*
Efter en stund började Coral bli en aning rastlös. Oro, för Kyles skull, gnagde i henne och det blev svårt att njuta av något så härligt som ett hett bad i lugn och ro.
Hoppas att Nancy låter honom vara ifred nu... tänkte Coral.
Hon visste hur mycket hennes lillebror avskydde Nancys beröring.
Nancy hade varit väldigt klängig mot honom den senaste tiden och det äcklade både Kyle och Coral.
Coral bestämde sig för att kliva upp ur badet. Hon hade ändå legat där i nästan en halvtimme.
Hon tvättade snabbt sitt långa, lockiga hår och duschade av sig schampo och duschtvål.
Sedan klev hon upp, tappade ut vattnet och sköljde noga ur badkaret.
När hon städat upp efter sig, lindade hon en handduk om håret och tog på sig mjukis-kläder.
Sedan gick hon ut i köket för att se hur det gick för Kyle.
*
måndag, juni 07, 2010
Hets #4
*
Coral såg på sin spegelbild medan hon väntade på att badkaret skulle fyllas.
Ett rött märke som liknade avtryck av fingrar hade nu börjat synas på halsen.
Hon tänkte att det var tur att det fortfarande var april och kallt; då skulle det inte se märkligt eller misstänkt ut om hon kom till skolan med en scarf eller sjal om halsen.
Många tjejer i hennes klass bar scarfs och sjalar hela tiden, det var inget konstigt med det, bara modernt.
Coral tog två Aspirin som skulle trolla bort den begynnande huvudvärken, sedan klädde hon av sig och sjönk ner i det varma skumbadet.
Det var härligt att ligga i det heta vattnet och känna hur lederna och musklerna i kroppen mjukades upp.
Det var lätt att drömma sig bort i badet och Coral tillät sig att bara ligga och njuta av lugnet och stillheten.
*
Coral såg på sin spegelbild medan hon väntade på att badkaret skulle fyllas.
Ett rött märke som liknade avtryck av fingrar hade nu börjat synas på halsen.
Hon tänkte att det var tur att det fortfarande var april och kallt; då skulle det inte se märkligt eller misstänkt ut om hon kom till skolan med en scarf eller sjal om halsen.
Många tjejer i hennes klass bar scarfs och sjalar hela tiden, det var inget konstigt med det, bara modernt.
Coral tog två Aspirin som skulle trolla bort den begynnande huvudvärken, sedan klädde hon av sig och sjönk ner i det varma skumbadet.
Det var härligt att ligga i det heta vattnet och känna hur lederna och musklerna i kroppen mjukades upp.
Det var lätt att drömma sig bort i badet och Coral tillät sig att bara ligga och njuta av lugnet och stillheten.
*
Hets #3
*
Efter middagen satte sig Kyle ner med sin matteläxa igen.
"Hur mycket har du kvar då?" frågade fadern och tittade ner i matteboken.
Kyle visade.
"Ja, ja, men det är ju bara ett par tal, det kan väl inte vara så svårt?"
"Har man Dyskalkyli så är det svårt." flög det ur Coral.
Faderns ögon brann när han såg på henne.
Varför kan jag inte lära mig att hålla tyst...? tänkte Coral.
I nästa sekund kände hon faderns ena hand om sin hals.
"Har jag bett dig yttra dig?!"
"Nej..." kved Coral. "Förlåt Sir. Jag ville bara..."
"Du ska ingenting! Om du vill göra någon nytta så kan du hjälpa din bror med läxorna eller så går du härifrån!"
Kyle kramade sin systers hand.
"Det okej, Cor, du behöver inte stanna. Jag ska försöka klara det här."
Han log ett tappert litet leende.
"Jag kan hjälpa dig med matten, Kyle." sa Nancy. "Jag hade ganska bra betyg i matte när jag gick i skolan."
"Vad bra Kyle, då hjälper Nancy dig." sa fadern. "Jag åker i väg och lämnar lastbilen."
När fadern hade gått och Nancy var utom hörhåll såg Kyle med orolig blick på sin systers hals.
"Hur gick det?" frågade han.
"Det är okej." sa Coral.
Men det ömmade i skinnet efter faderns hårda grepp och hon började få huvudvärk. Hon längtade efter ett hett bad.
Det verkade som om Kyle kände det på sig, för han reste sig och gav sin syster en kram.
"Ta en värktablett och gå och vila lite, Coral. Jag klarar mig här."
"Säkert...?" frågade Coral.
"Säkert." försäkrade Kyle.
Coral kramade honom.
"Jag tar ett bad innan Han kommer hem."
Kyle nickade.
"Och jag fortsätter att kämpa med det här eländet."
Han daskade till matteboken.
Coral log.
"Du klarar det brorsan."
*
Efter middagen satte sig Kyle ner med sin matteläxa igen.
"Hur mycket har du kvar då?" frågade fadern och tittade ner i matteboken.
Kyle visade.
"Ja, ja, men det är ju bara ett par tal, det kan väl inte vara så svårt?"
"Har man Dyskalkyli så är det svårt." flög det ur Coral.
Faderns ögon brann när han såg på henne.
Varför kan jag inte lära mig att hålla tyst...? tänkte Coral.
I nästa sekund kände hon faderns ena hand om sin hals.
"Har jag bett dig yttra dig?!"
"Nej..." kved Coral. "Förlåt Sir. Jag ville bara..."
"Du ska ingenting! Om du vill göra någon nytta så kan du hjälpa din bror med läxorna eller så går du härifrån!"
Kyle kramade sin systers hand.
"Det okej, Cor, du behöver inte stanna. Jag ska försöka klara det här."
Han log ett tappert litet leende.
"Jag kan hjälpa dig med matten, Kyle." sa Nancy. "Jag hade ganska bra betyg i matte när jag gick i skolan."
"Vad bra Kyle, då hjälper Nancy dig." sa fadern. "Jag åker i väg och lämnar lastbilen."
När fadern hade gått och Nancy var utom hörhåll såg Kyle med orolig blick på sin systers hals.
"Hur gick det?" frågade han.
"Det är okej." sa Coral.
Men det ömmade i skinnet efter faderns hårda grepp och hon började få huvudvärk. Hon längtade efter ett hett bad.
Det verkade som om Kyle kände det på sig, för han reste sig och gav sin syster en kram.
"Ta en värktablett och gå och vila lite, Coral. Jag klarar mig här."
"Säkert...?" frågade Coral.
"Säkert." försäkrade Kyle.
Coral kramade honom.
"Jag tar ett bad innan Han kommer hem."
Kyle nickade.
"Och jag fortsätter att kämpa med det här eländet."
Han daskade till matteboken.
Coral log.
"Du klarar det brorsan."
*
Hets #2
*
"Du har glömt att bädda sängen idag, Kyle." sa fadern strängt när Kyle och Coral stod vid diskbänken och hjälpte Nancy att förbereda maten.
"Förlåt Sir." sa Kyle. "Men vi fick så bråttom till skolan imorse."
Han sneglade oroligt på sin far.
"Du får gå upp en halvtimme tidigare imorgon." sa fadern. "Och då ska du bädda sängen riktigt ordentligt."
"Ja Sir, det ska jag." sa Kyle, lättad över att ha kommit undan med endast en tillsägelse.
"Robert, varför är det så viktigt att han bäddar sängen?" frågade Nancy.
"För att min son inte ska vara nån jävla slarver, så klart!" svarade Robert.
Hans ton talade tydligt om att han inte ville ha fler "dumma frågor".
Nancy, Coral och Kyle fortsatte med maten. Coral rullade köttbullar, Kyle skalade potatis som skulle bli potatismos och Nancy förberedde en deg till bröd.
"Bry er inte om den där sura gubben." sa Nancy i skojfrisk ton. "Han är bara på dåligt humör."
Hon ryckte på axlarna.
"Han får tjura hur mycket han vill, vi tre ska iallafall ha en trevlig middag! Eller hur?"
Nancy kramade om Kyle och smekte hans rygg.
Pojken slingrade sig besvärat ur hennes grepp. Trots den tjocka tröjan han hade på sig, kändes det som om han hade Nancy ända in på huden. Känslan äcklade honom.
Coral gav Nancy en blick som var full med is.
Men Nancy verkade inte märka det, för hon återgick till sitt bröd, glatt sjungande.
"Kyle, efter middagen fortsätter du med matteläxan," sa fadern som satt vid köksbordet och läste en tidning. "är det förstått?"
"Men Sir..." sa Kyle. "det är svårt, jag behöver hjälp."
Fadern gav honom en mörk blick.
"Du ska göra klart läxan om du så måste sitta uppe hela natten! Din syster får väl hjälpa dig."
Kyle suckade uppgivet.
"Sa du nåt?" dundrade fadern.
"Nej Sir." mumlade Kyle.
Han sneglade på sin syster och såg att Coral knöt händerna så hårt att knogarna vitnade.
*
"Du har glömt att bädda sängen idag, Kyle." sa fadern strängt när Kyle och Coral stod vid diskbänken och hjälpte Nancy att förbereda maten.
"Förlåt Sir." sa Kyle. "Men vi fick så bråttom till skolan imorse."
Han sneglade oroligt på sin far.
"Du får gå upp en halvtimme tidigare imorgon." sa fadern. "Och då ska du bädda sängen riktigt ordentligt."
"Ja Sir, det ska jag." sa Kyle, lättad över att ha kommit undan med endast en tillsägelse.
"Robert, varför är det så viktigt att han bäddar sängen?" frågade Nancy.
"För att min son inte ska vara nån jävla slarver, så klart!" svarade Robert.
Hans ton talade tydligt om att han inte ville ha fler "dumma frågor".
Nancy, Coral och Kyle fortsatte med maten. Coral rullade köttbullar, Kyle skalade potatis som skulle bli potatismos och Nancy förberedde en deg till bröd.
"Bry er inte om den där sura gubben." sa Nancy i skojfrisk ton. "Han är bara på dåligt humör."
Hon ryckte på axlarna.
"Han får tjura hur mycket han vill, vi tre ska iallafall ha en trevlig middag! Eller hur?"
Nancy kramade om Kyle och smekte hans rygg.
Pojken slingrade sig besvärat ur hennes grepp. Trots den tjocka tröjan han hade på sig, kändes det som om han hade Nancy ända in på huden. Känslan äcklade honom.
Coral gav Nancy en blick som var full med is.
Men Nancy verkade inte märka det, för hon återgick till sitt bröd, glatt sjungande.
"Kyle, efter middagen fortsätter du med matteläxan," sa fadern som satt vid köksbordet och läste en tidning. "är det förstått?"
"Men Sir..." sa Kyle. "det är svårt, jag behöver hjälp."
Fadern gav honom en mörk blick.
"Du ska göra klart läxan om du så måste sitta uppe hela natten! Din syster får väl hjälpa dig."
Kyle suckade uppgivet.
"Sa du nåt?" dundrade fadern.
"Nej Sir." mumlade Kyle.
Han sneglade på sin syster och såg att Coral knöt händerna så hårt att knogarna vitnade.
*
Jag - beskriven med låttitlar #1
Utmaning: Besvara dessa frågor enbart med låttitlarna
från en och samma artist. Undvik att upprepa en låttitel.
Jag väljer Amy Diamond.
Är du kvinna eller man?
My Name Is Love
Beskriv dig själv
Lucky Star
Vad tycker du om dig själv?
So Many Things
Beskriv var du bor för tillfället
Shooting Star
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?
A Good Day
Favoritfärdmedel
Speed of Light
Din bästa vän är
Champion
Din favoritfärg är
Yellow Shirt
Hur är vädret?
It Can Only Get Better
Favorittid på dagen
Brand New Day
Om ditt liv var en TV-serie vad skulle den då heta?
Heartbeats
Vad är livet för dig?
It’s My Life
Det bästa rådet du kan ge?
No Regrets
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?
Hello!
Favoritmat
Diamonds
Dagens tanke
If I Ain’t Got You
Hur skulle du vilja dö?
What’s In It For Me?
Din själs nuvarande tillstånd
Sleepy Sunday
Felen du kan leva med
Life’s What You Make It
Ditt motto
Dance Like Nobody’s Watching
från en och samma artist. Undvik att upprepa en låttitel.
Jag väljer Amy Diamond.
Är du kvinna eller man?
My Name Is Love
Beskriv dig själv
Lucky Star
Vad tycker du om dig själv?
So Many Things
Beskriv var du bor för tillfället
Shooting Star
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?
A Good Day
Favoritfärdmedel
Speed of Light
Din bästa vän är
Champion
Din favoritfärg är
Yellow Shirt
Hur är vädret?
It Can Only Get Better
Favorittid på dagen
Brand New Day
Om ditt liv var en TV-serie vad skulle den då heta?
Heartbeats
Vad är livet för dig?
It’s My Life
Det bästa rådet du kan ge?
No Regrets
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?
Hello!
Favoritmat
Diamonds
Dagens tanke
If I Ain’t Got You
Hur skulle du vilja dö?
What’s In It For Me?
Din själs nuvarande tillstånd
Sleepy Sunday
Felen du kan leva med
Life’s What You Make It
Ditt motto
Dance Like Nobody’s Watching
söndag, juni 06, 2010
Hets #1
Måndag.
*
Kyle och Coral var glada över att de haft en härlig helg med Ashlee och Darla. För så fort fadern kom hem från sin lastbilsresa var harmonin slut.
Fadern var på vresigt och dåligt humör. Coral och Kyle förstod att något hade hänt på resan, men de vågade inte fråga.
Efter skolan på måndagseftermiddagen satt Kyle och Coral vid köksbordet och gjorde sina läxor.
Coral jobbade med Engelska och Historia och Kyle kämpade med sin matte.
"Det går inte...!" sa han uppgivet.
"Lämna matten då," sa Coral. "och be Mrs. Rice om hjälp imorgon."
"Ja, jag får väl göra det." suckade Kyle.
Han stängde matteboken och lade ner den i sin ryggsäck som stod lutad mot stolsbenet.
Fadern ställde sig vid bordet och såg ner på sin son.
"Vad hörde jag? Tänker du strunta i dina läxor?"
"Nej, Sir." sa Kyle. Han såg på sin far med oro i de stora, blå ögonen. "Men det är så svårt... Och Mrs. Rice har sagt om jag tycker det är svårt är det okej om jag hoppar över dom talen och ber henne om hjälp."
Fadern fnös.
"Vad är det för jävla lärare som inte lär sina elever att kämpa lite?"
"Det... det... gör hon." sa Kyle.
"Ja, ja, ja." sa fadern. "Gå och tvätta dig och hjälp Nancy med middagen istället."
Tacksam över att få komma ifrån läxorna, skyndade Kyle bort mot badrummet.
"Och sluta stamma!" ropade fadern efter honom.
"Men det kan han ju inte rå för." sa Nancy bortifrån diskbänken.
"Han låter som en liten idiot." sa fadern.
"Det gör han inte." sa Nancy. "Vad glad att du har en så fin och söt son, Robert."
Robert fnös igen. Sedan såg han på Coral.
"Har du gjort klart dina läxor?"
"Ja Sir." sa Coral.
"Vad väntar du på då?" sa fadern. "Gå och tvätta dig och hjälp till med middagen du med!"
Coral packade ner sina läxböcker, sedan skyndade hon också bort till badrummet.
*
*
Kyle och Coral var glada över att de haft en härlig helg med Ashlee och Darla. För så fort fadern kom hem från sin lastbilsresa var harmonin slut.
Fadern var på vresigt och dåligt humör. Coral och Kyle förstod att något hade hänt på resan, men de vågade inte fråga.
Efter skolan på måndagseftermiddagen satt Kyle och Coral vid köksbordet och gjorde sina läxor.
Coral jobbade med Engelska och Historia och Kyle kämpade med sin matte.
"Det går inte...!" sa han uppgivet.
"Lämna matten då," sa Coral. "och be Mrs. Rice om hjälp imorgon."
"Ja, jag får väl göra det." suckade Kyle.
Han stängde matteboken och lade ner den i sin ryggsäck som stod lutad mot stolsbenet.
Fadern ställde sig vid bordet och såg ner på sin son.
"Vad hörde jag? Tänker du strunta i dina läxor?"
"Nej, Sir." sa Kyle. Han såg på sin far med oro i de stora, blå ögonen. "Men det är så svårt... Och Mrs. Rice har sagt om jag tycker det är svårt är det okej om jag hoppar över dom talen och ber henne om hjälp."
Fadern fnös.
"Vad är det för jävla lärare som inte lär sina elever att kämpa lite?"
"Det... det... gör hon." sa Kyle.
"Ja, ja, ja." sa fadern. "Gå och tvätta dig och hjälp Nancy med middagen istället."
Tacksam över att få komma ifrån läxorna, skyndade Kyle bort mot badrummet.
"Och sluta stamma!" ropade fadern efter honom.
"Men det kan han ju inte rå för." sa Nancy bortifrån diskbänken.
"Han låter som en liten idiot." sa fadern.
"Det gör han inte." sa Nancy. "Vad glad att du har en så fin och söt son, Robert."
Robert fnös igen. Sedan såg han på Coral.
"Har du gjort klart dina läxor?"
"Ja Sir." sa Coral.
"Vad väntar du på då?" sa fadern. "Gå och tvätta dig och hjälp till med middagen du med!"
Coral packade ner sina läxböcker, sedan skyndade hon också bort till badrummet.
*
lördag, juni 05, 2010
En dag på sjön - del 5
*
På kvällen när Leni, Cecilie, Indra, Peter och resten av gänget satt vid klipporna nära huset kom några av ungdomarna fram till dem. De var vingliga och lite sluddriga.
”Jävlar vad många ungar!” utbrast en av killarna och stirrade. ”Har ni startat ett sånt här dagis eller...?”
”Japp!” sa Indra.
”Daghemmet Saltkråkan.” sa Cecilie.
”Jävlar, vad mysigt!” sluddrade killen. ”Får man va' med?”
”Nä!” sa Noel. ”För du har drickit stark saft.”
”Har jag?” sluddrade killen, som om han var helt ovetande om att han hade druckit.
”Aaaa.” sa Melwin. ”Man få' inte göra så.”
”Du har rätt, lillgrabben.” sa killen. ”Det är inte bra. Jag ska tänka på det.”
Han vinglade bort till sina kompisar.
”So long, små Saltkråkor! Nu ska vi går ner och bada.”
”Är det så klokt det...?” sa Johan. ”Ni har druckit en del. Det är bättre att ni badar imorgon, när ni är nyktra.”
”Du har rätt 'farsan'!” sluddrade en av de andra ungdomarna. ”Man ska va' rädd om sig!”
”Precis.” sa Johan. ”Var det nu.”
”Det ska vi! Ni med och alla era gulliga ungar! Skål på er!"
Han höjde sin ölflaska.
"Peace, love och... eh...?”
”Understanding!” fyllde Emilia i.
”Ja!” sa killen som först kommit fram till dem.
Han såg lyckligt på Emilia.
”Jävla smart unge! Skitsöt! Love, peace and understanding! Puss och kram på er!”
Ungdomarna vinglade glada iväg.
Colette hade krupit upp i Kristers knä när de berusade ungdomarna kommit fram till dem.
Hon tyckte de var lite otäcka.
”De är snälla, Colette.” sa Indra tröstande. ”De är aldrig elaka mot nån.”
”De blir så där knasiga när de dricker för mycket öl bara.” sa Peter.
”Hoppas dom inte går ner till vattnet.” sa Tony oroligt. ”Dom kan drunkna då.”
”Ingen fara,” sa Indra. ”jag tror dom gick in. Dom somnar snart.”
”Dom trodde vi var en dagis!” sa Melwin och fnissade. ”Vad tokigt!”
De andra skrattade.
”Ja, dom är lite knasiga.” sa Embla.
*
På kvällen när Leni, Cecilie, Indra, Peter och resten av gänget satt vid klipporna nära huset kom några av ungdomarna fram till dem. De var vingliga och lite sluddriga.
”Jävlar vad många ungar!” utbrast en av killarna och stirrade. ”Har ni startat ett sånt här dagis eller...?”
”Japp!” sa Indra.
”Daghemmet Saltkråkan.” sa Cecilie.
”Jävlar, vad mysigt!” sluddrade killen. ”Får man va' med?”
”Nä!” sa Noel. ”För du har drickit stark saft.”
”Har jag?” sluddrade killen, som om han var helt ovetande om att han hade druckit.
”Aaaa.” sa Melwin. ”Man få' inte göra så.”
”Du har rätt, lillgrabben.” sa killen. ”Det är inte bra. Jag ska tänka på det.”
Han vinglade bort till sina kompisar.
”So long, små Saltkråkor! Nu ska vi går ner och bada.”
”Är det så klokt det...?” sa Johan. ”Ni har druckit en del. Det är bättre att ni badar imorgon, när ni är nyktra.”
”Du har rätt 'farsan'!” sluddrade en av de andra ungdomarna. ”Man ska va' rädd om sig!”
”Precis.” sa Johan. ”Var det nu.”
”Det ska vi! Ni med och alla era gulliga ungar! Skål på er!"
Han höjde sin ölflaska.
"Peace, love och... eh...?”
”Understanding!” fyllde Emilia i.
”Ja!” sa killen som först kommit fram till dem.
Han såg lyckligt på Emilia.
”Jävla smart unge! Skitsöt! Love, peace and understanding! Puss och kram på er!”
Ungdomarna vinglade glada iväg.
Colette hade krupit upp i Kristers knä när de berusade ungdomarna kommit fram till dem.
Hon tyckte de var lite otäcka.
”De är snälla, Colette.” sa Indra tröstande. ”De är aldrig elaka mot nån.”
”De blir så där knasiga när de dricker för mycket öl bara.” sa Peter.
”Hoppas dom inte går ner till vattnet.” sa Tony oroligt. ”Dom kan drunkna då.”
”Ingen fara,” sa Indra. ”jag tror dom gick in. Dom somnar snart.”
”Dom trodde vi var en dagis!” sa Melwin och fnissade. ”Vad tokigt!”
De andra skrattade.
”Ja, dom är lite knasiga.” sa Embla.
*
En dag på sjön - del 4
*
Indras 12-åriga lillasyster Embla stod på verandan och tog emot gänget.
”Vad fint ni sjunger.” skrattade hon.
”Väcker vi hela ön nu?” frågade Helena.
”Ja, men det gör inget.” sa Embla. ”Några tonåringar här intill har festat hela natten, det är bara rätt åt dom om de vaknar.”
”Kuckeliku, det är morgon nu!” ropade Noel mot grannhuset.
”Bra där Noel!” skrattade Peter.
”Titta, Embla har ingen gips på sin fot!” utbrast Melwin.
”Nämen! Vad skönt!” sa Johan. ”Hur är det med din fot, Embla?”
”Äntligen bra.” svarade Embla. ”Jag behöver inte gipsas om och nu får jag äntligen bada!”
”Brutade du din fot?” frågade Melwin.
”Ja, jag bröt foten.” sa Embla. ”För sju veckor sen. Men nu mår foten bra.”
”Hur gick det till, när du bröt foten?” frågade Helena.
”Jag ramlade ner från en studsmatta i skolan.” sa Embla.
”Va' du lessen då?” frågade Melwin.
Embla nickade.
”Ja, då var jag jätteledsen och det gjorde väldigt ont.”
”Då var det synd om dig.” sa Noel.
Embla log mot de omtänksamma småkillarna.
*
Indras 12-åriga lillasyster Embla stod på verandan och tog emot gänget.
”Vad fint ni sjunger.” skrattade hon.
”Väcker vi hela ön nu?” frågade Helena.
”Ja, men det gör inget.” sa Embla. ”Några tonåringar här intill har festat hela natten, det är bara rätt åt dom om de vaknar.”
”Kuckeliku, det är morgon nu!” ropade Noel mot grannhuset.
”Bra där Noel!” skrattade Peter.
”Titta, Embla har ingen gips på sin fot!” utbrast Melwin.
”Nämen! Vad skönt!” sa Johan. ”Hur är det med din fot, Embla?”
”Äntligen bra.” svarade Embla. ”Jag behöver inte gipsas om och nu får jag äntligen bada!”
”Brutade du din fot?” frågade Melwin.
”Ja, jag bröt foten.” sa Embla. ”För sju veckor sen. Men nu mår foten bra.”
”Hur gick det till, när du bröt foten?” frågade Helena.
”Jag ramlade ner från en studsmatta i skolan.” sa Embla.
”Va' du lessen då?” frågade Melwin.
Embla nickade.
”Ja, då var jag jätteledsen och det gjorde väldigt ont.”
”Då var det synd om dig.” sa Noel.
Embla log mot de omtänksamma småkillarna.
*
En dag på sjön - del 3
*
Leni, Cecilie, Peter och Indra stod på stora bryggan och tog emot hela gänget när de kom till Solö.
Snart uppstod ett lätt kaos av bagage, matkassar, flytvästar och kramar och pussar.
”Jag har längtat så hääääär mycket!” sa Noel till Leni och mätte med armarna hur mycket han saknat sin storasyster.
”Jag med!” sa Melwin.
”Miiiin!” sa Lilla O och kastade sig i Lenis famn. ”Min Neni!”
”Vårans Leni.” sa Melwin.
”Hur är det att vara så populär?” skrattade Krister.
”Jag får försöka att stå ut.” skrattade Leni.
Tony stod en liten bit därifrån. Han blev alltid lite blyg i stora folkmassor.
Leni gick fram till sin kusin och gav honom en kram.
”Allt bra med dig Tony?”
Tony log och nickade. Han besvarade kramen.
Lilla O kom fram till dem och drog i deras tröjärmar.
”Kom!” befallde hon.
”Vi kommer.” sa Leni.
”Vi åkte stora båten och lekte pi'ater!” berättade Melwin ivrigt när de gick upp mot Indras föräldrars sommarhus.
”Ja, och vi sjöng piratsånger!” fyllde Colette i.
”Låter spännande.” log Cecilie.
”Aaaa!” sa Melwin och tog Cecilies hand i sin. ”Och sen ni ska åsså åka båt. Med oss.”
”Ja, imorgon.” sa Cecilie.
”Imojjon.” ekade Lilla O.
”Nu ska vi grilla lunch!” sa Noel.
”Är du hungrig?” skrattade Leni.
”Aaaa.” sa Noel. ”Jag skulle kunna äta en gnu!”
”Jag med kan äta en gnu!” fnissade Melwin.
”Vi har nog ingen gnu, men går det lika bra med korv?” log Johan
Melwin nickade.
”Korv med bjöd och kepchup.”
”Korv med bröd är gott!” sa Noel hungrigt.
Han började sjunga Varm korv boogie. De andra hängde snabbt på.
*
Leni, Cecilie, Peter och Indra stod på stora bryggan och tog emot hela gänget när de kom till Solö.
Snart uppstod ett lätt kaos av bagage, matkassar, flytvästar och kramar och pussar.
”Jag har längtat så hääääär mycket!” sa Noel till Leni och mätte med armarna hur mycket han saknat sin storasyster.
”Jag med!” sa Melwin.
”Miiiin!” sa Lilla O och kastade sig i Lenis famn. ”Min Neni!”
”Vårans Leni.” sa Melwin.
”Hur är det att vara så populär?” skrattade Krister.
”Jag får försöka att stå ut.” skrattade Leni.
Tony stod en liten bit därifrån. Han blev alltid lite blyg i stora folkmassor.
Leni gick fram till sin kusin och gav honom en kram.
”Allt bra med dig Tony?”
Tony log och nickade. Han besvarade kramen.
Lilla O kom fram till dem och drog i deras tröjärmar.
”Kom!” befallde hon.
”Vi kommer.” sa Leni.
”Vi åkte stora båten och lekte pi'ater!” berättade Melwin ivrigt när de gick upp mot Indras föräldrars sommarhus.
”Ja, och vi sjöng piratsånger!” fyllde Colette i.
”Låter spännande.” log Cecilie.
”Aaaa!” sa Melwin och tog Cecilies hand i sin. ”Och sen ni ska åsså åka båt. Med oss.”
”Ja, imorgon.” sa Cecilie.
”Imojjon.” ekade Lilla O.
”Nu ska vi grilla lunch!” sa Noel.
”Är du hungrig?” skrattade Leni.
”Aaaa.” sa Noel. ”Jag skulle kunna äta en gnu!”
”Jag med kan äta en gnu!” fnissade Melwin.
”Vi har nog ingen gnu, men går det lika bra med korv?” log Johan
Melwin nickade.
”Korv med bjöd och kepchup.”
”Korv med bröd är gott!” sa Noel hungrigt.
Han började sjunga Varm korv boogie. De andra hängde snabbt på.
*
fredag, juni 04, 2010
Ordlista – Lilla O
Inte alltid så lätt att förstå lilltjejens ord... så här kommer en ordlista
med uttryck myntade av Olivia ”Lilla O” Simonsson ;-)
// Leni
Namn:
Livia = Olivia
Neni = Leni
Ninus = Linus
Nonny = Tony
Lola = Colette
Fia = Frida (vår kusin/Tony & Colettes storasyster)
Oel = Noel
Melli = Melwin
Pippi = Peter (ja, vi brukar ha kul åt det... *lol*)
Sille = Cecilie (Sille är Ceci's danska smeknamn, lite kul att Lilla O har snappat upp det)
Inna = Indra
Nena = Malena/Helena
Milla = Camilla (Lilla O's mamma)
Saker:
Mytbäst = flytväst
Bäsis = Bebis
Hatt = Hatt/mössa
Djur:
Bapa = apa
'mel = kamel
Nos-nos = Noshörning
Bad-häst = flodhäst
Vin = pingvin
Disk = Fisk
Nalle = björn
Tigger = tiger (ja, hon gillar Nalle Puh & co)
När hon ska säga vad andra djur heter brukar hon bara härma deras läten.
En ko är ”Muuuu!”, en hund ”Vaff! Vaff!” etc.
Och när hon ser en polisbil brukar hon lyckligt ropa: ”Pappa!”
*
*
med uttryck myntade av Olivia ”Lilla O” Simonsson ;-)
// Leni
Namn:
Livia = Olivia
Neni = Leni
Ninus = Linus
Nonny = Tony
Lola = Colette
Fia = Frida (vår kusin/Tony & Colettes storasyster)
Oel = Noel
Melli = Melwin
Pippi = Peter (ja, vi brukar ha kul åt det... *lol*)
Sille = Cecilie (Sille är Ceci's danska smeknamn, lite kul att Lilla O har snappat upp det)
Inna = Indra
Nena = Malena/Helena
Milla = Camilla (Lilla O's mamma)
Saker:
Mytbäst = flytväst
Bäsis = Bebis
Hatt = Hatt/mössa
Djur:
Bapa = apa
'mel = kamel
Nos-nos = Noshörning
Bad-häst = flodhäst
Vin = pingvin
Disk = Fisk
Nalle = björn
Tigger = tiger (ja, hon gillar Nalle Puh & co)
När hon ska säga vad andra djur heter brukar hon bara härma deras läten.
En ko är ”Muuuu!”, en hund ”Vaff! Vaff!” etc.
Och när hon ser en polisbil brukar hon lyckligt ropa: ”Pappa!”
*
*
En dag på sjön - del 2
*
Colette, Lilla O och tvillingarna såg noga till att alla hade flytväst på innan de klev i Krister och Helenas båt.
Det hade de.
"Gasen i botten!" sa Tony ivrigt.
Det märktes lång väg att pojken älskade frihetskänslan man fick av att vara på sjön.
"Aj aj kapten!" skrattade Krister.
"Kapten Sparrow om jag får be." sa Tony.
"Vi såg Pirates of the Caribbean igår." fnissade Emilia.
"Får man sjunga en liten sång här på sjön?" bad Colette.
"Gör det, det blir trevligt." sa Krister och rufsade om sin lilla dotters hår.
"Vad ska vi sjunga?" frågade Noel.
"Kan ni den här...?" Colette viskade något till tvillingarna.
"Hallå, vi vill också sjunga!" sa Tony. "Eller hur Emilia?"
"Ja, det vill vi." log Emilia.
"Kan ni Albertina?" frågade Colette, som var stort fan av Saltkråkan-filmerna.
"Jajemen!" sa Tony. "Nu sjunger vi för hela sjön!"
Colette, Tony, Emilia, Noel och Melwin tog i för fulla segel och sjöng:
De vuxna skrattade gott.
"Oj, vad ni sjunger härligt!" hojtade Krister.
"Mera!" sa Lilla O och klappade i händerna. "Mera sjung!"
*
Sångtext:
Albertina (Där byggdes ett skepp uti Norden) av Evert Taube
*
Colette, Lilla O och tvillingarna såg noga till att alla hade flytväst på innan de klev i Krister och Helenas båt.
Det hade de.
"Gasen i botten!" sa Tony ivrigt.
Det märktes lång väg att pojken älskade frihetskänslan man fick av att vara på sjön.
"Aj aj kapten!" skrattade Krister.
"Kapten Sparrow om jag får be." sa Tony.
"Vi såg Pirates of the Caribbean igår." fnissade Emilia.
"Får man sjunga en liten sång här på sjön?" bad Colette.
"Gör det, det blir trevligt." sa Krister och rufsade om sin lilla dotters hår.
"Vad ska vi sjunga?" frågade Noel.
"Kan ni den här...?" Colette viskade något till tvillingarna.
"Hallå, vi vill också sjunga!" sa Tony. "Eller hur Emilia?"
"Ja, det vill vi." log Emilia.
"Kan ni Albertina?" frågade Colette, som var stort fan av Saltkråkan-filmerna.
"Jajemen!" sa Tony. "Nu sjunger vi för hela sjön!"
Colette, Tony, Emilia, Noel och Melwin tog i för fulla segel och sjöng:
Det byggdes ett skepp uti norden,"Puppalääääns!" gastade Lilla O.
Albertina, ja så var det skeppets namn,
pumpaläns!
Albertina må så vara
Albertina ingen fara
Albertina ja så var det skeppets namn
Pumpaläns!
De vuxna skrattade gott.
"Oj, vad ni sjunger härligt!" hojtade Krister.
"Mera!" sa Lilla O och klappade i händerna. "Mera sjung!"
*
Sångtext:
Albertina (Där byggdes ett skepp uti Norden) av Evert Taube
*
En dag på sjön - del 1
*
"Vi ska åka båt! Vi ska åka båt!" sjöng Noel och Melwin.
Noel hade helt glömt bort sin usla "onixdag" och var nu överlycklig för att han skulle få följa med på en lång båttur.
Melwin var lika lycklig han, likaså Colette och Lilla O.
De små barnen hade tagit på sig flytväst redan kvällen innan, så ivriga var de.
"Jag har försökt tala om att hon inte behöver ha flytväst på land." sa Tony när de var på väg ner mot hamnen.
"Jag gillar min flytväst!" sa Colette.
Tony skrattade och kramade sin lillasyster.
"Jag vet. Du är så fin så."
"Jag åsså har mytbäst!" sa Lilla O och klappade stolt på sin bylsiga orangefärgade flytväst.
"Det är bra att ha 'mytbäst', Lilla O!" skrattade Tony.
"Jaaa!" sa Lilla O. "Jag duktig."
Den lilla tjejen, som till hösten skulle fylla 2 år, såg på alla omkring sig.
"Nonny ingen mytbäst." Lilla O skakade på huvudet och pekade anklagande på Tony.
"Jag ska ta på mig den strax." sa Tony.
"Mmmm." sa Lilla O i en bäst-för-dig-det-ton.
*
"Vi ska åka båt! Vi ska åka båt!" sjöng Noel och Melwin.
Noel hade helt glömt bort sin usla "onixdag" och var nu överlycklig för att han skulle få följa med på en lång båttur.
Melwin var lika lycklig han, likaså Colette och Lilla O.
De små barnen hade tagit på sig flytväst redan kvällen innan, så ivriga var de.
"Jag har försökt tala om att hon inte behöver ha flytväst på land." sa Tony när de var på väg ner mot hamnen.
"Jag gillar min flytväst!" sa Colette.
Tony skrattade och kramade sin lillasyster.
"Jag vet. Du är så fin så."
"Jag åsså har mytbäst!" sa Lilla O och klappade stolt på sin bylsiga orangefärgade flytväst.
"Det är bra att ha 'mytbäst', Lilla O!" skrattade Tony.
"Jaaa!" sa Lilla O. "Jag duktig."
Den lilla tjejen, som till hösten skulle fylla 2 år, såg på alla omkring sig.
"Nonny ingen mytbäst." Lilla O skakade på huvudet och pekade anklagande på Tony.
"Jag ska ta på mig den strax." sa Tony.
"Mmmm." sa Lilla O i en bäst-för-dig-det-ton.
*
Ocean Beach Memories #7
Rebecca berättar:
Man får verkligen se upp med vad man säger när man har barn i närheten.
Det har mor & far fått erfara många gånger.
Ryan var som liten väldigt bra på att snappa upp vad folk sa. (Inte alltid så jättebra...)
En dag när Ryan var 2 år var vi ute och åkte bil. När vi kom till motorvägen var det en bilist betedde sig inte som man bör i trafiken. Han gjorde fula omkörningar och hade en helknasig melodi på sin biltuta.
Pappa David är en väldigt lugn man som aldrig svär – om han inte blir rasande arg. Nu var en sån här gång.
”Fan! Vilken idiot!” råkade pappa vräka ur sig.
”Idiot!” ekade Ryan glatt.
”Tack för du lär vår lille son så fina ord.” mumlade mamma.
(Men hon kunde inte låta bli att skratta)
”Vi får hoppas att han glömmer bort det.” sa pappa.
Ah, älskade lilla pappa, så naiv du är...
Någon dag senare var vi i San Francisco.
En tonårig kille susade förbi på cykel och stilade lite inför oss. Han råkade även ha en cykeltuta... ja, du gissade helt rätt; med exakt samma melodi som bilförarens...
Nu tog min gulliga lilla bror nappen ur munnen, pekade på killen och sa högt och klart – och jätteglatt, så att alla hör:
”Idiot!”
Jaaa... vad säger man?
Hoppsan...?
*
Man får verkligen se upp med vad man säger när man har barn i närheten.
Det har mor & far fått erfara många gånger.
Ryan var som liten väldigt bra på att snappa upp vad folk sa. (Inte alltid så jättebra...)
En dag när Ryan var 2 år var vi ute och åkte bil. När vi kom till motorvägen var det en bilist betedde sig inte som man bör i trafiken. Han gjorde fula omkörningar och hade en helknasig melodi på sin biltuta.
Pappa David är en väldigt lugn man som aldrig svär – om han inte blir rasande arg. Nu var en sån här gång.
”Fan! Vilken idiot!” råkade pappa vräka ur sig.
”Idiot!” ekade Ryan glatt.
”Tack för du lär vår lille son så fina ord.” mumlade mamma.
(Men hon kunde inte låta bli att skratta)
”Vi får hoppas att han glömmer bort det.” sa pappa.
Ah, älskade lilla pappa, så naiv du är...
Någon dag senare var vi i San Francisco.
En tonårig kille susade förbi på cykel och stilade lite inför oss. Han råkade även ha en cykeltuta... ja, du gissade helt rätt; med exakt samma melodi som bilförarens...
Nu tog min gulliga lilla bror nappen ur munnen, pekade på killen och sa högt och klart – och jätteglatt, så att alla hör:
”Idiot!”
Jaaa... vad säger man?
Hoppsan...?
*
Noel har en ”onixdag” …
Torsdag.
Stackars lille Noel, fina lillbrorsan... han har inte en rolig dag.
När han fick veta att hans två bästa kompisar från förskolan inte ska gå i hans klass till hösten, utan i en annan skola, blev han jätteledsen. Och det blev inte bättre när han fick veta ett av namnen på klasslistan tillhör en tjej som han inte tål.
Han grät och sa:
”Då vill jag gå i samma klass som Melwin!”
”Men det går inte.” sa mamma. ”Melwin ska ju gå i specialklass.”
”Meh! Då får jag ju ingen kul klasskompis!” skrek Noel.
Nu är Noel super-lessen, som han själv uttrycker det.
Ingen tröst hjälper... Inga lekar eller kramar eller bus. Inte heller glass, nån kul film, eller godis... Nada.
Noel är helt förstörd... Stackars plutt :(
”Noel har onixdag.” sa Melwin sorgset och det kan man ju verkligen hålla med om!
”Noel vill att storasyster ska komma” sa mamma när vi pratades vid i telefon.
Awww... det är det enda lilla broren vill ha som tröst nu: moi.
”Jag vill att Leni ska va' här!!!”
(Så lät det i bakgrunden - med "stora bokstäver" - när jag pratade med mamma.
Stackars grannar... Noel kan ha väldigt klar och hög röst... *LOL*)
Så himla oturligt att jag just nu befinner mig i skärgården med Ceci, Indra & Peter...
Var inte lätt att tala om för Noel-plutten att jag inte kommer vara hemma i stan på en vecka...
Lite senare kom Ceci med en kanon-idé:
”Leni, du får helt enkelt muta någon släkting som har båt, så att plutten får komma hit.”
Cecilie J. Olsen, du är ett geni!
Muta nån båtägar-släkting som kan köra hit Noel ska jag göra! :D
// Leni
*
Stackars lille Noel, fina lillbrorsan... han har inte en rolig dag.
När han fick veta att hans två bästa kompisar från förskolan inte ska gå i hans klass till hösten, utan i en annan skola, blev han jätteledsen. Och det blev inte bättre när han fick veta ett av namnen på klasslistan tillhör en tjej som han inte tål.
Han grät och sa:
”Då vill jag gå i samma klass som Melwin!”
”Men det går inte.” sa mamma. ”Melwin ska ju gå i specialklass.”
”Meh! Då får jag ju ingen kul klasskompis!” skrek Noel.
Nu är Noel super-lessen, som han själv uttrycker det.
Ingen tröst hjälper... Inga lekar eller kramar eller bus. Inte heller glass, nån kul film, eller godis... Nada.
Noel är helt förstörd... Stackars plutt :(
”Noel har onixdag.” sa Melwin sorgset och det kan man ju verkligen hålla med om!
”Noel vill att storasyster ska komma” sa mamma när vi pratades vid i telefon.
Awww... det är det enda lilla broren vill ha som tröst nu: moi.
”Jag vill att Leni ska va' här!!!”
(Så lät det i bakgrunden - med "stora bokstäver" - när jag pratade med mamma.
Stackars grannar... Noel kan ha väldigt klar och hög röst... *LOL*)
Så himla oturligt att jag just nu befinner mig i skärgården med Ceci, Indra & Peter...
Var inte lätt att tala om för Noel-plutten att jag inte kommer vara hemma i stan på en vecka...
Lite senare kom Ceci med en kanon-idé:
”Leni, du får helt enkelt muta någon släkting som har båt, så att plutten får komma hit.”
Cecilie J. Olsen, du är ett geni!
Muta nån båtägar-släkting som kan köra hit Noel ska jag göra! :D
// Leni
*
torsdag, juni 03, 2010
Ashlee's Numerologi – del 2
*
”En tant blev arg på Ashlee idag.” berättade Kevin.
”Ja, hon blev jättesur!” sa Ashlee.
Matthew såg på sina barn.
”Vad hände?”
”Jag råkade härma henne...” suckade Ashlee. ”Hon trodde naturligtvis att jag gjorde det med flit...”
”Vi försökte förklara att hon inte kan hjälpa det!” sa Kevin.
”Bra gjort, älskling.” berömde Selma.
”Ja, det var verkligen bra gjort, brorsan.” log Ashlee.
Kevin såg stolt ut. Han tyckte om att hjälpa sin syster och ville alltid göra henne glad.
”Tanten var jättedum!” sa Kevin och proppade munnen full av chokladtårta.
”Jag hamnar alltid i trubbel på grund av mina dumma tics!” sa Ashlee.
Kevin torkade bort choklad från sin mun och såg allvarligt på sin syster.
”Men du kan ju inte hjälpa det, Ashie!”
Han reste sig och gav sin älskade storasyster en kram.
Då började Ashlee gråta.
”Min lilla älskling...” Matthew tog upp sin dotter i famnen och höll om henne.
”Ashlee, dumma kärringar ska du inte bry dig om.” sa farmor och strök sin sondotter över ryggen. ”Hon visste inte vilken underbar tjej du är!”
”Farmor har rätt!” sa Kevin. ”Du är vår finaste Ashlee!”
Ashlee såg på sin familj genom slöjan av tårar.
”Tack.” sa hon grötigt.
”Hon har haft det jobbigt med sina tics och tvångstankar den senaste tiden.” förklarade Matthew för sin mor.
”Vet du farmor, Ashlees lärare slog henne för några veckor sedan!”
Farmor såg förfärad ut.
”Men herrgud!” Farmor såg på Ashlee. ”Slog han dig?!”
Ashlee nickade.
”Det var en av min mattelärare. Han trodde jag härmade honom med flit och tyckte att jag provocerade.”
”Pang!” sa Kevin. ”En jättestor örfil! Hon var alldeles röd på kinden jättelänge!”
”Vilken förskräcklig människa!” sa farmor. ”Vem tror han att han är...?!”
”En skithög!” slank det ur Kevin.
”Du får inte svära Kevin.” sa Ashlee.
Men hon kunde inte låta bli att le.
”Kevin har rätt, Mister Carlisle är faktiskt en skithög.”
*
”En tant blev arg på Ashlee idag.” berättade Kevin.
”Ja, hon blev jättesur!” sa Ashlee.
Matthew såg på sina barn.
”Vad hände?”
”Jag råkade härma henne...” suckade Ashlee. ”Hon trodde naturligtvis att jag gjorde det med flit...”
”Vi försökte förklara att hon inte kan hjälpa det!” sa Kevin.
”Bra gjort, älskling.” berömde Selma.
”Ja, det var verkligen bra gjort, brorsan.” log Ashlee.
Kevin såg stolt ut. Han tyckte om att hjälpa sin syster och ville alltid göra henne glad.
”Tanten var jättedum!” sa Kevin och proppade munnen full av chokladtårta.
”Jag hamnar alltid i trubbel på grund av mina dumma tics!” sa Ashlee.
Kevin torkade bort choklad från sin mun och såg allvarligt på sin syster.
”Men du kan ju inte hjälpa det, Ashie!”
Han reste sig och gav sin älskade storasyster en kram.
Då började Ashlee gråta.
”Min lilla älskling...” Matthew tog upp sin dotter i famnen och höll om henne.
”Ashlee, dumma kärringar ska du inte bry dig om.” sa farmor och strök sin sondotter över ryggen. ”Hon visste inte vilken underbar tjej du är!”
”Farmor har rätt!” sa Kevin. ”Du är vår finaste Ashlee!”
Ashlee såg på sin familj genom slöjan av tårar.
”Tack.” sa hon grötigt.
”Hon har haft det jobbigt med sina tics och tvångstankar den senaste tiden.” förklarade Matthew för sin mor.
”Vet du farmor, Ashlees lärare slog henne för några veckor sedan!”
Farmor såg förfärad ut.
”Men herrgud!” Farmor såg på Ashlee. ”Slog han dig?!”
Ashlee nickade.
”Det var en av min mattelärare. Han trodde jag härmade honom med flit och tyckte att jag provocerade.”
”Pang!” sa Kevin. ”En jättestor örfil! Hon var alldeles röd på kinden jättelänge!”
”Vilken förskräcklig människa!” sa farmor. ”Vem tror han att han är...?!”
”En skithög!” slank det ur Kevin.
”Du får inte svära Kevin.” sa Ashlee.
Men hon kunde inte låta bli att le.
”Kevin har rätt, Mister Carlisle är faktiskt en skithög.”
*
Ashlee's Numerologi
*
”En, två, tre, fyra, fem... Nej...”
Ashlee skakade på huvudet och tog bort en körsbärstomat från sin tallrik.
”Ska du inte ha den?” frågade Matthew.
Ashlee skakade på huvudet igen.
Hennes pappa tog tomaten och lade den på sin tallrik.
”Tycker du inte om tomater, raring?” frågade hennes farmor som kommit på besök.
”Jo, men det är fem.” svarade Ashlee. ”Ojämnt.”
Ashlee och Kevin hjälpte sin pappa med disken efter maten. Selma och farmor Hayden stannade i matrummet och dukade fram fat och bestick till efterrätten.
Farmor passade då på att fråga sin svärdotter om något hon funderat på under middagen.
”Du Selma, har det där med tomaterna något med Ashlees tics att göra?”
”Det är en av hennes tvångstankar.” sa Selma. ”Hon räknar ofta saker. När det gäller mat eller godis ska det vara ett jämnt antal, med andra saker är det tre eller fem som gäller.”
”Vad händer om det blir fel antal?” frågade farmor. ”Jag menar, tror hon att det ska hända något då?”
Selma nickade.
”Ja, vi tror det. Vi har försökt fråga henne om det många gånger, men ibland tror jag inte Ashlee vet själv, det är bara viktigt.”
Farmor suckade.
”Stackar'n... måste vara jobbigt för henne.”
”Det är det.” sa Selma.
”Vaddå?” Ashlee kom in i matrummet.
”Farmor frågade om tomaterna.” sa Selma. ”Varför det måste vara ett jämnt antal.”
”Jaha.” sa Ashlee. ”Jag vet inte... det måste bara det helt enkelt. Det är inte jag som bestämmer.”
”Vem bestämmer det då?” undrade farmor.
Ashlee ryckte på axlarna.
”Vet inte.”
Flickan sprang ut i köket för att hämta in chokladtårtan de skulle äta till dessert.
*
”En, två, tre, fyra, fem... Nej...”
Ashlee skakade på huvudet och tog bort en körsbärstomat från sin tallrik.
”Ska du inte ha den?” frågade Matthew.
Ashlee skakade på huvudet igen.
Hennes pappa tog tomaten och lade den på sin tallrik.
”Tycker du inte om tomater, raring?” frågade hennes farmor som kommit på besök.
”Jo, men det är fem.” svarade Ashlee. ”Ojämnt.”
Ashlee och Kevin hjälpte sin pappa med disken efter maten. Selma och farmor Hayden stannade i matrummet och dukade fram fat och bestick till efterrätten.
Farmor passade då på att fråga sin svärdotter om något hon funderat på under middagen.
”Du Selma, har det där med tomaterna något med Ashlees tics att göra?”
”Det är en av hennes tvångstankar.” sa Selma. ”Hon räknar ofta saker. När det gäller mat eller godis ska det vara ett jämnt antal, med andra saker är det tre eller fem som gäller.”
”Vad händer om det blir fel antal?” frågade farmor. ”Jag menar, tror hon att det ska hända något då?”
Selma nickade.
”Ja, vi tror det. Vi har försökt fråga henne om det många gånger, men ibland tror jag inte Ashlee vet själv, det är bara viktigt.”
Farmor suckade.
”Stackar'n... måste vara jobbigt för henne.”
”Det är det.” sa Selma.
”Vaddå?” Ashlee kom in i matrummet.
”Farmor frågade om tomaterna.” sa Selma. ”Varför det måste vara ett jämnt antal.”
”Jaha.” sa Ashlee. ”Jag vet inte... det måste bara det helt enkelt. Det är inte jag som bestämmer.”
”Vem bestämmer det då?” undrade farmor.
Ashlee ryckte på axlarna.
”Vet inte.”
Flickan sprang ut i köket för att hämta in chokladtårtan de skulle äta till dessert.
*
onsdag, juni 02, 2010
SkrivPuff: Utmaning 2010:153 - 2 juni
Skriv om något unikt.
”Vilka fina vovvar!”
Kevin satte sig på huk för att titta närmare på de små jyckarna.
”Vad heter de?” frågade Elle.
”Bonnie och Clyde.” svarade tanten som ägde hundarna.
Kevin sträckte ut handen för att klappa Bonnie och Clyde, men Ashlee hejdade honom.
”Du får inte klappa dem.” påminde hon.
Samma sak varje gång hennes lillebror träffade en hund...
”Visst ja.” suckade Kevin.
”Min syster är allergisk.” förklarade han för tanten och pekade på Ashlee. ”Om jag klappar dem får jag hundhår överallt.”
”Vad synd att du är allergisk lilla vän.” sa tanten och log mot Ashlee. ”Det måste vara tråkigt.”
Ashlee nickade.
”Tycker du om hundar?” frågade tanten.
”Tycker du om hundar?” ekade Ashlee.
Åh nej...!
Ashlee slog handen för munnen.
”Förlåt ma'am, det var verkligen inte meningen...!”
Tantens leende slocknade. Hon såg surt på Ashlee.
”Hon menade inte att härmas!” skyndade sig Kevin att säga.
”Har inte era föräldrar talat om för er att det är ouppfostrat att härmas?” frågade tanten och snörpte på munnen.
”Jo... men...” började Kevin.
”Det är inte hennes fel!” sa Elle.
Tanten bara fnös.
”Det är inte Ashlees fel.” sa Coral argt. ”Hon har tics.”
Kyle nickade.
”Tourettes Syndrom.” förklarade han.
Men tanten verkade inte bry sig om vad Ashlee hade. Hon snörpte ihop munnen ännu hårdare och började gå därifrån.
”Ouppfostrade unge.” muttrade hon.
”Min syster är inte ouppfostrad!” skrek Kevin. ”Ashlee är speciell!”
”Just det! Hon är unik!” skrek Elle. ”Men det vet du inget om, för du är en ignorant och elak tant!”
Ashlee var nu så generad att hon inte visste vart hon skulle ta vägen.
”Det är synd om såna där människor som vägrar inse och acceptera att det finns de som är annorlunda.” sa Kyle när de gick hemåt.
Ashlee nickade och lade armen om Kyle.
Plötsligt började hon fnissa.
”Hon var ganska unik själv, tanten. Jag visste inte att man kunde se så där sur ut...!”
”Hon kanske äter arton citroner till lunch varje dag.” sa Kevin.
Ashlee, Kyle, Coral och Elle skrattade.
”Det gör hon säkert.” sa lilla Elle. ”Och hon var unikt elak, tycker jag.”
Hon räckte ut tungan åt sura tantens ryggtavla.
*
”Vilka fina vovvar!”
Kevin satte sig på huk för att titta närmare på de små jyckarna.
”Vad heter de?” frågade Elle.
”Bonnie och Clyde.” svarade tanten som ägde hundarna.
Kevin sträckte ut handen för att klappa Bonnie och Clyde, men Ashlee hejdade honom.
”Du får inte klappa dem.” påminde hon.
Samma sak varje gång hennes lillebror träffade en hund...
”Visst ja.” suckade Kevin.
”Min syster är allergisk.” förklarade han för tanten och pekade på Ashlee. ”Om jag klappar dem får jag hundhår överallt.”
”Vad synd att du är allergisk lilla vän.” sa tanten och log mot Ashlee. ”Det måste vara tråkigt.”
Ashlee nickade.
”Tycker du om hundar?” frågade tanten.
”Tycker du om hundar?” ekade Ashlee.
Åh nej...!
Ashlee slog handen för munnen.
”Förlåt ma'am, det var verkligen inte meningen...!”
Tantens leende slocknade. Hon såg surt på Ashlee.
”Hon menade inte att härmas!” skyndade sig Kevin att säga.
”Har inte era föräldrar talat om för er att det är ouppfostrat att härmas?” frågade tanten och snörpte på munnen.
”Jo... men...” började Kevin.
”Det är inte hennes fel!” sa Elle.
Tanten bara fnös.
”Det är inte Ashlees fel.” sa Coral argt. ”Hon har tics.”
Kyle nickade.
”Tourettes Syndrom.” förklarade han.
Men tanten verkade inte bry sig om vad Ashlee hade. Hon snörpte ihop munnen ännu hårdare och började gå därifrån.
”Ouppfostrade unge.” muttrade hon.
”Min syster är inte ouppfostrad!” skrek Kevin. ”Ashlee är speciell!”
”Just det! Hon är unik!” skrek Elle. ”Men det vet du inget om, för du är en ignorant och elak tant!”
Ashlee var nu så generad att hon inte visste vart hon skulle ta vägen.
”Det är synd om såna där människor som vägrar inse och acceptera att det finns de som är annorlunda.” sa Kyle när de gick hemåt.
Ashlee nickade och lade armen om Kyle.
Plötsligt började hon fnissa.
”Hon var ganska unik själv, tanten. Jag visste inte att man kunde se så där sur ut...!”
”Hon kanske äter arton citroner till lunch varje dag.” sa Kevin.
Ashlee, Kyle, Coral och Elle skrattade.
”Det gör hon säkert.” sa lilla Elle. ”Och hon var unikt elak, tycker jag.”
Hon räckte ut tungan åt sura tantens ryggtavla.
*
tisdag, juni 01, 2010
Ur Ashlee’s Dagbok. #1: April 2010
En "börja" från AC Collin's bok 365 börjor.
Börja #1.
Jag öppnade brevet och läste.
Så det är alltså sant, tänkte jag och sjönk ner på toalettlocket.
Jag kände mig skamsen.
Det var nog inte meningen att jag skulle få läsa det här.
Att jag är adopterad är ingen hemlighet i min familj. Jag vet allt om hur Pastor Cummings hittade mig på kyrktrappan i Eden Park, min gamla hemstad i Georgia, när jag var en nyfödd liten baby.
Jag vet att min biologiska mor var jätteung (typ 15 eller nåt) när hon fick mig och hon var tvungen att lämna bort mig.
Men att nu läsa ett brev från min biologiska mor och mormor kändes jättekonstigt - lika konstigt som att kalla dem mamma och mormor - för mig är de ju inte det! De är främlingar!
Mamma Selma & pappa Matthew (och mina syskon) har alltid behandlat mig som jag är deras egen. Det känns verkligen så också. Jag tänker (nästan) aldrig på att jag är adopterad.
Jag undrar en sak: hur länge har de där människorna haft kontakt med mamma & pappa…?
Jag har anat att de har kontakt med personer från mitt förflutna och nu har jag fått det bekräftat.
Men varför har inte jag fått veta det?
I brevet står det att de där människorna vill träffa oss. Mig.
Varför vill de det?
Jag tror inte jag vill träffa dem. Det skulle kännas helkonstigt…
Nu måste jag sluta, mamma & pappa kommer hem snart och jag vill inte att de ska se att jag har hittat brevet.
Jag skriver snart igen.
// Ashlee
*
Börja #1.
Jag öppnade brevet och läste.
Så det är alltså sant, tänkte jag och sjönk ner på toalettlocket.
Jag kände mig skamsen.
Det var nog inte meningen att jag skulle få läsa det här.
Att jag är adopterad är ingen hemlighet i min familj. Jag vet allt om hur Pastor Cummings hittade mig på kyrktrappan i Eden Park, min gamla hemstad i Georgia, när jag var en nyfödd liten baby.
Jag vet att min biologiska mor var jätteung (typ 15 eller nåt) när hon fick mig och hon var tvungen att lämna bort mig.
Men att nu läsa ett brev från min biologiska mor och mormor kändes jättekonstigt - lika konstigt som att kalla dem mamma och mormor - för mig är de ju inte det! De är främlingar!
Mamma Selma & pappa Matthew (och mina syskon) har alltid behandlat mig som jag är deras egen. Det känns verkligen så också. Jag tänker (nästan) aldrig på att jag är adopterad.
Jag undrar en sak: hur länge har de där människorna haft kontakt med mamma & pappa…?
Jag har anat att de har kontakt med personer från mitt förflutna och nu har jag fått det bekräftat.
Men varför har inte jag fått veta det?
I brevet står det att de där människorna vill träffa oss. Mig.
Varför vill de det?
Jag tror inte jag vill träffa dem. Det skulle kännas helkonstigt…
Nu måste jag sluta, mamma & pappa kommer hem snart och jag vill inte att de ska se att jag har hittat brevet.
Jag skriver snart igen.
// Ashlee
*
Mer glass-prat med twinsen...
*
När det var läggdags för twinsen idag började de prata glass igen... *lol*
// Leni
Noel: Det var gott med glass idag.
Melwin: Få' vi glass imorgon åsså?
Malena: Ja, det kanske ni kan få.
Noel: (förhoppningsfull ton i rösten) Godis också?
Malena: Nej, inte godis.
Leni: På fredag får ni godis.
Noel: Jaha ja. (paus och sedan ler han ett finurligt leende) Men man kan ju alltid försöka...
*
När det var läggdags för twinsen idag började de prata glass igen... *lol*
// Leni
Noel: Det var gott med glass idag.
Melwin: Få' vi glass imorgon åsså?
Malena: Ja, det kanske ni kan få.
Noel: (förhoppningsfull ton i rösten) Godis också?
Malena: Nej, inte godis.
Leni: På fredag får ni godis.
Noel: Jaha ja. (paus och sedan ler han ett finurligt leende) Men man kan ju alltid försöka...
*
Glass-diskussion med twinsen...
*
Melwin: Jag vill ha glass. Snälla, jättesnälla mamma!
Malena: Nej, vi ska snart hem och äta. Om ni äter glass nu blir ni ju mätta.
Melwin & Noel: Näähäää!
Leni: Joho! Och om ni är mätta orkar ni ingen mat.
Noel: Aaaa, men det gör väl inget? Det är ju bara bra om vi blir mätta - ifall vi får mat som vi inte gillar.
*
Melwin: Jag vill ha glass. Snälla, jättesnälla mamma!
Malena: Nej, vi ska snart hem och äta. Om ni äter glass nu blir ni ju mätta.
Melwin & Noel: Näähäää!
Leni: Joho! Och om ni är mätta orkar ni ingen mat.
Noel: Aaaa, men det gör väl inget? Det är ju bara bra om vi blir mätta - ifall vi får mat som vi inte gillar.
*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)