Skriv om en bagatell.
Noel och Melwin studsade in i ICA-butiken.
”Vad ska vi köpa mamma?” frågade Melwin.
”Vi ska köpa lite middagsmat.” sa mamma Malena.
”Och godis!” sa Noel.
”Nej, inte godis.” log Malena. ”Det är inte lördag. Men vi ska köpa lite glass till efterrätt.”
”Jaaaa glass!” jublade 6-åringarna.
”Mycket glass!” tillade Noel och log brett.
Melwin såg sig om, som om han letade efter något.
”Mamma, jag vill äta såna där gröna.” sa Melwin.
”Vad då för gröna?” undrade Noel.
”Såna där vi har på salladen.”
Melwin funderade en stund.
”Advokater!”
”Avokado står här på inköpslistan.” sa mamma.
”Jag gillar om advokat.” sa Melwin och slickade sig om munnen.
Noel tog inköpslistan.
”Här står det bröd, mamma.”
”Ja just det, vi ska ha en baguette.”
Melwin sprang fram till brödhyllorna.
”Jag vet vilken det är! En sån här!”
Den lille lintotten drog upp en baguette ur en stor korg höll den i famnen, som om han kramade den.
”Jag gillar dom här bagatellerna!”
*
onsdag, juli 07, 2010
Who's the smartest person you know?
*
The 3 smartest persons I know:*
My brother (K doesn't believe me, but he is very smart!)
+ Ashlee & Elle
xoxox
// Coral
http://www.formspring.me/bluecreekies
When was the last time you received flowers?
*
I didn't receive them - I picked them *lol**
For mommy
// Kevin
http://www.formspring.me/bluecreekies
Are you more of a talker or more of a listener?
*
I'm a talker... *lol* :P
But I'm also a good listener! :)
// Ashlee
*
http://www.formspring.me/bluecreekies
Sneakers or sandals?
*
Coral: Both
Kyle: Sneakers
Ashlee: Sneakers
Kevin: Sneakers
Elle: Both (not at the same time though... *giggle*)
Darla: Both
Max: Sandals (just kidding! :P *LOL*)
http://www.formspring.me/bluecreekies
*
Are you a morning or night person?
*
Coral: Both
*
Kyle: Mostly night
*
Ashlee: I'm definitely *not* a morning person!
*
Kevin: Morning person... (just ask my sister... hehehe)
*
Elle: Morning
*
Darla: Both
*
Max: Night! (who likes mornings...?!)
http://www.formspring.me/bluecreekies*
If you were stranded on a desert island, which one person would you bring with you?
*
I would bring Elle, she is my bestest friend! :-)*
I wanna bring my sister too! Ash is really cool! :-)
*
Ashlee wouldn't tell me who she would bring to a desert island...
but I'm pretty sure I know!
(it starts with K - and it's not my name...! LOL)
// Kevin
http://www.formspring.me/bluecreekies
tisdag, juli 06, 2010
Sunny's historia: kapitel 57 + dagbok nr 6
*
Kapitel 57 + Ur Sunny’s dagbok # 6
i Sunny's egen historia, En annorlunda sommar,
finns uppe nu!
*
Kapitel 57 + Ur Sunny’s dagbok # 6
i Sunny's egen historia, En annorlunda sommar,
finns uppe nu!
*
måndag, juli 05, 2010
Radio Flyer Dreams
*
En kväll när Kyle och jag var 9 och 10 år fick vi vara ensamma hemma.
Vi såg på TV för att inte bli rädda. De visade filmen Radio Flyer,
med Elijah Wood (Mike) och Joseph Mazzello (Bobby).
Vi blev lite skrämda av filmens mörka tema, men också väldigt fascinerade. Filmen är ett drama som handlar om bröderna Mike och Bobby
och deras liv med en hemsk, skrämmande och misshandlande styvfar.
Radio Flyer kom att betyda mycket för både Kyle och mig på många sätt,
filmen är både vacker, hemsk och sorglig - och vi känner igen oss så mycket. Liksom pojkarna i filmen bar vi på en mörk hemlighet...
*
I filmen har yngsta brodern, Bobby, en Radio Flyer som han tycker jättemycket om. Bröderna börjar bygga ett flygplan av den röda vagnen. Ett flygplan som de planerar att fly med.
*
Kyle har en exakt likadan Radio Flyer-vagn. Han pysslade alltid om vagnen och putsade den varje dag när han var liten - precis som lilla pojken i filmen.
Och när vi såg filmen fick Kyle en sådan där drömsk blick i ögonen, precis som lilla Bobby i filmen får vid ett tillfälle.
”Tänk om man verkligen kunde bygga ett flygplan av en Radio Flyer…” sa Kyle drömmande till mig när vi gick till sängs den kvällen.
Ja, tänk om...
*
En kväll när Kyle och jag var 9 och 10 år fick vi vara ensamma hemma.
Vi såg på TV för att inte bli rädda. De visade filmen Radio Flyer,
med Elijah Wood (Mike) och Joseph Mazzello (Bobby).
Vi blev lite skrämda av filmens mörka tema, men också väldigt fascinerade. Filmen är ett drama som handlar om bröderna Mike och Bobby
och deras liv med en hemsk, skrämmande och misshandlande styvfar.
Radio Flyer kom att betyda mycket för både Kyle och mig på många sätt,
filmen är både vacker, hemsk och sorglig - och vi känner igen oss så mycket. Liksom pojkarna i filmen bar vi på en mörk hemlighet...
*
I filmen har yngsta brodern, Bobby, en Radio Flyer som han tycker jättemycket om. Bröderna börjar bygga ett flygplan av den röda vagnen. Ett flygplan som de planerar att fly med.
*
Kyle har en exakt likadan Radio Flyer-vagn. Han pysslade alltid om vagnen och putsade den varje dag när han var liten - precis som lilla pojken i filmen.
Och när vi såg filmen fick Kyle en sådan där drömsk blick i ögonen, precis som lilla Bobby i filmen får vid ett tillfälle.
”Tänk om man verkligen kunde bygga ett flygplan av en Radio Flyer…” sa Kyle drömmande till mig när vi gick till sängs den kvällen.
Ja, tänk om...
*
Några bilder från Radio Flyer
*
Solstigen 12 - 15
*
Jag vaknar klockan nio nästa morgon av att Troy sitter på min mage och gastar:
"Bada mamma!"
Jag kan inte låta bli att skratta.
"God morgon säger man."
Det tycker tydligen inte Troy. Han har annat i tankarna än artighetsfraser.
"Baaada! T'oy bada pooooolen!"
"Alfred vill också bada!" säger Dorian och kastar upp den uppblåsta krokodilen i sängen.
"Får vi gå till poolen nu?" Isolde hoppar nästan av iver där hon sitter på sängkanten.
"Vi ska bara äta lite frukost först, sen kan vi bada." säger jag.
Dorian och Isolde jublar. De älskar att bada.
Skönt att vi har egen pool i trädgården som vi kan gå till när vi vill.
"BAAAADAAAAA!" skriker Troy.
"Skrik inte." förmanar Isolde. "Man får inte bada om man skriker."
Troy ser snopet på mig.
"Inte bada...?" frågar han.
"Jodå, du ska få bada. Men man får inte skrika så där."
Troy skakar på sitt lockiga huvud.
"Mäe, inte skrika."
Vi kravlar oss ur sängen och går ner till köket.
Eller går och och går... Dorian rusar ner.
"Sisten ner är en krokodilrumpa!" skrattar han.
Ta inte illa upp, Alfred.
Alfred bara tittar på mig med sina stora krokodilögon när han släpas ner för trappan av en sommargalen Dorian.
*
Jag vaknar klockan nio nästa morgon av att Troy sitter på min mage och gastar:
"Bada mamma!"
Jag kan inte låta bli att skratta.
"God morgon säger man."
Det tycker tydligen inte Troy. Han har annat i tankarna än artighetsfraser.
"Baaada! T'oy bada pooooolen!"
"Alfred vill också bada!" säger Dorian och kastar upp den uppblåsta krokodilen i sängen.
"Får vi gå till poolen nu?" Isolde hoppar nästan av iver där hon sitter på sängkanten.
"Vi ska bara äta lite frukost först, sen kan vi bada." säger jag.
Dorian och Isolde jublar. De älskar att bada.
Skönt att vi har egen pool i trädgården som vi kan gå till när vi vill.
"BAAAADAAAAA!" skriker Troy.
"Skrik inte." förmanar Isolde. "Man får inte bada om man skriker."
Troy ser snopet på mig.
"Inte bada...?" frågar han.
"Jodå, du ska få bada. Men man får inte skrika så där."
Troy skakar på sitt lockiga huvud.
"Mäe, inte skrika."
Vi kravlar oss ur sängen och går ner till köket.
Eller går och och går... Dorian rusar ner.
"Sisten ner är en krokodilrumpa!" skrattar han.
Ta inte illa upp, Alfred.
Alfred bara tittar på mig med sina stora krokodilögon när han släpas ner för trappan av en sommargalen Dorian.
*
söndag, juli 04, 2010
Solstigen 12 - 14
*
”Mamma, får vi sova här? Vi är rädda för åskan.”
Jag öppnar ett öga och kikar sömnigt upp. Där vid sängkanten står Isolde med Troy och sitt gosedjur katten Flingan i famnen.
Troy ser inte så rädd ut, han ser istället glad ut - glad över att ha sluppit ur spjälsängen. Han leker med Flingans svans och smakar lite på den.
Isoldes ögon är stora och hon lyssnar ut mot himlen efter åskljud.
Hon är så åskrädd, stackars liten.
”Kryp ner här ni.” säger jag.
Isolde skiner upp. Hon släpper ner Troy på mitt täcke och kryper sedan upp själv och lägger sig tätt intill mig med katten Flingan tätt intill sig.
"Tåva?" undrar Troy.
"Ja nu ska vi sova säger jag."
"Tåva mamma." säger Troy och gosar in sig nära mig.
"Ja." gäspar Isolde. "Sova hos mamma. Det är mysigt."
"Musit." säger Troy.
Vi har bara blundat i tre sekunder när tassande ljud hörs utanför mitt sovrum. Sedan hörs Dorians sömndruckna röst.
”Mamma, det åskar, Alfred och jag vill sova hos dig.”
”Självklart får ni det.”
Dorian bökar sig upp i sängen och lägger sig bakom min rygg.
Vänta lite… vem farao är Alfred…?
Alfred...?! Ska grann-gubben, som går klädd i samma brun kofta året om (bläää), sova här...?
Nej vänta, nu börjar jag vakna till... är inte Alfred ungarnas uppblåsbara krokodil?
Mycket riktigt - när jag vänder mig om stirrar jag in i ett stort leksakskrokodil-öga.
Ledsen Alfred, men du får sova på golvet.
”Neeej!” ropar Dorian när jag lägger ner Alfred på golvet.
”Ledsen gubben, men han får inte plats.” säger jag. ”Och krokodiler trivs bättre på golvet.”
”Ja! Han kan bita spöken och tjyvar i benen!” säger Isolde glatt. ”Han är våran vakthund-krokodil!”
”Kokodil!” ropar Troy glatt.
”Ja och nu ska ‘kokodilen’ sova.” gäspar jag. ”Han är jätte-jätte-trött.”
”Natti natti krokodilen!” säger Isolde och Dorian.
”Natti natti ’dilen!” ekar Troy.
”Natti natti mamma!” säger Isolde och Dorian.
”Natti mina älsklingar.” säger jag.
Just när vi äntligen ska somna sätter sig Dorian upp och tänder lampan.
”Mamma, i morgon vill Alfred ha glass till frukost.”
Dream on, Affe.
*
”Mamma, får vi sova här? Vi är rädda för åskan.”
Jag öppnar ett öga och kikar sömnigt upp. Där vid sängkanten står Isolde med Troy och sitt gosedjur katten Flingan i famnen.
Troy ser inte så rädd ut, han ser istället glad ut - glad över att ha sluppit ur spjälsängen. Han leker med Flingans svans och smakar lite på den.
Isoldes ögon är stora och hon lyssnar ut mot himlen efter åskljud.
Hon är så åskrädd, stackars liten.
”Kryp ner här ni.” säger jag.
Isolde skiner upp. Hon släpper ner Troy på mitt täcke och kryper sedan upp själv och lägger sig tätt intill mig med katten Flingan tätt intill sig.
"Tåva?" undrar Troy.
"Ja nu ska vi sova säger jag."
"Tåva mamma." säger Troy och gosar in sig nära mig.
"Ja." gäspar Isolde. "Sova hos mamma. Det är mysigt."
"Musit." säger Troy.
Vi har bara blundat i tre sekunder när tassande ljud hörs utanför mitt sovrum. Sedan hörs Dorians sömndruckna röst.
”Mamma, det åskar, Alfred och jag vill sova hos dig.”
”Självklart får ni det.”
Dorian bökar sig upp i sängen och lägger sig bakom min rygg.
Vänta lite… vem farao är Alfred…?
Alfred...?! Ska grann-gubben, som går klädd i samma brun kofta året om (bläää), sova här...?
Nej vänta, nu börjar jag vakna till... är inte Alfred ungarnas uppblåsbara krokodil?
Mycket riktigt - när jag vänder mig om stirrar jag in i ett stort leksakskrokodil-öga.
Ledsen Alfred, men du får sova på golvet.
”Neeej!” ropar Dorian när jag lägger ner Alfred på golvet.
”Ledsen gubben, men han får inte plats.” säger jag. ”Och krokodiler trivs bättre på golvet.”
”Ja! Han kan bita spöken och tjyvar i benen!” säger Isolde glatt. ”Han är våran vakthund-krokodil!”
”Kokodil!” ropar Troy glatt.
”Ja och nu ska ‘kokodilen’ sova.” gäspar jag. ”Han är jätte-jätte-trött.”
”Natti natti krokodilen!” säger Isolde och Dorian.
”Natti natti ’dilen!” ekar Troy.
”Natti natti mamma!” säger Isolde och Dorian.
”Natti mina älsklingar.” säger jag.
Just när vi äntligen ska somna sätter sig Dorian upp och tänder lampan.
”Mamma, i morgon vill Alfred ha glass till frukost.”
Dream on, Affe.
*
lördag, juli 03, 2010
Monday surprise... del 2
*
"Vi ska få en ny tjej i klassen." berättade Max för Coral och Darla när de möttes i matsalen på lunchen.
"Vad kul." sa Coral.
"Ja." sa Max. "Vi hoppas att hon är snygg."
"Och med 'vi' menar du egentligen 'jag'." sa Darla menande.
Max ryckte på axlarna.
"Kanske det." sa han.
"Du brukar inte vara ytlig." sa Coral.
"Nä... jag vet." sa Max. "Men man kan väl få drömma lite...?"
"Dröm på du." skrattade Darla.
"Förresten kanske hon drömmer om oss killar." flinade Max.
Ashlee fnissade.
"Mmmm... mardrömmar."
Coral, Darla och Kyle skrattade.
Max klappade menande med handen på Ashlees knä.
"Passa dig du, lilla troll..."
Ashlee fnissade och tog bort hans hand.
"Förresten..." sa Max tankfullt en stund senare. "När ägde Slaget vid Little Big Horn rum egentligen...?"
"Artonhundrasjuttiosex." svarade Ashlee och Kyle unisont.
"Visste ni det...?!" utbrast Max.
Kyle nickade.
"Varför sa ni inget till mig på lektionen då?" sa Max anklagande.
Ashlee ryckte på axlarna.
"Nobody asked us."
*
"Vi ska få en ny tjej i klassen." berättade Max för Coral och Darla när de möttes i matsalen på lunchen.
"Vad kul." sa Coral.
"Ja." sa Max. "Vi hoppas att hon är snygg."
"Och med 'vi' menar du egentligen 'jag'." sa Darla menande.
Max ryckte på axlarna.
"Kanske det." sa han.
"Du brukar inte vara ytlig." sa Coral.
"Nä... jag vet." sa Max. "Men man kan väl få drömma lite...?"
"Dröm på du." skrattade Darla.
"Förresten kanske hon drömmer om oss killar." flinade Max.
Ashlee fnissade.
"Mmmm... mardrömmar."
Coral, Darla och Kyle skrattade.
Max klappade menande med handen på Ashlees knä.
"Passa dig du, lilla troll..."
Ashlee fnissade och tog bort hans hand.
"Förresten..." sa Max tankfullt en stund senare. "När ägde Slaget vid Little Big Horn rum egentligen...?"
"Artonhundrasjuttiosex." svarade Ashlee och Kyle unisont.
"Visste ni det...?!" utbrast Max.
Kyle nickade.
"Varför sa ni inget till mig på lektionen då?" sa Max anklagande.
Ashlee ryckte på axlarna.
"Nobody asked us."
*
Monday surprise...
*
"Jag har en liten överraskning." berättade klassföreståndaren i Kyle och Ashlees klass.
Eleverna blev idel öron.
"Ska vi få ha pizzaparty i matsalen varje dag?" frågade Max.
Läraren skakade på huvudet.
"Nej. Gissa igen."
"Lärarna har kommit på att det är farligt med läxor...?" frågade Ashlee.
Klassen skrattade.
"Tyvärr inte." log läraren. "Vi ska få en ny elev i klassen."
Det gick ett sus genom klassen.
En ny elev. Spännande!
"Kul!" sa Ashlee.
"Tjej eller kille?" undrade Max.
"Tjej." svarade läraren.
"Coolt!" sa Max. "Är hon snygg?"
Ashlee höjde på ena ögonbrynet.
"Jag skojade bara, Ash." skyndade sig Max att säga.
"Tur för dig." flinade Ashlee. "Annars skulle du åka på en propp."
"Jag förväntar mig att ni tar väl hand om den nya eleven när hon kommer." sa läraren.
Det lovade klassen att de skulle göra.
Under resten av lektionen pratade eleverna inte om annat än den nya tjejen.
Hur såg hon ut? Varifrån kom hon? Hur var hon som person?
Läraren var tvungen att ryta till en aning för att få tillbaka sina elevers uppmärksamhet.
"Nu fortsätter vi lektionen." sa han när ungdomarna hoppade till och tittade upp. "Är det någon som vet när Slaget vid Little Big Horn ägde rum...?"
Max räckte upp handen.
Läraren log stolt mot sin elev.
"Bra Max! Vilket år var det?"
"När kommer den nya tjejen?" frågade Max.
Klassen fnissade.
Läraren suckade.
"Hon kommer någon dag den här veckan. Förmodligen imorgon. Nå, Max, vilket år ägde Slaget vid Little Big Horn rum...?"
"Nej, det vet jag inte." sa Max.
Ny suck från läraren.
*
"Jag har en liten överraskning." berättade klassföreståndaren i Kyle och Ashlees klass.
Eleverna blev idel öron.
"Ska vi få ha pizzaparty i matsalen varje dag?" frågade Max.
Läraren skakade på huvudet.
"Nej. Gissa igen."
"Lärarna har kommit på att det är farligt med läxor...?" frågade Ashlee.
Klassen skrattade.
"Tyvärr inte." log läraren. "Vi ska få en ny elev i klassen."
Det gick ett sus genom klassen.
En ny elev. Spännande!
"Kul!" sa Ashlee.
"Tjej eller kille?" undrade Max.
"Tjej." svarade läraren.
"Coolt!" sa Max. "Är hon snygg?"
Ashlee höjde på ena ögonbrynet.
"Jag skojade bara, Ash." skyndade sig Max att säga.
"Tur för dig." flinade Ashlee. "Annars skulle du åka på en propp."
"Jag förväntar mig att ni tar väl hand om den nya eleven när hon kommer." sa läraren.
Det lovade klassen att de skulle göra.
Under resten av lektionen pratade eleverna inte om annat än den nya tjejen.
Hur såg hon ut? Varifrån kom hon? Hur var hon som person?
Läraren var tvungen att ryta till en aning för att få tillbaka sina elevers uppmärksamhet.
"Nu fortsätter vi lektionen." sa han när ungdomarna hoppade till och tittade upp. "Är det någon som vet när Slaget vid Little Big Horn ägde rum...?"
Max räckte upp handen.
Läraren log stolt mot sin elev.
"Bra Max! Vilket år var det?"
"När kommer den nya tjejen?" frågade Max.
Klassen fnissade.
Läraren suckade.
"Hon kommer någon dag den här veckan. Förmodligen imorgon. Nå, Max, vilket år ägde Slaget vid Little Big Horn rum...?"
"Nej, det vet jag inte." sa Max.
Ny suck från läraren.
*
Solstigen 12 - 13
*
"Mammaaaa!" ropar Isolde. "Troy äter gräs!"
Jaha, men vad bra, vi behöver ändå klippa gräset.
Nej, nej, så säger jag naturligtvis inte, oroa er inte gott folk.
Jag springer fram till min 2-åring, lyfter upp honom och pillar ut gräset ur hans mun.
"Men Troy, man kan inte äta gräs."
"Nääää." säger Troy och rynkar på näsan.
Jag torkar av hans ansikte och sätter ner honom igen. Han pilar genast iväg mot sandlådan.
Snabb som en iller klättrar han ner i sanden - och börjar smaka på den.
Men Troy... folk kan ju tro att du inte får någon mat hemma...!
Förra veckan svalde Troy nästan en av Dorians små legobitar.
"Meh! Nu fattas det ju en grön till mitt rymskepp!" ylande den ömme storebrorsan.
Sorry Dori, jag ska be Troy att äta en röd nästa gång.
Nu gick det bra, tack vare att Isolde snabbt var framme vid sin lillebror och slet legobiten ur hans mun.
Troy var inte det minsta glad över att mista godbiten. Han dunkade med sina små nävar i mattan och bölade
Buhuuuu!
så att tårarna sprutade värre än en brandslang.
Men Dorian var snäll och lät lillebror leka med hans bilar istället.
Legobitarna plockade Dorian undan. Han ställde dem högt upp på en hylla.
"Nu får han inte tag på dem."
Sedan såg Dorian allvarligt på mig.
"Mamma, prata allvar med Troy och säg att han inte får äta vissa saker som kan vara farliga."
Ska prova det du.
Tack mina älskade barn, för att ni är så beskyddande mot er lillebror allätaren.
Nu ropar Isolde från trädgården igen:
"Mammaaaaa! Troy åt en myra!!"
*
"Mammaaaa!" ropar Isolde. "Troy äter gräs!"
Jaha, men vad bra, vi behöver ändå klippa gräset.
Nej, nej, så säger jag naturligtvis inte, oroa er inte gott folk.
Jag springer fram till min 2-åring, lyfter upp honom och pillar ut gräset ur hans mun.
"Men Troy, man kan inte äta gräs."
"Nääää." säger Troy och rynkar på näsan.
Jag torkar av hans ansikte och sätter ner honom igen. Han pilar genast iväg mot sandlådan.
Snabb som en iller klättrar han ner i sanden - och börjar smaka på den.
Men Troy... folk kan ju tro att du inte får någon mat hemma...!
Förra veckan svalde Troy nästan en av Dorians små legobitar.
"Meh! Nu fattas det ju en grön till mitt rymskepp!" ylande den ömme storebrorsan.
Sorry Dori, jag ska be Troy att äta en röd nästa gång.
Nu gick det bra, tack vare att Isolde snabbt var framme vid sin lillebror och slet legobiten ur hans mun.
Troy var inte det minsta glad över att mista godbiten. Han dunkade med sina små nävar i mattan och bölade
Buhuuuu!
så att tårarna sprutade värre än en brandslang.
Men Dorian var snäll och lät lillebror leka med hans bilar istället.
Legobitarna plockade Dorian undan. Han ställde dem högt upp på en hylla.
"Nu får han inte tag på dem."
Sedan såg Dorian allvarligt på mig.
"Mamma, prata allvar med Troy och säg att han inte får äta vissa saker som kan vara farliga."
Ska prova det du.
Tack mina älskade barn, för att ni är så beskyddande mot er lillebror allätaren.
Nu ropar Isolde från trädgården igen:
"Mammaaaaa! Troy åt en myra!!"
*
Do you believe in ghosts?
*
Ashlee answers:
I don't think so. But I believe in clowns
- they are creepy beyond belief... :s
http://www.formspring.me/bluecreekies
*
Road trip, Burger Boy & Surprises! 3
*
Familjen Hayden satt ute och åt sin mat.
Ashlee ställde sina vinylfigurer framför sig på bordet och matade dem med pommes frites.
”Får du i dig något själv nu?” skrattade hennes pappa.
Han rufsade om sin lilla dotters svarta hår.
”Ja då.” fnissade Ashlee. ”Ska dricka lite nu.”
Ashlee drog åt sig sin mugg med läsk.
”Gott med läsk, va?” log Selma. ”Skämmer pappa bort er nu när det är sommarlov?”
Patrick nickade.
”Alltid.”
Han såg leende på sin lillasyster. Ashlee höll sin vaxade pappersmugg med båda händerna och drack lite ur det genomskinliga sugröret.
”Extra lyxigt för Ashlee att få läsk.” sa Patrick. ”Hon får ju aldrig det annars.”
”Jag ville ha vatten,” sa Ashlee. ”men jag kunde inte låta bli att säga Sprite.”
Hennes föräldrar och storebror skrattade.
Ashlee strök bort några hårslingor ur ansiktet och såg förvånad på sin familj.
”Vad är så roligt?”
”Vi tyckte att din kommentar var så rolig och gullig.” log Selma.
”Jaha.” sa Ashlee och fortsatte att dricka sin Sprite.
*
Familjen Hayden satt ute och åt sin mat.
Ashlee ställde sina vinylfigurer framför sig på bordet och matade dem med pommes frites.
”Får du i dig något själv nu?” skrattade hennes pappa.
Han rufsade om sin lilla dotters svarta hår.
”Ja då.” fnissade Ashlee. ”Ska dricka lite nu.”
Ashlee drog åt sig sin mugg med läsk.
”Gott med läsk, va?” log Selma. ”Skämmer pappa bort er nu när det är sommarlov?”
Patrick nickade.
”Alltid.”
Han såg leende på sin lillasyster. Ashlee höll sin vaxade pappersmugg med båda händerna och drack lite ur det genomskinliga sugröret.
”Extra lyxigt för Ashlee att få läsk.” sa Patrick. ”Hon får ju aldrig det annars.”
”Jag ville ha vatten,” sa Ashlee. ”men jag kunde inte låta bli att säga Sprite.”
Hennes föräldrar och storebror skrattade.
Ashlee strök bort några hårslingor ur ansiktet och såg förvånad på sin familj.
”Vad är så roligt?”
”Vi tyckte att din kommentar var så rolig och gullig.” log Selma.
”Jaha.” sa Ashlee och fortsatte att dricka sin Sprite.
*
Road trip, Burger Boy & Surprises! 2
*
Nu när Ashlee var nästan 5 år var hon inte längre rädd för McDonald’s clown, men hon föredrog Burger Boy-maskoten.
”Han ser ju så snäll och glad ut - då måste man gilla honom!” sa hon när hon pratat med maskoten en stund och kramat den.
”Ja ja.” sa Patrick. ”Jag är hungrig. Kan vi gå in och beställa nu?”
”Ja, nu går vi in och beställer.” sa pappa Matthew.
”Jag vill ha cheeseburger!” sa Ashlee ivrigt. ”Och ketchup och pommes frites!”
”Ta det lugnt.” skrattade Patrick. ”Du ska få mat.”
När Matthew, Selma och barnen kom fram till disken för att beställa fick de en övveraskning.
”Gratulerar!” hojtade killen bakom disken. ”Ni är dagens tjugonde familj!”
”Vad betyder det?” frågade Ashlee.
”Det betyder att ni får valfri desert och ni ungar får ett Burger Boy-paket!”
Killen räckte Patrick och Ashlee varsin färgglad box.
Den innehöll: vit T-shirt med glad tecknad hamburgare på, ritblock och kritor, samt två 15 centimeter höga vinyldockor föreställande den glada hamburgaren och Burger Boy.
Ashlee blev överlycklig.
”Man kan nästan tro att det är min födelsedag idag!” jublade hon.
När hon fick välja en mjukglass till dessert utbrast hon:
”Presenter och ice cream sundae! Vilken dag!”
*
Nu när Ashlee var nästan 5 år var hon inte längre rädd för McDonald’s clown, men hon föredrog Burger Boy-maskoten.
”Han ser ju så snäll och glad ut - då måste man gilla honom!” sa hon när hon pratat med maskoten en stund och kramat den.
”Ja ja.” sa Patrick. ”Jag är hungrig. Kan vi gå in och beställa nu?”
”Ja, nu går vi in och beställer.” sa pappa Matthew.
”Jag vill ha cheeseburger!” sa Ashlee ivrigt. ”Och ketchup och pommes frites!”
”Ta det lugnt.” skrattade Patrick. ”Du ska få mat.”
När Matthew, Selma och barnen kom fram till disken för att beställa fick de en övveraskning.
”Gratulerar!” hojtade killen bakom disken. ”Ni är dagens tjugonde familj!”
”Vad betyder det?” frågade Ashlee.
”Det betyder att ni får valfri desert och ni ungar får ett Burger Boy-paket!”
Killen räckte Patrick och Ashlee varsin färgglad box.
Den innehöll: vit T-shirt med glad tecknad hamburgare på, ritblock och kritor, samt två 15 centimeter höga vinyldockor föreställande den glada hamburgaren och Burger Boy.
Ashlee blev överlycklig.
”Man kan nästan tro att det är min födelsedag idag!” jublade hon.
När hon fick välja en mjukglass till dessert utbrast hon:
”Presenter och ice cream sundae! Vilken dag!”
*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)