*
Paradise, California. December 2001
3-åriga Cassies porslinsblå ögon blev större och större när hon stirrade på den stora rödklädda mannen med vitt skägg.
Köpcentrets jultomte log mot henne.
"Hej lilla flicka." sa han vänligt.
Cassie brast ut i gråt och hon gömde sig bakom sin moster Vendela.
"Hon tycker nog inte om Tomten..." sa en liten pojke som just fick en polkagriskäpp av en av Tomtens nissar.
Vendela log mot sin 7-åriga systerson.
"Nej, hon blev nog lite rädd."
Alex stoppade sin polkagriskäpp i byxfickan, sedan kramade han lillasyster och kysste hennes persikomjuka kind.
"Du ska inte vara rädd, Cassiebear. Tomten är snäll."
Cassie snyftade till och skakade på huvudet.
"Inte Tomte." sa hon bestämt.
Vendela tog med sig barnen och gick en bit bort från Santa Land.
"Ska vi gå till lekparken istället?"
Alex nickade ivrigt.
"Cassie, vill du gå till parken?" sa han uppmuntrande. "Gunga och leka i sanden?"
Flickungen tog sin storebrors utsträckta hand och drog med sig honom mot utgången. Hon gick så fort som hennes små ben förmådde.
"Jag vill gunga!" sa hon glatt. "Skynda!"
Alex skrattade glatt.
"Skynda dig moster Vendela, vi har bråttom till gungorna ser du väl!"
Vendela skrattade.
"Okej älsklingar, men vänta på mig."
Barnen stannade och väntade in sin moster och Alex tog hennes hand.
"Stackars Cassie som blev rädd för Tomten..." sa pojken.
Cassie nickade instämmande.
"Yeah... Stackars Cassie." ekade hon. "Är Alex rädd för honom?"
Alex skakade på huvudet.
"Näää... men när jag var liten var jag det. Men nu vet jag att Tomten inte är farlig. När man är liten vet man inte sånt."
Cassie nickade som om hon förstod precis vad storebror menade.
Sedan sneglade hon hungrigt på polkagriskäppen som stack upp en aning ur Alex jeansficka.
"Jag tycker om såna godisar." sa hon och pekade.
Alex log milt och lät Cassie få smaka lite på godiset.
Vendela strök honom över håret och berömde honom för att han var så snäll och givmild.
Pojken sög åt sig av berömmet, men såg samtidigt lite generad ut.
"Om man tycker om nån då ska man snäll mot den personen. Det är kärlek, inte sant?" sa han, som om det var det mest självklara i hela världen.
"Helt rätt Alex." sa Vendela och kramade honom.
Paradise, California. December 2001
3-åriga Cassies porslinsblå ögon blev större och större när hon stirrade på den stora rödklädda mannen med vitt skägg.
Köpcentrets jultomte log mot henne.
"Hej lilla flicka." sa han vänligt.
Cassie brast ut i gråt och hon gömde sig bakom sin moster Vendela.
"Hon tycker nog inte om Tomten..." sa en liten pojke som just fick en polkagriskäpp av en av Tomtens nissar.
Vendela log mot sin 7-åriga systerson.
"Nej, hon blev nog lite rädd."
Alex stoppade sin polkagriskäpp i byxfickan, sedan kramade han lillasyster och kysste hennes persikomjuka kind.
"Du ska inte vara rädd, Cassiebear. Tomten är snäll."
Cassie snyftade till och skakade på huvudet.
"Inte Tomte." sa hon bestämt.
Vendela tog med sig barnen och gick en bit bort från Santa Land.
"Ska vi gå till lekparken istället?"
Alex nickade ivrigt.
"Cassie, vill du gå till parken?" sa han uppmuntrande. "Gunga och leka i sanden?"
Flickungen tog sin storebrors utsträckta hand och drog med sig honom mot utgången. Hon gick så fort som hennes små ben förmådde.
"Jag vill gunga!" sa hon glatt. "Skynda!"
Alex skrattade glatt.
"Skynda dig moster Vendela, vi har bråttom till gungorna ser du väl!"
Vendela skrattade.
"Okej älsklingar, men vänta på mig."
Barnen stannade och väntade in sin moster och Alex tog hennes hand.
"Stackars Cassie som blev rädd för Tomten..." sa pojken.
Cassie nickade instämmande.
"Yeah... Stackars Cassie." ekade hon. "Är Alex rädd för honom?"
Alex skakade på huvudet.
"Näää... men när jag var liten var jag det. Men nu vet jag att Tomten inte är farlig. När man är liten vet man inte sånt."
Cassie nickade som om hon förstod precis vad storebror menade.
Sedan sneglade hon hungrigt på polkagriskäppen som stack upp en aning ur Alex jeansficka.
"Jag tycker om såna godisar." sa hon och pekade.
Alex log milt och lät Cassie få smaka lite på godiset.
Vendela strök honom över håret och berömde honom för att han var så snäll och givmild.
Pojken sög åt sig av berömmet, men såg samtidigt lite generad ut.
"Om man tycker om nån då ska man snäll mot den personen. Det är kärlek, inte sant?" sa han, som om det var det mest självklara i hela världen.
"Helt rätt Alex." sa Vendela och kramade honom.
2 kommentarer:
Jätte-fint skrivet!!
Håller med Cassie - tomten är scary!
Awww tack!! :) <3
Cassie säger: Yeah, he is! Haha! ;-)
Så fort jag såg en tomte när jag var liten gömde jag mig bakom Alex eller någon vuxen...
Nu brukar Alex skämta om det där när vi ser en tomte - visst är han snäll? *LOL*
Skicka en kommentar