Framtidstro
Blue Creek High School.
Blue Creek, Minnesota. Maj 2010.
Klassen hade fått i uppgift av engelskläraren att skriva varsin dikt på temat framtidstro.
14-årige Kyle Collins läste igenom sin dikt.
I en trygg framtid finns en plats dit inte Han kan komma.
Det är en plats där inte rädsla eller oro finns.
I en trygg framtid finns inga hårda händer
som kan skada ömtålig hud eller sköra själar.
Kyle tuggade lite på blyertspennan och suckade.
Nej, så här kunde han inte skriva. Han ville ju inte avslöja för någon hur han kände för sin far. Det var ju hans största hemlighet.
Pojken knycklade ihop pappret, tog ett nytt papper och skrev om dikten.
En trygg framtid är en plats där inte
ondska, rädsla eller oro finns.
I en trygg framtid finns inga vapen
som kan skada omtålig hud eller sköra själar.
Tillsammans kan vi skapa en bättre framtidstro.
Visa medmänniskor kärlek.
Respektera och acceptera.
Kyle lade ner pennan på bänken och blickade ner på sina ord.
Nja... det var väl ingen perfekt dikt, men pojken var rätt så nöjd ändå.
Jag är ingen poet, men min dikt är väl ok ändå.
Ashlee Hayden, hans bästa vän, såg på honom och log.
”Får läsa din dikt?” frågade hon.
Kyle nickade och gav henne sitt papper.
Ashlee läste. Hennes leende blev bredare och hennes stora smaragdgröna ögon glittrade.
”Jättefin.” sa hon och gjorde tummen upp. ”You’re a poet, and you didn’t know it...!”
Tonåringarna fnissade åt uttrycket.
”Texten blev väl helt ok, antar jag.” mumlade Kyle blygt.
”Jättefin sa jag ju.” sa Ashlee bestämt.
Hon klappade sitt livs kärlek på handen.
”Vet du vad Kyle, jag önskar att världen var så fri från ondska och oacceptans som du skriver.”
”Det önskar jag också.” sa Kyle.
Blue Creek High School.
Blue Creek, Minnesota. Maj 2010.
Klassen hade fått i uppgift av engelskläraren att skriva varsin dikt på temat framtidstro.
14-årige Kyle Collins läste igenom sin dikt.
I en trygg framtid finns en plats dit inte Han kan komma.
Det är en plats där inte rädsla eller oro finns.
I en trygg framtid finns inga hårda händer
som kan skada ömtålig hud eller sköra själar.
Kyle tuggade lite på blyertspennan och suckade.
Nej, så här kunde han inte skriva. Han ville ju inte avslöja för någon hur han kände för sin far. Det var ju hans största hemlighet.
Pojken knycklade ihop pappret, tog ett nytt papper och skrev om dikten.
En trygg framtid är en plats där inte
ondska, rädsla eller oro finns.
I en trygg framtid finns inga vapen
som kan skada omtålig hud eller sköra själar.
Tillsammans kan vi skapa en bättre framtidstro.
Visa medmänniskor kärlek.
Respektera och acceptera.
Kyle lade ner pennan på bänken och blickade ner på sina ord.
Nja... det var väl ingen perfekt dikt, men pojken var rätt så nöjd ändå.
Jag är ingen poet, men min dikt är väl ok ändå.
Ashlee Hayden, hans bästa vän, såg på honom och log.
”Får läsa din dikt?” frågade hon.
Kyle nickade och gav henne sitt papper.
Ashlee läste. Hennes leende blev bredare och hennes stora smaragdgröna ögon glittrade.
”Jättefin.” sa hon och gjorde tummen upp. ”You’re a poet, and you didn’t know it...!”
Tonåringarna fnissade åt uttrycket.
”Texten blev väl helt ok, antar jag.” mumlade Kyle blygt.
”Jättefin sa jag ju.” sa Ashlee bestämt.
Hon klappade sitt livs kärlek på handen.
”Vet du vad Kyle, jag önskar att världen var så fri från ondska och oacceptans som du skriver.”
”Det önskar jag också.” sa Kyle.
