lördag, november 29, 2014
tisdag, november 18, 2014
fredag, november 14, 2014
torsdag, november 13, 2014
Grattis på namnsdagen Krister! 13/11 2014
*
Grattis på namnsdagen
pappa Krister!
Puss & Kram,
Frida, Tony & Colette
pappa Krister!
Puss & Kram,
Frida, Tony & Colette
söndag, november 09, 2014
fredag, oktober 31, 2014
tisdag, oktober 28, 2014
lördag, oktober 18, 2014
torsdag, oktober 09, 2014
onsdag, oktober 08, 2014
lördag, oktober 04, 2014
onsdag, oktober 01, 2014
Skrivpuff - 1 oktober 2014
*
Förklara
Sun City, California. Hösten 2000
De små flickorna i rosa balettdräkter dansade runt som flytande fjärilar till
den klassiska musiken.
"Mamma Jo, hör du - det är Twinkle, Twinkle Little Star!" utropade 7-åriga Maxine förtjust till sin fostermor.
Maxine var den minsta flickan i salen - och den mest energiska.
Hon "fjärils-flög" så att hennes mörka skruvlockar yrde om hennes huvud.
"Jag kan denna här sången!" fortsatte hon glatt och började sjunga om den lilla stjärnan som tindrar som en diamant i skyn.
"Lilla vän..." sa danslärarinnan i förklarande ton. "Ni ska inte sjunga, bara dansa."
Maxine stannade upp för ett ögonblick och såg storögd på damen.
"Gillar inte du när man sjunger?"
Danslärarinnan log ett stramt leende.
"Nej lilla vän, inte här. Dansa nu, som dom andra flickorna är du snäll."
Maxine ryckte på axlarna och dansade vidare.
Några minuter senare började Maxines jämnåriga fosterbror Alex att fnissa.
"Mamma Jo, titta på Maxie...!"
Den 7-åriga pojken pekade bort mot balettstången, där hans syster nu hängde som en balettklädd fladdermus.
Joanne Clarke undertryckte ett skratt och gick fram till sin dotter.
"Maxie... du ska inte hänga där, du ska dansa. Du måste göra som dina lärare säger, vet du."
"Men mamma, jag vill vara så här..." förklarade Maxine. "som fladdermusar."
Danslärarinnan såg inte glad ut.
"Lilla Maxine..." sa hon strängt. "Hoppa genast ner därifrån. Detta är en balettskola, inte ett zoo."
Joanne lyfte ner den lilla tösen och tänkte att balett nog inte var något som Maxine inte var särskilt förtjust i...
Flickan apade sig ofta så här om hon var hyperaktiv eller väldigt uttråkad.
"Jag är hemskt ledsen." sa Joanne till danslärarinnan.
Den äldre kvinnan såg också ut att vara ledsen - eller snarare väldigt sur.
"Mrs. Clarke, jag tror inte att balett är något för lilla Maxine. Balett kräver mycket disciplin."
Maxine såg förnärmad ut.
Hon förstod inte riktigt vad tanten sa, men att det inte var trevligt förstod hon mycket väl.
Barnet krånglade sig ner från mammas famn och funderade på vad hon skulle göra härnäst.
"Mamma Jo... dom hära byxorna åker upp i rumpan." sa hon till slut och började dra lite i sina ljusrosa tights. "Väldigt oskönt."
När danslärarinnan och de andra flickornas mammor började blänga skyndade sig Joanne att lyfta upp Maxine i famnen igen. Sedan tog hon lilla Alex vid handen och gick mot dörren.
"Dom ville inte inte ha oss där." sa Maxine.
"Tanten var sträng." sa Alex ogillande.
Maxine nickade med eftertryck.
"Vet du mamma... jag dansar hemma istället. Då får jag dansa som jag vill!"
Hennes stora blå ögon glittrade busigt när hon fnittrande tillade:
"Och jag ska inte ha byxor som åker upp i rumpan mera heller...!"
Både den lilla tösen och hennes lilla bror skrattade glatt.
Joanne kunde inte låta bli att le åt sina söta busungar.
Förklara
Sun City, California. Hösten 2000
De små flickorna i rosa balettdräkter dansade runt som flytande fjärilar till
den klassiska musiken.
"Mamma Jo, hör du - det är Twinkle, Twinkle Little Star!" utropade 7-åriga Maxine förtjust till sin fostermor.
Maxine var den minsta flickan i salen - och den mest energiska.
Hon "fjärils-flög" så att hennes mörka skruvlockar yrde om hennes huvud.
"Jag kan denna här sången!" fortsatte hon glatt och började sjunga om den lilla stjärnan som tindrar som en diamant i skyn.
"Lilla vän..." sa danslärarinnan i förklarande ton. "Ni ska inte sjunga, bara dansa."
Maxine stannade upp för ett ögonblick och såg storögd på damen.
"Gillar inte du när man sjunger?"
Danslärarinnan log ett stramt leende.
"Nej lilla vän, inte här. Dansa nu, som dom andra flickorna är du snäll."
Maxine ryckte på axlarna och dansade vidare.
Några minuter senare började Maxines jämnåriga fosterbror Alex att fnissa.
"Mamma Jo, titta på Maxie...!"
Den 7-åriga pojken pekade bort mot balettstången, där hans syster nu hängde som en balettklädd fladdermus.
Joanne Clarke undertryckte ett skratt och gick fram till sin dotter.
"Maxie... du ska inte hänga där, du ska dansa. Du måste göra som dina lärare säger, vet du."
"Men mamma, jag vill vara så här..." förklarade Maxine. "som fladdermusar."
Danslärarinnan såg inte glad ut.
"Lilla Maxine..." sa hon strängt. "Hoppa genast ner därifrån. Detta är en balettskola, inte ett zoo."
Joanne lyfte ner den lilla tösen och tänkte att balett nog inte var något som Maxine inte var särskilt förtjust i...
Flickan apade sig ofta så här om hon var hyperaktiv eller väldigt uttråkad.
"Jag är hemskt ledsen." sa Joanne till danslärarinnan.
Den äldre kvinnan såg också ut att vara ledsen - eller snarare väldigt sur.
"Mrs. Clarke, jag tror inte att balett är något för lilla Maxine. Balett kräver mycket disciplin."
Maxine såg förnärmad ut.
Hon förstod inte riktigt vad tanten sa, men att det inte var trevligt förstod hon mycket väl.
Barnet krånglade sig ner från mammas famn och funderade på vad hon skulle göra härnäst.
"Mamma Jo... dom hära byxorna åker upp i rumpan." sa hon till slut och började dra lite i sina ljusrosa tights. "Väldigt oskönt."
När danslärarinnan och de andra flickornas mammor började blänga skyndade sig Joanne att lyfta upp Maxine i famnen igen. Sedan tog hon lilla Alex vid handen och gick mot dörren.
"Dom ville inte inte ha oss där." sa Maxine.
"Tanten var sträng." sa Alex ogillande.
Maxine nickade med eftertryck.
"Vet du mamma... jag dansar hemma istället. Då får jag dansa som jag vill!"
Hennes stora blå ögon glittrade busigt när hon fnittrande tillade:
"Och jag ska inte ha byxor som åker upp i rumpan mera heller...!"
Både den lilla tösen och hennes lilla bror skrattade glatt.
Joanne kunde inte låta bli att le åt sina söta busungar.
tisdag, september 30, 2014
söndag, september 28, 2014
torsdag, september 25, 2014
måndag, september 22, 2014
Skrivpuff - 22 september 2014
*
Medge
Paradise, California. Våren 2011
Fiskskålen var fylld till bredden av bål som mest liknade en giftgrön vätska. Bålen bestod av så många alkoholsorter att Denny hade tappat räkningen.
Scott hällde isbitar i häxbrygden och stack i ett par röda sugrör.
Tonårskillarna jublade berusat och började suga i sig av alkoholmixen.
Denny stod vid sidan av och såg på hur de äldre killarna söp sig ännu fullare än de varit innan bålen blandades.
"Ni måste medge att det inte är helt smart att göra så där..." sa Denny.
Ingen av de större killarna brydde sig.
Det var bara Scott som slutade upp med drickandet för ett ögonblick och flinade mot sin yngre kompis.
Han lade handen på Dennys axel.
"Raccoon!" utropade han glatt, som han först nu insåg att Denny var på festen.
Raccoon var ett smeknamn som kamraterna använt på Denny sedan ett par år tillbaka.
"Är du törstig?" frågade Scott och gjorde en pekande gest mot fiskskålen.
Denny gjorde en liten grimas och skakade på huvudet.
"Jag klarar mig med det här." sa han och höll upp en burk med Pepsi.
Scott studerade honom.
"Oh! Vet vad jag kom på, lillkillen? Du är så jäkla liten att du skulle kunna simma omkring i den här skålen!"
Denny tvingade fram ett litet leende. Visserligen var han rätt liten och tanig för att vara 18 ½ år, men inte ens han skulle få plats i en guldfiskskål.
"Och du är så packad att du inte ens kommer hitta hem." kontrade Denny.
"Jag ska inte hem..." sluddrade Scott. "Jag ska supa som om det inte finns nån morgondag!"
Denny himlade med ögonen. Dessa killar kunde vara så puckade ibland...
Han var rätt så nöjd över att han själv inte skulle vakna upp med en bakfylla från Helvetet nästa dag.
Han lämnade festen och fiskskål-suparna och gick hemåt.
Antingen skulle grabbarna tuppa av, eller så skulle festen bli jobbigt stökig, och då ville inte Denny vara där.
När han gått en liten bit hörde han Scott ropa på honom från trappan.
"Vad fan... ska du gå hem - nu...?"
"Ja!" ropade Denny tillbaka. "Jag ska hem till Cheryl."
Åh nej...!
Han fick lust att bita av sig tungan. Han hade ju inte tänkt berätta för någon att han skulle sova över hos den äldre tjejen som han strulade med ibland.
"Cheryl minsann....?" hojtade Scott.
Han skrockade förtjust och busvisslade.
Denny var sååå glad att Scott stod flera meter ifrån honom, för nu såg kompisen inte att han rodnade.
"Ska du sova hos henne?" ville Scott veta. "Ska ni knu..."
Längre hann inte Scott. Berusad som han var tappade han balansen och dråsade ner i rosenbusken som var planterad nedanför husets trappa.
Idiot... tänkte Denny och skyndade iväg.
Han hörde hur Scott ropade på honom igen:
"Öh...! Denny! Hur hamnade jag här...?!"
Denny bara skrattade.
"Fundera på det du." sa han för sig själv medan han fortsatte att gå.
Medge
Paradise, California. Våren 2011
Fiskskålen var fylld till bredden av bål som mest liknade en giftgrön vätska. Bålen bestod av så många alkoholsorter att Denny hade tappat räkningen.
Scott hällde isbitar i häxbrygden och stack i ett par röda sugrör.
Tonårskillarna jublade berusat och började suga i sig av alkoholmixen.
Denny stod vid sidan av och såg på hur de äldre killarna söp sig ännu fullare än de varit innan bålen blandades.
"Ni måste medge att det inte är helt smart att göra så där..." sa Denny.
Ingen av de större killarna brydde sig.
Det var bara Scott som slutade upp med drickandet för ett ögonblick och flinade mot sin yngre kompis.
Han lade handen på Dennys axel.
"Raccoon!" utropade han glatt, som han först nu insåg att Denny var på festen.
Raccoon var ett smeknamn som kamraterna använt på Denny sedan ett par år tillbaka.
"Är du törstig?" frågade Scott och gjorde en pekande gest mot fiskskålen.
Denny gjorde en liten grimas och skakade på huvudet.
"Jag klarar mig med det här." sa han och höll upp en burk med Pepsi.
Scott studerade honom.
"Oh! Vet vad jag kom på, lillkillen? Du är så jäkla liten att du skulle kunna simma omkring i den här skålen!"
Denny tvingade fram ett litet leende. Visserligen var han rätt liten och tanig för att vara 18 ½ år, men inte ens han skulle få plats i en guldfiskskål.
"Och du är så packad att du inte ens kommer hitta hem." kontrade Denny.
"Jag ska inte hem..." sluddrade Scott. "Jag ska supa som om det inte finns nån morgondag!"
Denny himlade med ögonen. Dessa killar kunde vara så puckade ibland...
Han var rätt så nöjd över att han själv inte skulle vakna upp med en bakfylla från Helvetet nästa dag.
Han lämnade festen och fiskskål-suparna och gick hemåt.
Antingen skulle grabbarna tuppa av, eller så skulle festen bli jobbigt stökig, och då ville inte Denny vara där.
När han gått en liten bit hörde han Scott ropa på honom från trappan.
"Vad fan... ska du gå hem - nu...?"
"Ja!" ropade Denny tillbaka. "Jag ska hem till Cheryl."
Åh nej...!
Han fick lust att bita av sig tungan. Han hade ju inte tänkt berätta för någon att han skulle sova över hos den äldre tjejen som han strulade med ibland.
"Cheryl minsann....?" hojtade Scott.
Han skrockade förtjust och busvisslade.
Denny var sååå glad att Scott stod flera meter ifrån honom, för nu såg kompisen inte att han rodnade.
"Ska du sova hos henne?" ville Scott veta. "Ska ni knu..."
Längre hann inte Scott. Berusad som han var tappade han balansen och dråsade ner i rosenbusken som var planterad nedanför husets trappa.
Idiot... tänkte Denny och skyndade iväg.
Han hörde hur Scott ropade på honom igen:
"Öh...! Denny! Hur hamnade jag här...?!"
Denny bara skrattade.
"Fundera på det du." sa han för sig själv medan han fortsatte att gå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)