*
Danis röda jelly shoes trummade mot verandatrappan igen, irriterat den här gången. Hon suckade.
Pappa var försenad, med över en halvtimme.
Jag fick svårt att andas och panikkänslorna rann över mig.
Pappa skulle inte komma.
”Lugn Blue.” sa Dani och klappade min hand. ”Det är säkert massor med trafik inne i stan - du vet ju hur det kan vara.”
Men jag var helt övertygad att något hade hänt pappa... och nu skulle vi få stanna här hos fosterfamiljen.
Ångesten kramade om mitt hjärta.
Jag slog händerna för öronen för att det elaka bruset i mitt huvud skulle tystna.
Ljudet av tvärbromsande gummidäck mot asfalt hördes och vi tittade upp.
Åh toppen... grannskapets äldre ungar hade kommit för att glo på oss.
Vi kände oss som apor på zoo.
”Håller din brorsa på att få psykbryt igen, Danelli?” frågade en av tjejerna.
Hennes vänner skrattade.
”Täpp igen truten.” morrade Dani.
Retstickan fortsatte:
”Längtar du tillbaka till ’Gökboet’, Blue?”
På något sätt hade vår fosterfamiljs grannar fått reda på att jag brukade bo på en institution.
”Vi kanske ska ringa männen i de vita rockarna...?” sa en av killarna.
”Håll käften!” skrek Dani. ”Du talar inte om min bror på det sättet...!”
Hon gick sakta ned till trottoaren. Hennes nävar var knutna.
Syrran gjorde sig redo för strid.
Danis röda jelly shoes trummade mot verandatrappan igen, irriterat den här gången. Hon suckade.
Pappa var försenad, med över en halvtimme.
Jag fick svårt att andas och panikkänslorna rann över mig.
Pappa skulle inte komma.
”Lugn Blue.” sa Dani och klappade min hand. ”Det är säkert massor med trafik inne i stan - du vet ju hur det kan vara.”
Men jag var helt övertygad att något hade hänt pappa... och nu skulle vi få stanna här hos fosterfamiljen.
Ångesten kramade om mitt hjärta.
Jag slog händerna för öronen för att det elaka bruset i mitt huvud skulle tystna.
Ljudet av tvärbromsande gummidäck mot asfalt hördes och vi tittade upp.
Åh toppen... grannskapets äldre ungar hade kommit för att glo på oss.
Vi kände oss som apor på zoo.
”Håller din brorsa på att få psykbryt igen, Danelli?” frågade en av tjejerna.
Hennes vänner skrattade.
”Täpp igen truten.” morrade Dani.
Retstickan fortsatte:
”Längtar du tillbaka till ’Gökboet’, Blue?”
På något sätt hade vår fosterfamiljs grannar fått reda på att jag brukade bo på en institution.
”Vi kanske ska ringa männen i de vita rockarna...?” sa en av killarna.
”Håll käften!” skrek Dani. ”Du talar inte om min bror på det sättet...!”
Hon gick sakta ned till trottoaren. Hennes nävar var knutna.
Syrran gjorde sig redo för strid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar