Skrivpuff - 25 november 2011 - del 3

*
Keith nickade förstående.
"Var inte ledsen lilla gubben, er mor kommer att ha det super-bra i helgen. Dom där helgmötena är som en trevlig utflykt."
Alex såg på Keith med stora ögon.
"Lovar du det?"
"Jag lovar. Och när din mamma kommer hem på söndag mår hon riktigt bra igen.
Keith log.
"Du Cassie, hur muntrar man upp din brorsa egentligen?"
"Man killar honom under armarna!" fnissade Cassie.

Alex skakade häftigt på huvudet.
"Nej, det gör man inte! Jag behöver inte muntras upp!" skrattade pojken.
Keith blinkade åt Cassie.
"Jag tycker vi killar honom lite ändå."
Cassie nickade glatt.
"Jaaaa! Det gör vi!"
Barnens bubblande glädje fyllde den ljumma morgonluften när Keith började busa med Alex.
"Sånt här uppförande är inte snällt!" sa Alex och kiknade av skratt.

Keith fortsatte att kittla Alex ett tag, sedan gav han pojken en kram och ställde ner honom på marken.
"Vad säger ni ungar, ska vi gå och äta mjukglass till frukost?"
Alex och Cassie jublade. De fick aldrig glass till frukost annars - bara till pannkakor när de fyllde år.
"Du Keith..." mumlade Alex. "jag önskar att du kunde vara vår styvfarsa istället för Darryl."
Keith log.
"För att ni får glass till frukost?"
Alex skakade på huvudet. Han såg plötsligt allvarlig ut igen.
"Näää... jag vill det bara."
Pojken log igen.
"Kom nu, jag vill ha mjukglass!"
Han tog sin lillasyster i handen och så sprang barnen till Keiths bil.

Foto: Lora - A Quiet Life

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

*

Skrivpuff - 25 november 2011 - del 2

*
En av familjen Spencers grannar gick förbi. Damen bar en stor tvättkorg i famnen. Hon gav Keith och barnen en ogillande blick.
"Mrs. Spindler, en av grannskapets värsta skvallerkärringar." viskade Alex till Keith.
"God morgon Mrs. S!" sa Keith extra glatt. "Härlig dag vi har!"
Mrs. Spindler bara blängde och gick vidare.
Ett plagg föll ur hennes tvättkorg och landade i gräset.
"Ni tappade era dam-kalsonger Mrs. S!" ropade Keith.

Cassie skrek av skratt. Dam-kalsonger...! Keith var så cool och rolig!
"Mrs. Spindler, vänta!" ropade Cassie.
Damen vände sig om och såg frågande på det lilla söta barnet.
Flickan gled ur Keiths famn. Hon sprang ifatt granntanten och gav henne underkläderna som fallit ur korgen.
"Tack lilla Cassidy." sa Mrs. Spindler. "Det var rart av dig."

Keith såg på Alex. Pojken såg fortfarande ganska allvarlig ut, trots skämtet om dam-kalsonger.
"Vad är det med dig då, lille mannen?" frågade Keith och rufsade pojken i håret.
Alex bara ryckte på axlarna.
"Han saknar nog mamma..." sa Cassie. "och är nog lite orolig för henne."

Foto: Lora - A Quiet Life

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

*

Skrivpuff - 25 november 2011 - del 1

Skriv om att trösta.

Paradise, California. 2005

Nora Spencer grät när hon vinkade adjö till sina barn på fredagsmorgonen.
Hon skulle bara vara borta över helgen, men det var så fruktansvärt svårt att se lilla Cassie gråta så hjärtskärande.
8-åringen var ledsen för att hon inte kunde följa med på sin mammas AA-möte.
Alex, den lille raringen, försökte trösta sin lillasyster.
"Var inte ledsen Cassie, jag ska ta hand om dig." sa 12-åringen.
Barnen såg bedårande söta ut där de stod med armarna om varandra.
Nora kramade om dem innan hon klev in i Darryls bil.

"Var snälla mot Keith nu!" ropade Nora till Alex och Cassie när bilen lämnade garageuppfarten.
Alex gav sin mor ett tappert leende och gjorde tummen upp.
Keith hade varit bästa vän och musik-kollega till Alex och Cassies pappa.
Barnen älskade Keith och tyckte det var jättekul att han hållit kontakten även efter deras pappas död några år tidigare.

Nu kom Keith springande över gräsmattan. Han lyfte upp båda barnen samtidigt och kramade dem.
Cassie såg genast gladare ut. Hon torkade tårarna och klamrade sig fast vid "farbror" Keith.
"Jag är jätteglad för att du ska ha oss hela helgen!" sa flickan glädjestrålande.
Keith log.
"Det ska bli jättekul att vara hos er gullungar."
"Jag är ingen gullunge." flinade Alex och rynkade på sin lilla söta näsa.
Cassie fnissade.
"Joooo! Det är du!"

Foto: Lora - A Quiet Life

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

*

Skrivpuff - 24 november 2011

Skriv om ansvar.

Kimberly gav Joey en lång, forskande blick.
"Du har varit ovanligt tyst hela dagen idag..." sa hon och strök bort en hårslinga som lagt sig över hans långa ögonfransar.
Joey bara mumlade fram ett litet
"Mmmmm..."
och ryckte på axlarna.
"Och du åt knappt något under middagen hos dina föräldrar." fortsatte Kimberly. "Tyckte du synd om kalkonen?"
Joey log åt Kimberlys skämt.
"Det är bara det att jag tänker så mycket på Tessa... Jag vill hjälpa henne, men vet inte hur..."
Han suckade och sjönk ner på sin säng.

Kimberly satte sig intill honom.
"Du är det raraste som finns, Joey Frye, men du kan inte frälsa hela världen - det är inte ditt ansvar."
"Jag vet." suckade Joey. "Jag försöker inte frälsa hela världen heller - bara min syster. Tänk om något händer henne... hon lever ju ett rätt utsatt liv. Hon kan bli våldtagen, ta en överdos - eller vad som helst...!"
Kimberly log och pussade Joey på kinden.
"Tessa har tur som har världens finaste bror."
Joey såg lite blyg ut.
"Tack Kimmie." sa han och log ett varmt leende.

"Jag har också tur," sa Kimberly. "för jag har världens finaste vän."
Joey log igen och den här gången var det ett busigt litet leende.
"Har du? Vem är det?"
"Du är en knasboll Joey!" skrattade Kimberly.
Hon gav sin bäste vän en stor kram.
"Och du Joey," sa Kimberly och strök honom över kinden. "jag vill gärna hjälpa dig att hjälpa Tessa."
Glädjen i Joeys ansikte och hans lyckligt glittrande ögon fick nästan Kimberlys hjärta att smälta av ömhet.

*

Skrivpuff - 22 november 2011 - del 3

*
Tessa log.
Hon släckte noga sin marijuana-cigarett och kastade den i en papperskorg. Sedan lade hon armen om sin lillebrors midja.
"Du vill hålla koll på mig va?"
Joey svarade inte. Han stirrade ner på sina skor.

Tessa skrattade till och rufsade om Joeys hår.
"Du är för söt! Jag har ett hem, det vet du. Men jag stannar gärna hos dig i natt, det är lite mer lugn och ro hos dig."
Joey flinade och gav sin vilda syster en menande blick.
"Lugn och ro...? Mmmm... inte så länge till..."
Tessa skrattade.
"Passa dig lillbrorsan..." sa hon och grabbade tag om Joeys midja.

"Nej! Man får inte göra så där..." mumlade Joey truligt.
Han skruvade sig fnissande ur sin systers grepp.
"Jodå," skrattade Tessa. "kaxiga småbrorsor måste man uppfostra lite."

*

Skrivpuff - 22 november 2011 - del 2

*
När de gått en bit in i parken tände Tessa en cigarett.
Joey såg fundersam ut och sneglade bekymrat på sin syster.
Tessa log och strök lillebror över kinden.
"Det är bara lite 'gräs' Joey."
"Bara...?" sa Joey. "Du måste lägga av med drogerna Tessa!"
Tessa nickade.
"Du har rätt - jag borde sluta. Jag ska det."
Med ett leende lekande i ena mungipan lade Tessa till:
"En annan dag."
Joey suckade. "En annan dag." Det där hade han hört förr...

"Jag är skithungrig!" sa Tessa plötsligt.
Hon viftade menande med sin hemrullade cigarett och Joey anade att det var den som var upphovet till systerns stora hunger.
"Vi går och käkar cheeseburgers!" sa Tessa, med en stor entusiasm som fick Joey att skratta.
"Du är vrickad syrran. Men okej, vi kan köpa lite käk. Vi kan äta den hemma hos mig."
Han funderade en stund, sedan sa han:
"Du, Tess... om du vill kan du stanna hos mig i natt. Ifall du inte har nånstans att ta vägen..."

*

Skrivpuff - 22 november 2011 - del 1

Skriv om tristess.

Matteläraren slog hårt med sin linjal i Joeys bänk.
"Jag är ledsen att mina lektioner är så tråkiga att de söver dig, Mr. Frye." sa han torrt och spydigt.
Joey vaknade ur sin slummer och skruvade besvärat på sig. Han blev varm om kinderna när han såg att hela klassen tittade på honom.
"Förlåt Mr. Gordon..." mumlade han. "Jag sov inte så bra i natt och..."
Matteläraren höll upp handen som för att visa att han inte hade någon lust att höra vad Joey hade att säga.
"Vill du gråta ut får du göra det i TV hos Oprah."
"Bra idé, då kan han passa på att tala om för hela landet vilken skitstövel till lärare han har." hördes en röst bortifrån den nu öppna dörren.

Joey och de andra i klassen vände sig om och fick syn på Joeys äldre syster Tessa.
Mr. Gordon suckade när han fick se sin före detta elev.
"Nej men vad trevligt," muttrade han. "ännu en unge i klanen Frye."
Tessa log sött.
"Din glädje överväldigar mig, Mr. G."
Matteläraren kramade en vit tavelkrita i sin hand, så hårt att kritan gick av på mitten.
"Lektionen är slut nu." morrade han, trots att det var tio minuter kvar.
College-eleverna stirrade på sin magister. Han lät dem aldrig sluta tidigare...
"Det är krit-doften," log Tessa. "den gör honom lite..."
Tessa gjorde några små cirkelrörelser vid sin tinning.
Klassen skrattade. Joeys syrra var ju en underbart härlig tjej!

Joey tog tag i sin systers handled och drog ut henne ur klassrummet.
"Tack för avbrottet Tessa," log han. "vi höll på att dö av tristess där inne!"
Tessa log och gav sin lillebror en kram.
"Det var så lite så." sa hon glatt. "Jag räddar gärna min lillebror från torre Mr. Gordon."
Syskonen Frye lämnade skolbyggnaden och klev ut för att njuta av krispig, frisk luft och den ljuvliga novembersolen.

*

Skrivpuff - 20 + 21 november 2011

Skriv om att glömma + om att medverka.

Camp Orion. Sommaren 2006

Efter en session med Gradys "lekar" kände Alex att han behövde vara ifred.
Så fort pojkarna fick klä på sig smet Alex iväg och satte sig under det stora trädet nära sjön.
Det kröp i kroppen på den lille pojken, det var en underligt äcklig känsla - som om lägerledarens händer fortfarande rörde vid hans kropp.

När han hade suttit där under trädet en stund ringde hans mobil.
Alex såg på displayen och svarade.
"Hej mamma Jo!"
"Hej min älskade unge!" sa Joanne glatt. "Vad skönt att höra din fina lilla röst! Hur mår du?"
Alex skakade i hela kroppen när han började prata med sin fostermor. För första gången på veckor fick han hemlängtan.
Fösrst tänkte Alex säga att han ville komma hem... men han ändrade sig och gjorde istället allt för att låta som vanligt - trots det vidriga han just varit med om.
För vad skulle han säga när mamma Jo frågade varför han ville komma hem...? Gradys "lekar" kunde han ju inte berätta om.
Ingen ska nånsin få veta...! tänkte pojken.

"Vi har det jättebra!" sa Alex glatt.
"Vad bra min älskling." sa Joanne. "Det gör mig glad. Fast vi saknar dig här hemma."
Alex log.
Han älskade sin fostermor så mycket. Hon var alltid så snäll och hennes mjuka röst gjorde att han snart kände sig bättre till mods.
Pojken trängde undan det hemska och pratade med Joanne om allt det roliga de gjorde på sommarlägret och han frågade hur hans syskon hade det där hemma.

En stund senare pratade han med sin jämnåriga fostersyster Maxine. Hon berättade en massa roliga och spännande saker hon varit med om.
Alex skrattade och pratade länge med Maxine.
Alla hans tankar på stunderna av övergrepp förpassades långt in i glömskans mörka vrå.
Och Alex tänkte aldrig ta fram de minnena mer - aldrig i hela sitt liv!

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

*

Skrivpuff - 19 november 2011

Skriv om en besvikelse.

Ocean Beach, California. Sommaren 1961

"Hej då! Nu ska jag rymma hemifrån!"
Ryan vinkade till mamma och pappa och klättrade upp på sin röda Radio Flyer-trehjuling.
Kate och David McKenzie log mot sin lille pojke. Trots att Ryan skulle fylla 5 år om några månader verkade trehjulingen stor för honom.
"Varför ska du rymma hemifrån?" frågade Kate.
Ryan såg på sin mor med trulig uppsyn.
"För att ingen vill leka med mig idag." sa han besviket.
"Ville Rebecca och hennes kompisar vara ifred?" frågade David.
Ryan såg ännu mer trulig ut och nickade.
David kunde inte låta bli att le åt sonens buttra min. Ryans 9-åriga syster ville inte alltid att lillebror skulle vara med och leka, så nu hade hon förmodligen kört ut honom från sitt rum.
Sådant brukade göra Ryan på riktigt dåligt humör.

Pojken började cykla iväg.
David såg på Kate och log. Sedan stoppade han Ryan.
"Vänta lilla gubben! Ry... du kan väl låta bli att rymma? Vi skulle sakna dig jättemycket."
Ryan funderade.
"Skulle ni verkligen sakna mig jättemycket?"
Kate lyfte upp sin lille pojke.
"Ja, det skulle vi verkligen! Vi skulle gråta varenda kväll om du rymde från oss."
Ryan slog armarna om halsen på sin mor.
"Gråt inte mamma, jag rymmer väl inte då."

"Vad bra min älskling." sa Kate och log.
Pojken gav Kate en puss på kinden. Sedan log han och sa:
"Mamma, vet du? Min mage vill ha kakor, för den är lite hungrig."
Kate skrattade.
"Din mage ska få lite lunch först, sedan kan du få kakor."
Ryan jublade.
"Det var nog bra att jag inte rymde." sa han när Kate bar honom uppför trappan till deras terrass. "För om man är på rymmen får man inga mumsiga kakor. Och jag gillar ju kakor."

Grattis Jordan! 18/11 2011

Happy Birthday Jordan!

*

Skrivpuff - 14 november 2011 - del 4

*
Joey och Tessa sjöng Cherie Currie & Marky Ramones version av Cherry Bomb.
Barbara och Grant väntade tålmodigt tills de hade sjungit klart, sedan sa de vänligt, men bestämt, åt Tessa att gå upp till gästrummet och sova ruset av sig - eller så fick hon lämna huset.
"Ni kan inte köra ut Tessa!" sa Joey.
"Det är lugnt brorsan." sa Tessa och kramade honom. "Jag vill ändå inte stanna här - det finns inget gott käk."

Tessa log, men Joey såg ändå den sårade minen i sin systers ansikte.
"Jag hajar att jag inte är välkommen..." muttrade Tessa. "trots att jag har bott i det här skithuset i hela mitt liv..."
Hon tog för sig av några gurk-smörgåsar från ett fat och gick mot dörren.
Joey gav sin far och styvmor en mordisk blick. Sedan klev han upp på närmsta bord för att bättre kunna se sin syster bland alla gäster.
"Tessa!" ropade han.

"Joey! Vad tar du dig till...?!" utbrast Grant.
Han slog armarna om sin sons midja och lyfte resolut ner honom från bordet.
Grant kunde inte låta bli att le en aning när han såg förvåningen i sonens ansikte.
Joey log inte. Han var alldeles för arg. Och lite generad över att bli nedlyft sådär... som en liten småunge...
"Släpp mig!" fräste Joey och slet sig ur sin fars armar.
"Tessa!" ropade han igen och rusade efter sin syster.

*