Green Hill

Green Hill, Sun City, California. 
Våren 2011

Holly såg leende på Alex. Han var så djupt fokuserad där han satt med block och penna och klottrade.
En mjuk vind blåste uppe på den höga gräskullen där Miss Barclay och hennes high school-klass satt. Blåsten rufsade nu om i Alex halvlånga hår, men han tycktes inte märka något av det som hände omkring honom.
Holly lutade sig framåt en bit och kikade på sin bästis ansikte, den mjuka, söta profilen och de långa mörka ögonfransarna.
"Han är så söt!" sa Libby.
Holly nickade.
"Jag vet! Jag skulle kunna titta på honom hela dagen." sa hon.
Libby fnissade till.
"Och han skulle nog inte märka något, så fokuserad som han är nu."
Holly skrattade.
Hon lindade armarna om Alex hals och pussade honom.
Alex log, men fortsatte med sin teckning.

"Hallå, hur kan en tjej få lite uppmärksamhet här?" frågade hon och låtsades låta förnärmad.
"Snart klar med den här..." mumlade Alex, bara halvt närvarande.
Libby log mot Holly.
"Vilken drömmare han är, han skulle inte ens märka om jorden gick under."
"Jag ska nog få honom att reagera." fnissade Holly.
Hon grävde in fingrarna i Alex midja och letade efter en av de punkterna där han var mest kittlig. Strax ovanför höftbenet tryckte hon till.
Alex ryckte till och skruvade generat på sig. Han vände sig om och såg på Holly.
"Hey! Det där är inte snällt!" skrattade han.

"Nämen, är du vaken?" skojade Holly och kysste honom på kinden. "Tänk att jag alltid måste kittlas för att få dig att vakna ur en dagdröm."
Alex plutade truligt med munnen.
"Mmmm... jag vet. Du är elak."
Men sedan log han sött och drog sig ur sin bästa väns grepp.
"Nej du sötnos, inte smita nu." sa Holly och slog armarna om Alex ganska magra kropp. "Du är fast här hos mig nu."
"Okej, som du vill." sa Alex.
Han sjönk leende in i Hollys famn.
Och han bestämde sig för att han trivdes väldigt bra där.
Med Holly så här nära kände man sig lycklig och trygg.

Fler låtar finns i Spotify-låtlistan

Holly ♥ Alex

Skrivpuff - 13 + 14 mars 2012 - del 2

*
I det lilla motellrummet var det hemskt varmt och kvavt.
Barnvakten sov på bäddsoffan och Maxine sov i sängen intill Audreys.
Audrey lyfte försiktigt upp dottern. Flickungen var otäckt varm.
Febern brann i hennes lilla kropp.
Audrey svepte in barnet i lakanet och gick ut ur rummet.
Hon tog en liten promenad på den tomma parkeringen. Nattluften var sval och behaglig.

Maxine vaknade till och såg med stora feber-blanka ögon på sin mor.
"Mitt öra gör ont." sa barnet sömnigt. "Och det är super-varmt. Örat kanske kan ramla av...?"
Audrey log och kramade sin lilla unge.
"Nej Maxie, örat kan inte ramla av. Du ska få ta medicin i några dagar och sen blir du bra."
Maxine stoppade tummen i munnen och snuttade en stund, sömnigt.
Efter en stund drog hon ur tummen och såg på mamma igen.
"Du ska sova i min säng. Det kommer monster annars. Och du ska sjunga en sång så jag inte blir rädd."

Audrey log och nickade.
"Det gör jag så gärna älskling. Och jag ska skrämma bort alla monster. Ingen ska få skrämma min lilla Maxie."
Maxine lindade armarna om Audreys hals och pussade sin mor på munnen.
"Min mamma." sa barnet, rösten full av kärlek och beundran.

Ömhetsbetygelsen fick Audrey att börja gråta.
Hon tryckte sin lilla älskling intill sig och kramade henne länge.
Maxine stoppade tummen i munnen igen.
Trygg i sin mors famn somnade flickungen om.

Skrivpuff - 13 + 14 mars 2012 - del 1

Skriv om sås + om att bry sig

California 1997

"Vill inte ha sån där äcklig sås!" grät Maxine när skeden med penicillinet närmade sig hennes mun.
4-åringen skakade häftigt på huvudet, men det fick henne bara att börja gråta ännu mer. Huvudskakningen förvärrade smärtan i örat.
Mamma Audrey strök flickan mjukt över kinden och förfärades över att det lilla barnet var het som en tekokare.
Maxine skrek till vid beröringen.
"Åh förlåt..." sa Audrey. "Gör det ont?"
Tårar strömmade ner för flickans feberblossande kinder och den högra sidan var lite svullen.
"Super-ont." snyftade Maxine.

Läkaren hade sagt öroninflammation och ordinerade penicillin.
Den natten förvärrades det.
Maxine hade en hemsk mardröm och vaknade gråtande. Smärtan i örat hade blivit värre.
Trumhinnan hade dessutom spruckit och kudden blev våt av äcklig vätska som rann ur örat.
Det annars så glada barnet bara skrek och grät och var helt otröstlig.
Hon vägrade ta det äckliga penicillinet och spottade ut det på golvet.

Maxines älskade barnvakt satt hos flickan hela natten, höll barnet i famnen och försökte trösta.
Hon sjöng Cat Stevens Moonshadow tills Maxine äntligen somnade.

Audrey suckade.
"Jag orkar inte med det här... jag kan ju inte ta hand om mitt barn, får ju inte ens ta i henne."
Hon låste in sig i badrummet och drack ur en mini-flaska med Vodka.
Spriten bedövade sorgen över att hennes eget barn inte ville ta emot hennes tröst.
Hon drack ur två flaskor till. Sedan borstade hon tänderna, dolde eventuell spritlukt med munskölj, och gick ut ur badrummet.

Skrivpuff - 12 mars 2012 - del 2

*
Pojkens mamma gav sin son en ordentlig utskällning, påminde om hur fel det var att slå andra barn. Sedan strök hon Maxine över håret.
"Gnugga dig inte i ögonen hjärtat. Du ska få skölja ögonen med vatten istället, då försvinner sanden."
Hon fiskade upp en stor flaska vatten ur sin väska och gav den till Audrey.
"Mamma, ta bort sanden!" beordrade Maxine.
Audrey log tacksamt mot pojkens mamma och tog med sig Maxine bort till deras picnic-filt.

När Maxines ansikte var fritt från "dum sand!" sprang flickan bort till gungorna.
När pojken närmade sig fräste Maxine som en arg tiger:
"Stygga barn får inte va' här! Gå dit."
Hon pekade bort mot träbänkarna, ett ställe som inte var särskilt kul att vara på för ett barn.
"Maxie!" ropade Audrey bortifrån filten. "Alla som vill får gunga!"
Maxine tjöt ilsket och skakade på huvudet så att de små skruvlockarna yrde om huvudet.
"Han kastar sand på mig!" sa flickan indignerat.

Audrey kom fram till Maxine igen. Hon strök mjukt och kärleksfullt det lilla arga barnet över kinden
"Men nu kastar han ju inte sand."
"Han ska gå hem." tyckte Maxine.
Hon gav den äldre pojken en bestämd blick.
"Gå hem."
Pojken skakade på huvudet.
"Jag får vara här." sa han.
Maxine morrade och höjde en liten knytnäve.
Pojken tog ett steg tillbaka och retirerade mot klätterställningen istället.
Maxine såg nöjd ut när hon lyckats skrämma iväg sin fiende.

"Mamma... jag fick sand på ögonen." klagade hon. "Det är synd om Maxie."
Audrey log och kramade tösen.
"Ja, då var det synd om Maxie."
Maxine nickade, belåten över bekräftelsen.

Skrivpuff - 12 mars 2012 - del 1

Skriv om att tämja.

California 1996

3-åriga Maxine satt i sandlådan och öste sand i sin gula hink när en äldre pojke ställde sig framför henne.
"Jag vill ha din hink." sa han.
"Nej." sa Maxine bestämt. "Den är min."
"Ge mig." sa pojken.
Han var dubbelt så gammal som Maxine, men den lilla flickan verkade inte ett dugg rädd.
"Man säger 'tack' och 'snälla'." sa hon uppfostrande.
Pojken slet åt sig hennes hink.
När Maxine tog tillbaka den fick hon en hård knuff och pojken spottade i hennes hink.
"Du är dum." sa Maxine och fortsatte lugnt att leka.
Hon tänkte inte bry sig om den dumma ungen mer.

Men när pojken kastade sand på henne fick hon nog.
Hon reste sig resolut upp och höll sin gula spade i ett hårt grepp, och så klippte hon till den store pojken i huvudet.
Pojken tjöt av smärta, men Maxine såg väldigt nöjd ut.

Audrey Logan rusade fram till sin dotter och höll försiktigt om 3-åringens överarmar.
"Man får inte slåss Maxie!"
Maxine plutade truligt med munnen.
"Han började." sa hon och pekade på pojken. "Han kastade sand på mig!"
Först då verkade Maxine komma på att hon hade fått sand kastat i sitt ansikte.
Barnets lilla ansikte förvreds i en smärtfylld grimas och så brast hon i gråt.
"Sand i mina ögon! Ont!"
Maxine gnuggade sig i ögonen för att få bort de skavande sandkornen.

Skrivpuff - 11 mars 2012 - del 2

*
Fröken log och gick fram till honom.
"Kom nu lilla gubben." sa hon och försökte ta Alex hand.
Alex vände sig bort.
"Jag tänker inte gå på utflykt med dumma ungar som retas." meddelade han.
"Du måste föjla med." sa fröken mjukt. "Du kan ju inte vara ensam i klassrummet."
Alex gled ner från bänken och tittade upp på fröken.
"Då går jag hem." sa han allvarligt och började gå.
Fröken tog mjukt tag i pojken.
"Nej Alex, det är skola nu, så du får inte gå hem."
Pojken slet sig loss ur frökens grepp. Han blev mörk i blicken.
"Det är inget att bli arg för Alex." sa fröken som anade att ett vredesutbrott var på gång.
Alex försökte springa iväg, men fröken höll fast honom.
"Jag vill inte följa med till nåt dumt museum!" skrek pojken.

"Men lilla gubben..." sa fröken. "du gillar ju museum."
Holly strök Alex över håret, en ganska vuxen gest, tyckte fröken.
"Kan du inte följa med?" bad Holly.
Alex skakade envist på huvudet.
"Jooo." sa Holly och slog armarna om sin bästis. "För min skull. Vem ska jag annars sitta bredvid när vi äter lunch...? En stinkig gammal dinosaurie va?"
Nu började Alex att le och leendet blev snart till fniss.
"Okej, jag går väl med då."

Holly sken upp och pussade Alex på kinden.
"Yaaaay! Vi ska ha så kul!" jublade hon.
Alex nickade.
"Yeah! Och om dom andra dummar sig låser vi in dom i mumiens sarkofag!"
Holly fnissade och kramade honom igen.
Fröken strök pojken över håret och log mot honom.
"Vad skönt att du inte är arg längre Alex."
Alex såg upp på fröken. Det fanns nu en min av förvåning i hans söta ansikte.
"Vad pratar fröken för strunt? Jag har aaaldrig varit arg."
Fröken skrattade och gav honom en kram.

Alex och Holly, de två små bästisarna höll varandra i handen hela vägen till museet.
Holly såg ömt på Alex.
"Du är söt." sa hon och log.
Alex kinder blev varmt rosiga.

Fler låtar finns i Spotify-låtlistan

Holly ♥ Alex

Skrivpuff - 11 mars 2012 - del 1

Skriv om strunt.

Sun City, California. 
Våren 2002

"Alex är kär i Holly! Alex är kär i Holly!"
De retsamma små rösterna klingade elakt i den kyliga morgonluften.
"Lägg av!" fräste Alex.
Han knöt nävarna och gjorde sig redo att klippa till sina klasskamrater.
Pojken var bara 8 ½ år och liten för sin ålder, men han kunde bli rykande arg om någon retade honom.
Klasskamraten Holly tog tag i Alex arm och såg honom bestämt i ögonen.
"Alex, när folk är dumma i huvudet stänger du av öronen och går därifrån."
Barnen gick och satte sig på en bänk.
Holly höll Alex hand och kramade den tröstande.
"Dom bara pratar strunt, det vet du ju."

Alex nickade.
"Mmmm... men jag blir arg när dom retas så där. Jag tycker om dig Holly, men folk behöver inte vara idioter för det."
Holly log.
"Näää precis, dom andra barnen är bara strunt-dummisar!"
De båda bästisarna fnissade.
"Alex är kär i Holly!" hånade en av pojkarna igen.
"Du är bara avundsjuk för att Holly vill vara bästis med mig och inte med dig, din dummis!" kontrade Alex.
Holly log stolt och gjorde tummen upp.

Barnens lärare ropade på Alex och Holly att skynda på.
"Ni kommer ju jättelångt ifrån de andra."
"Det struntar vi i!" svarade Alex.
Han lutade sig tillbaka mot bänkens ryggstöd, lade armarna i kors och satte på sig en riktigt trulig min.

Fler låtar finns i Spotify-låtlistan

Holly ♥ Alex

Alex hemlighet (del 34)

*
Darryls ögon brann när han gav 17-åringen en mörk blick.
"Passa dig skitunge, annars kommer du att behöva den där salvan." varnade han.
Alex bara himlade med ögonen och skakade på huvudet åt den patetiska varningen.
Darryl gick, utan att ens ge sin sambo en kyss eller kram.
Han bara morrade något om jävliga små tonårsungar.
"Skönt, nu får vi lugn och skön kväll." sa Alex när de hörde ytterdörren slå igen efter Darryl.
Nora pussade sin son på huvudet.
"Ska vi tre ha myskväll och se nån film på TV?"
Alex och Cassie nickade glatt.
Syskonen gjorde popcorn och tog fram läsk, sedan slog de sig ner i soffan tillsammans med mamma och väntade på den sena filmen.
Det var en riktigt skön fredagskväll.

När filmen var slut strax före klockan ett på natten gäspade Cassie stort. 13-åringen brukade aldrig vara upp så här sent, inte ens på helgerna.
Hon kramade mamma och storebror god natt och gick mot badrummet för att tvätta sig och borsta tänderna.
Alex lutade sig över soffkanten och såg leende på sin lillasyster.
"Du Cassie, ta nu inte den gula tuben," ropade han efter henne. "Neosporin är inte bra som tandkräm har jag hört."

Cassie log. Hon sprang fram till Alex och började kittla honom.
"Ibland är du kaxig för ditt eget bästa." fnissade lillasyster.
"Du ska sova nu Cassiebear, inte kittla din bror." skrattade Alex.
Cassie bara skrattade glatt.
"Det är roligare att kittlas." sa hon och log brett.
"Är det?" sa Alex glatt.
Hans ögon glittrade när han gav Cassie en busig blick.
"Det är inte bara jag som är kittlig..." varnade han.
Lillasyster pep till och rusade mot badrummet.
Nora log mot sin son.
"Du är verkligen på bushumör idag, min unge."
"Yep!" sa Alex glatt.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Alex hemlighet (del 33)

Paradise, California. 
Våren 2011

"Vad fan är det här...?!"
Darryl spottade och fräste i handfatet. Sedan tog han upp tuben som han trodde innehöll tandkräm och stirrade på den.
"Helvete..." mumlade han.
Han hade råkat ta Neosporin, en antibiotisk salva för sår, istället för tandkräm på sin tandborste.
Alex tyckte det var väldigt kul. Han brukade aldrig skratta åt folks misstag, men styvfadern var ofta retsam och elak, så pojken tyckte nu det kändes rätt så bra att få skratta åt Darryl.
Nora försökte förmana sin son, men hon var ganska road själv och hennes dåliga försök att hålla sig för skratt fick Alex att skratta ännu mer.

Skrattande föste Nora in Alex på hans rum. Cassie skyndade fnissande efter sin mor och storebror.
"Hjärtat mitt," sa Nora och såg allvarligt på Alex. "du måste vara försiktig, så att du inte retar upp Darryl. Du vet ju hur arg han kan bli."
Alex ryckte likgiltigt på axlarna och slog sig ner på sin säng.
"Då får han väl bli arg. Men mamma, tänk på alla gånger han har hånat oss..."

Nora strök pojken över håret.
"Du har rätt älskling."
Alex log ett snett litet leende.
"Och du tycker ju själv att det var lite kul."
Cassie brast ut i ännu en fniss-attack.
Nora log mot sina älskade ungar.
"Okej då, lite roligt var det."
"Mmmm." flinade Alex.
Hon kramade om Alex och sedan Cassie.

Darryl uppenbarade sig i dörröppningen.
"Jag vill inte störa i den lilla familjens glädjeyra," muttrade han bittert. "men jag vill bara meddela att går till puben och tar en öl."
Alex visste att han nu borde hålla tyst, men han kunde inte motstå tillfället att ge sin styvfar ett litet retsamt stick.
"Behöver du nåt att skölja ner salvan med...?"

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 7 + 8 mars 2012 - del 2

*
Baker tog gitarren från Jimmy och såg på det vackra instrumentet.
"Vad är det här för skit?"
Innan Jimmy hann svara började den brutale fångvaktaren slå sönder gitarren.
Hela tiden hade han ett elakt leende på läpparna.
Jimmy rusade upp och försökte hindra honom.
"Ska du spela ädel hjälte nu?" flinade Baker. "Är gitarren så viktig för dig?"
"Du ska inte förstöra andras saker!" fräste Jimmy.
Baker slog omkull Jimmy och började sparka på honom.
"Du ska veta din plats, din lille skit!" spottade fångvaktaren ur sig.

Med ett björnvrål kastade sig Slow fram för att skydda Jimmy.
Han överföll Baker; knuffade, slog, sparkade.
"Ingen ska göra illa pojken!" vrålade Slow.
Flera fångvaktare kom till Bakers undsättning och Slow släpades skrikande iväg.
Baker och en annan vakt släpade iväg Jimmy.
"Några dagar i 'The Hole' kan nog lugna ner er lite." sa Baker med ett grymt leende på läpparna.
Jimmy stelnade till och svalde hårt.
The Hole var smeknamnet på varje fånges mardröm - en fruktad isoleringscell, som egentligen inte var något annat än en gammal fönsterlös fängelsehåla.

Jimmy slängdes in i The Hole.
Vad vakterna gjorde med Slow visste han inte. Baker sa bara åt honom att hålla käft när han dristade sig till att fråga.
Jimmy suckade. Nu var han ensam, med mörkret som enda sällskap.
Nej vänta... helt ensam var han inte... Något rörde sig där borta i hörnet, kom närmare.
Jimmys hjärta bultade hårt.
Han blundade och försökte drömma sig bort när råttan började nosa på honom.

När gnagarens små vassa tänderna sattes i huden på hans arm bet Jimmy sig så hårt i underläppen att han kände blodsmak.
Smärtan i läppen hindrade honom från att skrika högt.
Äckelkänslor och rysningar strömmade i hans kropp när han så hårt han kunde slog bort den håriga besten.

Blödande och skakande rullade Jimmy sedan ihop sig i ett hörn i fängelsehålans fuktiga mörker.
Han blundade och gjorde en mental lista över allt han ville göra när han blev fri.