Skrivpuff - 15 Augusti 2015

*

Ta en bok.

Slå upp sidan 97. 

Skriv en text baserad på tredje meningen på sidan.

”Vi körde vidare en stund under tystnad, sedan tittade jag på henne igen.”

Sun City, California.
Hösten 2006

Joanne

"Maxie, vad hände egentligen...?"
I ögonvrån sneglade jag på min 13-åriga fosterdotter, som satt tyst och sammanbiten i passagerarsätet.
Flickan suckade.
"Jag försvarade mig ju bara...!" utbrast hon ilsket.
Jag lade min hand på hennes knä.
"Lugn älskling... jag vill bara veta vad som hände på höstmarknaden."

Jag hade varit på höstmarknaden med barnen och nu var vi på väg hem.
Maxine bubblade av undertryckt vrede, så jag förstod att något allvarligt hade hänt medan barnen gick omkring själva på marknaden.
Plötsligt hade folk blivit alldeles upprörda och de pekade och såg mot ett marknads-bord som hade vält omkull.
Alla tjattrade i munnen på varandra och anklagande blickar såg på Maxine.

"Alla blev jättearga, men jag gjorde inget fel...!" sa Maxine nu.
Till slut fick jag ur henne att en kille i barnens parallellklass hade försökt kyssa henne.
"Han vill ju alltid hångla med tjejer. Men det gick inte jag med på." förklarade Maxine. "Jag gillar ju inte honom ens..."
Hon gjorde en liten grimas.
"Så jag knuffade undan honom - och så råkade det där marknadsbordet välta, när han for in i det..."
Jag strök flickan över håret och log.
"Det är bra att du försvarar dig när nån behandlar dig fel, Maxie. Men nästa gång kanske du ska ta det lite lugnare, så att saker inte blir förstörda?"

Jag anade ett snett litet leende i tösungens söta ansikte.
"Jag kan väl inte hjälpa att det stod ett jäklarns bord i vägen heller... Och förresten skulle jag hellre kyssa en snigel än den där typen...!"
Nu kunde jag inte låta bli att skratta.
Lilla Fröken Envis...
Men jag var stolt över att mina ungar alltid stod upp för sig själva.
"Min söta lilla tuffing..." log jag. "det är starkt att du talar om när något är fel."
Maxine nickade med eftertryck.
"Tack!" sa hon och log brett.

---

Skrivpuff - 14 Augusti 2015

*
Brevhög
*
Våren 2011
*
*
DENNY
*
Paradise, California.

Jag skyndade mig att lägga det senaste brevet från Indie, min "gamla" barndomsvän i New York, i min brevhög, som jag förvarade i nedersta skrivbordslådan.
Scott, plus några andra kompisar från skolan, skulle vara här när som helst nu. Vi skulle ha skräckfilms-kväll.
Det var inte så att jag städade mitt skrivbord inför deras besök.
Nej, för en lite halvstökig yta bekommer inte mina killkompisar särskilt mycket. Deras rum ser ut som en smärre jordbävnings-katastrof...
Jag lade undan brevet för min egen skull; om de äldre killarna fick veta att jag brevväxlade med en tjej skulle de reta mig i all evinnerlighet.
Det lilla nöjet tänkte jag inte ge dem.

Just som jag stängde igen skrivbordslådan kom Scott in i rummet.
"Tjena!" hälsade han glatt. "Vad sysslar du med då?"
Jag ryckte på axlarna.
"Inget..." sa jag oskyldigt.
Scott gav mig en lite skeptisk blick.
Men sedan blev han (som tur var) distraherad av en chipspåse - vilken han öppnade.

Indies brev fick vänta. Tills i morgon.
Jag skulle läsa det när jag var ensam.

INDIE

*

New York, NY.

Jag knöt ett sidenband runt brevhögen och såg leende på alla kuverten.
Denny och jag hade brevväxlat i flera år nu och sparade varenda brev och vykort han skickade.
"Har Denny skrivit alla dom där...?" frågade min kompis Charli.
Jag nickade.
"Yep! Gulligt va?"
Charli log.
"Sååå fint!"

Jag log när jag tänkte på dagen då jag hade föreslagit för Denny att vi kunde börja brevväxla. 
Det är nästan sju år sedan. Denny skulle fylla 12 år på hösten och jag var 13.
Han rynkade på sin söta näsa och sa lite tveksamt:
"Nja... jag vet inte om killar gör sånt..."
Jag lyckades övertala honom om att brevskrivande inte var någon "tjejgrej" - och trots att han varit lite tveksam hade jag fått ett långt brev och coola teckningar han hade gjort.
I fortsättningen brukade han även skicka med små berättelser som han skrivit.
Och han berättade ofta att en del i hans klass tyckte att brevskrivning var bland det fånigaste som fanns, medan att han själv tyckte att det var kul att skriva.

Denny har länge blivit retad för att han vågar vara annorlunda.
Men jag beundrar honom för det.
Han är cool för att han vågar vara sig själv - och han kan bli så gulligt generad när man talar om för honom vilken fin kille han är.

"Kommer Denny hit till sommaren?" frågade Charli.
Jag nickade.
"Ja, han ska ju hälsa på sin storebrorsa också."
Jag längtade till Dennys besök.
Vi hade alltid haft så roligt tillsammans och han hade skrivit i det senaste brevet att han hade mycket spännande att berätta för mig.
Nu var jag nyfiken och förväntansfull!
Måtte det bli sommar snart!