*
Grattis på namnsdagen
Helena!
Helena!
önskar
Krister, Frida, Tony & Colette
lördag, augusti 18, 2012
tisdag, augusti 14, 2012
söndag, augusti 12, 2012
lördag, augusti 11, 2012
Namnsdag 11 augusti 1971: Sue
*
Grattis på namnsdagen Sue!
Till världens bästa faster
från Rebecca & Ryan
Grattis på namnsdagen Sue!
Till världens bästa faster
från Rebecca & Ryan
fredag, augusti 10, 2012
torsdag, augusti 09, 2012
måndag, augusti 06, 2012
Paradise Memories #1
Paradise, California. Våren 2011
"Titta här Alex," Nora höll i en videokassett. "jag hittade ett band med dig och din pappa."
Alex tittade på kassettens etikett.
"Jag älskar den här videon." sa Nora. "Den är från din 3-årsdag. Moster Vendela filmade."
Hon satte i kassetten och på TV:n visades Nora som dekorerade en tårta som stod på köksbordet.
På en köksstol stod en liten pojke med en ljus och tjock kalufs. Han var klädd i en för stor svart T-shirt med rockbands-tryck.
"Gud vad söt du var!" sa Cassie förtjust.
Alex log.
På filmen såg den lille pojken in i kameran.
"Är jag på film nu?" undrade han.
"Ja," sa Nora. "Vi ska göra en film och skicka den till pappa. Så kan han titta på den nu när han är på turné. Vill du säga nåt till pappa?"
Pojken nickade. Han såg storögd in i kameran och sa med hög och klar röst:
"Hej pappa! Det här är Alex Love Rory Spencer. Idag blir jag så här många."
Pojken höll upp tre små fingrar i luften.
"Alex, berätta för pappa vad du ska göra idag." hördes moster Vendelas röst bakom kameran.
"Kolla, jag har pappa-tröja!" sa pojken stolt.
Han drog i sin T-shirt som pryddes av logon från pappa Neils band.
"Vad ska du göra idag då Alex?" upprepade moster Vendela.
"Äta tårta!" sa pojken glatt. "Och gå på zoo och titta på tigrarna!"
"Ska du ge pappa en slängkyss?" sa Nora. "Titta in i kameran och ge pappa en stor slängkyss."
Alex gick närmare kameran och slängde iväg en kyss.
Sedan sprang han bort till en stor kartong och drog upp sin lilla elgitarr i plast. Han ställde sig framför kameran och intog sin bästa rockstjärne-pose.
"Nu ska jag sjunga en sång." meddelade pojken.
Han "spelade" på sin plast-elgitarr och sjöng:
"Titta här Alex," Nora höll i en videokassett. "jag hittade ett band med dig och din pappa."
Alex tittade på kassettens etikett.
4 oktober 1996 - Alex 3 år
"Jag älskar den här videon." sa Nora. "Den är från din 3-årsdag. Moster Vendela filmade."
Hon satte i kassetten och på TV:n visades Nora som dekorerade en tårta som stod på köksbordet.
På en köksstol stod en liten pojke med en ljus och tjock kalufs. Han var klädd i en för stor svart T-shirt med rockbands-tryck.
"Gud vad söt du var!" sa Cassie förtjust.
Alex log.
På filmen såg den lille pojken in i kameran.
"Är jag på film nu?" undrade han.
"Ja," sa Nora. "Vi ska göra en film och skicka den till pappa. Så kan han titta på den nu när han är på turné. Vill du säga nåt till pappa?"
Pojken nickade. Han såg storögd in i kameran och sa med hög och klar röst:
"Hej pappa! Det här är Alex Love Rory Spencer. Idag blir jag så här många."
Pojken höll upp tre små fingrar i luften.
"Alex, berätta för pappa vad du ska göra idag." hördes moster Vendelas röst bakom kameran.
"Kolla, jag har pappa-tröja!" sa pojken stolt.
Han drog i sin T-shirt som pryddes av logon från pappa Neils band.
"Vad ska du göra idag då Alex?" upprepade moster Vendela.
"Äta tårta!" sa pojken glatt. "Och gå på zoo och titta på tigrarna!"
"Ska du ge pappa en slängkyss?" sa Nora. "Titta in i kameran och ge pappa en stor slängkyss."
Alex gick närmare kameran och slängde iväg en kyss.
Sedan sprang han bort till en stor kartong och drog upp sin lilla elgitarr i plast. Han ställde sig framför kameran och intog sin bästa rockstjärne-pose.
"Nu ska jag sjunga en sång." meddelade pojken.
Han "spelade" på sin plast-elgitarr och sjöng:
I'm goin' to the zoo.Alex höjde sin lilla hand och kämpade med att hålla upp pek- och lillfingret som två horn, den klassiska Rock 'n' Roll-gesten. Till slut lyckades han och strålade av lycka.
I wanna see tigers.
Tigers are stripey, they got claws.
Tigers says grrrr!
Tigers do not eat cake
But I dooooo!
I like cake.
I like tigers.
And I sing my tiger song!
Lock an' loll!sjöng han glatt.
*~* *~* *~* *~* *~* *~* *~* *~* *~*
Cassie fnissade och kramade om sin storebror.
"Lock an' loll...! Brorsan, du är för söt! Och din sång - helt underbar! Du måste sjunga den oftare."
Alex skrattade.
"Ja, visst. Får väl ta och spela in den på skiva." skojade han.
"Ja gör det." fnissade Cassie.
Sedan såg hon med glittrande ögon på sin bror.
"Sjung din tiger-sång."
Alex gapskrattade och skakade på huvudet.
"Glöm det!"
"Om jag mutar dig med ett par Oreos då?" fnissade Cassie.
Alex flinade.
"Jag tar gärna kakorna, men jag sjunger inte."
Han tog kakfatet från Cassie.
Cassie tog skrattade tillbaka det.
"Nej du, ingen tiger-sång - inga kakor."
"Du är sträng." sa Alex med låtsas-trulig röst och putade besviket med underläppen.
Cassie fnissade så mycket att hon nästan tappade kakorna.
Hon spolade tillbaka videobandet och lyssnade på Alex lilla sång igen.
"Hädanefter är detta min favoritsång." fnissade hon. "Kan jag ha den som ringsignal på min iPhone tro...?"
Alex log.
"Jag ska ge dig för ringsignal..."
Han brottade ner en fnissande Cassie på golvet och kittlade henne.
"Vi kan gå till zoo och sjunga sången för tigrarna." skrattade Cassie mellan kittlingsattackerna.
Alex skrattade och skakade på huvudet.
"Jo," skrattade Nora. "dom kommer nog att älska din sång! Eller vad säger du älskling?"
Nora smög fram till sin son och började kittla honom.
Alex kiknade av skratt.
"Alla bara retas i det här huset." sa han truligt. "Och inga kakor får man..."
Nora skrattade och kramade sin älskade pojke.
"Ja gör det." fnissade Cassie.
Sedan såg hon med glittrande ögon på sin bror.
"Sjung din tiger-sång."
Alex gapskrattade och skakade på huvudet.
"Glöm det!"
"Om jag mutar dig med ett par Oreos då?" fnissade Cassie.
Alex flinade.
"Jag tar gärna kakorna, men jag sjunger inte."
Han tog kakfatet från Cassie.
Cassie tog skrattade tillbaka det.
"Nej du, ingen tiger-sång - inga kakor."
"Du är sträng." sa Alex med låtsas-trulig röst och putade besviket med underläppen.
Cassie fnissade så mycket att hon nästan tappade kakorna.
Hon spolade tillbaka videobandet och lyssnade på Alex lilla sång igen.
"Hädanefter är detta min favoritsång." fnissade hon. "Kan jag ha den som ringsignal på min iPhone tro...?"
Alex log.
"Jag ska ge dig för ringsignal..."
Han brottade ner en fnissande Cassie på golvet och kittlade henne.
"Vi kan gå till zoo och sjunga sången för tigrarna." skrattade Cassie mellan kittlingsattackerna.
Alex skrattade och skakade på huvudet.
"Jo," skrattade Nora. "dom kommer nog att älska din sång! Eller vad säger du älskling?"
Nora smög fram till sin son och började kittla honom.
Alex kiknade av skratt.
"Alla bara retas i det här huset." sa han truligt. "Och inga kakor får man..."
Nora skrattade och kramade sin älskade pojke.
söndag, augusti 05, 2012
fredag, augusti 03, 2012
Holly ♥ Alex - del 86
*
Holly
Vi gick ner på undervåningen och hängde in Alex blöta kläder i torkskåpet i vår tvättstuga (skönt att ha en egen tvättstuga hemma). Sedan gick vi ut i köket och gjorde varm choklad och Cinnamon Toast (lätt rostat bröd med en blandning av kanel och socker).
"Vet Jo och Martin att du är här?" frågade jag en stund senare när vi satt i soffan framför TV:n och åt.
Alex som precis hade tagit en tugga av sin smörgås nickade bara.
"Är det säkert?" frågade jag.
Alex log och nickade igen, ivrigare nu, och vi skrattade åt att han inte kunde svara för att han hade mat i munnen.
Han svalde tuggan.
"Jo och Martin vet att jag är här - det är helt, hundra procent, säkert."
Jag log.
"Bra." sa jag och strök bort lite socker från hans läppar.
Alex log tillbaka.
Jag hoppade till när en hög åskknall skrällde. Alex satte säg ännu närmare mig och höll om mig.
"Ingen fara." sa han mjukt. "Den är inte så nära."
Jag drog sötnosen intill mig och höll honom så länge. Alex fick mig att känna mig lugnare.
Vi åt våra smörgåsar och drack choklad. Ute hörde vi blåsten och regnet härja.
"Det är ganska mysigt att sitta så här, bara du och jag." sa jag.
Alex log och nickade.
"Tycker jag också."
Jag drog fingrarna genom hans hår och killade honom i nacken. Hans porlande skratt spred en varm glädje inom mig.
Holly
Vi gick ner på undervåningen och hängde in Alex blöta kläder i torkskåpet i vår tvättstuga (skönt att ha en egen tvättstuga hemma). Sedan gick vi ut i köket och gjorde varm choklad och Cinnamon Toast (lätt rostat bröd med en blandning av kanel och socker).
"Vet Jo och Martin att du är här?" frågade jag en stund senare när vi satt i soffan framför TV:n och åt.
Alex som precis hade tagit en tugga av sin smörgås nickade bara.
"Är det säkert?" frågade jag.
Alex log och nickade igen, ivrigare nu, och vi skrattade åt att han inte kunde svara för att han hade mat i munnen.
Han svalde tuggan.
"Jo och Martin vet att jag är här - det är helt, hundra procent, säkert."
Jag log.
"Bra." sa jag och strök bort lite socker från hans läppar.
Alex log tillbaka.
Jag hoppade till när en hög åskknall skrällde. Alex satte säg ännu närmare mig och höll om mig.
"Ingen fara." sa han mjukt. "Den är inte så nära."
Jag drog sötnosen intill mig och höll honom så länge. Alex fick mig att känna mig lugnare.
Vi åt våra smörgåsar och drack choklad. Ute hörde vi blåsten och regnet härja.
"Det är ganska mysigt att sitta så här, bara du och jag." sa jag.
Alex log och nickade.
"Tycker jag också."
Jag drog fingrarna genom hans hår och killade honom i nacken. Hans porlande skratt spred en varm glädje inom mig.
Holly ♥ Alex - del 85
*
Holly
Alex tog upp boken som jag hade läst och studerade omslaget.
”Hmmm… Hoily, du ska inte läsa såna här läskiga saker - du blir ju bara skraj.” flinade han.
”Det blir jag inte alls,” ljög jag.
”Jag hörde ju hur du skrek när jag kom.” sa Alex retsamt.
”Hmmm... jag blev väl rädd för dig.” skrattade jag.
Alex tog tag i min midja och började kittla mig.
Jag är som tur är inte så kittlig där, men jag höll ändå i hans händer så att han inte skulle kunna kittla mig mer.
Alex log.
”Du kan släppa, jag ska inte kittla dig.” sa han.
”Lovar du?” frågade jag.
”Jag lovar.” svarade Alex.
Jag släppte hans händer. Väntade på en ny kittlingsattack, men Alex kittlade mig inte igen. Istället lade han bara armarna om mig.
Jag kramade om honom och drog honom intill sig.
"Är du trött?" frågade jag.
Alex skakade på huvudet.
"Inte så värst."
"Ska vi gå ner i köket och göra nåt att äta då?" föreslog jag.
Alex nickade.
"Mmmm... fast jag skulle behöva nåt att ta på mig."
Han rodnade när jag såg på honom där han satt på min sängkant i bara kalsongerna.
Jag log.
"Jag har nog faktiskt kläder här som är dina." sa jag fundersamt och öppnade min garderob.
Mycket riktigt, där på en hylla låg hans blå mjukisbyxor och en luvtröja.
Jag gav Alex kläderna och han klädde snabbt på sig.
Han log och såg så söt ut att jag bara var tvungen att krama honom.
Holly
Alex tog upp boken som jag hade läst och studerade omslaget.
”Hmmm… Hoily, du ska inte läsa såna här läskiga saker - du blir ju bara skraj.” flinade han.
”Det blir jag inte alls,” ljög jag.
”Jag hörde ju hur du skrek när jag kom.” sa Alex retsamt.
”Hmmm... jag blev väl rädd för dig.” skrattade jag.
Alex tog tag i min midja och började kittla mig.
Jag är som tur är inte så kittlig där, men jag höll ändå i hans händer så att han inte skulle kunna kittla mig mer.
Alex log.
”Du kan släppa, jag ska inte kittla dig.” sa han.
”Lovar du?” frågade jag.
”Jag lovar.” svarade Alex.
Jag släppte hans händer. Väntade på en ny kittlingsattack, men Alex kittlade mig inte igen. Istället lade han bara armarna om mig.
Jag kramade om honom och drog honom intill sig.
"Är du trött?" frågade jag.
Alex skakade på huvudet.
"Inte så värst."
