Julkalendern 2022 - Del 6

Stockholm, 6 December 2007

Efter skoldagens slut på torsdagen åkte 15-åriga Leni hem till sin mormor. 

I ryggsäcken låg ett fint inslaget paket, för idag var det inte bara Lenis födelsedag, utan också mormors. 

Leni hade alltid tyckt att det var väldigt speciellt att dela födelsedag med sin fina, snälla mormor.
Och de var inte bara födda på samma dag, de delade även namn. Detta var ännu en sak flickan var stolt över.

Mormor blev väldigt glad över att se ”sin lilla flicka” och kramade henne länge.
Sedan gick mormor och barnbarn ut i köket, där de fikade och utbytte presenter.
Leni blev överväldigad av alla fina saker hon fick: en liten digitalkamera, smink, en vacker kofta som mormor hade stickat. Och så två vackra halsband: ett med en silverberlock; Skytten, som var hennes stjärntecken och en Davidsstjärna i silver som mormor hade haft sedan hon var barn.
Flickan fick tårar i ögonen.
”Men mormor... ska jag verkligen ha din stjärna...?”
Mormor log.
”Ja, min ängel, det ska du. Det betyder mycket för mig att du bär min stjärna, som ett minne.” 
Nu snyftade Leni till. Tanken på att mormor en dag skulle vara borta gjorde ont.

Mormor kramade om sin lilla ängel och pussade henne på kinden.
”Inte vill jag gör dig ledsen på din födelsedag. Nu pratar vi om något trevligt. Har du haft en fin dag i skolan?” 
Leni log och nickade.
”Ja, vi var på Bergianska Trädgården. Det var väldigt kul att se alla fantastiska växter.”
”Vad roligt att ni går så mycket på museum och utställningar i din skola.” tyckte mormor.
Leni höll verkligen med om det.

”Ja, för man lär sig mycket och det är skönt att komma ifrån klassrummet ibland.” 
”Det förstår jag.” sa mormor. ”Och någon gång måste vi gå på museum, du och jag.”

Åh, det ville Leni jättegärna göra! Både hon och mormor var intresserade av historia, konst och olika kulturer.
”På jullovet måste vi ses och hitta på massor med kul, mormor.” tyckte Leni.
Mormor lyste upp och blev varm om hjärtat över att hennes barnbarn ville umgås så mycket med henne.
”Ja, mitt hjärta, det måste vi.” log hon. ”Och vi tar väl med oss småkillarna också?”
Småkillarna var Lenis yngre bröder; Linus, 11 år, och tvillingarna Noel och Melwin,
3 ½ år.
Leni log brett.
”Såklart att vi ska ta med oss dom.”

När Leni åkte hem för att äta middag med sin mamma och bonuspappa och småbröderna kände hon sig nästan upprymd av glädje.
Hon hade haft en sådan mysig eftermiddag med mormor - och flickan önskade att de skulle få många flera sådana stunder tillsammans.