Arachnophobia… del 1

Tack fina Anitha för inspirationen! 
Utan din ”börja” hade denna text aldrig fötts! :)

New York. Sommaren 2011.

"Tji fick du ditt ludna äckel", sa Jessica och tryckte ihop den svarta åttabenta spindeln. "Mig skrämmer du inte."
Hon höll spindeln på handflatan och visade stolt upp den. Men de andra väntade otåligt på att gruppterapi-sessionen skulle börja och verkade inte bry sig så mycket om hennes lilla stordåd.
”Okej spindelkvinnan, kan du komma och sätta dig nu?” suckade en av patienterna, en man i 40-årsåldern, spydigt.
”Men kolla då!” sa Jessica. ”Det är ju värsta monstret.”
Mannen suckade igen.
”En helt vanlig jävla spindel… Kom igen när du har dödat en anakonda eller nåt…!”
De andra skrattade.
Men Jessica envisades med att alla skulle kolla på spindeln i hennes hand och några gjorde så - för artighets skull.

”Ta bort den.” hördes en uppskrämd liten röst.
Jessica vände sig om och såg på Blue, institutionens yngste patient.
En söt kille med de blåaste ögon och de längsta ögonfransar Jessica någonsin hade sett på en pojke.
Blue var i 20-årsåldern, men såg lite yngre ut.
Han började skruvade på sig och blicken flackade panikartat nu.
”Ta bort den.” upprepade han.

Namnsdag 1 augusti 2012: August

*
Grattis på namnsdagen August! 

(August Moon i "Hollywood Kids")

Fler onda förnimmelser… del 3

*
”Jag tror det var en föraning…” sa Esther grötigt efter en stund.
Nathan nickade.
”Jag är inte galen.” sa Esther med hetta i rösten.
Hennes farbror kramade henne igen.
”Det tror jag inte heller Esther. Vet du vad? Nu åker vi in till stan och äter en tidig frukost. Du behöver få nåt annat att tänka på.”
Esther nickade och reste sig på darriga ben.
Hon gick in i huset, tog en snabb dusch och klädde sig.

En stund senare satte sig hon och farbror Nathan i hans bil och åkte till Lucy’s Diner.
Lucy, kvinnan som ägde stadens diner, sken upp när hon såg dem.
”Nämen titta, här kommer ju två av mina favoritpersoner!” sa hon glatt.
Hon gick fram till Esther och Nathan och gav dem varsin stor kram. Sedan bjöd hon dem på frukost.

”Mår du lite bättre nu?” frågade Nathan när de åt.
Esther nickade och hällde lite lönnsirap över sina pannkakor. Men hon gav sin farbror en ängslig blick.
”Vad är det hjärtat?” sa Nathan.
”Lova mig att vara försiktig.” sa Esther. Det var nästan en viskning. ”Du måste vara försiktig.”
Sedan tillade Esther tyst, nästan ohörbart.
”Dom säger att tiden är inne nu.”

Zachary & Esther's låtlista på Spotify:
❤ Zachary & Esther: Fågelskrämman

Fler onda förnimmelser… del 2

*
”Esther!”
Nathan Brennan skakade försiktigt sin brorsdotter och såg på henne med oro i blicken.
Esther vaknade upp ur sin drömlika trans och blinkade sömndrucken mot den tidiga morgonens starka solsken.
”Vad gör du här ute hjärtat?” sa Nathan mjukt.
Han hade sett henne när han tittade ut genom sitt sovrumsfönster på husets övervåning en stund tidigare. Genast hade han sprungit ut till henne.
”Hade du en sådan där dröm igen?”
Ända sedan hon var liten hade Esther haft en tendens att hamna i ett sådant här drömliknande tillstånd och ibland gick hon i sömnen.

Esther såg på sin farbror och nickade sakta. Men sedan skakade hon på huvudet.
”Det var inte precis en dröm, det var…”
Rösten bröts och Esther föll i gråt. Hon föll in i sin älskade farbrors famn.
”Det var ingen dröm, farbror Nathan…!”

Nathan höll om henne.
”Så ja ‘baby girl’, allt är bra nu. Jag vet att dina syner är otäcka, men nu är du trygg.”
Han pussade henne på pannan och torkade hennes tårar.
”Vill du berätta vad du såg?”
Esther ruskade häftigt på huvudet och började gråta igen. Nathan höll henne länge i famnen och kände hur hon skakade.

Zachary & Esther's låtlista på Spotify:
❤ Zachary & Esther: Fågelskrämman

Fler onda förnimmelser… del 1

Tack fina Anitha för inspirationen! 
Utan din ”börja” hade denna text aldrig fötts! :)

Iowa. Sommaren 2011

Smärtan riste genom mig, och då jag slog upp ögonen insåg jag att någon knutit fast mitt hår i sänggaveln, och dessutom flätat det.
I panik famlade jag med fingrarna i håret för att lösa upp flätorna. Då kände jag inte bara mitt hår, utan också majsblad som blivit flätade till något slags hårband.
Jag slet och lirkade så mycket jag kunde för att få loss bladen och håret. Det var inte lätt, jag såg inte riktigt vad jag gjorde och armarna började värka på grund av det konstiga vinkeln jag var tvungen att hålla dem i medan jag kämpade med att lösa upp flätorna.

Till slut kom jag äntligen loss.
Jag föste ner majsbladen på golvet och såg mig om i mörkret.
Ingen där. Allt var tyst och stilla.
Utan att riktigt veta vad jag gjorde klev jag ur sängen och smög ner på undervåningen och fortsatte ut på verandan.
Månskenet lyste upp majsfältet och fick allt att se kusligt ut. Jag ryste till och kände mig illa till mods.
Jag skulle just vända och gå in i huset igen när jag hörde knarrande steg i trappan där inne.
Med hjärtat förskräckt bultande sprang jag ner från verandan och ut på fältet.

I ren panik sprang jag rakt in i fågelskrämman. Den kändes kusligt mänsklig och när jag tittade upp i dess ansikte upptäckte jag flämtande av skräck att det var precis vad den var.
När jag såg vem det var skrek jag högt.
Någon tog tag i mig.
”Tiden är inne.” sa en sträv mansröst.
Jag var så rädd att jag inte kunde skrika mer. Jag bara grät.

Zachary & Esther's låtlista på Spotify:
❤ Zachary & Esther: Fågelskrämman

Holly ♥ Alex - del 83 (2)

*
Holly

Jag lade armen om Alex midja och lät handen vila strax ovanför hans höft.
"Så jag är uppfostrad av vargar?" frågade jag.
Alex log och nickade glatt. I nästa sekund pep han till och försökte ta bort min hand som fortfarande kittlade honom i sidan.
Libby, Mia och Lacey fnissade åt att Alex är så kittlig.
Mia strök Alex över håret.
"Du är så himla gullig, vet du det Alex?"
"Är jag inte alls..." mumlade Alex.
Lite generad vände han sig mot sitt skåp och låtsades leta efter något.
"Vad letar du efter?" retades jag.
Vi tjejer fnissade menande. Alex är för söt när han vill dölja hur generad och blyg han är.

Han vände sig mot oss och log.
"Vad har vi för lektion nu?" frågade han.
Ett försök att få oss på andra tankar.
"Lunch, vet du väl!" skrattade Libby.
"Bra." sa Alex glatt. "Mitt favoritämne!"
Han är en så söt liten knasboll!

Vi bestämde oss för att äta lunch ute eftersom det var så varmt och skönt vårväder.
När vi gick mot entrén fångade Libby in Alex och kramade honom.
Alex skrattade generat och frågade:
"Har ni tjejer fått kram-sjukan eller nåt...?"
"Nej, men du är så himla söt att man bara inte kan motstå att krama dig." förklarade Libby och rufsade honom i håret.
Alex log och sa att vi var knasiga.
Men han verkade inte ha något emot att bli kramad, tvärtom.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 83 (1)

*
Holly

I skolan har vi en lärare som är väldigt allvarlig och sträng - alltid. Hon tycker att vi elever stojar och för liv i korridorerna och på skolgården, fast det verkligen inte är så.
Sur-tanten tycker också att ungdomar klänger för mycket på varandra. Så fort hon ser några kramas eller pussas är hon framme och och särar på dem.
En dag när sur-tanten precis hade skällt ut två sistaårs-elever som vänslades lite sa Alex:
"Jag slår vad om att hon skulle vilja förbjuda både kramar i skolan."
Jag log.
"Då är det nog bäst att jag kramar dig lite, innan det är för sent."
Alex skrattade mjukt.
"Ja, det är nog bäst att du gör det Holly."
Jag drog Alex intill mig och höll om honom.

"Hmmm... jag behöver nog en puss också." sa Alex fundersamt och log sött. "Ifall det också förbjuds."
Mitt lilla charmtroll!
Jag gav honom en puss på munnen och just som jag kramade honom igen hördes en sträng harkling. Vi vände oss sakta om och mycket riktigt, där stod sur-tant-lärarinnan.
"Hångla får ni göra hemma - inte på skoltid." sa hon och såg stramt på Alex och mig. "Sådana aktiviteter hör inte hemma i skolan."
Jag gav Libby, Mia och Lacey ett bestämt ögonkast, för det såg ut som att de skulle explodera av skratt och detta var inte rätt tillfälle.

Från Alex hördes ett kvävt, återhållet fniss. Han bet sig lite i underläppen för att förhindra skrattet inom honom från att bubbla upp.
"Just det Holly," flinade han och låtsades vilja puffa bort mig. "du får inte hångla i skolan."
Sedan såg han på den stränga lärarinnan och log milt.
"Ni får ursäkta Holly, hon vet inte hur man uppför sig - hon blev nämligen uppfostrad av vilda vargar."

Mina fingrar kramade Alex nacke och jag viskade:

"Du ska få igen för det här sedan."

Alex log och såg på mig med busigt glittrande ögon.

"Oj, vad rädd jag blir..." viskade han tillbaka.

"Passa dig, Lill-räkan." skrattade jag och pussade honom igen.

Sur-tant-lärarinnan fnös och slängde ännu en sträng blick på oss. Hon gick vidare i korridoren.
När vi inte såg henne längre kunde vi inte hålla oss längre, vi brast ut i skratt.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Skrivpuff - 22 juli 2012 - del 2

*
Jasper log.
"Ja, jag antar att det blir bra med hemskola. Vet du, när vi var små var jag alltid så jäkla avundsjuk på dig för att du blev home-schooled, det ville jag också."
"Då har ju din önskan slagit in nu." sa Jadie glatt.
"Mmmm..." suckade Jasper. "Skola på sommarlovet är ju skitkul."
Jadie klappade honom i ryggen.
"Men du slipper gå om ett år på high school, är inte det värt besväret?"

Hon log glatt och triumferande när hennes lillebror till slut gav med sig och nickade.
"Storasystrar har alltid rätt."
Jasper puffade till henne.
"Bra att du är ödmjuk syrran."
Syskonen brast ut i skratt och gick in i huset.

Foto-montage: D. Diamond
© Foto: Dreamstime & thelonggoodbye

Skrivpuff - 22 juli 2012 - del 1

Skriv om att somna.

Clearwater Falls, Minnesota.
Sommaren 2011

Sommarsolen lyste varmt på tonårspojken som låg i det mjuka gräset på ängen och sov. Intill honom låg en uppslagen bok, som med hjälp av den lätta brisen vände blad själv.
Sömnen var lätt och Jasper Coleman vaknade snabbt till när han hörde någon sjunga i närheten.
"Shit...!" mumlade Jasper och satte sig upp.
De fick inte komma på honom med att sova, meningen var ju att han skulle plugga.
Han drog till sig boken och började låtsas att han läste.

"Är boken bra?" hördes en fnissande röst.
Jasper kisade mot solskenet och log fåraktigt mot sin storasyster Jadie.
"Eh... jag... levde mig in i boken."
Jadie skrattade.
"Ja, säkert. Om du har sovit klart nu kan du väl komma med in och äta lunch?"
Syskonen gick mot huset.

"Du säger väl inget till någon va?" sa Jasper. "Om att jag sov istället för att läsa."
Jadie fnissade och skakade på huvudet.
"Mina läppar är förseglade brorsan. Men du lär nog få dina fiskar varma när du inte kan svara på frågorna om boken imorgon när sommarskolan börjar."

Jasper svor och sparkade till några blommor när sommarskolan kom på tal.
"Låt inte din ilska gå ut över blommorna." sa Jadie. "Sommarskolan blir bra för dig. Du kommer att lära dig massor. Och du får ju plugga hemma, var glad för det."
Jadie puffade till sin bror.

Foto-montage: D. Diamond
© Foto: Dreamstime & thelonggoodbye