Skriv en text (t.ex. skönlitterär, poem, debattinlägg, kåseri) inspirerad av:
Fullständig
Sun City High School.
Sun City, California. Våren 2011.
”Jag är fullständigt förbluffad över resultaten på era prov den här terminen.”
Matematikläraren höll upp en bunt med papper och såg på sina elever med en blick som var full av ogillande och en gnutta hån.
”Tänk att så många kan vara så usla på matematik.” tillade han och delade ut de rättade proven.
Eleverna blängde indignerade på läraren och högljudda protester surrade i klassrummet.
”Jaha, tack så jävla mycket. Nån kanske kunde göra prov med uppgifter som man faktiskt förstår…!” muttrade Gregory, sur och förolämpad.
Alex satt tyst och fundersam. Han skummade igenom sitt prov.
”Det här är ju jätteskumt…” mumlade han.
Och plötsligt slog det honom vad som var så skumt.
”Det är fel prov!” utbrast han och reste sig upp i ren iver.
Alla såg på den taniga lilla killen som nu stod vid sin bänk och viftade med ett matteprov.
”Fel…?” undrade Gregory.
Alex nickade ivrigt.
”Ja! Detta här provet är inte för oss, det är för den avancerade matte-klubben - på college…!”
Matematikläraren stannade upp. Han stirrade på pojken och sedan tog han en lång, begrundande titt på provet som Alex viftade med.
”Men herregud pojk, du har rätt…!” stönade läraren. ”Ni har fått matte-klubbens prov…”
Några i klassen fnissade åt lärarens virrighet, en del stönade trött och himlade sig åt det.
Alex log lite.
’Mmmm… och vi går på high school - och inte med i matte-klubben.” sa han menande.
Gregory skrattade.
”Ha! Vem är usel nu…!”
Läraren bad sina elever om ursäkt och som plåster på såren skulle ungdomarna få slippa nästa mattelektion.
Nu utbröt jubel i klassrummet.
”Det betyder att vi får sovmorgon på måndag!” sa Gregory glatt.
Alex gjorde tummen upp.
”Fullständigt jävla awesome!”
Alla stirrade på honom. Alex brukade inte svära, det gjorde han nästan enbart om han var riktigt förbannad.
Alex log mot sina klasskamrater.
”Vad…?” Sa han oskyldigt. ”Sovmorgon är ju fullständigt awesome.”
Kompisen Mia fnissade och lade armen om Alex.
”Jo, men det var mer det lilla ordet som slank in mellan 'fullständigt' och 'awesome' som vi förvånades över.” sa hon och kittlade honom lite.
Alex bara log och skruvade blygt på sig.
”Ungar, kan vi försätta med lektionen nu?” sa läraren plötsligt.
Klassen suckade trött.
”Helst inte…” muttrade Alex.
Det var tydligt att matte inte var hans favoritämne.
Alla skrattade.
”Jag håller med Alex!” sa Mia och kramade om honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar