*
Holly
Det var fredag kväll. Stormen tjöt och regnet smattrade hårt mot fönsterbläcket.
Jag var ensam hemma den här helgen och nu låg jag i min säng och läste en skräckroman. Inte så smart kanske, för jag började faktiskt känna mig lite uppskrämd av den läskiga boken nu... och när det plötsligt knackade på fönsterrutan skrek jag högt.
Vem sjutton hade klättrat upp hit...?
Jag såg bort mot fönstret. Där ute på det lilla taket stod Alex.
Lättad över att det var min bäste vän, och ingen galen massmördare, gick jag och öppnade fönstret.
”Hej!” sa Alex glatt.
”Hej min älskling! Vad gör du här?” frågade jag.
”Hade vägarna förbi.” svarade Alex och klättrade in i mitt rum.
”Men vännen, du är ju genomblöt! Ta av dig kläderna, så du inte får lung-inflammation.”
Alex drog av sig sina sneakers.
”Ensam hemma?”
Jag nickade.
”Hela helgen.”
”Bra att jag kom då, så får du lite sällskap.” sa Alex.
”Jättebra, för jag har saknat dig.” log jag och kysste honom på munnen.
Alex huttrade till. Inte så konstigt, han var ju genomblöt av vårregnet som öste ner där ute.
”Du skulle behöva en varm dusch, Alex.”
”Äh, det behövs inte. Du får värma mig i stället.” log Alex.
Han satte sig på min säng och drog av sig jeansen.
Jag hjälpte honom att dra av de båda tröjorna. Sedan hämtade jag en handduk från badrummet och började torka hans våta hår.
Jag fnissade när hon såg att Alex rodnade lite. Hans blyghet är så charmig och gullig.
“Vad ler du åt?” frågade Alex.
“Inget.” sa jag..
Alex lade huvudet på sned och såg forskande på mig.
“Vad…?” envisades han.
“Nej inget," sa jag. "du är så söt bara - det är därför jag ler.”
“Äh lägg av...” sa Alex blygt och flinade mot mig.
Jag log och pussade honom på näsan.
Holly
Det var fredag kväll. Stormen tjöt och regnet smattrade hårt mot fönsterbläcket.
Jag var ensam hemma den här helgen och nu låg jag i min säng och läste en skräckroman. Inte så smart kanske, för jag började faktiskt känna mig lite uppskrämd av den läskiga boken nu... och när det plötsligt knackade på fönsterrutan skrek jag högt.
Vem sjutton hade klättrat upp hit...?
Jag såg bort mot fönstret. Där ute på det lilla taket stod Alex.
Lättad över att det var min bäste vän, och ingen galen massmördare, gick jag och öppnade fönstret.
”Hej!” sa Alex glatt.
”Hej min älskling! Vad gör du här?” frågade jag.
”Hade vägarna förbi.” svarade Alex och klättrade in i mitt rum.
”Men vännen, du är ju genomblöt! Ta av dig kläderna, så du inte får lung-inflammation.”
Alex drog av sig sina sneakers.
”Ensam hemma?”
Jag nickade.
”Hela helgen.”
”Bra att jag kom då, så får du lite sällskap.” sa Alex.
”Jättebra, för jag har saknat dig.” log jag och kysste honom på munnen.
Alex huttrade till. Inte så konstigt, han var ju genomblöt av vårregnet som öste ner där ute.
”Du skulle behöva en varm dusch, Alex.”
”Äh, det behövs inte. Du får värma mig i stället.” log Alex.
Han satte sig på min säng och drog av sig jeansen.
Jag hjälpte honom att dra av de båda tröjorna. Sedan hämtade jag en handduk från badrummet och började torka hans våta hår.
Jag fnissade när hon såg att Alex rodnade lite. Hans blyghet är så charmig och gullig.
“Vad ler du åt?” frågade Alex.
“Inget.” sa jag..
Alex lade huvudet på sned och såg forskande på mig.
“Vad…?” envisades han.
“Nej inget," sa jag. "du är så söt bara - det är därför jag ler.”
“Äh lägg av...” sa Alex blygt och flinade mot mig.
Jag log och pussade honom på näsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar