lördag, november 29, 2014
tisdag, november 18, 2014
fredag, november 14, 2014
torsdag, november 13, 2014
Grattis på namnsdagen Krister! 13/11 2014
*
Grattis på namnsdagen
pappa Krister!
Puss & Kram,
Frida, Tony & Colette
pappa Krister!
Puss & Kram,
Frida, Tony & Colette
söndag, november 09, 2014
fredag, oktober 31, 2014
tisdag, oktober 28, 2014
lördag, oktober 18, 2014
torsdag, oktober 09, 2014
onsdag, oktober 08, 2014
lördag, oktober 04, 2014
onsdag, oktober 01, 2014
Skrivpuff - 1 oktober 2014
*
Förklara
Sun City, California. Hösten 2000
De små flickorna i rosa balettdräkter dansade runt som flytande fjärilar till
den klassiska musiken.
"Mamma Jo, hör du - det är Twinkle, Twinkle Little Star!" utropade 7-åriga Maxine förtjust till sin fostermor.
Maxine var den minsta flickan i salen - och den mest energiska.
Hon "fjärils-flög" så att hennes mörka skruvlockar yrde om hennes huvud.
"Jag kan denna här sången!" fortsatte hon glatt och började sjunga om den lilla stjärnan som tindrar som en diamant i skyn.
"Lilla vän..." sa danslärarinnan i förklarande ton. "Ni ska inte sjunga, bara dansa."
Maxine stannade upp för ett ögonblick och såg storögd på damen.
"Gillar inte du när man sjunger?"
Danslärarinnan log ett stramt leende.
"Nej lilla vän, inte här. Dansa nu, som dom andra flickorna är du snäll."
Maxine ryckte på axlarna och dansade vidare.
Några minuter senare började Maxines jämnåriga fosterbror Alex att fnissa.
"Mamma Jo, titta på Maxie...!"
Den 7-åriga pojken pekade bort mot balettstången, där hans syster nu hängde som en balettklädd fladdermus.
Joanne Clarke undertryckte ett skratt och gick fram till sin dotter.
"Maxie... du ska inte hänga där, du ska dansa. Du måste göra som dina lärare säger, vet du."
"Men mamma, jag vill vara så här..." förklarade Maxine. "som fladdermusar."
Danslärarinnan såg inte glad ut.
"Lilla Maxine..." sa hon strängt. "Hoppa genast ner därifrån. Detta är en balettskola, inte ett zoo."
Joanne lyfte ner den lilla tösen och tänkte att balett nog inte var något som Maxine inte var särskilt förtjust i...
Flickan apade sig ofta så här om hon var hyperaktiv eller väldigt uttråkad.
"Jag är hemskt ledsen." sa Joanne till danslärarinnan.
Den äldre kvinnan såg också ut att vara ledsen - eller snarare väldigt sur.
"Mrs. Clarke, jag tror inte att balett är något för lilla Maxine. Balett kräver mycket disciplin."
Maxine såg förnärmad ut.
Hon förstod inte riktigt vad tanten sa, men att det inte var trevligt förstod hon mycket väl.
Barnet krånglade sig ner från mammas famn och funderade på vad hon skulle göra härnäst.
"Mamma Jo... dom hära byxorna åker upp i rumpan." sa hon till slut och började dra lite i sina ljusrosa tights. "Väldigt oskönt."
När danslärarinnan och de andra flickornas mammor började blänga skyndade sig Joanne att lyfta upp Maxine i famnen igen. Sedan tog hon lilla Alex vid handen och gick mot dörren.
"Dom ville inte inte ha oss där." sa Maxine.
"Tanten var sträng." sa Alex ogillande.
Maxine nickade med eftertryck.
"Vet du mamma... jag dansar hemma istället. Då får jag dansa som jag vill!"
Hennes stora blå ögon glittrade busigt när hon fnittrande tillade:
"Och jag ska inte ha byxor som åker upp i rumpan mera heller...!"
Både den lilla tösen och hennes lilla bror skrattade glatt.
Joanne kunde inte låta bli att le åt sina söta busungar.
Förklara
Sun City, California. Hösten 2000
De små flickorna i rosa balettdräkter dansade runt som flytande fjärilar till
den klassiska musiken.
"Mamma Jo, hör du - det är Twinkle, Twinkle Little Star!" utropade 7-åriga Maxine förtjust till sin fostermor.
Maxine var den minsta flickan i salen - och den mest energiska.
Hon "fjärils-flög" så att hennes mörka skruvlockar yrde om hennes huvud.
"Jag kan denna här sången!" fortsatte hon glatt och började sjunga om den lilla stjärnan som tindrar som en diamant i skyn.
"Lilla vän..." sa danslärarinnan i förklarande ton. "Ni ska inte sjunga, bara dansa."
Maxine stannade upp för ett ögonblick och såg storögd på damen.
"Gillar inte du när man sjunger?"
Danslärarinnan log ett stramt leende.
"Nej lilla vän, inte här. Dansa nu, som dom andra flickorna är du snäll."
Maxine ryckte på axlarna och dansade vidare.
Några minuter senare började Maxines jämnåriga fosterbror Alex att fnissa.
"Mamma Jo, titta på Maxie...!"
Den 7-åriga pojken pekade bort mot balettstången, där hans syster nu hängde som en balettklädd fladdermus.
Joanne Clarke undertryckte ett skratt och gick fram till sin dotter.
"Maxie... du ska inte hänga där, du ska dansa. Du måste göra som dina lärare säger, vet du."
"Men mamma, jag vill vara så här..." förklarade Maxine. "som fladdermusar."
Danslärarinnan såg inte glad ut.
"Lilla Maxine..." sa hon strängt. "Hoppa genast ner därifrån. Detta är en balettskola, inte ett zoo."
Joanne lyfte ner den lilla tösen och tänkte att balett nog inte var något som Maxine inte var särskilt förtjust i...
Flickan apade sig ofta så här om hon var hyperaktiv eller väldigt uttråkad.
"Jag är hemskt ledsen." sa Joanne till danslärarinnan.
Den äldre kvinnan såg också ut att vara ledsen - eller snarare väldigt sur.
"Mrs. Clarke, jag tror inte att balett är något för lilla Maxine. Balett kräver mycket disciplin."
Maxine såg förnärmad ut.
Hon förstod inte riktigt vad tanten sa, men att det inte var trevligt förstod hon mycket väl.
Barnet krånglade sig ner från mammas famn och funderade på vad hon skulle göra härnäst.
"Mamma Jo... dom hära byxorna åker upp i rumpan." sa hon till slut och började dra lite i sina ljusrosa tights. "Väldigt oskönt."
När danslärarinnan och de andra flickornas mammor började blänga skyndade sig Joanne att lyfta upp Maxine i famnen igen. Sedan tog hon lilla Alex vid handen och gick mot dörren.
"Dom ville inte inte ha oss där." sa Maxine.
"Tanten var sträng." sa Alex ogillande.
Maxine nickade med eftertryck.
"Vet du mamma... jag dansar hemma istället. Då får jag dansa som jag vill!"
Hennes stora blå ögon glittrade busigt när hon fnittrande tillade:
"Och jag ska inte ha byxor som åker upp i rumpan mera heller...!"
Både den lilla tösen och hennes lilla bror skrattade glatt.
Joanne kunde inte låta bli att le åt sina söta busungar.
tisdag, september 30, 2014
söndag, september 28, 2014
torsdag, september 25, 2014
måndag, september 22, 2014
Skrivpuff - 22 september 2014
*
Medge
Paradise, California. Våren 2011
Fiskskålen var fylld till bredden av bål som mest liknade en giftgrön vätska. Bålen bestod av så många alkoholsorter att Denny hade tappat räkningen.
Scott hällde isbitar i häxbrygden och stack i ett par röda sugrör.
Tonårskillarna jublade berusat och började suga i sig av alkoholmixen.
Denny stod vid sidan av och såg på hur de äldre killarna söp sig ännu fullare än de varit innan bålen blandades.
"Ni måste medge att det inte är helt smart att göra så där..." sa Denny.
Ingen av de större killarna brydde sig.
Det var bara Scott som slutade upp med drickandet för ett ögonblick och flinade mot sin yngre kompis.
Han lade handen på Dennys axel.
"Raccoon!" utropade han glatt, som han först nu insåg att Denny var på festen.
Raccoon var ett smeknamn som kamraterna använt på Denny sedan ett par år tillbaka.
"Är du törstig?" frågade Scott och gjorde en pekande gest mot fiskskålen.
Denny gjorde en liten grimas och skakade på huvudet.
"Jag klarar mig med det här." sa han och höll upp en burk med Pepsi.
Scott studerade honom.
"Oh! Vet vad jag kom på, lillkillen? Du är så jäkla liten att du skulle kunna simma omkring i den här skålen!"
Denny tvingade fram ett litet leende. Visserligen var han rätt liten och tanig för att vara 18 ½ år, men inte ens han skulle få plats i en guldfiskskål.
"Och du är så packad att du inte ens kommer hitta hem." kontrade Denny.
"Jag ska inte hem..." sluddrade Scott. "Jag ska supa som om det inte finns nån morgondag!"
Denny himlade med ögonen. Dessa killar kunde vara så puckade ibland...
Han var rätt så nöjd över att han själv inte skulle vakna upp med en bakfylla från Helvetet nästa dag.
Han lämnade festen och fiskskål-suparna och gick hemåt.
Antingen skulle grabbarna tuppa av, eller så skulle festen bli jobbigt stökig, och då ville inte Denny vara där.
När han gått en liten bit hörde han Scott ropa på honom från trappan.
"Vad fan... ska du gå hem - nu...?"
"Ja!" ropade Denny tillbaka. "Jag ska hem till Cheryl."
Åh nej...!
Han fick lust att bita av sig tungan. Han hade ju inte tänkt berätta för någon att han skulle sova över hos den äldre tjejen som han strulade med ibland.
"Cheryl minsann....?" hojtade Scott.
Han skrockade förtjust och busvisslade.
Denny var sååå glad att Scott stod flera meter ifrån honom, för nu såg kompisen inte att han rodnade.
"Ska du sova hos henne?" ville Scott veta. "Ska ni knu..."
Längre hann inte Scott. Berusad som han var tappade han balansen och dråsade ner i rosenbusken som var planterad nedanför husets trappa.
Idiot... tänkte Denny och skyndade iväg.
Han hörde hur Scott ropade på honom igen:
"Öh...! Denny! Hur hamnade jag här...?!"
Denny bara skrattade.
"Fundera på det du." sa han för sig själv medan han fortsatte att gå.
Medge
Paradise, California. Våren 2011
Fiskskålen var fylld till bredden av bål som mest liknade en giftgrön vätska. Bålen bestod av så många alkoholsorter att Denny hade tappat räkningen.
Scott hällde isbitar i häxbrygden och stack i ett par röda sugrör.
Tonårskillarna jublade berusat och började suga i sig av alkoholmixen.
Denny stod vid sidan av och såg på hur de äldre killarna söp sig ännu fullare än de varit innan bålen blandades.
"Ni måste medge att det inte är helt smart att göra så där..." sa Denny.
Ingen av de större killarna brydde sig.
Det var bara Scott som slutade upp med drickandet för ett ögonblick och flinade mot sin yngre kompis.
Han lade handen på Dennys axel.
"Raccoon!" utropade han glatt, som han först nu insåg att Denny var på festen.
Raccoon var ett smeknamn som kamraterna använt på Denny sedan ett par år tillbaka.
"Är du törstig?" frågade Scott och gjorde en pekande gest mot fiskskålen.
Denny gjorde en liten grimas och skakade på huvudet.
"Jag klarar mig med det här." sa han och höll upp en burk med Pepsi.
Scott studerade honom.
"Oh! Vet vad jag kom på, lillkillen? Du är så jäkla liten att du skulle kunna simma omkring i den här skålen!"
Denny tvingade fram ett litet leende. Visserligen var han rätt liten och tanig för att vara 18 ½ år, men inte ens han skulle få plats i en guldfiskskål.
"Och du är så packad att du inte ens kommer hitta hem." kontrade Denny.
"Jag ska inte hem..." sluddrade Scott. "Jag ska supa som om det inte finns nån morgondag!"
Denny himlade med ögonen. Dessa killar kunde vara så puckade ibland...
Han var rätt så nöjd över att han själv inte skulle vakna upp med en bakfylla från Helvetet nästa dag.
Han lämnade festen och fiskskål-suparna och gick hemåt.
Antingen skulle grabbarna tuppa av, eller så skulle festen bli jobbigt stökig, och då ville inte Denny vara där.
När han gått en liten bit hörde han Scott ropa på honom från trappan.
"Vad fan... ska du gå hem - nu...?"
"Ja!" ropade Denny tillbaka. "Jag ska hem till Cheryl."
Åh nej...!
Han fick lust att bita av sig tungan. Han hade ju inte tänkt berätta för någon att han skulle sova över hos den äldre tjejen som han strulade med ibland.
"Cheryl minsann....?" hojtade Scott.
Han skrockade förtjust och busvisslade.
Denny var sååå glad att Scott stod flera meter ifrån honom, för nu såg kompisen inte att han rodnade.
"Ska du sova hos henne?" ville Scott veta. "Ska ni knu..."
Längre hann inte Scott. Berusad som han var tappade han balansen och dråsade ner i rosenbusken som var planterad nedanför husets trappa.
Idiot... tänkte Denny och skyndade iväg.
Han hörde hur Scott ropade på honom igen:
"Öh...! Denny! Hur hamnade jag här...?!"
Denny bara skrattade.
"Fundera på det du." sa han för sig själv medan han fortsatte att gå.
onsdag, september 17, 2014
Skrivpuff - 17 september 2014
*
Tryck
Paradise High School, Paradise, California.
Våren 2011
Den lilla skolans simhall fylldes av klordoft och tonåringars skratt.
Gympaläraren började känna sig irriterad. Att lära dessa high school-ungar något så viktigt som hjärt- och lungräddning var inte lätt.
Jo, de flesta ville lära sig, så de lyssnade och tittade uppmärksamt på instruktionerna, medan en del bara larvade sig och skämtade friskt.
Läraren suckade djupt och kände hur hans irritation växte.
"Skärp till er nu!" röt han.
Sedan tog han ett djupt andetag och lugnade ner sig en aning.
"Det här är en viktig lektion." fortsatte han. "En vacker dag kanske ni kan rädda en annan människas liv tack vare era kunskaper."
Han såg på sina elever, en efter en.
"Vem vill komma fram hit och prova på hjärt- och lungräddning?"
En av killarna, Scott, såg på livräddningsdockan och flinade.
"Nej tack, det där är inte min typ."
Några skrattade, men läraren gav Scott en mörk blick.
"Du satsar verkligen på sänkt betyg och kvarsittning i år också, förstår jag." sa han och log, nästan lite hånfullt.
Scott hade fått gå om ett år, av flera anledningar, och nu verkade det som läraren ville sätta dit honom.
Scott ryckte bara på axlarna och mumlade att gå i skolan var överskattat.
Gympaläraren skakade på huvudet åt tonåringens likgiltighet och återgick till att instruera de som var intresserade av hjärt- och lungräddning.
Efter en stund hade flera av eleverna gett dockan hjärt- och lungräddning och läraren var äntligen nöjd.
"Bra jobbat, ungar. Nu när ni vet hur man gör kan ni få prova på en människa istället."
Eleverna såg ivrigt på varandra. Det har var roligt och spännande!
"Nån frivillig som vill komma fram och agera livräddningsdocka?" undrade läraren.
Scott var tydligen fortfarande på skämthumör, för han gav sin yngre kamrat en puff i ryggen.
"Denny är frivillig!" ropade han och och pekade ivrigt på den taniga lilla killen som satt bredvid honom.
Denny lovade att han skulle dränka Scott i poolen sedan, men han gick fram och tog livräddningsdockans plats.
"Ska jag rädda dig?" hojtade Scott.
"Nej...!" skrattade Denny. "Håll dig borta."
Några av tjejerna fnissade. Denny var ju för söt!
Han hade alltid varit klassens lilla charmtroll och flera av tjejernas favorit.
Ava, en av tjejerna som stod Denny ganska nära, anmälde sig som livräddare.
"Nu ska du spela död, Denny." skrockade Scott. "Inte hångla med brudarna."
Scotts retsamma kommentar och Avas närvaro fick Denny att rodna en aning. Han hade alltid varit lite blyg inför tjejer.
Han log generat mot Ava innan han lade sig till rätta och låtsades vara avsvimmad.
Ava gjorde precis som man skulle göra och fick mycket beröm av gympaläraren.
Det är ett under att de kan fokusera så bra... tänkte läraren. Med Scott i lokalen kan det inte vara lätt...
Som om lärarens tänkar varit en stickreplik, öppnade Scott truten igen:
"Ava, du vet om att lilla Denny är super-kittlig, va...? Tänk på det när du trycker på honom." sa han och skrockade menade.
Denny satte sig upp och gav Scott en blick.
"Kan ingen sätta silvertejp över truten på killen där borta." flinade han.
Alla skrattade - till och med gympaläraren.
"Det var ingen dum idé, Denny." sa han.
Denny skrattade glatt och Ava kramade om honom.
Tryck
Paradise High School, Paradise, California.
Våren 2011
Den lilla skolans simhall fylldes av klordoft och tonåringars skratt.
Gympaläraren började känna sig irriterad. Att lära dessa high school-ungar något så viktigt som hjärt- och lungräddning var inte lätt.
Jo, de flesta ville lära sig, så de lyssnade och tittade uppmärksamt på instruktionerna, medan en del bara larvade sig och skämtade friskt.
Läraren suckade djupt och kände hur hans irritation växte.
"Skärp till er nu!" röt han.
Sedan tog han ett djupt andetag och lugnade ner sig en aning.
"Det här är en viktig lektion." fortsatte han. "En vacker dag kanske ni kan rädda en annan människas liv tack vare era kunskaper."
Han såg på sina elever, en efter en.
"Vem vill komma fram hit och prova på hjärt- och lungräddning?"
En av killarna, Scott, såg på livräddningsdockan och flinade.
"Nej tack, det där är inte min typ."
Några skrattade, men läraren gav Scott en mörk blick.
"Du satsar verkligen på sänkt betyg och kvarsittning i år också, förstår jag." sa han och log, nästan lite hånfullt.
Scott hade fått gå om ett år, av flera anledningar, och nu verkade det som läraren ville sätta dit honom.
Scott ryckte bara på axlarna och mumlade att gå i skolan var överskattat.
Gympaläraren skakade på huvudet åt tonåringens likgiltighet och återgick till att instruera de som var intresserade av hjärt- och lungräddning.
Efter en stund hade flera av eleverna gett dockan hjärt- och lungräddning och läraren var äntligen nöjd.
"Bra jobbat, ungar. Nu när ni vet hur man gör kan ni få prova på en människa istället."
Eleverna såg ivrigt på varandra. Det har var roligt och spännande!
"Nån frivillig som vill komma fram och agera livräddningsdocka?" undrade läraren.
Scott var tydligen fortfarande på skämthumör, för han gav sin yngre kamrat en puff i ryggen.
"Denny är frivillig!" ropade han och och pekade ivrigt på den taniga lilla killen som satt bredvid honom.
Denny lovade att han skulle dränka Scott i poolen sedan, men han gick fram och tog livräddningsdockans plats.
"Ska jag rädda dig?" hojtade Scott.
"Nej...!" skrattade Denny. "Håll dig borta."
Några av tjejerna fnissade. Denny var ju för söt!
Han hade alltid varit klassens lilla charmtroll och flera av tjejernas favorit.
Ava, en av tjejerna som stod Denny ganska nära, anmälde sig som livräddare.
"Nu ska du spela död, Denny." skrockade Scott. "Inte hångla med brudarna."
Scotts retsamma kommentar och Avas närvaro fick Denny att rodna en aning. Han hade alltid varit lite blyg inför tjejer.
Han log generat mot Ava innan han lade sig till rätta och låtsades vara avsvimmad.
Ava gjorde precis som man skulle göra och fick mycket beröm av gympaläraren.
Det är ett under att de kan fokusera så bra... tänkte läraren. Med Scott i lokalen kan det inte vara lätt...
Som om lärarens tänkar varit en stickreplik, öppnade Scott truten igen:
"Ava, du vet om att lilla Denny är super-kittlig, va...? Tänk på det när du trycker på honom." sa han och skrockade menade.
Denny satte sig upp och gav Scott en blick.
"Kan ingen sätta silvertejp över truten på killen där borta." flinade han.
Alla skrattade - till och med gympaläraren.
"Det var ingen dum idé, Denny." sa han.
Denny skrattade glatt och Ava kramade om honom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)