SkrivPuff: Utmaning 170 - 19 juni

Ett Midsommarminne från min barndom.

Det är kvällen före Midsommarafton.
Vi är på landet hos goda vänner.
När myggorna överväldigar oss går vi in.

~

Nästa morgon när jag vaknar känner jag mig lite konstig,

särskilt på ena ögat.
Jag går upp och ställer mig framför spegeln.
Resten av huset väcks sedan av en fyraårings skräckslagna vrål.
Jag skriker och gråter.
Mitt öga är totalt igensvullet!
Jag har blivit enögd!
På grund av ett litet myggbett.

På dagen plockar vi blommor.
Jag älskar de fina smörblommorna.

Jag kramar den lilla buketten hårt i min varma hand.
Sedan går vi mot stället där Midsommarstången står.
Nu är det dock inte så lätt att se när man är en liten cyklop.
Myggbettet skymmer sikten ganska mycket för det friska ögat.
Och plötsligt…
KLONK!
Jag går rätt in i en lyktstolpe.
En hård, dum lyktstolpe!
Jag såg den ju inte…
Ett horn växer ut i pannan.
Nu är jag enögd och hornprydd.
Det blir många tårar. Och många kramar av alla som vill trösta.

Sedan går vi och dansar små grodorna runt Midsommarstången.
Även en liten cyklop måste ju få fira den härliga sommaren.