söndag, januari 20, 2013

Grattis Rebecca! 20/1

*
Happy Birthday
*
Rebecca!
*
*
Love, 
*
Mom & Dad 
*
Ryan 
*
Grandma & Grandpa Goldman. 
*
Grandma & Grandpa McKenzie. 
*
Maggie, Maureen 
*
& Sunny
*

*

torsdag, januari 10, 2013

Grattis Janie! 10 Januari 2013

*
Happy Birthday 
*
Janie!


Love, 
Mom & Dad. 
Maxine, Alex, Ricky 
& Cassie
*

tisdag, januari 01, 2013

Skrivpuff - 1 januari 2013 - del 3


Då hörde vi en bil tuta.
Det var ett glatt tutande.
En svart bil stannade utanför huset. Dörren till förarsätet öppnades och en man klev ur.
”Är det nån som vill flytta härifrån idag?” sa den mörkhårige mannen som nu kom emot oss.
”Pappa!” tjöt Dani och jag unisont.
 Vi rusade emot honom och kastade oss i hans famn.
”Dubbeltrubbel.” skrattade pappa. Han lyfte upp oss båda två, trots att vi inte direkt var några småungar längre, och kramade oss. ”Som jag har saknat er!”

När vi lämnade kvarteret (som vi aldrig skulle behöva återvända till) jublade Dani och jag.
Äntligen var vi fria!
Dani stack ut huvudet genom rutan och sträckte upp långfingret mot alla idiotiska ungar som hade varit så taskiga mot oss.
”Farväl era babian-arslen!” ropade hon.
Jag skrattade högt.

”Dani Danelli...” sa pappa. ”det där är inte ett beteende som anstår en dam.”
Men vi visste att han bara skojade.
Pappa kände till att de där ungarna var idioter som förtjänade ett uppsträckt långfinger.

Skrivpuff - 1 januari 2013 - del 2


Danis röda jelly shoes trummade mot verandatrappan igen, irriterat den här gången. Hon suckade.
Pappa var försenad, med över en halvtimme.
Jag fick svårt att andas och panikkänslorna rann över mig.
Pappa skulle inte komma.
”Lugn Blue.” sa Dani och klappade min hand. ”Det är säkert massor med trafik inne i stan - du vet ju hur det kan vara.”
Men jag var helt övertygad att något hade hänt pappa... och nu skulle vi få stanna här hos fosterfamiljen.
Ångesten kramade om mitt hjärta.
Jag slog händerna för öronen för att det elaka bruset i mitt huvud skulle tystna.

Ljudet av tvärbromsande gummidäck mot asfalt hördes och vi tittade upp.
Åh toppen... grannskapets äldre ungar hade kommit för att glo på oss.
Vi kände oss som apor på zoo.
”Håller din brorsa på att få psykbryt igen, Danelli?” frågade en av tjejerna.
 Hennes vänner skrattade.
”Täpp igen truten.” morrade Dani.

Retstickan fortsatte:
”Längtar du tillbaka till ’Gökboet’, Blue?”
På något sätt hade vår fosterfamiljs grannar fått reda på att jag brukade bo på en institution.
 ”Vi kanske ska ringa männen i de vita rockarna...?” sa en av killarna.
”Håll käften!” skrek Dani. ”Du talar inte om min bror på det sättet...!”
Hon gick sakta ned till trottoaren. Hennes nävar var knutna.
Syrran gjorde sig redo för strid.

Skrivpuff - 1 januari 2013 - del 1

Skriv om ett par röda skor.

New York. Juli. 

Min tvillingsyster hade på sig jelly shoes, ni vet sådana där sandaler av PVC-plast, den där soliga sommardagen. Sandalerna var röda.
Jag vet inte varför jag minns just Danis skor så tydligt... Kanske för att min syster nästan aldrig bar något särskilt ”tjejigt” klädesplagg. Eller så minns jag skorna för att de var fina. Söta. Och för att de matchade min systers glada, varma sätt.

Dani och jag hade bott i fosterhem ett tag och nu satt vi högst upp i trappan till fosterföräldrarnas hus och väntade på att pappa skulle komma och hämta oss.
Syrran och jag var så glada och ivriga över att få komma härifrån.
Nu var det slut med människor som tog hand om oss bara för att de fick pengar för det, slut på retsamma glåpord från grannskapets ungar.
Pappa skulle ta med oss till huset vid stranden och där skulle vi fira 4th of July.
Åh vad vi längtade dit! Snart skulle vi få leka med våra kusiner och hitta på bus för de vuxna.

De röda plastsandalerna trummade mot verandatrappans trä, som om min systers fötter utförde en liten steppdans. Hon log.
Jag pillade på tygplåstret som satt på mitt knä, plåstret som irriterade mig på alla sätt.
Jag hade ju sagt till vår fostermamma att jag inte ville ha plåster, för de var svåra att dra bort och lämnade efter sig fula kletiga märken.
Men jag hade fått ett i alla fall - fastän det bara var ett dumt skrubbsår.
”Såret kan bli infekterat förstår du Blue, det kommer in så mycket smuts och bakterier utan plåster.” hade vår fostermamma sagt.
Suck.

Men hon hade inget att säga till om längre, så jag drog bort plåstret. Det var inte det lättaste. Jag grimaserade av smärta, det ömmade i skinnet.
 Jag vek ihop plåstret, sedan såg jag mig om efter ett ställe att slänga eländet på.
 ”Släng det där borta.” föreslog syrran och pekade med tummen mot en av de stora blomkrukorna som stod på varsin sida om ytterdörren.
Jag fnissade.
”Slänga plåster i en blomkruka...? Så kan jag väl inte göra...”
”Men jag kan.” sa Dani bestämt.
Hon gick fram till blomkrukan gömde mitt plåster i jorden.
Sedan såg vi på varandra och skrattade åt påhittet.

måndag, december 17, 2012

onsdag, december 12, 2012

måndag, december 10, 2012

söndag, december 09, 2012

tisdag, december 04, 2012

December-minnen - 4 December


Stockholm. 4 December 2012 

Stjärnan & pepparkakan 
av Leni Simonsson

 ”Vi har börjat öva till Luciatåget i skolan.” berättade min lillebror Noel, 8 år, när hela familjen satt samlad vid middagsbordet. ”Jag ska vara pepparkaksgubbe.”
Noels tvillingbror Melwin väntade ivrigt på att få berätta vad han skulle vara.
”Ska du också vara pepparkaksgubbe Melwin?” frågade mamma.
Melwin skakade på huvudet.
”Nääää, jag ska vara sjäna (= stjärna).”

Vi log allihop. Lilla Melwin har fortfarande lite problem med sitt tal och blandar ofta ihop ord. Det är inte lätt med språk...
”Menar du tärna?” sa jag försiktigt.
Melwin log och nickade.
”Aaaaa! Tä’na. Jag vill hålla i en ljus och ha glitter på huvet.”

Jag strök min lilla bror över håret.
”Ni kommer att bli så fina.” sa jag.
Melwin log och klättrade upp i mitt knä.
”Aaaa, vi blir jättefina. Och Leni, du ska komma till skolan och lyssna på oss när vi sjunger fint.”
Jag kramade om Melwin.
Sedan lovade jag brorsorna att jag skulle komma och titta på dem i Luciatåget.
En pepparkaka och en ”stjärna” får man ju bara inte missa! :)


Grattis Sunshine! 4 December

*
Happy Birthday Sunny!




måndag, december 03, 2012

December-minnen - 3 December

*
Sun City, California. 3 December 2010 

Ricky såg imponerat på när Alex drog fingret genom lågan på tändstickan han just tänt.
"Wow! Coolt!"
”Gör det inte det där ont...?” frågade Cassie bekymrat.
Alex log åt sin lillasysters ganska oroliga blick.
”Nej då, det gör inte ont, inte om man gör på rätt sätt.” sa han och tände stearinljuset som stod på köksbordet.

”Lek inte med elden, lilla gubben.” log Martin och rufsade Alex i håret. ”Då kissar du på dig i natt.”
Alex flinade glatt mot sin fosterfar.
”Ja, säkert. Tror du på tandfen också eller?” frågade han kaxigt.
 Ricky, Cassie och Maxine fnissade åt sin bror.
”Pappa tror på påskharen och jultomten också.” viskade Maxine hemlighetsfullt.
Alex flämtade till, som om han blev chockad, och stirrade på Martin.
”Du har livlig fantasi du, farsan.”
Martin skrattade och kramade om grabben.

"Men hallå... kissar man verkligen på sig om man leker med eld...?" undrade Ricky.
Joanne log och skakade på huvudet.
"Nej raringen min, det är bara nåt folk säger för att barn inte ska leka med eld." sa hon och kramade sin yngste fosterson.
Ricky log lättad.
"Tur för dig Alex." sa han.
"Vem kom på nåt så dumt egentligen...?" skrattade Alex.
Joanne skrattade.
"Ja du... det var en bra fråga."

Alex drog fingret genom eldslågan igen.
"Brorsan, du är ju hopplös..." sa Cassie och tog tag i sin storebrors handled. "Du kan inte låta bli att utsätta dig för spännande och farliga saker, va...?"
Alex log sött.
"Du, älskade unge, även om det där med eld och sängvätning bara är en dum grej att säga måste du ändå vara försiktig med eld. Lova det." sa Joanne bestämt.
Men sedan log hon och kittlade Alex i nacken för att visa att hon inte var arg.
Pojken fnissade och skruvade på sig där han satt på sin stol.
"Jag ska vara försiktig." lovade han.