Skrivpuff - 18 september 2011 - del 2

*
Ungefär tjugo minuter senare stannade den gröna båten vid en liten gräsbeklädd strandbank.
Alex, Desi och Mae fick genast syn på den gamla trädörren som låg i vattenbrynet.
De tog av sig skor och strumpor och klev ur båten. Tillsammans öppnade de dörren.
De kunde lika gärna ha tippat undan den för att nå det som fanns under, men Mae sa att det skulle vara tråkigt att förstöra magin som vilade över hela den här spännande skattjakts-dagen.
Alex sträckte ner handen i vattnet och drog upp en flaskpost. Han drog upp korken på flaskan och drog försiktigt ur ett hoprullat meddelade.
"Vad står det?" frågade Desi. Hennes röst lät nästan andlös av pur förväntan.

På udden står ett övergivet hus.
Stör ej invånarna där med bus.
Bara smyg, släpp inte ut något skratt.
Hämta bara det som kan föra er till en skatt.

Mae flämtade till.
"Hennes hus...!"
Desi nickade sakta. Sedan förklarade hon för Alex:
"Det gamla huset tillhörde Damen i sjön, när hon levde alltså."
Alex och tjejerna gick sakta ut mot udden. Det skamfilade huset lyste vitt mot gräset och sjön.
"Men hon spökar väl i sjön, inte i huset?" sa Alex.
Sedan tillade han snabbt.
"Alltså, jag är inte rädd."
Flickorna log.
"Det vet vi att du inte är." sa Desi och kramade honom.

Alex gick fram till huset och lade handen på dörrvredet. 

"Vi väntar här." sa Mae. "Jag gillar inte att gå in där."

"Okej." sa Alex. "Jag går själv.

Pojken tvekade ett ögonblick, sedan klev han in mörkret.

En stund senare hörde flickorna ett blodisande skrik inifrån huset.

"Åh herregud..." flämtade Mae.

Hon sprang fram och slet i den stängda dörren, men den gick inte att rubba.

"Det är låst! Tänk om den har gått i baklås... och Alex kanske är livrädd. Det är ju kolmörkt därinne....!"

Mae började nästan gråta.

Skriket hördes på nytt och flickorna hoppade till.

"Är det ett spöke...?" viskade Desi.

De hörde ett litet fniss bakom sig.

"Näää, det är bara jag."

De vände sig om och fick syn på Alex. Han såg glatt på dem.

"Fy fan vad du skräms!" skrattade Desi. Hon drog in Alex i sin famn. "Vi trodde du var i fara...!"

"Hur kom du ut?" frågade Mae.

Alex flinade.

"Hoppade ut genom fönstret på baksidan."

Han började att skratta.

"Ni skulle ha sett era miner!"

Desi och Mae såg på den lille killen med de glittrande ögonen och log mot honom.

"Man får inte skrämmas så där, din lilla skitunge." sa Desi.

"Jo!" fnissade Alex. "Det är kul."

Flickorna brottade ner sin yngre kamrat i gräset och började kittla honom.

Alla tre skrattade så mycket att de inte hörde gnisslandet när dörren till huset sakta gick upp. 

Och de lade inte märke till skepnaden som kom ut på udden och spanade över sjön...

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 18 september 2011 - del 1

Skriv om att regera.

Sommaren 2006

"Idag ska ni få gå på skattjakt." meddelade ledaren Wendy vid frukosten. "Har har ni ett papper med ledtrådar."
Wendy delade ut varsitt papper till ungdomarna.
"Vad vinner vi?" frågade Scott.
"Ni får behålla det som ni hittar vid varje 'station'." sa Grady. "Och det lag som först hittar alla föremål vinner."
Ungarna såg riktigt ivriga ut att få sätta igång med skattjakten.
"Brudar, gör er redo att förlora." flinade Scott.
"Ni ska inte vara killar mot tjejer." sa Wendy. "Vi har redan bestämt hur lagen ska se ut."
Wendy pekade på ett stort blädderblockspapper som satt på väggen. Där hade ledarna hade skrivit upp vilka som skulle vara med i de olika lagen.

Lag 1: Desi, Mae & Alex
Lag 2: Leslie, Melanie, Hank & Scott
Lag 3: Mila, Johnny & Denny

"Vi är fyra, så vi kommer att vinna lätt!" sa Scott självsäkert.
"Fortsätt drömma lille vän." sa Mae.
Hon vände sig till sina lagkamrater.
"Här är första ledtråden: Sök bakom dörren till djupens hemligheter."
Alex och Desi såg förvirrat på Mae.
"Vilken dörr...?" sa Desi.
Mae skakade på huvudet.
"Ingen aning..."
Men i samma stund föll poletten ner.
"Självklart!" utbrast Mae och Desi unisont och for upp.
Flickorna tog Alex i varsin hand och drog med sig honom ut.
"Vad är det för dörr?" frågade Alex.
"Du ska få se." sa Mae. "Nu ska vi hoppa i båten innan de andra lagen kommer på vart de ska."
Alex följde med Desi och Mae till en grönmålad gammaldags fiskebåt.
De klev i båten och drog på sig varsin orange flytväst.

De andra lagen kom till stranden och såg snopet på när båten med lag 1 gled ut på sjön.
"Bye bye!" skrattade Mae. "Bättre lycka nästa gång!"
"Hur kommer dom andra till dörren då?" frågade Alex.
Desi och Mae flinade.
"Dom får gå." sa Mae. "Det är inte så långt."
"Eller så kan dom simma." sa Desi.
Alex och Mae skrattade.
"Ni skrattar inte så mycket när vi vinner!" gastade Scott surt.
Alex, Mae och Desi vinkade glatt åt honom.

Den gröna båten flöt sakta ut på det spegelblanka vattnet.
Det hördes små plask när årorna mötte vattnet och ur Desis iPod hördes Iko Iko, en liten sång som Desi valt för att reta motståndarlagen.

Iko Iko

My grandma and your grandma
Were sittin' by the fire.
My grandma told your grandma
"I'm gonna set your flag on fire"


[Chorus:]
Hey now! Hey now!
Iko, Iko, unday
Jockamo feeno ai nan?
Jockamo fee nan?


Look at my king all dressed in red 
Iko, Iko, unday.
I betcha five dollars 
he'll kill you dead
Jockamo fee nan?

Foto: Evgeni Dinev / FreeDigitalPhotos.net

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 17 september 2011 - del 2

*
"Pojkar, jag vet att ni tycker att Damen i sjön är en spännande spökhistoria..." sa Wendy. "men ni måste tänka på att det egentligen är en tragisk, verklig händelse."
"Ja, ja, ja... vi vet." sa Scott.
"Jag vill höra hela berättelsen." sa Alex.
Desi lade armen om honom.
"Jag har den nerskriven, så vi kan läsa den för dig nån kväll."
Scott flinade.
"Men den kanske är för läskig för dig lill-räkan..."
Alex log ett snett litet leende.
"Kul. Jag klarar nog mer än ni tror."
Desi kramade honom.
"Det är klart att du gör! Du är ju en liten tuffing!"
Alex nickade glatt.
"Yep, det är jag!"

"Men Damen i sjön kanske kommer i natt - och hämnas för att vi åt hennes monsterfisk..."
"Då får hon på plytet!" skrattade Alex.
Scott smög upp bakom Alex.
"Men hon gillar små-räkor..." morrade han. "Så du ligger risigt till, Alex."
Alex skrattade.
"Det är sant, Alex." sa Desi. "Damen i sjön kommer att fånga dig med sina långa fingrar och hon låter dig aldrig komma undan..."
Desi log och borrade in fingrarna Alex sidor.
Alex skrek till och skruvade på sig för att komma undan.
"Man får inte göra så där...!" fnissade han.
"Ge Desi en puss, så slutar hon." sa Scott.
Alex rodnade och skakade på huvudet.
"Scott, gör honom inte generad." sa Desi.
Hon gav Alex en kram.

Hank puffade på Scott.
"Du, vet Alex om att han liknar... du-vet-vem...?"
Scott skakade på huvudet.
"Näää, det vet han inte. Vi ska visa honom tidningsartikeln när vi berättar historien om Damen i sjön. Men det är läskigt vad lik han är... du-vet-vem..."
Hank nickade instämmande.
"Ja, man tror nästan att det är han ju! Det kanske är sån där... vad heter det? Re..."
"Reinkarnation." sa Scott.
Han tittade bort mot Alex som nu blev nerbrottad av Desi och Mila.
"Ja, det måste det vara..." mumlade Scott. "De skulle kunna vara tvillingar."

Scott reste sig och gick bort till den mörka sjön.
Alex tog sig ur tjejerna kittlingsattacker och gick fram till Scott.
"Vad gör du? Väntar du på Damen i sjön?"
Scott log ett mystiskt leende.
"Hon krälar upp ur sjön varje år lill-räkan... Och hon är inte glad..."
"Men nu måste ni berätta historien för mig!" utbrast Alex. "Jag är super-nyfiken ju!"
Scott log.
"Du blir inte rädd då?"
Alex flinade.
"Akta så jag inte puttar ner dig i sjön."
Scott skrattade och lade broderligt armen om Alex magra axlar.
"Kom lill-räkan, så går vi tillbaka till lägerelden."
Pojkarna gick tillbaka till de andra.
"Jag tror tjejerna vill gosa lite mer med dig." retades Scott.
"Äh, håll truten." mumlade Alex.
Den lille killens kinder glödde lika mycket som aftonsolen som höll på att sänkas ner i sjön.

© Evgeni Dinev / FreeDigitalPhotos.net

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 17 september 2011 - del 1

Skriv om en komplicerad maträtt.

Sommaren 2006

"Vad fan är det där...?!" Scott stirrade på monstret som ledaren Grady bar på.
En grå, klumpig fiskliknande tingest med ett hemskt gap och små ojämna tänder.
"Det är en Marulk." svarade Grady.
"Fy fan vad ful!" skrockade Scott. "Den har värsta underbettet ju!"
De andra ungarna skrattade också.
"Vad ska du med det där fulot till?" undrade Hank.
"Detta är vår middag." svarade Grady. "Jag tänkte göra Marulks-grillspett."
Pojkarna såg skeptiskt på monsterfisken.
"Jag äter inte den där..." sa Hank.
"Det är jättefint och gott kött i en Marulk." sa Wendy. "Vill ni hjälpa till att rensa fisken."
Ledaren fick flera skulle-inte-tro-det-skratt till svar.
"Jag gillar att äta fisk," sa Alex. "men jag hatar att rensa den. Jag kommer ju stinka tills jag fyller arton...!"
De äldre grabbarna skrattade.
"Det är bra lill-räkan!" sa Scott. "Kom, vi går och ser vad tjejerna gör."
Pojkarna sprang iväg.

Vid middagstid satt tjejerna och killarna med sina läger-ledare runt en sprakande eld och åt Marulks-grillspett med ris.
"Det här är ju jättegott!" sa Desi.
Alex nickade instämmande.
"Gillar ni fisk...?" sa Hank skeptiskt. Han skakade på huvudet. "Ja, ni har ju fått solsting..."
"Knäppskalle." sa Desi. "Fisk är gott och nyttigt."
"Allt som är nyttigt smakar skit." sa Hank.
Wendy log och skakade på huvudet.
"Men ni har ju inte ens smakat... Ge fisken en chans."
Scott tog upp sitt grillspett och studerade det.
"Okej, vi ger väl den här killen med underbett en chans."
Han tog ett försiktigt litet bett på fiskspettet.
"Jäklar! Det var ju gott!" utbrast han.
"Told ya!" sa Desi och log.

"Men... ni vet väl att vi äter hennes husdjur..." sa Scott.
"Vems husdjur?" frågade Alex.
Scott sänke rösten till ett hest morrande.
"Damen i sjön..."
De andra skrattade.
Alex fnissade så mycket att han höll på att spilla ut sin Coca-Cola.

Monkfish (Marulk) & fish kebab

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Alfabets-dikt - av Alex

*
A - Across the Universe (a good song)
B - Beach
C - Cassie (my baby sis)
D - Desi (a friend from summer camp)
E - Emily (Maxine's middle namn)
F - ("Uncle") Frederick "Freddie" (Jo's brother)
G - Golden Mountains (a cool place where Maxie & I used to play)
H - Holly (Maxie's & my best friend)
I - I Love Lucy (the TV show)
J - Joanne & Janie ("Mom" & sis)
K - Keith (a cool dude in my dad's band)
L - Libra (my star sign)
M - Martin & Maxine ("Dad" & sis)
N - Nora (Mom)
O - One of Us (another good song)
P - Paradise (my hometown)
Q - Quests
R - Ricky (lil bro)
S - Silver Beach, Sun City (were we live)
T - Taking pictures
U - Ultraviolet
V - Viva La Vida (another good song)
W - Water
X - X-Files
Y - Yule
Z - Zodiac
*

Skrivpuff - 16 september 2011 - del 2

*
"Har ni verkligen inte hört myten om Damen i sjön...?" frågade Scott när de hade gjort sig hemmastadda inne i tältet.
"Jo, vi hörde den förra året." sa Desi och log. "Och vi blev inte rädda den gången heller."
Desi vände sig till Alex.
"De här tokstollarna försöker alltid skrämma oss tjejer med läskiga berättelser."
Alex log.
"Lyckas inte så bra va?"
Desi skrattade och skakade på huvudet.
"Nej, de lyckas aldrig skrämma oss."
"Ni blev ju livrädda förra året." sa Hank. "Tjejer blir alltid rädda av mörker och spökhistorier."
Desi slog Hank i huvudet med en kudde.

Scott såg på sin klocka.
"Ooooh... snart midnatt..." sa han med stämmningfullt spöklik röst. "Snart kommer Damen i sjön uppkrälande... Hon är på jakt efter små barn. Hon vill hämnas sin död."
"Tur att det inte finns några små barn här då." log Desi.
Scott lade armen om Alex.
"Inte? Vad är det här då? Lill-räkan är ett litet barn."
Tjejerna log.
Scott vände sig mot sina kamrater.
"Grabbar, ska vi visa tjejerna att vi kan få Alex att skrika som en liten tjej?"
"Hallå!" småskrattade Alex. "Jag skriker inte som en liten tjej!"
Hank log.
"Jodå, när du blir kittlad."
"Jag skriker inte som en tjej - och jag är inte kittlig." sa Alex trotsigt.
Desi tog tag om Alex midja.
"Jo det är du, lilla lögnare."
Alex försökte komma undan, men Desi höll fast honom.

"Det är bra Desi!" skrattade Scott. "Nu torterar vi honom lite!"
Hela gänget började kittla Alex. Den lille killen skrek av skratt.
"Sluta!" bad han.
"Berätta först om tjejen du skrev brev till igår!" sa Hank.
"Aldrig! Jag säger ingenting!" skrattade Alex.
Gänget fortsatte sin skoningslösa tortyr.
Scott log förnöjt.
"Sa jag inte att det går illa om man är kaxig, lill-räkan?"
Alex kiknade av skratt och fick inte fram ett ord.
"Nej hörni, nu låter vi grabben andas lite." skrattade Desi.
De andra slutade kittla Alex.

Desi drog in honom intill sig och killade honom lätt på ryggen.
Alex fnissade och skruvade lite blygt på sig.
"Ska jag sluta?" frågade Desi.
Alex skakade på huvudet och rodnade.
Desi log och rufsade om hans hår.
"Du är så söt lill-räkan!"
Hennes fingrar fortsatte att leka över hans rygg.
Alex fnissade.
"Är det skönt?" frågade Desi och log.
Alex gav henne ett litet sött och smågenerat leende till svar.
Beröringen kittlades lite och han kände sig blyg, men det pirrade skönt i hela kroppen.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 16 september 2011 - del 1

Skriv om att bo.

Camp Orion. Sommaren 2006

Grady och Wendy hade tagit med sig pojkarna på en liten camping-resa.
Några av tjejerna och två ledare från flickornas sommarläger hade också följt med.
Ungdomarna hade varit ivriga och förväntansfulla hela dagen och nu hade de äntligen slagit upp sina tält och satt framför en lägereld där de grillade korv och gjorde S'mores (en grillad marshmallow mellan två grahamskex).
Det var en riktigt mysig stämning runt elden.
"Jag älskar att campa!" sa Desi. "Jag skulle kunna bo här uppe!"
"Bland alla skogs-spöken?" flinade Scott.
Desi kastade en marshmallow på honom.
"Fåntratt." skrattade hon. "Det finns inga spöken."
Scott såg sig om med låtsad rädsla i blicken.
"Säg inte så..." viskade han. "Damen i sjön blir skitförbannad."

Alex flinade kaxigt.
"Damen i sjön, vem är det? Din flickvän eller?"
Scott log och lade broderligt armen om Alex.
"Små-räkor ska inte vara kaxiga, då kan det gå illa."
Alex log.
"Ja, säkert."
"Ropa inte på mig om hjälp när Damen i sjön kommer för att ta dig." sa Scott.
Desi drog Alex i sin famn.
"Inget läskigt gammalt spöke ska få ta vår lilla Alex."

"Kan inte ni tjejer sova i vårt tält i natt?" frågade Scott. "Vi grabbar har ju ett 10-manna-tält."
Ungdomarna såg frågande på sina ledare.
"Ja, det går väl bra." sa ledarna.
"Vad kul!" hurrade tjejerna.
De sprang iväg för att lägga in sina sovsäckar i det killarnas tält.
"Nu ska vi upp skrämma tjejerna med spökhistorier." sa Scott förnöjt.
"Ja, och din tjej, hon från sjön kanske dyker upp." flinade Alex.
De andra killarna skrattade och gjorde tummen upp åt deras yngre kompis.
Scott log.
"Kom ihåg att jag har varnat dig, lill-räkan."
Alex bara skrattade.

S'more (med marshmallow & choklad)

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Changeling

Mama called me changeling
I just wanted to be
called little darling.
I wanted to be hugged.
But she never said "darling"...
She rarely hugged

She thought I bugged her
Called me "a mistake"
I was an annoying
little changeling
Unwanted and lost
So I thought:
"Why should I stay?"
I ran away

A family found me
and wanted me to be
their little darling
They gave me a hug
and a safe place to stay

In my new haven
I've got
a Mom & Dad
Sisters & brothers
They take care of me
like I'm their own

I love them so!
Now I never ever
wanna run away!

- Maxine

*

Skrivpuff - 15 september 2011 - del 2

*
Grady och Wendy storskrattade åt den lille killens egen version av den romerske politikern Catos replik "för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras".
Alex äldre kamrater tyckte att kommentaren var hysteriskt kul.
"Den var bra lill-räkan!" skrockade Scott.
Han klottrade ner repliken i sitt anteckningsblock.
"Vi har ett gäng anarkister här." flinade Grady.
Wendy nickade.
"Mmmm... vi får passa oss så att de inte gör uppror."
"Bra idé!" sa Scott.
Han for upp från stolen och höll upp sin penna som ett svärd.

Grady tryckte milt ner honom på stolen igen.
"Grabbar, plugga lite nu, så kan ni hitta på nåt kul efter lunch. Jag tar med mig er lille ledare ut, så får Wendy plugga med er."
Grady lade armen om Alex och log mot pojken.
"Du får väl hitta på nåt att göra fram till lunch medan dina kamrater pluggar."
"Lill-räkan, jag vet vad du kan göra," sa Hank. "planera fritagning!"
Alex skrattade och gjorde tummen upp.
"Bra idé!"
Grady lyfte upp Alex och hängde honom över sin axel.
"Nej, nu tar jag med mig det här busfröt ut."

"Vad ska du hitta på då Alex?" frågade Grady när de kom ut.
Han satte ner pojken på marken.
"Jag ska nog skriva brev till en kompis där hemma."
Grady flinade.
"Din tjej?"
Alex kände hur det hettade i kinderna.
"Nej... Holly är en tjej, men vi är bara kompisar..."
Alex suckade. Att folk aldrig kunde låta bli att retas för att han var bästa kompis med en tjej...
"Ta inte illa upp lilla gubben." sa Grady och log mot Alex. "Jag bara retas lite med dig."
Han kramade om pojken.
"Jag förstår att tjejer gillar dig, din lilla tjejtjusare."
Alex kinder blev ännu varmare.
"Jag är ingen tjejtjusare..." mumlade han generat. "Och jag går till basket-planen istället. Skriva brev är för tjejer."
Han började gå.

Grady skrockade och stoppade honom.
"Nej Alex, skriv brev till din tjej du."
Alex funderade en stund.
"Okej, jag gör väl det då."
Grady log och klappade Alex i baken.
"Bra lilla gubben. Hon blir säkert jätteglad att höra ifrån dig. Och du, vi kan spela lite basket senare om du vill."
Alex log och nickade.
"Okej."
Han sprang till stugan för att skriva till Holly. Hon skulle bli glad, det visste Alex.
Och han såg fram emot att få svar från henne.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

"Har du skrivit brev till din tjej nu lill-räkan...?" skrockade Scott lite senare på dagen.
Än sen då... tänkte Alex.
Men det sa han inte. I det här grabb-gänget skulle man inte tycka att brevväxling med en tjej var kul.
Istället ryckte Alex likgiltigt på axlarna och log ett snett leende.
"Ni vet ju hur tjejer är..." sa han i en ointresserad ton. "Dom blir ju så glada när man krafsar ner några rader åt dom..."
Kuvertet med sitt sju sidor långa brev till Holly hade Alex gömt under sin kudde.
Aldrig i livet att han skulle låta de äldre grabbarna få veta något om det.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 15 september 2011 - del 1

Skriv om en stormakt.

Camp Orion. Sommaren 2006

"Sommarskola...?!" Scott stirrade på ledaren Wendy. "Vi skulle väl slippa det?"
"Ni behöver bara plugga lite." sa Wendy. "Er lärare vill att ni ska göra en bokrecension och skriva en dikt, så ni får godkänt i engelska."
Scott och Hank stönade. De hatade skolan och de hatade sin lärare för att han förstörde sommarlovet för dem!
"Ska han också plugga?" Hank pekade på Alex.
Wendy skakade på huvudet.
"Nej, Alex går ju i en annan skola. Och han har redan godkänt i engelska."
Hank gav sin yngre rumskompis en sur blick.

"Jag hatar lärare!" sa Hank när han och de andra pojkarna satt vid ett av matsalsborden och skrev på sina bokrecensioner en stund senare. "Dom har alldeles för mycket makt! Vår lärare är som han den där grymme kungen i Rom. Vad hette han...?"
Alla vände sig mot Alex.
"Lill-räkan, du vet en massa grejer." sa Scott. "Vad hette den där kungen?"
"Nero." sa Alex. "Han var kejsare. En del lärare är verkligen som han."
Wendy såg på pojkarna och skrattade.
"Nämen pojkar... så illa är det väl inte?"
"Jo..." muttrade Scott. "Skolan är rena jävla stormakten."
Alex nickade instämmande.
"Och för övrigt anser jag att skolan bör förstöras." sa han med högtravande stämma.

Karthago, Tunisien

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 14 september 2011 - del 2

*
Vid sista hålet vände sig Desi till grabbarma.
"Näää killar, nu får ni faktiskt tala om vad ni har så roligt åt." sa hon.
"Lill-räkan, visa henne." sa Scott.
Alex nickade och log finurligt. Han lade ner sin golfboll och fattade sin klubba.
"Wow Alex, du lär dig fort!" sa Desi när hon såg att han höll klubban i ett perfekt grepp.
Alex kvävde ett litet fniss. Sedan svingade han klubban och slog iväg bollen.
Bollen for iväg över den svåra banan och med ett
Plopp!
landade bollen i den gröna fiberglas-krokodilens mun.
Alex sträckte triumferande upp händerna i luften.
"Yes! Hole in one!" jublade han.

Desi och de andra tjejerna gapade.
"Men... du kan ju spela!" utbrast Desi.
Alex nickade och gav henne ett glatt flin.
Desi skrattade.
"Din söta lilla skitunge, du bara lurades!"
"Yep!" sa Alex och skrattade.
"Lill-räkan är jättebra på minigolf." skröt Scott. "Han har till och med vunnit en trofé i en minigolf-tävling en gång!"
Desi drog Alex intill sig.
"Så du ville bara ha en kram...?"
Alex skruvade generat på sig.
"Nja... nej..."
Desi log åt hans blyghet.
"Då ska du få en kram Alex."
Alex fnissade och gick baklänges mot grinden.
"Då får du fånga mig först." sa han och så sprang han ut i parken.

De andra sprang efter. Tjejerna gensköt Alex och fångade honom.
"Får man lurar så där?" log Desi.
Alex nickade glatt.
"Din luriga lilla rackarunge!"
"Jag är smart ju." sa Alex.
Desi skrattade och drog in honom i famnen.
"Ja, du är smart! Och super-söt."
Tjejerna överöste en generad liten Alex med kramar.
"Tänk att lill-räkan får alla tjejer...!" sa Scott.
Alex fnissade, både åt Scotts kommentar och för att Desi retsamt petade honom i sidan.
"Ja, jag är bäst!" sa Alex förnöjt.

 

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 14 september 2011 - del 1

Skriv om att vägleda.

Camp Orion, California. Sommaren 2006

Alex och hans kamrater var riktigt uppspelta där de stod utanför minigolf-området i Sanford Park. De hade fått lov att åka dit utan de vuxna och de skulle träffa några av tjejerna från flickornas läger.
Tjejerna vinkade glatt när de fick syn på killarna.
"Redo för lite minigolf?" frågade Desi.
"You bet!" sa Scott. "Vi ska sopa banan med er!"
Desi fnyste.
"Glöm det grabben, vi spelar i blandade lag."
"Ska vi vara i samma lag som tjejer...?" utbrast Hank.
"Än sen då?" sa Alex. "Vad är det för fel med det?"
Desi lade armen om Alex.
"Klok kille. Alex får vara med i mitt lag."
Scott log mot Alex och gjorde tummen upp.
Alex log förnöjt.

Desis lag bestod av tre tjejer och två killar (Alex och Scott). Hanks lag bestod av tre killar och två tjejer.
"Förlorarna bjuder vinnarna på glass." sa Desi.
"Hoppas ni har råd med det, losers." flinade Hank. "Gör er redo att gråta över er förlust."
"Det blir inget problem." sa Desi.
Scott höjde avvärjade händer.
"Hallå, nu spelar vi innan ni börjar slåss med klubborna."
De andra skrattade.
Gänget gjorde sig redo att spela. Desis lag var först ut.
Alex lade ner sin blå golfboll i början på bana 1 och fattade tag om klubban.
Scott flinade och viskade något till honom. Alex fnissade.
Han ändrade greppet om klubban - ett ovant och tafatt grepp.

Desi kunde inte låta bli att le.
"Lilla Alex... hur håller du klubban?"
"Eh... jag vet inte..." sa Alex osäkert. "Jag är nog inte så bra på minigolf. Sorry..."
"Awww... det gör inget sötnos. Jag ska visa hur du ska göra."
Desi ställde sig bakom Alex, nära, och lade sina händer över hans på klubbskaftet.
"Jag vägleder dig, följ bara mina rörelser."
"Okej." sa Alex.
Desi och Alex sköt iväg bollen tillsammans.
"Bra Alex!" berömde Desi. "Fixar du nästa slag själv nu?"
Alex låtsades fundera.
"Mmmm... kanske..."
Han såg på sina killkompisar och skrattade tyst.
De äldre grabbarna skrattade också.
"Vad skrattar ni åt?" frågade Desi.
"Inget." sa grabbarna oskyldigt och kvävde sina fniss.
Alex hade också svårt att hålla sig för skratt.

Desi fortsatte att vägleda Alex på de andra banorna också.
Grabbarna gjorde tummen upp åt Alex och de fick allt svårare att hålla sig för skratt.
"Vad är det med er idag...?" sa Desi. "Fick ni er er lustgas till frukost eller?"
Kommentaren fick Alex att fnissa så mycket att han tappade fokus. Han slog bollen så att de hamnade rakt på en stor glasfiber-flodhäst som stod på banan.
"Oj nu fick Hippo hjärnskakning." sa Alex.
"Ni är ju knasiga!" skrattade Desi.
Hon rufsade om Alex hår.

 

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Maxine och gosedjuren (cover utkast 1)

Lilla Maxine har krävt att få sin egen barn/ungdoms-bok.
Så jag ska försöka knåpa ihop en liten sådan ;)
Jag kommer använda lite av materialet härifrån bloggen, och så blir det lite nytt.
Här är utkast 1 av omslaget:

(Klicka på omslaget för att se en större version)

*

Skrivpuff - 13 september 2011 - del 2

*
"Man kan kittla nån så mycket att personen pinkar på sig." sa Hank.
Han flinade mot Alex.
"Ska vi prova...?"
"Nej!" sa Alex bestämt.
Han var faktiskt lite orolig... Hank skulle verkligen kunna göra en sådan grej.
"Var inte en idiot Hank." sa Desi. "Att förnedra nån är bara taskigt."
Alex satte sig upp. Det var inte så lätt, eftersom tjejerna höll i honom.
"Och vart tror du att du ska ta vägen...?" fnissade Desi och slog armarna om Alex.
"Fly från er såklart." skrattade Alex.
Desi höll fast honom.
"Du kommer inte loss förrän du berättar mer om vattenormen."
"Visst ja!" sa Alex och slog sig i pannan med handflatan. "Det glömde jag bort."
Pojken log.
"Den var inte tre meter."

Tjejerna låtsades se förvånade ut.
"Är det sant?" skojade Desi. "Och vi som nästan trodde på dig."
Alex skrattade.
"Men den var nog så här stor..."
Han höll ut händerna och visade ungefär trettio centimeter.
"Och den ormen höll Alex i!" sa Scott stolt. "Visst är han cool?"
Tjejerna nickade instämmande.
Alex log blygt, men stolt.

Plötsligt plingade det till i en av tjejernas mobiltelefon.
"Varningsmeddelande från lägret... ledarna har upptäckt att vi är borta!"
"Oj, då är det bäst att vi sticker." sa Desi. "God natt grabbar. Sköt er nu."
Tjejerna överöste Alex med kramar.
Alex ålade sig generad ur tjejernas grepp och klättrade upp i sin bädd.
Han började läsa i sin bok.
"Nu är lilla Alex generad." fnissade en av tjejerna.
"Nä, det är jag inte alls!" sa Alex.
Desi ställde sig på kanten av underslafen så att hon kunde kika upp på Alex.
"Vill du ha en godnatt-puss?"
Alex log och skakade på huvdet.
Men Desi gav honom ändå en puss på kinden.
Sedan skyndade flickorna sig fnissande ut ur stugan. De vinkade till Alex.
"Hej då sötnos!"
Alex vinkade tillbaka.
Pojkens kinder var varma och rosiga och ett belåtet leende lekte i hans mungipor.
Leendet stannade kvar när Alex lade ner huvudet på kudden och somnade.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 13 september 2011 - del 1

Skriv om att vara belåten.

Camp Orion, California. Sommaren 2006

Det var nästan midnatt. Månen spred sitt silversken över Camp Orion. I den lilla stugan där Alex och hans kamrater bodde var det full aktivitet.
De äldre killarna satt på golvet runt en samling av godis och spelade kort. Alex höll på att ta på sig sin pyjamas.
Scott flinade.
"Nämen lill-räkan... ska du sova nu?"
"Jaaa..." sa Alex lite osäkert. "klockan är mycket."
Han började klättra upp till överslafen på våningsängen.
"Äh, låt lill-räkan sova," sa Hank med ett brett flin på läpparna. "då får vi ha tjejerna för oss själva."
"Kommer tjejerna hit nu...?" sa Alex.
Hans bara fötter dunsade ner på trägolvet igen.
"Ja, men sov du, om du är trött." sa Scott och log.
Alex skakade på huvudet.
"Jag är inte sömnig." sa han bestämt.
Den kvävda gäspningen som följde sa något annat.

Prat och fniss hördes utanför.
"They're heeeeeere!" sa Scott, en imitation av den där lilla blonda flickan i Poltergeist-filmen.
Alex skyndade sig att dra av sig sin pyjamas och slet åt sig sina jeans och
T-shirt.
Han höll på att krångla på sig tröjan när tjejerna kom in i stugan.
"Går det bra för dig Alex?" fnissade en av tjejerna. "Vad håller du på med?"
"Lill-räkan ville inte att ni skulle se honom i pyjamas." skrockade Scott.
Hank och de andra killarna skrattade också.
"Kom igen nu grabbar, var snälla. Skratta inte åt Alex." sa Desi.
Hon gav Alex en kram.

"Alex simmade i orm-sjön idag." berättade Scott.
Han kände att han ville rädda sin yngre kamrats anseende. Det var nog inte så värst lätt för Alex att vara minst och yngst i det här gänget.
Tjejerna såg imponerat på Alex.
"Gud vad läskigt...!" sa Desi. "Såg du nån vattenorm?"
Alex nickade.
"Den slingrade sig runt min fotled."
"Jag hade dött av skräck!" sa en av tjejerna.
Desi gav Alex en kram till.
"Du är modig du. Var ormen stor?"
Alex log okynnigt.
"Två meter typ."
Tjejerna skrattade.
"Din lilla lögnare!" sa Desi.
Alex satte sig på golvet intill sina kamrater.
"Jo, det är sant!" flinade han. "Den var två meter lång och en meter bred."
Killarna skrattade åt Alex påhitt. Det var nästan rörande att se när han försökte göra sig tuff inför tjejerna.

"Säg sanningen nu."sa Desi. "Hur stor var ormen?"

Alex flinade.

"Tre meter."

Desi skrattade och rufsade om hans hår.

"Du behöver inte göra dig tuff Alex. Vi tycker redan att du är världens sötaste lilla tuffing. Du är super-cool!"

"Tycker ni...?" sa Alex häpet.

Tjejerna nickade.

"Ja, men säg sanningen om vattenormen nu," sa Desi. "innan vi tvingar den ur dig..."

Innan Alex hann öppna munnen för att säga något hade tjejerna brottat ner honom och började kittla honom.

Alex skrek av skratt.

"Ta bort dom här galningarna från mig!" pep han.

Men hans kamrater bara skrattade.

"Nääää, du får klara dig själv." sa Scott.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

En dag i hängmattan

Silver Beach, Sun City, California. Hösten 2000

"Joanne, du måste se det här!"
Martin Clarke stod ute på terassen och vinkade till sig sin hustru.
Joanne skyndade ut. Synen hon möttes av fick henne att le stort och hennes hjärta smälte nästan.
I hängmattan, som Martin hängt upp för att barnen skulle kunna ligga i den och vila om de hade haft en tuff dag, låg lilla Maxine.
Flickungen var barfota, klädd i en gul liten solklänning och bar brandgula solglasögon. Solbrillorna var en aning för stora.
Maxine var omgiven av ett helt gäng gosedjur och nedanför hängmattan stod en flaska Orange Crush. Flickan sög i sig apelsinläsken med ett långt sugrör.

Joanne och Martin log brett mot sin fosterdotter. 7-åringen såg ut att ha det hur mysigt som helst där i hängmattan.
"Har du det bra peanut?" frågade Martin och killade flickan under foten.
Maxine fnissade och gömde fötterna under gosedjuren.
Hon tog av sig solglasögonen och såg med lyckligt glittrande ögon på sina fosterföräldrar.
"Jag har det jättebra här! Man kan ligga här och titta på havet och bara filosofisera."
Joanne log.
"Det låter verkligen skönt."
Maxine nickade.
"Det är det. Alla borde göra det när dom kommer hem från jobb och skola, tycker jag. Man mår bra i hela kroppen faktiskt."

Maxine såg verkligen ut att vara helt tillfreds med att bara ligga still, vilket var ganska ovanligt för den lilla vildbasaren efter en skoldag.
Joanne satte sig försiktigt i hängmattan och drog in den lilla ungen i famnen.
"Min lilla söta Maxie, du är så klok."
"Jaaaa det är jag!" sa Maxine.
Hon kurade in sig nära mamma Jo och njöt av värmen och närheten.

Grattis Jack! 12/9 2011

*

Happy Birthday Jack!

Love,

Luci

Sophie

Mom

+ Grandma & all the aunties

Grattis Benjamin! 11/9 2011

*

Happy Birthday Ben!

Love,

Emily

The Hamilton Family

Sebastian, Rose & Desmond

Skrivpuff - 12 september 2011 - del 2

*
"Helvete!" utbrast Scott. "Lill-räkan drunknar!"
Scott och Hank rusade ner mot vattnet för att rädda sin lille kamrat.
När de stod med vatten till knäna dök Alex upp igen.
Han simmade snabbt in till stranden och klev upp i sanden.
"Shit lill-räkan...! Vi trodde du höll på att dö ifrån oss!" sa Scott.
"Jaaa, nästan." sa Alex. "Men det gjorde jag inte."
Vatten dröp om honom och i hans lilla söta ansikte bredde ett förnöjt flin ut sig.
"Vad flinar du åt?" undrade Scott.
Alex höjde sin högra arm.
I handen höll han vattenormen som slingrat sig kring hans fotled.
"Holy shit!" utbrast Scott. "Trodde dom där jäklarna höll sig borta från folk..."
"Denna här gjorde ett undantag." sa Alex. "Den snodde sig om ankeln på mig."
Scott ryste och grimaserade.
"Slår vad om att du pinkade på dig lill-räkan!" flinade Scott.

"Du Hank, här får du en present!" sa Alex.
Och så kastade han vattenormen på Hank.
Hank skrek till och kastade ifrån sig den randiga reptilen.
Alex flinade.
"Vem är feg nu...?"
Scott skrattade så mycket att han druttade omkull i sanden.
"Shit, jag tror jag dör...! Lill-räkan, du äger!"
Alex log malligt, men glatt.

Hank gick fram mot Alex.
Alex stålsatte sig och gjorde sig beredd för en fet smäll. Hank var inte den sortens kille man retade upp om man var rädd om livet.
Men Hank log och gav Alex en broderlig dunk i ryggen.
"Vet du vad lill-räkan? Du är jäkligt cool! Det är inte många som vågar simma i orm-sjön."
Alex leende blev ännu bredare.
Den lille killen sög åt sig av berömmet och han skulle leva länge på det.
Han hade länge velat bli accepterad av tonåringarna.
Nu hade han äntligen blivit det - och nu tyckte de dessutom att han var modig och cool!
Ibland var det viktigare att bli accepterad än att få i sig mat, dryck och syre.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 12 september 2011 - del 1

Skriv om en gräns.

Camp Orion, California. Sommaren 2006

Alex stod vid gränsen där gräs mötte sand och såg ut över färskvattensjön.
Han bet sig betänksamt i underläppen och sneglade på sina äldre kamrater.
"Gå i då fegis." flinade Scott.
"Hur många ormar finns det i sjön egentligen...?" undrade Alex.
Hank skrockade.
"Det märker du väl när du kommit i."
Alex suckade och förbannade sig själv för att han antagit utmaningen att simma i den förbjudna sjön.
Barnen hade fått stränga order om att inte leka i sjön, eftersom det fanns vattenorm i den.
Men pojkarna var hungriga på spänning och gillade att tänja på gränserna.

Hank knuffade ut Alex i sanden.
"Kom igen nu lill-räkan, du vet vad du måste göra om du inte går i..."
De andra grabbarna skrattade.
"Fuck you all...!" fräste Alex.
Han slet av sig sina sneakers och drog sin T-shirt över huvudet. Jeans-shortsen behöll han på.
Pojkens magra kropp huttrade i den lite kyliga, mulna morgonluften.
Han hade ingen lust att simma med äckliga ormar - men han hade ingen lust att ta straffet om han bangade heller.
Bara tanken på att visa sig naken inför tjejerna på flick-lägret fick hans kinder att hetta.
Jävla dumt påhitt... muttrade Alex.

Han gick långsamt ner i det kalla vattnet.
När det nådde till midjan kändes det nästan outhärdligt.
"Krymper pitten på dig lill-räkan?" ropade en av grabbarna.
"Kyss dig i röven fisnylle!" ropade Alex tillbaka.
Han sänkte ner hela kroppen i den blöta kylan och med hackande tänder och bultande hjärta började han simma.
Hoppas det inte kommer någon orm... tänkte han nervöst.
Den grå-svart-randiga ormen var harmlös och inte giftig, och kanske inte större än en snok - men gillade man inte ormar spelade det ingen roll.
Ett bett från en vattenorm var inte farligt, men kunde kännas obehagligt.
Normalt höll sig vattenormen borta från människor, men det visste inte Alex.

Vid mitten av sjön kände Alex något som snodde sig runt hans fotled.
Alex gav ifrån sig ett litet tunt skrik.
De äckliga monstren från de senaste nätternas mardrömmar flimrade förbi hans ögon.
Alex hjärta bultade som om det ville hoppa ut ur brösten på honom och illamåendet kom krypande.
Han dök ner under vattnet för att ta bort äcklet runt ankeln.
Men paniken gjorde att han andades fel och han började sjunka.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista