Skrivpuff - 5 november 2012 - del 2

* 
Cassie fnissade och kramade om sin bror.
"Vet du vad, jag provar att dricka ljummet vatten istället. Behåll dina pengar du brorsan. Men du kan få köpa glass åt mig sedan om du vill."
Alex log och nickade.
Cassie gick bort till köket och drack ett glas ljummet vatten - och äntligen slutade hon att hicka.
"Wow brorsan, ditt vatten-tips funkade faktiskt! Du är ett geni!"
"Mmmm... det är jag faktiskt." sa Alex med spelad stöddighet.

Holly lade armarna om sin bästa vän.
"Du är ett super-gulligt, knasigt geni." förtydligade hon och kittlade honom retsamt.
Flickorna skrattade när Alex försökte krångla sig ur Hollys famn.
"Sitt still innan du ramlar ur soffan." sa Holly.
Hon drog Alex intill sig och pussade honom på kinden.

Alex öron blev förrädiskt röda - ett tecken på att han var generad.
"Om ni skrattar åt mina öron får ni ingen glass." sa Alex truligt.
Men sedan skrattade han tillsammans med tjejerna.

Skrivpuff - 5 november 2012 - del 1

Skriv om hicka.

Sun City, California. Våren 2011

"Hur botar man hicka?" frågade Cassie.
Hon hickade och såg bedjande på sin storebror Alex och hans kompis Holly.
Alex började räkna upp massor med konstiga sätt att dricka vatten på.
Holly såg roat på honom.
"Driver du med oss...?" fnissade hon.
Alex log och ryckte på axlarna.
"Nej... jag vet inte... man ska tydligen göra så när man har hicka. Det ska också funka att hålla en matsked med socker i munnen, tills sockret typ 'smälter'."

Cassie rynkade på näsan.
"Usch, äckligt." sa hon och hickade igen. "Jag får väl prova att dricka vatten uppochner eller nåt sånt då..."
Alex funderade en stund. Sedan sken han upp.
"Nu vet jag! Om du hickar en gång till får du tio dollar!"
Han vände sig mot Holly.
"Visste du det, att om nån erbjuder en pengar slutar man alltid att hicka?"

Holly bara log och rufsade om hans hår.
"Det är sant!" hävdade Alex envist. "Det funkar varje gång."
HICK! hördes det från Cassie.
Alex skrattade.
"Förutom på henne då..."
Han drog upp två skrynkliga 5-dollarsedalar ur byxfickan och höll fram dem mot sin lillasyster.

Happy Halloween 2012!

*
Happy Halloween!
*

Grattis Nikki! 31/10 2012

*

Happy Birthday 
Nikki!

*

Oktober-mörkret faller

*

Mulet och blåsigt 

 regnväder. 

 Svarta fåglar svävar 

 i den stålgrå skyn. 

 Träden vinkar 

 med sina döda grenar.

*

Grattis Riley! 28/10 2012

*

Happy Birthday Riley!

*

Grattis Ashlee! 28/10 2012

*
Happy Birthday Ashlee!

*

Oktober-regn

*

Små droppar från skyn 

smattrar trivsamt mot fönsterrutan. 

Träden skakar av sig sin gula klädnad. 

Löven singlar sakta ner 

till den våta marken.

Grattis Emily! 18/10 2012

*
Happy Birthday 
Emily!

*

Grattis Cole! 18/10 2012

*
Happy Birthday Cole!

2005!!!

2005 posts! :)

Grattis Eli! 9/10 2012

*

Happy Birthday 
Eli!

*

Grattis Rae! 8/10 2012

*

Happy Birthday 
Rae!

*

Grattis Alex! 4/10 2012

*
Happy Birthday 
Alex!

*

Skrivpuff - 1 oktober 2012 - del 2

* 
Joanne lyfte upp den tanige lille killen i famnen och höll tröstande om honom.
Alex tyckte det var skönt att bli omfamnad så här nu, trots att han var nyss fyllda 13 år och egentligen för stor för att bli upplyft i mammas famn.

Maxine ställde sig upp i soffan och lade armen om sin älskade bror.
"Alex... jag har faktiskt en ganska bra dag idag. Så du behöver inte ha så ont." sa hon ömt.
Sedan log tösen.
"Och du, det är fredagskväll nu. Pappa, Janie och Ricky kommer snart hem med pizza och andra mumsigheter! Wohooo!"
Nu skrattade båda barnen.

Pojken torkade sina tårar och gled ur Joannes famn.
"Det låter väl som en bra dag, va?" sa Maxine.
Alex nickade.
Han kände sig lite bättre till mods nu, när mamma Jo och Maxine hade tröstat honom.
Och han såg fram emot en mysig familjekväll med mamma Jo, pappa Martin och syskonen.
De skulle prata och skoja mycket under middagen, som de så ofta gjorde, sedan skulle de slå sig ner i soffan med efterrätt och godis och se någon lagom spännande film.
"En jäklarns bra familje-fredags-kväll, helt enkelt." som Maxine brukade säga.

Skrivpuff - 1 oktober 2012 - del 1

Skriv om något svårt

  Sun City, California. Oktober 2006.

Joanne Clarke såg kärleksfullt på sin fosterson som satt vid soffbordet, med hakan stöttad i handen.
Pojken såg fundersam ut. Blicken var fäst på TV:n, men Joanne trodde inte att hans vackra blå ögon registrerade mycket av vad som hände i programmet.
Joanne strök pojken över ryggen.
"Hur är det älskling? Mår magen bättre?"
Alex tittade upp. Han nickade.
"Mmmm... magen känns bättre." sa han och log lite.
Joanne gissade att Alex till stor del sagt att han hade ont i magen i morse bara för att han ville vara hemma med Maxine (hans jämngamla fostersyster) så att hon inte skulle känna sig ensam och uttråkad.

Maxine som nu låg i soffan och vilade petade sin bror lekfullt med stortån i sidan.
"Ganska skönt att få slippa skolan en dag va?" flinade hon.
Alex flinade tillbaka och kröp upp i soffan.
"Jag hade faktiskt ont i magen när jag vaknade imorse." sa han envist.
Maxine satte sig upp och omfamnade sin bror.
"Lilla brorsan... det räcker med att jag är sjuk. Sluta upp med sympati-ontet."

Alex suckade.
Maxines läkare hade nyligen sagt att denna sorts magont som Alex brukade få kunde vara stress-symptom - en sorg över att hans syster var svårt sjuk.
Och det lät vettigt tyckte Alex, för han kände sig ofta rädd och ledsen - och arg - för att hans älskade syster hade fått den där jäklarns sjukdomen!
"Men Maxie... jag vill dela din smärta ju!" utbrast Alex och brast i gråt.

Grattis Emilia! 30/9 2012

*

Grattis på födelsedagen 
Emilia!

*

Grattis Lova! 28/9 2012

*
Grattis på födelsedagen 
Lova!

*

Grattis Lars! 28/9 2012

*
Grattis på födelsedagen 
Lars!

*

Grattis Maxine! 25/9 2012

*
Happy Birthday 
Maxine!

*

Skrivpuff - 21 + 22 september 2012 - del 3

* 
"Heja Alex!" jublade Mia.
Hon drog in Alex i famnen och viskade:
"Du är mycket sötare och finare än idioterna."
Holly och Libby kramade också om sin favoritkille.
"Eh... kom igen nu tjejer..." mumlade Alex generat. "nu räcker det med kramar för idag."
Han skruvade lite på sig, men han log mot tjejerna och såg glad ut.
Han gillade ju kramar. Och skit samma om beröringen gjorde honom lite blyg. Det kändes ju så där extra pirrigt i huden och i kroppen.
Alex slappnade av och sjönk in i Hollys famn.
"Du ser ut att trivas bra här hos oss." sa Mia och log.
Alex log brett tillbaka.
"Så klart jag gör det." sa han - och han menade det verkligen. "Jag trivs alltid bra i ert sällskap."

De större killarna såg på Alex och tjejerna, en viss avundsjuka i deras blickar.
"Fan Lill-räkan.." suckade en av killarna som brukade håna Alex. "varför får du alltid alla tjejer...?"
Alex log och ryckte på axlarna i en jag-vet-inte-gest.
"Ingen aning. Fråga dem." sa han och nickade mot Libby, Mia och Holly.
Muskelkillarna såg frågade på tjejerna.
"Hemligt." sa Holly och log sött.

"Alex har så mycket som ni inte har." tillade Libby.
"Vad då?" undrade muskelkillarna.
Men tjejerna bara vinkade bort dem.
"Ni kan gå iväg och fundera på det lite." sa Libby. "Men ansträng inte era hjärnor för mycket bara. Vi vill ju inte att ni ska stuka dem."

 När muskelkillarna lomat iväg gav Libby Alex en kram och pussade honom på kinden.
"Lova att du inte växer till dig och blir en stor-idiot som de där."
Alex skrattade.
"Jag lovar."