*
Grattis
Noel & Melwin
8 år!
*Noel & Melwin
8 år!
söndag, maj 06, 2012
lördag, maj 05, 2012
En konfrontation - del 2
*
Zachary svor för sig själv, han ville verkligen inte vara så här plump, men han kände sig tvingad till det för Grey skulle fatta.
De andra gästerna i den lilla restaurangen tittade nu åt deras håll och Zachary kände att han helst ville sjunka genom golvet och försvinna.
En grupp unga kvinnor såg med mordisk blick på Grey.
"Hur kan man sno sin kompis flickvän?" utbrast en av tjejerna.
Hon gav Zachary ett sympatiskt leende.
Zachary log blekt tillbaka. Sedan reste han sig och gick mot dörren.
Han hade fått nog av allt.
När han öppnade dörren och klev ut krockade han nästan med Arlene.
"Ska du gå...?" frågade hon.
Zachary nickade.
"Men Grey är kvar, så ni två kan ju hitta på nåt." sa han kyligt.
Det var med tårfyllda ögon Arlene såg efter Zachary när han gick gatan ner.
Att strula med Grey var riktigt korkat, det insåg hon nu.
Åh, jag måste göra allt bra igen, tänkte hon.
Hon sprang efter sin älskade Zachary, men han vände sig inte om när hon ropade hans namn, utan fortsatte bara att gå.
När hon ringde hans mobil svarade han inte.
Modfälld knappade Arlene in ett textmeddelande till honom.
Förlåt mig Zackie. Jag älskar dig.
Kan vi inte träffas och prata ut?
Hon fick inget svar den här gången heller.
Zachary svor för sig själv, han ville verkligen inte vara så här plump, men han kände sig tvingad till det för Grey skulle fatta.
De andra gästerna i den lilla restaurangen tittade nu åt deras håll och Zachary kände att han helst ville sjunka genom golvet och försvinna.
En grupp unga kvinnor såg med mordisk blick på Grey.
"Hur kan man sno sin kompis flickvän?" utbrast en av tjejerna.
Hon gav Zachary ett sympatiskt leende.
Zachary log blekt tillbaka. Sedan reste han sig och gick mot dörren.
Han hade fått nog av allt.
När han öppnade dörren och klev ut krockade han nästan med Arlene.
"Ska du gå...?" frågade hon.
Zachary nickade.
"Men Grey är kvar, så ni två kan ju hitta på nåt." sa han kyligt.
Det var med tårfyllda ögon Arlene såg efter Zachary när han gick gatan ner.
Att strula med Grey var riktigt korkat, det insåg hon nu.
Åh, jag måste göra allt bra igen, tänkte hon.
Hon sprang efter sin älskade Zachary, men han vände sig inte om när hon ropade hans namn, utan fortsatte bara att gå.
När hon ringde hans mobil svarade han inte.
Modfälld knappade Arlene in ett textmeddelande till honom.
Förlåt mig Zackie. Jag älskar dig.
Kan vi inte träffas och prata ut?
Hon fick inget svar den här gången heller.
 |
| PJ Clarke's, NYC. // Foto: ynotjetlag |
 |
| PJ Clarke's, NYC. // Foto: Dakota Diamond |
En konfrontation - del 1
New York City
"Fan, det kommer ju ingenting ur den här..." sa Grey och skakade ketchupflaskan över sin tallrik med hamburgare och pommes frites.
"Det underlättar om du öppnar locket." sa Zachary.
Grey skrattade till.
"Tur att det finns någon här som är smart."
Han öppnade locket och öste en kopiös mängd ketchup över sina pommes frites.
Zachary studerade allvarligt sin vän.
"Hur länge har du och Arlene gått bakom ryggen på mig?"
"Vad pratar du om?" frågade Grey, nu med munnen full av mat.
Zachary suckade.
"Har ni haft ihop det länge?" frågade han.
"Vilka då?" sa Grey.
Han såg fortfarande oförstående ut och det ökade Zacharys irritation.
"För helvete Grey, spela inte dum! Hur länge har du knullat min flickvän?!"
"Fan, det kommer ju ingenting ur den här..." sa Grey och skakade ketchupflaskan över sin tallrik med hamburgare och pommes frites.
"Det underlättar om du öppnar locket." sa Zachary.
Grey skrattade till.
"Tur att det finns någon här som är smart."
Han öppnade locket och öste en kopiös mängd ketchup över sina pommes frites.
Zachary studerade allvarligt sin vän.
"Hur länge har du och Arlene gått bakom ryggen på mig?"
"Vad pratar du om?" frågade Grey, nu med munnen full av mat.
Zachary suckade.
"Har ni haft ihop det länge?" frågade han.
"Vilka då?" sa Grey.
Han såg fortfarande oförstående ut och det ökade Zacharys irritation.
"För helvete Grey, spela inte dum! Hur länge har du knullat min flickvän?!"
|
| PJ Clarke's, NYC. // Foto: ynotjetlag |
|
| PJ Clarke's, NYC. // Foto: Dakota Diamond |
fredag, april 27, 2012
Holly ♥ Alex - del 80
*
Holly
Alex kom till skolan vid 11-tiden. Libby och jag kramade honom och frågade om det hade gått bra hos läkaren.
Alex nickade och log.
"Mmmm..." var det enda han sa.
"Men hallå, lite mer får du säga." skrattade jag. "Var det jobbigt? Gick det bättre än du hade trott?"
Alex nickade.
Libby skrattade.
"Du är hopplös Lill-räkan!"
Alex skrattade också.
"Det gick faktiskt bra. Jag är frisk och kommer väl att börja växa mer så småningom."
Jag kramade honom igen.
"Vad skönt raring. Och vikten då?"
Alex gjorde en missnöjd liten grimas.
"Dr. Kimble var väl lite bekymrad över att jag har tappat vikt."
Han ryckte på axlarna.
"Men det är väl ingen big deal..."
Jag sa till Alex att det visst var en big deal, men han bara log och sa att vi inte skulle oro oss så mycket för honom.
"Vi älskar dig så himla mycket Alex - och då är det svårt att låta bli att oroa sig för dig." sa Libby.
Alex log.
"Tack Libby. Jag älskar er med."
Holly
Alex kom till skolan vid 11-tiden. Libby och jag kramade honom och frågade om det hade gått bra hos läkaren.
Alex nickade och log.
"Mmmm..." var det enda han sa.
"Men hallå, lite mer får du säga." skrattade jag. "Var det jobbigt? Gick det bättre än du hade trott?"
Alex nickade.
Libby skrattade.
"Du är hopplös Lill-räkan!"
Alex skrattade också.
"Det gick faktiskt bra. Jag är frisk och kommer väl att börja växa mer så småningom."
Jag kramade honom igen.
"Vad skönt raring. Och vikten då?"
Alex gjorde en missnöjd liten grimas.
"Dr. Kimble var väl lite bekymrad över att jag har tappat vikt."
Han ryckte på axlarna.
"Men det är väl ingen big deal..."
Jag sa till Alex att det visst var en big deal, men han bara log och sa att vi inte skulle oro oss så mycket för honom.
"Vi älskar dig så himla mycket Alex - och då är det svårt att låta bli att oroa sig för dig." sa Libby.
Alex log.
"Tack Libby. Jag älskar er med."
Holly ♥ Alex - del 79
*
Joanne
Efter läkarbesöket besökte Alex och jag Maxine, som idag låg inne för behandling.
Ungarna låg intill varandra på sjukhussängen och pratade och skrattade.
Tyvärr kunde vi bara stanna en kort stund och jag fick bokstavligt dra Alex därifrån.
"Jag vill stanna hos Maxie." sa pojken när jag sa att det var dags att åka.
Maxine skakade på huvudet.
"Du måste till skolan och lära dig smarta saker." sa hon och log.
Alex suckade.
"Dessutom kommer jag att börja må illa snart..." tillade Maxine. "och det vill jag inte att du ska behöva se, brorsan."
Hon log tappert och klappade Alex på kinden.
"Vi ses när du kommer hem från skolan."
Alex log och gav sin syster en kram.
"Mmmm... vi ses senare."
Maxine vinkade åt oss när vi gick.
Sedan försäkrade hon sig om att Alex inte tittade på henne längre och sjönk ner mot kuddarna.
Vår stackars lilla älskling... hon var mer trött än hon ville visa och försökte alltid vara så tapper.
"Alex blir så ledsen när han ser mig mig så här sjuk." sa Maxine för ett tag sedan. "Han är ju så känslig, min fina lilla bror."
Joanne
Efter läkarbesöket besökte Alex och jag Maxine, som idag låg inne för behandling.
Ungarna låg intill varandra på sjukhussängen och pratade och skrattade.
Tyvärr kunde vi bara stanna en kort stund och jag fick bokstavligt dra Alex därifrån.
"Jag vill stanna hos Maxie." sa pojken när jag sa att det var dags att åka.
Maxine skakade på huvudet.
"Du måste till skolan och lära dig smarta saker." sa hon och log.
Alex suckade.
"Dessutom kommer jag att börja må illa snart..." tillade Maxine. "och det vill jag inte att du ska behöva se, brorsan."
Hon log tappert och klappade Alex på kinden.
"Vi ses när du kommer hem från skolan."
Alex log och gav sin syster en kram.
"Mmmm... vi ses senare."
Maxine vinkade åt oss när vi gick.
Sedan försäkrade hon sig om att Alex inte tittade på henne längre och sjönk ner mot kuddarna.
Vår stackars lilla älskling... hon var mer trött än hon ville visa och försökte alltid vara så tapper.
"Alex blir så ledsen när han ser mig mig så här sjuk." sa Maxine för ett tag sedan. "Han är ju så känslig, min fina lilla bror."
21.4 - Grattis Maureen!
Happy Birthday
Maureen!
Love,
Mom
Ryan & Sunny
Kate, David & Rebecca
Sheila
Maureen!
Love,
Mom
Ryan & Sunny
Kate, David & Rebecca
Sheila
*
Holly ♥ Alex - del 78
*
Alex
Jag försökte slippa ifrån att väga mig, men min läkare har tydligen bra minne (*LOL*), så jag hade inget val... var tvungen att ställa mig på vågen.
Dr. Kimble log.
"Raring, du kan inte väga dig med jeans på. Då får jag ju inte rätt vikt på dig."
Jag flinade.
"Näää, med jeans på väger jag ju mer."
"Bra försök din filur." skrattade Dr. Kimble.
Jag började också att skratta.
"Tack. Jag tyckte det var värt att testa i alla fall."
Dr. Kimble gav mig en road blick och skakade på huvudet.
"Upp på vågen nu busunge - utan jeans, okej?"
Hon pysslade med något på sin dator medan jag drog av mig byxorna, för att det skulle bli mindre pinsamt för mig.
Snällt av henne, va? :)
(Yep, jag har tappat mer vikt än jag borde.
Men jag känner mig helt frisk för övrigt,
så det är väl ingen big deal...?)
// Alex
Alex
Jag försökte slippa ifrån att väga mig, men min läkare har tydligen bra minne (*LOL*), så jag hade inget val... var tvungen att ställa mig på vågen.
Dr. Kimble log.
"Raring, du kan inte väga dig med jeans på. Då får jag ju inte rätt vikt på dig."
Jag flinade.
"Näää, med jeans på väger jag ju mer."
"Bra försök din filur." skrattade Dr. Kimble.
Jag började också att skratta.
"Tack. Jag tyckte det var värt att testa i alla fall."
Dr. Kimble gav mig en road blick och skakade på huvudet.
"Upp på vågen nu busunge - utan jeans, okej?"
Hon pysslade med något på sin dator medan jag drog av mig byxorna, för att det skulle bli mindre pinsamt för mig.
Snällt av henne, va? :)
(Yep, jag har tappat mer vikt än jag borde.
Men jag känner mig helt frisk för övrigt,
så det är väl ingen big deal...?)
// Alex
torsdag, april 26, 2012
Holly ♥ Alex - del 77
*
Alex
Dr. Kimble sa att jag skulle mätas också.
"Onödigt." sa jag. "Jag har väl inte vuxit sedan förra året? En ek växer snabbare än vad jag gör. Dessutom har jag väl slutat växa?"
Min utveckling har alltid varit sen (på typ allt) och jag har liksom vant mig vid att vara mindre än alla mina jämnåriga killkompisar.
(Och en del tjejer är längre än jag).
Men det är inget jag bryr mig särskilt mycket om (så länge jag inte blir retad för det).
"Alex, jag tror inte att din utveckling har stannat." sa Dr. Kimble. "Den har inte så bråttom bara. Det kan vara så att du har några år kvar att växa, så du kan bli lite längre."
Jag stirrade på henne.
"Driver du med mig nu? Jag fyller arton i höst ju... Kan jag växa tills jag är typ tjugo eller...?"
Dr. Kimble log och nickade.
"Ja, det finns en möjlighet att du kommer att växa tills du är i 20-års-åldern.
En del killar växer tills dom är tjugofem"
Wow! Visst lär man sig
något nytt varje dag? :)
// Alex
Alex
Dr. Kimble sa att jag skulle mätas också.
"Onödigt." sa jag. "Jag har väl inte vuxit sedan förra året? En ek växer snabbare än vad jag gör. Dessutom har jag väl slutat växa?"
Min utveckling har alltid varit sen (på typ allt) och jag har liksom vant mig vid att vara mindre än alla mina jämnåriga killkompisar.
(Och en del tjejer är längre än jag).
Men det är inget jag bryr mig särskilt mycket om (så länge jag inte blir retad för det).
"Alex, jag tror inte att din utveckling har stannat." sa Dr. Kimble. "Den har inte så bråttom bara. Det kan vara så att du har några år kvar att växa, så du kan bli lite längre."
Jag stirrade på henne.
"Driver du med mig nu? Jag fyller arton i höst ju... Kan jag växa tills jag är typ tjugo eller...?"
Dr. Kimble log och nickade.
"Ja, det finns en möjlighet att du kommer att växa tills du är i 20-års-åldern.
En del killar växer tills dom är tjugofem"
Wow! Visst lär man sig
något nytt varje dag? :)
// Alex
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)