Hollywood Kidz – kapitel 5

*
Ingen av gästerna på Frankie's Ristorante reagerade när den unge killen i solglasögon släntrade in med den kolossale mannen tätt bakom sig.
Gästerna var nämligen vana vid att den kände film- och TV-stjärnan Cole Taylor besökte restaurangen.
Det var aldrig någon som, med kamera och autografblock i högsta högg, trängdes vid hans bord för att få en glimt av honom.
På Frankie's var Cole Taylor som vem som helst och han uppskattade att folk lät honom vara i fred.
Om en journalist eller paparazzi skulle våga sig in efter Cole, skulle Frankie själv ge dem på porten – handgripligen – om så krävdes.

Cole såg på sin koloss till livvakt och suckade.
”Moose... du behöver inte gå så nära.”
Moose tog ett steg tillbaka.
”Sorry Cole. Gammal vana.”

Maurice ”Moose” Higgins hade känt sin unge skyddsling i hela hans liv och skulle aldrig låta något hända honom.
Han skulle till och med kunna dö för grabben!
Moose tenderade att bli en aning överbeskyddande ibland, det var han fullt medveten om, men då sa Cole ifrån och Moose gav grabben lite andrum.
*

Blue Creek Memories #8

*
Pappa Matthew minns:

Vi flyttade från Georgia till Blue Creek i början av maj 1999.
Patrick var då 13 år och Ashlee 3 ½.
Ashlee tyckte att Ravenville Airport i Georgia var en väldigt spännande plats.
Hon tittade storögd på allt och hälsade glatt på alla människor som gick förbi oss och frågade dem en massa olika frågor.
"Ska ni åka flygplan?"
"Vart ska ni åka?"
"Har ni åkt flygplan förut?"
"Har ni hund/katt/kanin/råtta/sköldpadda?"
Om folk svarade ja på djurfrågan, kom givetvis följdfrågor om djuret:
"Vad heter han?"
"Hur gammal är den?"
"Ska den flyga?"
Folk log mot den lilla flickan och svarade tålmodigt på hennes frågor.

Vid ett ögonblick stannade Ashlee till och pekade på en stor skylt.
"Vad är Baggage claim?"
"Det är där man hämtar sina väskor." svarade jag.
Sedan hajade jag till och stirrade på vår lilla dotter.  Hade jag verkligen hört rätt, läste flickungen på skylten...?

Jag såg på Selma och Patrick. De hade reagerat på samma sätt.
"Läste du på skylten Ashlee...?" frågade Patrick sin lillasyster.
Ashlee nickade och pekade på skylten.
"Man hämtar sina väskor där. Ska vi göra det?"
"Inte där." sa Patrick. "Våra väskor ska ju till en annan flygplats."
"Jaha." sa Ashlee.

Patrick var otroligt förbluffad och imponerad. Han testade sin systers läsförmåga genom att ideligen peka på posters och skyltar och bad henne läsa vad som stod på dem.
Ashlee förbluffade oss mer och mer när hon läste på allt hennes storebror pekade på.
Vi hade ingen aning om att hon kunde läsa!
"Min lillasyster kan läsa!" utropade Patrick stolt. "Hon är bara tre och ett halvt!"

Ashlee verkade inte så imponerad av sin talang.
Hon gäspade och kramade sitt gosedjur.
Sedan såg hon på Selma och mig.
"Kan jag få en glass nu?" bad hon.

*

Blue Creek Kids on formspring.me

*

Hey y'all!
Love us like crazy? Can't get enough of us?
Follow us on formspring.me and ask us questions ;)
http://www.formspring.me/bluecreekies
*
// Ashlee

Blue Creek Kids (bluecreekies)
Ashlee, Coral, Kyle, Elle & Kevin
+ Max, Chris, Darla, Angel & Nick

*

Sunny's historia: kapitel 51-54

*
Kapitel 51-54 av Sunny's egen historia, En annorlunda sommar,
finns uppe nu!
*

Solstigen 12 - 11

Midsommarafton

Det hörs glada fniss från trädgården.
"Det här bli bra!" hör jag en nöjd Dorian säga.
Sedan följer fnitter från tvillingarna och ett
"Oj oj... Fint." från Troy.

Vad håller de små liven på med nu?
Jag går ner i trädgården och ser efter vad de gör.
Vilken syn jag möts av!
Hör och häpna:
Ungarna har lyckats få ut julgranen av plast och har med flera hopprep bundit fast den runt flaggstången.
I granen har de hängt godishalsband, annat hängbart godis och påskpynt...!

"Visst har vi gjort fint mamma!" säger Isolde.
"Fint!" gastar Troy.
Jag är fortfarande i häpet tillstånd, så jag har inte riktigt hittat de rätta orden.
"Tada!"
Dorian slår dramatiskt ut med armarna mot jul-påsk-majstång-saken.
"En 'missommar-gran'!" säger han stolt.
"Jo, den var ju tjusig." säger jag och ler mot barnen.
"Aaaa, men vad tycker du mer...?" säger Isolde, som tydligen inte tycker att "tjusig" räcker för att beskriva "missommar-granen".
"Jag måste säga att detta är den allra finaste Midsommar-granen jag någonsin har sett!"
Dorian och Isolde skiner ikapp med självaste solen.
Troy är nu upptagen med att smaka på plastgranen.


Gla' Missommar önskar tokfamiljen Bergdahl! :-)

*

Swings and Roundabouts - 6

*

”Men seriöst;” sa Ashlee efter en stund. ”de där skitungarna borde åka på en propp!”
”De får nog ett välförtjänt straff av rektorn.” sa Darla.
”Det hoppas jag verkligen!” sa Ashlee.
Hon knöt händerna ännu hårdare, så upprörd var hon.
”Elle kunde ha skadat sig jättemycket!"
Ashlee gav sin lillebror en öm blick.
"Kevin och Blake också! Och skadar man min lillebror och hans kompisar - då jävlar...!"
"Ash.. du svor..." förebrådde Kevin.
"Mmmm, jag gjorde det." sa Ashlee. "Men om nån bråkar med min lillebror blir det så."
"Jag säger inget till mamma och pappa." lovade Kevin och gav Ashlee en kamratlig dunk i ryggen.
Ashlee fnissade.
"Tack Kevin." sa hon.
Sedan tillade hon.
"Det är skönt att ha en lillebror som inte skvallrar på en."
Kevin flinade.
"Jag får din efterrätt ikväll va...?"
Ashlee började jaga honom.
*

Swings and Roundabouts - 5

*
Nick tog karusell-odågorna till rektorn.
Ashlee, Kyle, Coral, Darla och Kevin sa hej då till Nick och Blake och gjorde sig redo att gå hem.
Blake skyndade sig att följa med Angel och Elle in.
Han ville inte vara ensam på skolgården, eftersom han aldrig visste när hans plågoandar - mobbarna som alltid var på honom - kunde dyka upp.


”Jag har lust att ge de där skitungarna en omgång!” sa Ashlee när de gick hemåt.
Hon knöt nävarna.
”Två av dom är längre än du.” påpekade Kevin.
”Tack så mycket för påminnelsen.” sa Ashlee. Hon himlade sig. ”Kul att vara mindre än en tolvåring…!”
”Du är bara fjorton, så du är bara lite äldre än dom.” sa Kevin.
”Fjorton och ett halvt om jag får be.” sa Ashlee.
”Är det där halva året fortfarande viktigt, Ash?” skrattade Kyle.
”Jaaa, det är det!” sa Ashlee - som en fyraåring som försöker övertala folk om att det är en jätteviktig grej.
Kyle skrattade mer och lade armen om Ashlee.
"Det är inte roligt. Det där halva året är viktiga grejer." sa Ashlee truligt.
"Mmmm, jätteviktigt." fnissade Kyle.
Ashlee räckte ut tungan åt honom.
Men sedan började hon också att skratta.

Swings and Roundabouts - 4

*

Elle kravlade upp ur sanden och ställde sig upp. Hon spottade ut lite sand.
”Blä!” hostade hon.
Sedan såg hon bort mot karusellen där Nick nu skällde ut odågorna.
”Oooh, dom ligger så risigt till nu…!” sa Elle.
Den lilla flickan såg mäkta nöjd ut.

”Elle, hur är det med dig?” frågade Angel oroligt.
”Det är okej.” sa Elle kavat och borstade av sig lite sand.
"Är det säkert...?" undrade Coral.
Elle nickade.
”Jag slog mig inte så mycket. Bara små skrubbsår kanske.”
Hon såg ner på sina trasiga byxknän.
Angel kramade om Elle.
”Jag tar med dig till skolsköterskan i alla fall.”
”Oki doki.” sa Elle.
Elle och Angel sa hej då till de andra och gick mot skolbyggnaden.
*

Swings and Roundabouts - 3

*

Ashlee, Kyle, Coral och Darla, som kommit för att hämta Kevin, kom också springande.
Sekunden efter kom även Angel Mancini och Nick Malone springande.
Angel och Nick var poliser på Blue Creeks polisstation, men de brukade även jobba i Elle och Blakes klass.
Angel som lärarassistent och Nick som en slags livvakt för 10-åriga Amy, som var på flykt från sin våldsamme far.
De hade alla sett Elle flyga av karusellen.

”Herregud!” skrek Darla och Coral unisont. ”Vad hände?!”
”Vi fick för hög fart.” sa Kevin. ”Vi ville inte snurra men…”
Kevin såg bort mot de äldre barnen som givit karusellen fart.

De äldre barnen hade stått vid karusellen och bara stirrat. Men nu när de såg att Nick och Angel var där också, gjorde en ansats att smita.
De hade ingen lust att prata med två poliser.
”Ni stannar där!” vrålade Nick.
Han stormade fram mot dem.
*

Swings and Roundabouts - 2

*

”SLUTA!” skrek Kevin.
En av tjejerna låtsades höra fel.
”Ja visst är det kul?” skrattade hon. ”Vi springer fortare!”
Och de sprang fortare.
Karusellen fick nästan samma fart som en centrifug.
”STANNA!” vrålade Elle och Kevin.

Blake och Kevin såg nu lätt gröna ut i ansiktet.
Lilla Elle var blek och fick allt svårare att hålla sig kvar. Hon gled närmare och närmare kanten.
Innan någon riktigt hann förstå vad som hände tappade hon greppet om stålstängerna hon höll i.
Kevin och Blake skrek av fasa när den lilla flickan flög av plattformen och landade i sanden en bra bit därifrån.

De stora barnen stannade karusellen.
Sedan stod de bara och stirrade på Elle - som låg orörlig med ansiktet i sanden.

Kevin och Blake kravlade av plattformen darrbenta och vimmelkantiga.
Blake kräktes.
Han såg skamset på Kevin.
”Det gör inget.” sa Kevin till sin äldre kompis. ”Kom, vi måste se till Elle!”
Kevin och Blake sprang fram till Elle och slängde sig ner på knä intill henne.
*

Swings and Roundabouts - 1

*

Karusellen stod ett hörn av skolgårdens lekplats. Plattformen var uppdelad i fyra tårtbitsliknande sittplatser; blå, rosa, gul och grön.
Elle, Kevin och Blake klättrade upp och satte sig i varsin tårtbit.
Fyra äldre barn kom gående emot dem, två killar och två tjejer.
Elle, Kevin och Blake trodde att de gick i femte - eller kanske till och med sjätte - klass. De var dubbelt så stora som Elle eftersom hon var väldigt liten för sin ålder.

”Vill ni snurra?” frågade en av pojkarna.
Han väntade inte på svar, utan tog tag i ett av karusellens stålräcken och gjorde en gest mot sina kamrater som betydde att de skulle göra samma sak.
”Hallå, vi ska inte snurra.” sa Elle. ”Vi ska bara sitta här.”
”Men detta är ju en karusell, då ska man snurra.” sa en av de stora pojkarna.
Han använde en ton som tydde på att han tyckte att han pratade med ett mycket litet och korkat barn.
”Vi vill inte snurra.” sa Elle.
”Det vill ni visst.” flinade en av de stora tjejerna.
De fyra stora barnen höll nu i varsitt stålräcke och började springa runt.
Karusellen började rotera, snabbare och snabbare.
*

A Sunshine Day - del 5

*
Sheila satte sig bakom Ryan och slog armarna om hans midja.
”Ryan, det är inte Maureen du ska vara rädd för.” sa hon. ”Du minns väl att jag lovade dig att ge igen - för att du kallade mig chicken…?”
”Han stänkte vatten på dig också.” påminde Maureen.
”Du är en riktig liten busunge du Ryan.” sa Maggie.
”Yep!” sa Ryan glatt.
Maureen tog hans fötter igen.
”Nej Maureen…!” pep Ryan.
Den här gången hann Ryan inte dra undan fötterna. Han höll andan när Maureens fingrar rörde sig över fotsulorna.
Sedan kände han hur Sheilas fingrar retsamt började leka längs hans rygg och revben.
Ryan kiknade av skratt och försökte slingra sig ur flickornas grepp.
”Ska vi hjälpa till?” frågade Maggie.
Frågan var riktad till tjejerna.
”Nej!” pep Ryan. ”Hjälp mig!”
”Nej, jag hjälper Sheila!” sa Sunshine glatt.
”Vänta bara tills jag kommer loss härifrån…” mumlade Ryan.
Sekunden efter kiknade han av skratt igen när alla tre tjejerna, samt Maggie, attackerade honom.
”Det här är inte snällt alls!” pep han.
”Joho då!” skrattade Sheila. "Det är jättesnällt."
*

A Sunshine Day - del 4

*
”Undrar om han har fått gälar och simfötter än.” sa Sheila till Maureen och Sunshine.
De satt på de solvarma plankorna på Maureen och Maggies terass.
Maureen och Sunshine fnissade.
”Det har det säkert.” sa Maureen.
Ryan gav dem förundrad blick.
”Gälar och simfötter…? Vad pratar ni om?”
”Maureen sa förut att du är född till liten fisk.” log Sunshine.
”Ja, och så sa jag att det inte skulle förvåna mig om det börja växa ut gälar och simfötter på dig snart.” sa Maureen.
Ryan skrattade och skakade på huvudet, som om tjejerna var knasiga.
Han låtsades inspektera sina fötter.
”Nope, inga simfötter.” sa han och log ett soligt leende.
”Får jag se?” sa Maureen.
Hon tog tag i hans fötter.
Ryan ryckte undan dem.
Maggie och tjejerna fnissade.
”Jag ska inte göra det du tror att jag ska göra...” skrattade Maureen.
”Och det vill du att jag ska tro på...?” frågade Ryan.
”Mmmm, det vill jag.” sa Maureen och pussade honom på näsan.
*

A Sunshine Day - del 3

*
”Hallå där i vattnet! Letar ni efter nån?”
Tjejerna vände sig om och fick syn på Ryan på bryggan.
”Nu blev ni allt rädda va?” sa han.
Sunshine och Maureen skakade på huvudet.
”Oss skrämmer du inte så lätt, pysen.” sa Maureen.
”Sällan Little Monkey Boy!” skrattade Sunshine.
”Jo, lite skraja blev ni.” flinade Ryan.
”Jag blev faktiskt lite orolig.” sa Sheila.
”Äsch, det behövde du inte vara.” log Ryan.
Han satte sig på bryggan och dinglade med benen.

Tjejerna klättrade upp för bryggans trästege och satte sig intill Ryan.
”Skräm oss inte så där!” sa Sheila.
Hon kramade Ryan.
”Sheila…” protesterade Ryan generat.
Tjejerna fnissade åt hans blyghet.
”Men Ryan, du är ju så gullig!” retades Sheila och kramade honom igen.
Ett busaktigt leende lekte i Ryans ansikte.
”Akta så att jag inte knuffar ner dig i vattnet.”
*

A Sunshine Day - del 2

*
Sheila simmade ut till dem.
”Så du vågade doppa en tå?” flinade Ryan.
”Om du inte var så söt skulle jag dränka dig.” sa Sheila.
”Ja, säkert.”
Ryan och stänkte vatten på henne.
”Du ligger redan risigt till.” varnade Sheila.
Ryan bara log sött.
”Jaså, säger du det - chicken?”
Sheila började jaga Ryan.
Ryan simmade iväg snabbt och dök under vattenytan.

”Hur länge ska han vara under egentligen…?” frågade Sheila efter någon minut.
Det fanns lite oro i hennes röst.
”Var inte orolig.” sa Sunshine lugnt.
”Nej, den grabben är född till liten fisk.” sa Maureen coolt och log. ”Skulle inte förvåna mig om det börjar växa ut gälar och simfötter på honom snart.”
Sheila kunde ändå inte låta bli att oroligt titta på vattenytan för att se om Ryan skulle dyka upp.
*

A Sunshine Day - del 1

*
Det var en strålande och varm solskensdag i Delphi och Ocean Beach.
Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila bestämde sig att ta ett dopp i havet innan lunch.

”Sisten i är en fermenterad strömming!” hojtade Ryan när han, Sunshine, Maureen och Sheila sprang ner mot vattnet.
”Tävlar vi nu…?” frågade Sheila.
”Jaaa!” sa Ryan och sprang ut på bryggan. ”Kom igen nu latmaskar!”
Sunshine och Maureen sprang efter honom ut på bryggan.
Men Sheila gick i vid vattenbrynet.
”Nä, kom igen nu chicken.” fnissade Ryan. ”Det är inte kallt i vattnet!”
”Kallar du mig chicken?” skrattade Sheila.
Ryan log sitt busleende och nickade.
"Ja, det gör jag."
”Jag ska ge dig för chicken." sa Sheila. "Vänta bara din lilla rackarunge!”
Ryan bara skrattade och hoppade i vattnet samtidigt som Maureen och Sunshine.
*

Strömming på en söndag… fy Farao…! 2

*
”Grannarna frågade om vi ville komma över på deras surströmmings-fest.” sa David.
Ryan spärrade förfärad upp ögonen.
”Surströmmingsfest?! Ni sa väl nej…?”
”Nope,” log David. ”vi ska gå över dit om en stund.”
”Åh nej!” stönade Maureen.
”Jag är nog inte hungrig längre.” sa Sunshine.
”Inte jag heller!” sa Ryan. ”Jag rymmer hemifrån!”
Han skyndade sig mot trappan, men David fångade upp honom.
”Jag skojade bara Ryan!” skrattade han. ”Jag ville bara se din reaktion.”
Ryan låtsades bli tjurig.
”Bara för det ska du får äta grodlår med ketchup till middag.”
”Smaskig middag.” skrattade David. ”Vad blir det till dessert då?”
”Grillade manet.” sa Sunshine.
Ryan log och gjorde tummen upp mot Sunshine.
”Ja, grillad manet med chokladsås.” flinade han. ”I gamla strumpor!”
Maggie skrattade.
”Vad får ungarna allt ifrån…?”
Rebecca skrattade också.
”Mmmm... jag blir verkligen sugen på middag nu när pratar om så här smaskiga saker.”
”Vi ska i alla fall äta nåt godare än rutten fisk.” sa Ryan.
”Du vill inte ha lite surströmming på din hamburgare då?” log David.
Ryan svarade med att försöka brotta ner sin pappa.
*

Strömming på en söndag… fy Farao…! 1

*
En minst sagt otäck odör spreds över Ocean Beach.
Till och med fiskmåsarna - som annars var nyfikna på allt de möjligtvis kunde äta - höll sig undan.
”Vad är det som stinker här?” frågade Ryan när han kom ut på terassen.
Han såg på de andra och lade till:
”Och kom inte med nåt skämt om mina fötter, jag duschade i morse!”
”Knäppis!” skrattade Maureen.
”Dina fötter stinker väl aldrig?” fnissade Sunshine.
”Nej, precis.” sa Maureen och log mot Ryan. ”Men det luktar rutten fisk. Usch...”
Maureen rös av obehag.
”Det är rutten fisk.” sa David.
Ryan rynkade på näsan.
”Bläää! Varför?”
”Grannarnas middag.” sa David.
Maureen och Sunshine fnissade.
”Kul pappa.” sa Ryan klentroget.
”Nej, det är faktiskt grannarnas middag.” skrattade Kate.
Ryan såg ännu mer klentrogen ut.
Kate skrattade åt hans min.
”Det är faktiskt sant, älskling. De ska äta något som kallas surströmming, eller fermenterad strömming. De har gäster från Sverige.”
Ryan såg på sin mamma som om han trodde hon hade blivit tokig.
”Mamma… har du fått solsting? Menar du att de äter rutten fisk?!”
Ryan, Maureen och Sunshine grimaserade ogillande åt den tanken.
”Den är nog jäst tror jag.” sa Maggie.
”Jäst eller rutten… det luktar pyton!” sa Maureen.
”Ja,” höll Maggie med. ”men det är tydligen en delikatess i Sverige.”
Ryan skakade på huvudet.
”En tjej i våran skola har en mormor från Sverige och dom äter inte rutten fisk.”
Rebecca skrattade.
”Nej, alla gör nog inte det, lillbrorsan.”
”Jag tänker aldrig göra det!” sa Ryan. "Yuck!"
”Inte jag heller!” sa Sunshine och Maureen unisont.
*

Hets #14

*
”Ska vi gå till museet nu?” frågade Max.
”Klassen, vad säger ni,” sa Coach Hillman. ”ska vi ge oss iväg?”
”Ja!” tjoade hela klassen.
(Utom Clint och Jerry och Brents andra anhängare, de hade gått ut på skolgården för att vänta.)

Coach Hillman såg på Ashlee, försökte se hur mycket flickan hade tagit åt sig av Clints gliringar och elaka kommentarer.
Ashlee märkte att hennes lärare såg på henne.
Hon såg upp på honom.
”Allt väl?” frågade Coach Hillman.
Ashlee log och nickade. Men sedan blev hon lite allvarligare.
”Förlåt om jag sinkade alla.”
Coach Hillman skakade på huvudet.
”Tänk inte på det, Ashlee. Du kan ju inte hjälpa det.”
”Nej…” sa Ashlee.
Hon suckade.
”Ibland önskar jag att jag var lite mer normal…”
”Säg inte så.” sa Coach Hillman.
”Nej,” instämde Max. ”normal är så tråkigt.”
Ashlee log mot Max.
”Så jag ska inte vara normal?”
Kyle skakade på huvudet.
”Nope, för då skulle du inte vara du.”
Ashlee omfamnade Kyle igen.
Kyle såg både generad och glad ut.
*

Hets #13

*
Det blev knäpptyst i gruppen i flera sekunder.
Sedan började Ashlee att fnissa.
Det var ett litet fniss som blev högre och högre och förvandlades till slut till ett bubblande, lyckligt skratt.
Max och Chris föll in i skrattet och snart skrattade nästan hela klassen.
Till och med Coach Hillman skrattade.
Kyle verkade inte riktigt förstå att det han sagt hade orsakat denna glädjefest.
”Vad är så roligt…?” frågade han.
Ashlee gick fram till Kyle och kramade honom.
"Kyle, jag älskar dig, vet du det?" fnissade hon.
”Nej…” sa Kyle generat.
”Men det gör jag!” sa Ashlee lyckligt. ”Du är bäst!”
"Ja Kyle, du äger!" sa Max.
Shirley gick också fram till Kyle och kramade honom.
”Du är så fin som försvarar dina vänner så!”
”Äsch… det är jag inte...” mumlade Kyle och rodnade.
”Jo!” sa Ashlee. ”Och du är jättesöt med röda öron.”
Hon petade hon retsamt i sidan.
”Sluta!” skrattade Kyle.
Ashlee och Shirley såg på varandra och fnissade.
"Vad ska jag sluta med?" retades Ashlee. "Att säga hur söt du är? Eller det här..."
Hon petade Kyle i sidan igen - precis där hon visste att han hade en väldigt kittlig punkt.
Kyle pep av fniss och försökte ta ett steg bakåt, men Coach Hillman stod fortfarande bakom honom.
"Ha, ha, du kommer inte undan." skrattade Ashlee glatt.
"Du ska få igen senare, Ashie." varnade Kyle.

Coach Hillman log åt Ashlee och Kyle.
"Bråkar hon med dig, grabben?"
Kyle nickade samtidigt som han försökte ta tag i Ashlees händer.
”Visst är dom gulliga tillsammans?” log Shirley.
Coach Hillman småskrattade och nickade.
*

Hets #12

*
Coach Hillman klev emellan pojkarna.
"Hallå, vad händer här?"
"Vi kommer aldrig iväg - för psycho-ungen här kan inte gå i trappor ordentligt." sa Clint och gjorde en pekande gest mot Ashlee.
Kyle gjorde en ansats att kasta sig över Clint.
Coach Hillman sträckte ut armen som en spärr framför Kyle och fångade honom.
”Lugn nu Kyle.”
Utan att släppa Kyle, vände sig läraren till Clint.
"Och du ändrar din attityd!" röt han. "Annars kan du gå till rektorsexpeditionen och jobba med skolarbete istället för att följa med till museet!"
"Okej." Clint suckade. "Men hon sinkar oss."
Coach Hillman gav honom en varnande blick.

Ashlee som nu var klar med trappan kom och ställde sig hos dem.
"Äntligen!" stönade Clint.
"Du kan gå i förväg om du har så jävla bråttom!" fräste Kyle.
"Ta det lugnt nu, grabben." sa Coach Hillman lågmält.
Kyle blängde ilsket på Clint.
"Jag hinner krypa till Kina innan hon är klar!" fräste Clint hånfullt.
"Eh... hallå! Hon är här nu." påpekade Max.
Men Kyle och Clint var nu så uppretade att de inte hörde honom.
Ashlee följde intresserat scenariot, som om det var en pjäs hon tittade på.
"Bra!" fräste Kyle till Clint. "Kryp till Kina - då slipper vi se dig!!"
*