*
Slippa
Fortsättning från 20/1 & 30/1
New York. December 2010.
Killarna som skulle riva Crowley-huset ville helst slippa komma tillbaka, men poliserna sa åt dem att de absolut inte fick riva huset idag. Det kunde finnas bevismaterial där inne.
Suckande packade rivningskillarna ihop alla sin grejer och åkte iväg.
Den minsta Crowley-ungen blinkade förvånat.
"Ska dom inte göra sönder huset?"
Dani skakade på huvudet.
"Inte idag, sötnos. Jag och dom andra poliserna måste gå in där och kolla lite först."
Lillpojken spärrade upp ögonen och högg tag i Danis arm.
"Nej!" utbrast han förskräckt. "Det finns monster där...!"
Den lilla tösen intill honom nickade ivrigt och så rädd ut.
Dani satte sig på huk framför de små.
"Ser ni min kompis därborta, Agent Daley?"
Dani pekade och de små barnen nickade.
"Han är jättebra på att skrämma bort monster." förklarade Dani. "Så det är ingen fara för oss att gå in i huset."
Minstingarna log lite osäkert, men såg lättad ut.
"Allt blir bra, Milo." sa Noah till sin lillebror. Men även han såg lite osäker ut.
Lillflickan tog hans hand.
"Tänkte monsterna ta dig också, Noah...?" frågade hon.
Noah nickade.
"Ja, Rumer. Jag tror det..." sa han och hans röst var tjock av gråt.
Hans lillasyster kramade honom.
"Ungarna får sitta i polisbilen medan vi går in i huset." föreslog Agent Daley.
Dani nickade.
Men då grep Noah tag i hennes hand igen.
"Jag vill följa med in!" sa han snabbt.
Dani tvekade.
"Jo, snälla..." bad Noah. "Jag måste. För att få avslut."
Pojken såg så storögd och bedjande ut att Dani log och hon fick lust att krama honom.
"Okej då. Men stanna nära oss hela tiden, så vi vet var vi har dig."
Noah nickade.
"Jag lovar."
De gick mot huset som Gud glömde.
Slippa
Fortsättning från 20/1 & 30/1
New York. December 2010.
Killarna som skulle riva Crowley-huset ville helst slippa komma tillbaka, men poliserna sa åt dem att de absolut inte fick riva huset idag. Det kunde finnas bevismaterial där inne.
Suckande packade rivningskillarna ihop alla sin grejer och åkte iväg.
Den minsta Crowley-ungen blinkade förvånat.
"Ska dom inte göra sönder huset?"
Dani skakade på huvudet.
"Inte idag, sötnos. Jag och dom andra poliserna måste gå in där och kolla lite först."
Lillpojken spärrade upp ögonen och högg tag i Danis arm.
"Nej!" utbrast han förskräckt. "Det finns monster där...!"
Den lilla tösen intill honom nickade ivrigt och så rädd ut.
Dani satte sig på huk framför de små.
"Ser ni min kompis därborta, Agent Daley?"
Dani pekade och de små barnen nickade.
"Han är jättebra på att skrämma bort monster." förklarade Dani. "Så det är ingen fara för oss att gå in i huset."
Minstingarna log lite osäkert, men såg lättad ut.
"Allt blir bra, Milo." sa Noah till sin lillebror. Men även han såg lite osäker ut.
Lillflickan tog hans hand.
"Tänkte monsterna ta dig också, Noah...?" frågade hon.
Noah nickade.
"Ja, Rumer. Jag tror det..." sa han och hans röst var tjock av gråt.
Hans lillasyster kramade honom.
"Ungarna får sitta i polisbilen medan vi går in i huset." föreslog Agent Daley.
Dani nickade.
Men då grep Noah tag i hennes hand igen.
"Jag vill följa med in!" sa han snabbt.
Dani tvekade.
"Jo, snälla..." bad Noah. "Jag måste. För att få avslut."
Pojken såg så storögd och bedjande ut att Dani log och hon fick lust att krama honom.
"Okej då. Men stanna nära oss hela tiden, så vi vet var vi har dig."
Noah nickade.
"Jag lovar."
De gick mot huset som Gud glömde.
 |
| Foto © https://www.flickr.com/photos/ctberney/16383256951/in/explore-2015-01-28/ |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar