*
Besvärlig
Sun City School. Sun City, California.
December 2006
"Nå, vad är definitionen av 'besvärlig'?"
Den nya vikarien på Sun City School såg förhoppningsfullt ut över åttondeklassarna.
Ett litet gäng 13- och 14-åringar såg tillbaka på henne.
Några räckte ivrigt upp handen, några andra verkade mest intresserade av sina nagelband.
Vikarien pekade på en tunn liten tjej med vackra blå ögon och en lockig hårkalufs.
"Ja...?"
Flickan skulle just svara när en av pojkarna skyndade sig att säga.
"Maxine!"
Flera av barnen skrattade.
Vikarien såg frågande på pojken.
"Ursäkta?"
"Maxine." sa pojken, en självklart tonfall i rösten och pekade på flickan med det lockiga håret. "Hon är helt klart definitionen av 'besvärlig'."
Fler skrattsalvor utbröt och många i klassen gav pojken medhåll.
"Jättekul..." sa Maxine.
Hon log, men det var uppenbart att hon inte var road alls.
"Du är ju det." flinade en av flickorna.
Den flinande flickan såg, en aning uppnosigt, på vikarien.
"En del lärare brukar varna våra vikarier för Maxine."
Vikarien gav henne en trött blick.
"Nu räcker det."
"Men så är hon ju fosterbarn också..." fortsatte den uppnosiga. "Och det vet man ju hur dom är... Besvärliga."
En tanig liten kille med halvlångt - ganska rufsigt - hår, slog handen hårt i bänken.
"Håll käften!" fräste han. "Ni ska inte prata om min syrra så där!"
Vikarien gav honom en varnande blick.
"Sånt där språk använder vi inte här i skolan."
Den uppnosiga flickan och hennes vänner hånlog.
"Alex är också fosterhems-unge." förklarade någon. "Dom har lite svårt att uppföra sig ibland."
Nu ställde sig den lilla taniga killen, som hette Alex, upp och hans blå ögon brann av ilska.
"Det var ju för fan ni som började...!" skrek han.
Efter flera minuters käbbel och skrikande från flera av barnen, skickade vikaren bråkstakarna till rektorn.
"Jag har nog fått definitionen av 'besvärlig' nu..." suckade vikarien när de väntade på att rektorn skulle komma ut från sitt kontor.
Alex blängde på henne.
"Jag får alltid skulden..." muttrade han och sparkade argt på ett stolsben.
Vikarien satte sig på stolen bredvid den söta pojken och strök honom försiktigt över håret.
"Åh... jag menar inte dig, hjärtat."
Alex himlade med ögonen.
"Det gör alla." sa 13-åringen, allvarligt och sakligt. "Bara för att man är fosterbarn är man per definition besvärlig i folks ögon, så är det bara."
Besvärlig
Sun City School. Sun City, California.
December 2006
"Nå, vad är definitionen av 'besvärlig'?"
Den nya vikarien på Sun City School såg förhoppningsfullt ut över åttondeklassarna.
Ett litet gäng 13- och 14-åringar såg tillbaka på henne.
Några räckte ivrigt upp handen, några andra verkade mest intresserade av sina nagelband.
Vikarien pekade på en tunn liten tjej med vackra blå ögon och en lockig hårkalufs.
"Ja...?"
Flickan skulle just svara när en av pojkarna skyndade sig att säga.
"Maxine!"
Flera av barnen skrattade.
Vikarien såg frågande på pojken.
"Ursäkta?"
"Maxine." sa pojken, en självklart tonfall i rösten och pekade på flickan med det lockiga håret. "Hon är helt klart definitionen av 'besvärlig'."
Fler skrattsalvor utbröt och många i klassen gav pojken medhåll.
"Jättekul..." sa Maxine.
Hon log, men det var uppenbart att hon inte var road alls.
"Du är ju det." flinade en av flickorna.
Den flinande flickan såg, en aning uppnosigt, på vikarien.
"En del lärare brukar varna våra vikarier för Maxine."
Vikarien gav henne en trött blick.
"Nu räcker det."
"Men så är hon ju fosterbarn också..." fortsatte den uppnosiga. "Och det vet man ju hur dom är... Besvärliga."
En tanig liten kille med halvlångt - ganska rufsigt - hår, slog handen hårt i bänken.
"Håll käften!" fräste han. "Ni ska inte prata om min syrra så där!"
Vikarien gav honom en varnande blick.
"Sånt där språk använder vi inte här i skolan."
Den uppnosiga flickan och hennes vänner hånlog.
"Alex är också fosterhems-unge." förklarade någon. "Dom har lite svårt att uppföra sig ibland."
Nu ställde sig den lilla taniga killen, som hette Alex, upp och hans blå ögon brann av ilska.
"Det var ju för fan ni som började...!" skrek han.
Efter flera minuters käbbel och skrikande från flera av barnen, skickade vikaren bråkstakarna till rektorn.
"Jag har nog fått definitionen av 'besvärlig' nu..." suckade vikarien när de väntade på att rektorn skulle komma ut från sitt kontor.
Alex blängde på henne.
"Jag får alltid skulden..." muttrade han och sparkade argt på ett stolsben.
Vikarien satte sig på stolen bredvid den söta pojken och strök honom försiktigt över håret.
"Åh... jag menar inte dig, hjärtat."
Alex himlade med ögonen.
"Det gör alla." sa 13-åringen, allvarligt och sakligt. "Bara för att man är fosterbarn är man per definition besvärlig i folks ögon, så är det bara."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar