Noah ska följa med. Då blir jag inte rädd mer."
Dani, Rumer och Noah gick mot huset och den vänliga polismannen tog med sig de andra barnen till polisbilen.

"Ingen brukar nånsin vara så här snälla mot oss." sa Noah.
Knappt hade han pratat klart förrän han han sig i underläppen och blickade ner i marken. Den stackars pojken såg ut som om han just hade avslöjat något han inte fick avslöja.
"Du är super-snäll!" sa Rumer kärleksfullt och kramade Danis hand.

*

 

© https://www.flickr.com/photos/ctberney/16383256951/in/explore-2015-01-28/