"Ska vi gå ner i köket och göra nåt att äta då?" föreslog jag.
Alex nickade.
"Mmmm... fast jag skulle behöva nåt att ta på mig."
Han rodnade när jag såg på honom där han satt på min sängkant i bara kalsongerna.
Jag log.
"Jag har nog faktiskt kläder här som är dina." sa jag fundersamt och öppnade min garderob.
Mycket riktigt, där på en hylla låg hans blå mjukisbyxor och en luvtröja.
Jag gav Alex kläderna och han klädde snabbt på sig.
Han log och såg så söt ut att jag bara var tvungen att krama honom.
Holly ♥ Alex - del 84
*
Holly
Det var fredag kväll. Stormen tjöt och regnet smattrade hårt mot fönsterbläcket.
Jag var ensam hemma den här helgen och nu låg jag i min säng och läste en skräckroman. Inte så smart kanske, för jag började faktiskt känna mig lite uppskrämd av den läskiga boken nu... och när det plötsligt knackade på fönsterrutan skrek jag högt.
Vem sjutton hade klättrat upp hit...?
Jag såg bort mot fönstret. Där ute på det lilla taket stod Alex.
Lättad över att det var min bäste vän, och ingen galen massmördare, gick jag och öppnade fönstret.
”Hej!” sa Alex glatt.
”Hej min älskling! Vad gör du här?” frågade jag.
”Hade vägarna förbi.” svarade Alex och klättrade in i mitt rum.
”Men vännen, du är ju genomblöt! Ta av dig kläderna, så du inte får lung-inflammation.”
Alex drog av sig sina sneakers.
”Ensam hemma?”
Jag nickade.
”Hela helgen.”
”Bra att jag kom då, så får du lite sällskap.” sa Alex.
”Jättebra, för jag har saknat dig.” log jag och kysste honom på munnen.
Alex huttrade till. Inte så konstigt, han var ju genomblöt av vårregnet som öste ner där ute.
”Du skulle behöva en varm dusch, Alex.”
”Äh, det behövs inte. Du får värma mig i stället.” log Alex.
Han satte sig på min säng och drog av sig jeansen.
Jag hjälpte honom att dra av de båda tröjorna. Sedan hämtade jag en handduk från badrummet och började torka hans våta hår.
Jag fnissade när hon såg att Alex rodnade lite. Hans blyghet är så charmig och gullig.
“Vad ler du åt?” frågade Alex.
“Inget.” sa jag..
Alex lade huvudet på sned och såg forskande på mig.
“Vad…?” envisades han.
“Nej inget," sa jag. "du är så söt bara - det är därför jag ler.”
“Äh lägg av...” sa Alex blygt och flinade mot mig.
Jag log och pussade honom på näsan.
Holly
Det var fredag kväll. Stormen tjöt och regnet smattrade hårt mot fönsterbläcket.
Jag var ensam hemma den här helgen och nu låg jag i min säng och läste en skräckroman. Inte så smart kanske, för jag började faktiskt känna mig lite uppskrämd av den läskiga boken nu... och när det plötsligt knackade på fönsterrutan skrek jag högt.
Vem sjutton hade klättrat upp hit...?
Jag såg bort mot fönstret. Där ute på det lilla taket stod Alex.
Lättad över att det var min bäste vän, och ingen galen massmördare, gick jag och öppnade fönstret.
”Hej!” sa Alex glatt.
”Hej min älskling! Vad gör du här?” frågade jag.
”Hade vägarna förbi.” svarade Alex och klättrade in i mitt rum.
”Men vännen, du är ju genomblöt! Ta av dig kläderna, så du inte får lung-inflammation.”
Alex drog av sig sina sneakers.
”Ensam hemma?”
Jag nickade.
”Hela helgen.”
”Bra att jag kom då, så får du lite sällskap.” sa Alex.
”Jättebra, för jag har saknat dig.” log jag och kysste honom på munnen.
Alex huttrade till. Inte så konstigt, han var ju genomblöt av vårregnet som öste ner där ute.
”Du skulle behöva en varm dusch, Alex.”
”Äh, det behövs inte. Du får värma mig i stället.” log Alex.
Han satte sig på min säng och drog av sig jeansen.
Jag hjälpte honom att dra av de båda tröjorna. Sedan hämtade jag en handduk från badrummet och började torka hans våta hår.
Jag fnissade när hon såg att Alex rodnade lite. Hans blyghet är så charmig och gullig.
“Vad ler du åt?” frågade Alex.
“Inget.” sa jag..
Alex lade huvudet på sned och såg forskande på mig.
“Vad…?” envisades han.
“Nej inget," sa jag. "du är så söt bara - det är därför jag ler.”
“Äh lägg av...” sa Alex blygt och flinade mot mig.
Jag log och pussade honom på näsan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)