Glad Påsk 2019

Glad Påsk!

Skrivpuff - 14 April 2019

Skriv en text (t.ex. skönlitterär, poem, debattinlägg, kåseri) inspirerad av:

Groda

Sea Life Museum • Sun City, California
Våren 2004

11 årige Philip Brower fick syn på en glasmonter som han inte hade utforskat här på Sea Life Museum tidigare. Han kikade intresserad in på en blå-svart-spräcklig liten varelse som satt på en sten.
PILGIFTSGRODA
stod det på informationsskylten intill montern.
Philip knackade på glaset.
”Hallå!”
Men grodan rörde sig inte ur fläcken.
”Äsch, fan, vilken tråkig.” stönade Philip. ”Han är ju död.”
”Den är inte död.” sa Maxine, 10 ½ år. Hon log lite. ”Han gillar nog bara att sitta still och iaktta sin omgivning.”
Maxines (foster)bror Alex, även han 10 ½ år, nickade instämmande.

Philip såg på Alex med viss illvilja i blicken.
”Är den grodan giftig?”
Alex nickade.
”Cool!” sa Philip glatt. ”Då kan man ta ut en groda och låta små skitungar dricka dens gift.”
Alex himlade med ögonen.
”Så dumt…” mumlade han.
”Kallar du mig dum…?”
Philips ögon smalnade och han såg länge på Alex, förmodligen för att skrämma den mindre och yngre pojken.
Och så gav han ifrån sig ett utdraget monsterläte, lade händerna runt Alex hals och tryckte till.
Den lilla pojken kved efter luft.

Några vänner till Alex, inklusive Maxine, skyndade sig att dra bort Philip.
Två att killarna i klassen sprang iväg för att hitta deras lärare.
”Skitunge kan du vara själv…!” flämtade Alex och tog sig för halsen, som smärtade och nu började få blåmärken.
Han blängde på sin ärkefiende stund och gick sedan bort mot sköldpaddorna istället.
”Förresten dricker man inte giftet från Pilgiftsgrodor,” muttrade han. ”man doppade faktiskt sina pilar i det.”
Maxine lade armen om sin brors axlar.
”Ska vi leta upp några pilar…?” flinade hon.
Alex skrattade.

© George Grall, National Aquarium

Skrivpuff - 13 April 2019

Skriv en text (t.ex. skönlitterär, poem, debattinlägg, kåseri) inspirerad av:

Stoppa

Ungern. Sommaren 1944

Det löpte ett gammalt tågräls genom skogen där vännerna Andris och Bodi brukade leka. 

En dag strax innan sommarlovet upptäckte Andris och Bodi att rälsen hade satts i bruk igen, efter mycket lång tid. 

Men istället för nya blanka tåg, passerade endast gamla godsvagnar med gallerförsedda fönster. Genom gallrens syntes bleka och rädda ansikten.

”Åker det människor i dom där vagnarna…?!” utbrast Andris.

Det kunde aldrig vara bra… Godsvagnarna var inte ens tjänliga för djurtransport - de såg så otäcka ut, tyckte Andris.

Och de där människornas ögon… så skräckfyllda.

Lenci kramade Andris hand.

”Vart ska dom…?” frågade hon.

”Jag vet inte.” svarade hennes storebror. ”Men det kan inte vara till en bra plats.”

Bodi hade stått tyst. Nu var hans ögon stora och nästan lika skräckfyllda som hos de stackars människorna på tåget.

”Jag måste hem…”

Och så sprang han så fort benen bar honom.

Då förstod Andris en sak. 

En otäckhet som fick hans mage att knyta sig och munnen bli alldeles torr.

Bodi får inte hamna i ett sånt tåg! Jag måste stoppa det…!

Hur det skulle gå till visste han inte än. 

Men han bara visste att han måste rädda sin bästa vän och lillasyster och deras familj.

Skrivpuff - 12 april 2019

Skriv en text (t.ex. skönlitterär, poem, debattinlägg, kåseri) inspirerad av:

Fullständig

Sun City High School. 

Sun City, California. Våren 2011.

”Jag är fullständigt förbluffad över resultaten på era prov den här terminen.”

Matematikläraren höll upp en bunt med papper och såg på sina elever med en blick som var full av ogillande och en gnutta hån.

”Tänk att så många kan vara så usla på matematik.” tillade han och delade ut de rättade proven.

Eleverna blängde indignerade på läraren och högljudda protester surrade i klassrummet.

”Jaha, tack så jävla mycket. Nån kanske kunde göra prov med uppgifter som man faktiskt förstår…!” muttrade Gregory, sur och förolämpad.

Alex satt tyst och fundersam. Han skummade igenom sitt prov.

”Det här är ju jätteskumt…” mumlade han.

Och plötsligt slog det honom vad som var så skumt.

”Det är fel prov!” utbrast han och reste sig upp i ren iver.

Alla såg på den taniga lilla killen som nu stod vid sin bänk och viftade med ett matteprov.

”Fel…?” undrade Gregory.

Alex nickade ivrigt.

”Ja! Detta här provet är inte för oss, det är för den avancerade matte-klubben - på college…!”

Matematikläraren stannade upp. Han stirrade på pojken och sedan tog han en lång, begrundande titt på provet som Alex viftade med.

”Men herregud pojk, du har rätt…!” stönade läraren. ”Ni har fått matte-klubbens prov…”

Några i klassen fnissade åt lärarens virrighet, en del stönade trött och himlade sig åt det.

Alex log lite.

’Mmmm… och vi går på high school - och inte med i matte-klubben.” sa han menande.

Gregory skrattade.

”Ha! Vem är usel nu…!”

Läraren bad sina elever om ursäkt och som plåster på såren skulle ungdomarna få slippa nästa mattelektion.

Nu utbröt jubel i klassrummet.

”Det betyder att vi får sovmorgon på måndag!” sa Gregory glatt. 

Alex gjorde tummen upp.

”Fullständigt jävla awesome!”

Alla stirrade på honom. Alex brukade inte svära, det gjorde han nästan enbart om han var riktigt förbannad.

Alex log mot sina klasskamrater.

”Vad…?” Sa han oskyldigt. ”Sovmorgon är ju fullständigt awesome.”

Kompisen Mia fnissade och lade armen om Alex.

”Jo, men det var mer det lilla ordet som slank in mellan 'fullständigt' och 'awesome' som vi förvånades över.” sa hon och kittlade honom lite.

Alex bara log och skruvade blygt på sig.

”Ungar, kan vi försätta med lektionen nu?” sa läraren plötsligt.

Klassen suckade trött.

”Helst inte…” muttrade Alex.

Det var tydligt att matte inte var hans favoritämne.

Alla skrattade.

”Jag håller med Alex!” sa Mia och kramade om honom.