*
Pojkarna gick ut till ett fält utanför skogen. Där fanns en låg stenmur där ett par gamla konservburkar stod uppställda.
”Jag brukar skjuta med luftgevär här.” berättade Howie. ”Men jag har alltid velat prova en sån här pistol.”
Denny nickade för att visa att han förstod.
”Är du bra på att skjuta?”
Howie skrattade som om det var den dummaste fråga han någonsin hört.
”Det är klart att jag är bra på att skjuta, vad trodde du?”
Han lät så överdrivet tuff att Denny blev övertygad om att han bluffade.
Mycket riktigt, Howie var inte så bra som han ville tro och redan efter två missar tröttnade han.
”Det är ändå inte så kul att skjuta på några dumma burkar. Jag behöver en utmaning.
Då fick de syn på en vildkanin i skogsbrynet.
”Kolla!” sa Howie förtjust. ”Ska vi prova på den där?”
”Nej!” sa Denny förskräckt. ”Du kan inte skjuta en kanin!”
Howie suckade och himlade sig. Återigen visade han att han ansåg att Denny var en liten mes.
”Vem skulle hindra mig?”
”Jag.” sa Denny argt.
Han sprang mot skogsbrynet och ställde sig framför kaninen.
”Flytta på dig!” röt Howie.
Men Denny stod kvar. Han vände sig om och tittade på den fina kaninen ett tag.
”Var lugn bara,” sa pojken lågt. ”ingen ska döda dig.”
Kaninen skuttade framåt en bit och när Denny vände sig framåt igen hade Howie höjt pistolen.
”Denny, håll för öronen så att du inte kissar på dig när skottet går av.” flinade han.
”Du är fan inte klok!” skrek Denny. ”Du kan inte...”
Howie fortsatte att le och fyrade av ett skott.
Men hans leende dog när han såg att han inte hade träffat kaninen.
Det var mycket värre än så...
Denny låg alldeles orörlig på marken.
Pojkarna gick ut till ett fält utanför skogen. Där fanns en låg stenmur där ett par gamla konservburkar stod uppställda.
”Jag brukar skjuta med luftgevär här.” berättade Howie. ”Men jag har alltid velat prova en sån här pistol.”
Denny nickade för att visa att han förstod.
”Är du bra på att skjuta?”
Howie skrattade som om det var den dummaste fråga han någonsin hört.
”Det är klart att jag är bra på att skjuta, vad trodde du?”
Han lät så överdrivet tuff att Denny blev övertygad om att han bluffade.
Mycket riktigt, Howie var inte så bra som han ville tro och redan efter två missar tröttnade han.
”Det är ändå inte så kul att skjuta på några dumma burkar. Jag behöver en utmaning.
Då fick de syn på en vildkanin i skogsbrynet.
”Kolla!” sa Howie förtjust. ”Ska vi prova på den där?”
”Nej!” sa Denny förskräckt. ”Du kan inte skjuta en kanin!”
Howie suckade och himlade sig. Återigen visade han att han ansåg att Denny var en liten mes.
”Vem skulle hindra mig?”
”Jag.” sa Denny argt.
Han sprang mot skogsbrynet och ställde sig framför kaninen.
”Flytta på dig!” röt Howie.
Men Denny stod kvar. Han vände sig om och tittade på den fina kaninen ett tag.
”Var lugn bara,” sa pojken lågt. ”ingen ska döda dig.”
Kaninen skuttade framåt en bit och när Denny vände sig framåt igen hade Howie höjt pistolen.
”Denny, håll för öronen så att du inte kissar på dig när skottet går av.” flinade han.
”Du är fan inte klok!” skrek Denny. ”Du kan inte...”
Howie fortsatte att le och fyrade av ett skott.
Men hans leende dog när han såg att han inte hade träffat kaninen.
Det var mycket värre än så...
Denny låg alldeles orörlig på marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar