*
Happy Halloween!
*
Happy Halloween!
*
onsdag, oktober 31, 2012
måndag, oktober 29, 2012
Oktober-mörkret faller
*
Mulet och blåsigt
regnväder.
Svarta fåglar svävar
i den stålgrå skyn.
Träden vinkar
med sina döda grenar.
*
söndag, oktober 28, 2012
söndag, oktober 21, 2012
Oktober-regn
*
Små droppar från skyn
smattrar trivsamt mot fönsterrutan.
Träden skakar av sig sin gula klädnad.
Löven singlar sakta ner
till den våta marken.
torsdag, oktober 18, 2012
tisdag, oktober 09, 2012
måndag, oktober 08, 2012
torsdag, oktober 04, 2012
måndag, oktober 01, 2012
Skrivpuff - 1 oktober 2012 - del 2
*
Joanne lyfte upp den tanige lille killen i famnen och höll tröstande om honom.
Alex tyckte det var skönt att bli omfamnad så här nu, trots att han var nyss fyllda 13 år och egentligen för stor för att bli upplyft i mammas famn.
Maxine ställde sig upp i soffan och lade armen om sin älskade bror.
"Alex... jag har faktiskt en ganska bra dag idag. Så du behöver inte ha så ont." sa hon ömt.
Sedan log tösen.
"Och du, det är fredagskväll nu. Pappa, Janie och Ricky kommer snart hem med pizza och andra mumsigheter! Wohooo!"
Nu skrattade båda barnen.
Pojken torkade sina tårar och gled ur Joannes famn.
"Det låter väl som en bra dag, va?" sa Maxine.
Alex nickade.
Han kände sig lite bättre till mods nu, när mamma Jo och Maxine hade tröstat honom.
Och han såg fram emot en mysig familjekväll med mamma Jo, pappa Martin och syskonen.
De skulle prata och skoja mycket under middagen, som de så ofta gjorde, sedan skulle de slå sig ner i soffan med efterrätt och godis och se någon lagom spännande film.
"En jäklarns bra familje-fredags-kväll, helt enkelt." som Maxine brukade säga.
Joanne lyfte upp den tanige lille killen i famnen och höll tröstande om honom.
Alex tyckte det var skönt att bli omfamnad så här nu, trots att han var nyss fyllda 13 år och egentligen för stor för att bli upplyft i mammas famn.
Maxine ställde sig upp i soffan och lade armen om sin älskade bror.
"Alex... jag har faktiskt en ganska bra dag idag. Så du behöver inte ha så ont." sa hon ömt.
Sedan log tösen.
"Och du, det är fredagskväll nu. Pappa, Janie och Ricky kommer snart hem med pizza och andra mumsigheter! Wohooo!"
Nu skrattade båda barnen.
Pojken torkade sina tårar och gled ur Joannes famn.
"Det låter väl som en bra dag, va?" sa Maxine.
Alex nickade.
Han kände sig lite bättre till mods nu, när mamma Jo och Maxine hade tröstat honom.
Och han såg fram emot en mysig familjekväll med mamma Jo, pappa Martin och syskonen.
De skulle prata och skoja mycket under middagen, som de så ofta gjorde, sedan skulle de slå sig ner i soffan med efterrätt och godis och se någon lagom spännande film.
"En jäklarns bra familje-fredags-kväll, helt enkelt." som Maxine brukade säga.
Skrivpuff - 1 oktober 2012 - del 1
Skriv om något svårt
Sun City, California. Oktober 2006.
Joanne Clarke såg kärleksfullt på sin fosterson som satt vid soffbordet, med hakan stöttad i handen.
Pojken såg fundersam ut. Blicken var fäst på TV:n, men Joanne trodde inte att hans vackra blå ögon registrerade mycket av vad som hände i programmet.
Joanne strök pojken över ryggen.
"Hur är det älskling? Mår magen bättre?"
Alex tittade upp. Han nickade.
"Mmmm... magen känns bättre." sa han och log lite.
Joanne gissade att Alex till stor del sagt att han hade ont i magen i morse bara för att han ville vara hemma med Maxine (hans jämngamla fostersyster) så att hon inte skulle känna sig ensam och uttråkad.
Maxine som nu låg i soffan och vilade petade sin bror lekfullt med stortån i sidan.
"Ganska skönt att få slippa skolan en dag va?" flinade hon.
Alex flinade tillbaka och kröp upp i soffan.
"Jag hade faktiskt ont i magen när jag vaknade imorse." sa han envist.
Maxine satte sig upp och omfamnade sin bror.
"Lilla brorsan... det räcker med att jag är sjuk. Sluta upp med sympati-ontet."
Alex suckade.
Maxines läkare hade nyligen sagt att denna sorts magont som Alex brukade få kunde vara stress-symptom - en sorg över att hans syster var svårt sjuk.
Och det lät vettigt tyckte Alex, för han kände sig ofta rädd och ledsen - och arg - för att hans älskade syster hade fått den där jäklarns sjukdomen!
"Men Maxie... jag vill dela din smärta ju!" utbrast Alex och brast i gråt.
Sun City, California. Oktober 2006.
Joanne Clarke såg kärleksfullt på sin fosterson som satt vid soffbordet, med hakan stöttad i handen.
Pojken såg fundersam ut. Blicken var fäst på TV:n, men Joanne trodde inte att hans vackra blå ögon registrerade mycket av vad som hände i programmet.
Joanne strök pojken över ryggen.
"Hur är det älskling? Mår magen bättre?"
Alex tittade upp. Han nickade.
"Mmmm... magen känns bättre." sa han och log lite.
Joanne gissade att Alex till stor del sagt att han hade ont i magen i morse bara för att han ville vara hemma med Maxine (hans jämngamla fostersyster) så att hon inte skulle känna sig ensam och uttråkad.
Maxine som nu låg i soffan och vilade petade sin bror lekfullt med stortån i sidan.
"Ganska skönt att få slippa skolan en dag va?" flinade hon.
Alex flinade tillbaka och kröp upp i soffan.
"Jag hade faktiskt ont i magen när jag vaknade imorse." sa han envist.
Maxine satte sig upp och omfamnade sin bror.
"Lilla brorsan... det räcker med att jag är sjuk. Sluta upp med sympati-ontet."
Alex suckade.
Maxines läkare hade nyligen sagt att denna sorts magont som Alex brukade få kunde vara stress-symptom - en sorg över att hans syster var svårt sjuk.
Och det lät vettigt tyckte Alex, för han kände sig ofta rädd och ledsen - och arg - för att hans älskade syster hade fått den där jäklarns sjukdomen!
"Men Maxie... jag vill dela din smärta ju!" utbrast Alex och brast i gråt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)