*
Martin strök barnen tröstande över håret.
Maxine ställde sig upp i sängen och lindade armarna om Martins hals.
"Du... tror du jag kan äta lite glasstårta, eller är det dåligt för mig nu?"
Martin log och svepte upp flickan i famnen.
"Lite glasstårta ska du nog klara av att äta."
Maxine sken upp.
"Bra! Då känns det lite mer som en födelsedag!"
Martin log igen. Han var imponerad över att hans lilla hjärta orkade vara så tapper hela tiden.
"Och du kanske orkar öppna lite paket också?"
Maxine nickade glatt.
"Det tror jag nog!" sa hon och hennes blå ögon glittrade ännu mer. "Nu tänker jag glömma att jag är sjuk, nu ska jag bara fira min dag!"
Flickungen tycktes glömma allt var sjukdom hette. Hon hoppade vigt ner från sängen och drog en liten sommarklänning över sin tunna kropp.
Alex tog sin systers hand.
"Du har fått massor med paket!"
"Awesome!" sa Maxine lyckligt. "Kom så går vi ner!"
Barnen skyndade ner till de andra familjemedlemmarna på nedervåningen.
Martin gick efter dem.
"Här kommer födelsedagsbarnet!" ropade Alex glatt.
6-årige Ricky kramade om sin fostersyster.
"Min Maxie! Jag har längtat efter dig heeela dagen!"
Maxine log och kramade om sin lillebror.
"Awww... tack Ricky, vad glad jag blir!"
"Jag har satt 13 ljus på glasstårtan!" sa Ricky stolt. "Orkar du blåsa ut dom tror du?"
Maxine kände efter hur hon mådde.
"Vet du Ricky... min kropp är lite trött idag... men om du hjälper mig går det nog."
Lille Ricky sken upp.
"Ja! Jag tycker om att ta hand om min Maxie!"
När Maxine och Ricky hjälpts åt att blåsa ut tårtljusen, såg Maxine på sin familj log brett.
"Det här blev ändå en bra dag till slut. Och jag älskar min coola tårta!"
"Och det blir bättre," flinade Alex. "du har ju alla presenter kvar att öppna."
Maxine fnissade glatt.
Martin strök barnen tröstande över håret.
Maxine ställde sig upp i sängen och lindade armarna om Martins hals.
"Du... tror du jag kan äta lite glasstårta, eller är det dåligt för mig nu?"
Martin log och svepte upp flickan i famnen.
"Lite glasstårta ska du nog klara av att äta."
Maxine sken upp.
"Bra! Då känns det lite mer som en födelsedag!"
Martin log igen. Han var imponerad över att hans lilla hjärta orkade vara så tapper hela tiden.
"Och du kanske orkar öppna lite paket också?"
Maxine nickade glatt.
"Det tror jag nog!" sa hon och hennes blå ögon glittrade ännu mer. "Nu tänker jag glömma att jag är sjuk, nu ska jag bara fira min dag!"
Flickungen tycktes glömma allt var sjukdom hette. Hon hoppade vigt ner från sängen och drog en liten sommarklänning över sin tunna kropp.
Alex tog sin systers hand.
"Du har fått massor med paket!"
"Awesome!" sa Maxine lyckligt. "Kom så går vi ner!"
Barnen skyndade ner till de andra familjemedlemmarna på nedervåningen.
Martin gick efter dem.
"Här kommer födelsedagsbarnet!" ropade Alex glatt.
6-årige Ricky kramade om sin fostersyster.
"Min Maxie! Jag har längtat efter dig heeela dagen!"
Maxine log och kramade om sin lillebror.
"Awww... tack Ricky, vad glad jag blir!"
"Jag har satt 13 ljus på glasstårtan!" sa Ricky stolt. "Orkar du blåsa ut dom tror du?"
Maxine kände efter hur hon mådde.
"Vet du Ricky... min kropp är lite trött idag... men om du hjälper mig går det nog."
Lille Ricky sken upp.
"Ja! Jag tycker om att ta hand om min Maxie!"
När Maxine och Ricky hjälpts åt att blåsa ut tårtljusen, såg Maxine på sin familj log brett.
"Det här blev ändå en bra dag till slut. Och jag älskar min coola tårta!"
"Och det blir bättre," flinade Alex. "du har ju alla presenter kvar att öppna."
Maxine fnissade glatt.
