Sonett om våren

*

Trädens knoppar gröna
Gör hela naturen, ja hela mänskligheten, glad
Ack, vad de är sköna
Dessa små, vårens nya blad

Efter vårens skira dräkt man trånar,
Värmen och ljuset, det vill man trolla fram, fastän det icke går
Ty vinterns hårda blåst, den bara hånar
Regn och rusk och blöta är allt vi får

I mörkret har man muttrat
När solens ljus ej genom fönstret når
I kylan har man huttrat
Känslorna är samma varje nya år!

Lilla vår, vi gillar dig
Kom ofta du, och sjung hos mig

Happy bday Maureen! April 27

*

Happy Birthday Maureen! 
*
Love, 
Mom. 
Kate & David, 
Rebecca, Ryan 
& Sunny
oxox

*
*

Skrivpuff - 25 april 2013

Dyster

 Om man är lite dyster 
kan man dansa 
tills man blir yster. 
Då blir man så glad 
och hjärtat vill sjunga 
en serenad. 

*

Skrivpuff - 24 april 2013

Nakenhet 

New York City, 2011

Arlene strök med fingertopparna över ärret som löpte längs Zachary bröstkorg. Det såg ut som en mycket illa hjärtoperation hade utförts på honom.
Arlene ryste vid tanken på att det fanns så dåliga och slarviga läkare.
”Du har aldrig berättat om det här ärret. När opererade du hjärtat?”
”Eh... jag minns inte.” sa Zachary undvikande och tittade bort.
”Zackie, älskling... en hjärtoperation kommer man väl ihåg?” log Arlene och kysste lätt sin pojkvän på kinden. ”Men du kanske inte vill prata om det?”

Nej, Zachary ville inte prata om ärret som vanställt hans överkropp.
Varje gång han såg märket mindes han det hemska som hänt i hans förflutna.
Han ville helst inte vara så hemlighetsfull mot Arlene, men vissa saker var för jobbiga att prata om. 

Arlene kysste honom igen.
”Ska vi ta en promenad i solskenet, äta lite lunch i parken och glömma jobbiga minnen?” frågade hon.
Zachary log.
”Låter som en bra idé. Jag ska bara duscha först.”

När han gick mot badrummet såg Arlene efter honom.
”Vad har du varit med om för hemskheter, älskling?” sa hon tyst.
Hon suckade.
”Varför kan du inte berätta sånt för mig? Snälla du, var inte så hemlighetsfull.”

Skrivpuff - 21 april 2013

Pistolskott 

En text ur min kommande novellsamling ”Mörkret faller”

22 November 1963 
Dallas, Texas

Det var en vacker dag. Solen sken från en azurblå himmel och värmen kändes len mot flickans ansikte.
En stor blå bil, en 1961 Lincoln Continental, kom åkande nedför gatan och människorna på vardera sidan om gatan jublade och vinkade.
Mae vinkade också.
Mannen i bilens baksäte log vänligt tillbaka.
Han höjde handen, som för att vinka, när en otäck knall bröt den lugna stämningen.
Mae först inte kunde identifiera smällen. Men när hon hörde en massa fasansfyllda skrik förstod hon vad det var. Ett pistolskott, eller gevärsskott.

”Han är skjuten!” skrek Mae. ”Gör nåt!”
Hon ville rusa fram till mannen för att se om han skulle klara sig.
 Adrenalinet pumpade och hela flickans kropp var beredd på att ta ett språng bort mot bilen.
Hon tog ett kliv ned från trottoaren, men en kvinna lade armen om hennes axlar.
”Nej. Stå kvar här lilla vän, det är farligt där borta förstår du.” nästan viskade hon.

Mae stannade kvar och med tårfyllda ögon såg hon och alla andra hur ännu en man blev skjuten.
”Åh herregud…!” snyftade Mae.
”Oh sweet Jesus…” utbrast den snälla kvinnan som höll en arm om hennes axlar.
Ett tredje skott small av.
Återigen träffades den vänliga, leende mannen som satt i bilens baksäte.
Och den här gången fanns det inga tvivel om att han inte klarade sig.
Gevärskulan slet sönder hans huvud.

***

Allt Mae nu kunde fokusera på var blodet.
Otäckt rött blod, och alla dessa förfärade skrik.
Och så mannens fru, vars vackra rosa dräkt också blodades ner.
Själv var flickan nu alltför chockad för att kunna skrika.
”Åh herregud… dom har skjutit av hans huvud…” viskade hon istället, med gråt och illamående som trängdes i halsen.
Bara ett kort ögonblick senare skulle den mörkhåriga kvinnan i rosa dräkt
yttra exakt de orden.

Happy bday Maggie! April 21

*

Happy Birthday Maggie! 
*
Love, 
Maureen. 
Kate & David, 
Rebecca, Ryan 
& Sunny

*
*

Grattis Ricky! 8 april 2013

*

Happy Birthday Ricky! 
*
Love, 
Mom & Dad. 
Janie, Maxine, Alex, Cassie. 
Uncle Freddie

*
*

Namnsdag 31 Mars: Esther

* 

Grattis på namnsdagen 
Esther!

Grattis Kate! 29 mars

*

Happy Birthday Kate! *

*
Love, 
David, Rebecca, Ryan. 
Mom & Dad. 
Maggie, Maureen & Sunny

*

Glad Påsk! 2013

*

Glad Påsk!
*
♥*

Grattis Annie! 24/3 2013

*

Happy Birthday Annie! 
*
Love Eli & Dylan

*
*

Quiz om karaktärerna #4

*

*

Grattis Jordan! 3/3 2013

*

Happy Birthday 
*
Jordan! 
*
Love, 
Eden & Chloe

Grattis Linus! 14/2 2013

*
Grattis på födelsedagen, Linus! 
*
Och kram på Alla Hjärtans Dag!
*
♥

*
Mamma & Pappa. 
*
Leni, Noel & Melwin

*

"Melodifestibal" 2013

* 
Lördagsmys-rapport av Leni

"Nu är det 'Melodifestibalen'!" (Melwins ord)

Ceci och jag är barnvakt åt mina syskon i kväll och vi sitter samlade framför TV:n med godis och läsk.
Melwin och Colette är fascinerande och sjunger gärna med. Melwin har dessutom "dansiga ben", så han ställer sig upp och shakar loss lite då och då.
Vilka sötisar min lilla bror och vår lilla kusin är! :)

Men alla i familjen är inte lika fascinerade.
"Meh...! Kan vi inte se en film istället?" säger Noel, lite trumpet.
Linus och Tony sitter i Linus rum, de tittar på en annan kanal. Noel lär nog förflytta sig in till dem snart... haha!

Vad tycker Ceci & jag då?
Jodå, det är väl helt ok underhållning... Men vi sitter mest med och kollar för Melwin och Colette's skull, så de slipper sitta själva här i den stora soffan.


Ha en trevlig lördagskväll allesammans!
Kram,
Leni, Ceci, Melwin, Noel, Linus, Colette & Tony

Grattis Ray! 1/2 2013

*
Happy Birthday Ray! 
*
*
Love, 
*
Mom, Dad & Charli. 
*
Nikki, Dani & Blue. 
*
Uncle Bobby & Uncle Marco

*

Grattis Rebecca! 20/1

*

Happy Birthday
*
Rebecca!
*
*
Love, 
*
Mom & Dad 
*
Ryan 
*
Grandma & Grandpa Goldman. 
*
Grandma & Grandpa McKenzie. 
*
Maggie, Maureen 
*
& Sunny

*

*

Grattis Janie! 10 Januari 2013

*

Happy Birthday 
*
Janie!


Love, 
Mom & Dad. 
Maxine, Alex, Ricky 
& Cassie

*

Skrivpuff - 1 januari 2013 - del 3

* 
Då hörde vi en bil tuta.
Det var ett glatt tutande.
En svart bil stannade utanför huset. Dörren till förarsätet öppnades och en man klev ur.
”Är det nån som vill flytta härifrån idag?” sa den mörkhårige mannen som nu kom emot oss.
”Pappa!” tjöt Dani och jag unisont.
 Vi rusade emot honom och kastade oss i hans famn.
”Dubbeltrubbel.” skrattade pappa. Han lyfte upp oss båda två, trots att vi inte direkt var några småungar längre, och kramade oss. ”Som jag har saknat er!”

När vi lämnade kvarteret (som vi aldrig skulle behöva återvända till) jublade Dani och jag.
Äntligen var vi fria!
Dani stack ut huvudet genom rutan och sträckte upp långfingret mot alla idiotiska ungar som hade varit så taskiga mot oss.
”Farväl era babian-arslen!” ropade hon.
Jag skrattade högt.

”Dani Danelli...” sa pappa. ”det där är inte ett beteende som anstår en dam.”
Men vi visste att han bara skojade.
Pappa kände till att de där ungarna var idioter som förtjänade ett uppsträckt långfinger.

Skrivpuff - 1 januari 2013 - del 2

* 
Danis röda jelly shoes trummade mot verandatrappan igen, irriterat den här gången. Hon suckade.
Pappa var försenad, med över en halvtimme.
Jag fick svårt att andas och panikkänslorna rann över mig.
Pappa skulle inte komma.
”Lugn Blue.” sa Dani och klappade min hand. ”Det är säkert massor med trafik inne i stan - du vet ju hur det kan vara.”
Men jag var helt övertygad att något hade hänt pappa... och nu skulle vi få stanna här hos fosterfamiljen.
Ångesten kramade om mitt hjärta.
Jag slog händerna för öronen för att det elaka bruset i mitt huvud skulle tystna.

Ljudet av tvärbromsande gummidäck mot asfalt hördes och vi tittade upp.
Åh toppen... grannskapets äldre ungar hade kommit för att glo på oss.
Vi kände oss som apor på zoo.
”Håller din brorsa på att få psykbryt igen, Danelli?” frågade en av tjejerna.
 Hennes vänner skrattade.
”Täpp igen truten.” morrade Dani.

Retstickan fortsatte:
”Längtar du tillbaka till ’Gökboet’, Blue?”
På något sätt hade vår fosterfamiljs grannar fått reda på att jag brukade bo på en institution.
 ”Vi kanske ska ringa männen i de vita rockarna...?” sa en av killarna.
”Håll käften!” skrek Dani. ”Du talar inte om min bror på det sättet...!”
Hon gick sakta ned till trottoaren. Hennes nävar var knutna.
Syrran gjorde sig redo för strid.

Skrivpuff - 1 januari 2013 - del 1

Skriv om ett par röda skor.

New York. Juli. 

Min tvillingsyster hade på sig jelly shoes, ni vet sådana där sandaler av PVC-plast, den där soliga sommardagen. Sandalerna var röda.
Jag vet inte varför jag minns just Danis skor så tydligt... Kanske för att min syster nästan aldrig bar något särskilt ”tjejigt” klädesplagg. Eller så minns jag skorna för att de var fina. Söta. Och för att de matchade min systers glada, varma sätt.

Dani och jag hade bott i fosterhem ett tag och nu satt vi högst upp i trappan till fosterföräldrarnas hus och väntade på att pappa skulle komma och hämta oss.
Syrran och jag var så glada och ivriga över att få komma härifrån.
Nu var det slut med människor som tog hand om oss bara för att de fick pengar för det, slut på retsamma glåpord från grannskapets ungar.
Pappa skulle ta med oss till huset vid stranden och där skulle vi fira 4th of July.
Åh vad vi längtade dit! Snart skulle vi få leka med våra kusiner och hitta på bus för de vuxna.

De röda plastsandalerna trummade mot verandatrappans trä, som om min systers fötter utförde en liten steppdans. Hon log.
Jag pillade på tygplåstret som satt på mitt knä, plåstret som irriterade mig på alla sätt.
Jag hade ju sagt till vår fostermamma att jag inte ville ha plåster, för de var svåra att dra bort och lämnade efter sig fula kletiga märken.
Men jag hade fått ett i alla fall - fastän det bara var ett dumt skrubbsår.
”Såret kan bli infekterat förstår du Blue, det kommer in så mycket smuts och bakterier utan plåster.” hade vår fostermamma sagt.
Suck.

Men hon hade inget att säga till om längre, så jag drog bort plåstret. Det var inte det lättaste. Jag grimaserade av smärta, det ömmade i skinnet.
 Jag vek ihop plåstret, sedan såg jag mig om efter ett ställe att slänga eländet på.
 ”Släng det där borta.” föreslog syrran och pekade med tummen mot en av de stora blomkrukorna som stod på varsin sida om ytterdörren.
Jag fnissade.
”Slänga plåster i en blomkruka...? Så kan jag väl inte göra...”
”Men jag kan.” sa Dani bestämt.
Hon gick fram till blomkrukan gömde mitt plåster i jorden.
Sedan såg vi på varandra och skrattade åt påhittet.