Ocean Beach, Delphi, California,
4 December 1968
Sunshine ”Sunny” Robinson stod nere på stranden och såg ut över havet.
Flickan hade bott här i Ocean Beach i ett halvår nu, men ändå kunde hon inte sluta att fascineras av det mäktiga havet.
Kanske för att jag är så van vid Magnolias dammiga landsvägar och asfalt…
gissade hon.
Ja, den lilla staden i Alabama, där hon var uppvuxen, var verkligen olik den här lilla staden vid havet i California.
Sunny grävde ner tårna i den mjuka sanden och fortsatte att dagdrömma.
”Sunny! Vi ska äta tårta!”
Leende vände sig Sunny om mot personen som så ivrigt ropade på henne;
Ryan McKenzie, en av hennes bästa vänner, som också bodde här nere vid havet.
Intill den blonda lilla pojken gick en mörkhårig tjej. Det var Maureen Watson, Sunnys andra bästa vän, och granne, även hon.
”Vi ska äta tårta.” upprepade Ryan ivrigt. ”Och öppna presenter.”
Den lille killen fnissade till.
”Ja, inte vi då - men du ska öppna presenter.”
Idag var det Sunnys födelsedag - 13 år fyllde hon.
Ryan tog hennes hand och drog henne med sig.
”Kom nu, vi vill se vad du får.”
Sunny fnissade.
”Äh... du vill bara ha tårta - erkänn.” sa hon glatt och kittlade Ryan.
Pojken skruvade fnissande på sig.
”Nej, vi är nyfikna på dina presenter, faktiskt.” insisterade han.
Maureen skrattade och nickade instämmande.
”Det är vi, Sunny. Och vet du, du har fått ett stort paket från Alabama!”
Sunny stannade upp och såg storögd på sina vänner.
”Paket från morbror Roy och moster Ruth...? Neato*!” utbrast hon.
Och så började hon att springa hemåt.
Hemma på köksbordet hade familjen ställt upp vackert inslagna paket och den stora kartongen som kommit med flygplan ända från Alabama.
”Oh, wow...!” flämtade flickan. ”Är allt detta till mig...?”
Familjen och deras vänner skrattade ömt åt den lilla raringen.
Sunny var nu så ivrig att hon inte visste vilken present hon skulle öppna först.
Hennes storebror James kramade henne.
”Öppna det från morbror Roy och moster Ruth först, du.” log han och räckte sin lillasyster en sax som hon kunde klippa upp den bruna tejpen med.
Sunny fick ivrigt upp det stora paketet och gav ifrån sig ett lyckligt litet skrik när hon tittade ner i den bruna kartongen.
”Det är flera paket häri...! Åh... morbror Roy, moster Ruth och Tina kan verkligen vara snälla!”
Flickan suckade, nästan drömskt.
”Tänk att dom älskar mig ändå...”
Sunny hade ofta känt sig missförstådd när hon bodde hos sina släktingar, men innerst inne anade hon att hennes morbror, hans fru och kusinen Tina trots allt älskade henne.
Maggie, Maureens mamma, fick tårar i ögonen och gav det lilla födelsebarnet en stor kram.
”Självklart älskar dom dig, min lilla gullunge. Men alla kan inte visa det så bra alltid.”
Sunny besvarade kramen. Sedan återgick hon till sina presenter.
Släktingarna i Alabama gav henne; ett fint födelsedagskort (där moster Ruth hade skrivit hur mycket de älskade henne och önskade henne en underbar födelsedag), en dagbok, pennor, brevpapper, godis, böcker, pärlhalsband (som Tina gjort åt henne), ett gosedjur i form av en West Indian Manatee* - vilket var staten Alabamas symbol-djur.
Sunny hade lyckotårar i ögonen, så lycklig var hon över de fina, kärleksfullt utvalda gåvorna.
Och hon blev inte mindre rörd när hon öppnade presenterna från sina föräldrar, James, Ryan, Maureen och Maggie.
”Ni är alldeles för generösa...!” flämtade Sunny och snyftade till.
”Inte då.” sa James och log.
Ryan instämde:
”Du är värd alla fina presenter som finns, Sunny!”
__
* Neato ≈ Awesome/fantastiskt
* West Indian Manatee ≈ Sjöko
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar